Jag vill också vara den som far, redan nu.

Anna ska snart bege sig har jag hört.
Nu börjar resfebern infinna sig på riktigt, trots att det är en hel del tid att fördriva innan.
Jag ska till ett fjäll, icke att förglömma. Det passar perfekt, speciellt för mig som inte tål snö.
Kyla. Jaha ja.

Fröken Olsson Qvist befinner sig nästan där nere.

Jag måste ta mig dit. Med all packning.
Yes!

Nu måste jag bli klar med låtarna dessutom.
Och, jag suktar efter minst 100 plagg på diverse olika ställen.
Ja, till sommaren såklart.

Filakia!

And give a little.

Älskade, älskade musik.

Hur skulle jag någonsin kunna leva utan den? Det är dags att bränna ungefär 100 skivor till, eftersom det känns som att jag inte kommer lyckas sådär jättebra med att få tag på ny musik väl nere i Funäsdalen.
Inte gammal heller för den delen. Men idag, då är det grekisk som gäller.
Jag blir nästan lite kär på nytt.

För övrigt har jag även ramlat över min perfekta biljett, som det ser ut kommer det bli väldigt intensivt där i bytet mellan fjällen och utlandet. Förhoppningsvis är det värt det, med tanke på att jag hittat en billig biljett ner på lördagen. Den går direkt och jag känner mig riktigt nöjd. Enda bytet är i Athen, på flygplatsen jag trivs i vilket fall.
Om man nu kan trivas på en flygplats vill säga..

Så, om några månader befinner jag mig allra troligast inte i Sverige längre. Igen. Jag ser fram mot det. Jag trivs i utlandet, nästan löjligt mycket. Det spelar ingen roll hur många gånger jag inte har fått besök, allt fungerar så fint i vilket fall. Min mor kanske inte är helt ute och cyklar då hon tror att jag en gång kommer lämna mitt även så kära hemland för medelhavet. Det vore skönt, så känns det nu. Men aldrig vet jag vad framtiden kommer ge.
Med en andra familj så trivs man överallt.

Kunde jag dela av mig av glädjen och alla de minnen jag har. Som ger mig gåshud och får mig att nästan må lite illa för att det har kunnat bli så perfekt. Ja, kunde jag göra det så skulle jag. Men orden går inte att få fram, känslor går nästan aldrig att beskriva och glädjen, den är bättre än något jag någonsin förr känt.

Ändå så letar jag solrosor, utan framgång.


Nu går det fort.

Tiden rinner ur mina händer.

Nu ser det ut som jag beger mig till Åre imorgon,
över helgen,
för att testa hur det är att vara där uppe.
Provjobba och bara hänga med My.
Förhoppningsvis går det galant.

Det känns dyrare, helt klart.
Jag är som vanligt dålig på att spara pengar,
men eftersom jag ska bli vuxen i år
bör jag kanske klara av det från och med nu.
För pengarna behöver jag, till Korfu.
Och jag vet ju, att om det inte går vägen
så har jag alltid Elin i Bruksvallarna som kommer.

I vilket fall, jag ska iväg.
Det är allt som är viktigt.



Annars är jag bara förälskad i Hugo.
Det är inte så konstigt, det är så det brukar bli.
Han är helt adorable.

Tänk att få vara sådär nykär igen,
fy fan vad jobbigt det blir efteråt!

I like it, i like it a lot.

Sommaren har kommit mot sitt slut, men inte sorjer jag for det.
Ar snart dags att bege sig hem igen, fa i sig lite svensk mat,
traffa svenska vanner och familj, njuta av att kanna kylan mot min kind.
Riktig kyla, som enbart kommer kannas som hemma den forsta dagen,
sedan blir jag trott igen. Rastlos. Som alltid.

Jag har njutit av sol, varme, skratt, livet.
Precis som alltid. Jag alskar detta stalle!
Och tro pa fan att jag kommer tillbaka, utan tvivel.

Innan jag borja sorja redan ar det dags att njuta av tiden som ar kvar.
Lordag - utekvall. Galenskap. Dans