Fröken Lundgren,

Nu var det längesedan jag gav musik-tips.
Det beror på att jag fortfarande är helt hooked people.
Jag går på repeat-repeat-repeat-repeat. Det tar aldrig slut.

Därför kör jag en repeat för er också. Favorit i repris.
Har ni fortfarande inte börjat gilla den är det på tiden nu.



When I look at you my mind goes on a trip

Jag är besatt igen. Det kommer bli en grym sommar, I can feel it.
Hur som haver.
Det här är låten som gått på repeat i en vecka och kommer fortsätta ett bra tag till.
Jag betvivlar att jag kommer bli less på den.



"Sometimes love comes around
and it knocks you down
Just get back up
When it knocks you down"

Adios gave me the chills.
Jag togs tillbaka i tiden och fick cravings efter en underbar låt.
En sommar full av dans och reaggeton.
Det är såna här stunder jag överväger att åka tillbaka, jag har jobb och vänner.
Men jag tror att jag behöver mer än så.

Jag levde i samband med denna förr.
Den gick varm. Jag skrattade åt hur likt mitt liv var till en av de bästa låtar jag ströp långsamt.
Jag grät när jag insåg att jag inte hade ro. Ingenstans.
Just de rader som tryckte allra mest kändes som mitt liv. De skrev av mitt liv.
Jag flydde. Till utlandet. Värmen. Jag skaffade vänner, ytligt bekanta och andra som fastnat för livet.
Och jag har haft stunder jag inte skulle byta för allt i världen!

Då kändes det som att det skulle ta årtionden innan jag fastnade.
Verkligheten är en helt annan. Jag är fast. Och jag saknar mycket!



"I've been here so long, I think that it's time to move
The winter's so cold, summer's over too soon
Let's pack our bags and settle down where palm trees grow

I've got some friends, some that I hardly know
But we've had some times, I wouldn't trade for the world
We chase these days down with talks of the places that we will go"

Vädret har varit trist. Det spelar ingen roll vad de säger på tv-n, de har nästan aldrig rätt!
Den här damen är det allra bästa när vädret inte står på min sida,
hon är det allra bästa allt som oftast.
En konsert är något jag önskar mig,
det kan kära släkt komma ihåg idag när det faktiskt är min namnsdag.
Om någon nu skulle glömt.
 


"Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet"

Solen skiner utanför mitt fönster. Det är nästan så jag trodde det skulle vara jättevarmt.
Ända tills jag såg träden svaja fram och tillbaka. Det blåser alltså idag igen.
Med risk för att låta jävligt bitter, så hatar jag blåst ungefär lika mycket som jag avskyr snö.
Det säger en ganska stor del!

Telefonen har inte ringt en enda gången på morgonen
och jag riskerar nog inte längre att låta knäpp om den gör det.
Nu sjunger jag nämligen med musiken jag lyssnar på. Ni missar något gott folk!



Min moster tycker inte om den för att den är sorlig.
Jag däremot älskar sorglig musik. Jag kan inte låta bli.

Filakia polla!

 
Från en dag till en annan hittar jag ny musik att förälska mig i.
Jag missbrukar den, lyssnar tills jag får kväljningar, kalla kårar och öronen gråter.
Sedan vill jag inte höra den på helst flera år. Just för att jag förstört den så.
Har jag en sjukdom kan det vara denna.
Jag blir skadligt förälskad i några toner, röster och gung.
Lika bra att passa på att lyssna medan jag fortfarande gillar den!

Den enda versionen av låten jag hittade.
Videon kan struntas i, den kvittar.
Vad som spelar roll är musiken, texten, rösten, allt.
Helst akusktiskt. Hela jag är full av behov för tillfället.
Krävande. Hopplös. Och alldeles underbar. Eller något.

Kanske bara trött.



And I wanted you so much, just like I do right now
I wanted us to be the one's the poets wright their books about
I wanted it to last
I wanted to grow old
But life got in the way

Ibland är ord inte nog. Känslor kan vara omöjliga att beskriva.
Sorg kan kännas omöjlig att läka. Minnen kan vara omöjliga att greppa.
Ändå är inget sant. Verkligheten kan vara för verklig.

Det här är en sorglig dag. Så som dagar alltid är sorgliga för någon.

If you're lost you can look and you will find me
Time after time

När mitt hjärta skriker och magen slår volter,
då är jag lycklig över musik som verkar som plåster på sår för all världens sorger.
Läkande och ibland behöver vi alla gråta, det är perfekt.

Idag är det ingen gråt. Mest bara tankar.
Jag är så lycklig. Allt jag någonsin behövt har jag jag i min närhet.
Ändå tappar jag suget helt då och då. Det ligger i min natur.
Jag har ett behov att må jävligt dåligt och att känna mig ensammast i världen,
jag uppskattar de glada stunderna så mycket mer då!



En kram från mina monster vore det allra bästa.
Melissa Horn får duga under tiden.

Jag kan inte bli less på den här skivan!

Tv-n visade inte mycket igår så jag stannade på 2:an av alla ställen.
Där visades veckans konsert, som nu var med en gotlänsk tjej nuvarande boende i New Orleans.
Hon hade ett enmansband med extremt mycket ljud och barfotaspelande.
Jag blev fascinerad, helt såld!

När hon bjöd upp dessa tu på scenen för en låt tillsammans så rös jag över hela kroppen.
Dessvärre finns inte den versionen att hitta. Men jag måste säga att det här är nästan lika bra.



Jag älskar bra musik!

Jag har en känsla av att det här är låten som kommer sitta i min hjärna hela sommaren.
Lalla omkring är bland det bästa jag vet.
Helst med lycka i blodet och skratt i hjärtat.



Seasons come and go.

Vädret är lika galet vackert idag och jag känner på mig att det här kommer bli en bra dag!

Idag är det visst Valborg också.
Det känns som evigheter sedan, men jag minns partygalna kvällar för flera år sedan.
Fortfarande känner jag suget vakna till liv. Men för människor som mig väntar jobb.
Vad som sker efter det är fortfarande ett mysterium, men det kan bli roligt.
Nu tänker jag göra mig en frappé och sätta mig på balkongen, det är skugga, men snart sommar.
Det gäller att passa på att njuta.



En kort stund funderade jag på om jag skulle promenera en sväng.
Sedan tog jag mitt vett till fånga och bestämde mig för att strunta i det.
Det kommer fler dagar.

Min gamla chef pratar svenska, säger att dom saknar mig.
Jag saknar också men skulle aldrig kunna åka tillbaka.
Det är en sorts hatkärlek som min älskade vän Leigh vill kalla det.
Jag älskar många och mycket, men jag avskyr också många och mycket.
Som en fin balansgång som för att inte göra någon besviken, jag är trött på balansgångar.
Det ska bli skönt att vara turist och få göra allt som jag själv vill.

Min gamla lärare frågar efter ställen för tjejer att praktisera utomlands.
Jag rekommenderar Korfu och mina gamla somrar flashar går i repris framför mina ögon.
Då hjälper musik, frappé och bilder. De dämpar suget.



Katse kala!

Solen skiner på min balkong, fortfarande utan utemöbler.
Det är varmt inne och jag känner mig lugn.
Telefonen ringer och det verkar som de okända numren med psykos har börjat igen.
Jag lägger lock över tankarna och klär mig i blommig kjol och sommarlycka.



Det börjar dra ihop sig för arbete.
Ha en trevlig helg i solskenet people.
Jag hoppas nästan på grillat på söndag, hoppas får man.

PS.

De rullar in som brev från posten. Räkningarna. Och bra musik.
Det första kan vi elda upp. Det andra hurrar jag för!

Min vän Per tipsade mig om bra musik.
Jag är inte den som är den när det kommer till bra musik.

Hade jag bott i Stockholm hade jag nog gett denne man mer pengar än jag handlat kläder för.
En sån här bra röst måste uppmärksammas.
Han påminner väldigt mycket om en man från England som jag känner, eller Skottland.
Riktigt såhär bra var han dock inte att sjunga. Men de har något gemensamt.

Mer finns att hitta där jag fann detta.
Mr. Jones gör mig glad, nu får jag mest gåshud.

Om det redan låter såhär, knappt in i våren, då kommer sommaren bli bra!
Det här hade kvalificerat sig i min önskelåtlista somrarna när jag levde på sprit och dans.
Jag känner att det kommer bli en bra sommar, med bra musik.



It's like 2006 all over again.
I wish we could turn back time.

Jag vet att det egentligen inte är något man ska prata om,
jag har ju hela livet framför mig.
Men just på grund av vad som händer runtom mig när alla minst anar,
så har jag länge känt att det är viktigt att berätta vad jag vill när jag en dag går bort.

Musiken är allra viktigast, och en låt som förföljt mig i många år
är den som jag tvingar alla att veta att den ska spelas på min begravning.
Då vet alla och skulle någon glömma finns det alltid någon annan som minns.
Jag har skrivit det här förr och jag gör det igen, för jag älskar den. Så enkelt är det!



Alla versioner är lika bra. Jag får gåshud och tåras upp varje gång.

Carpe Diem!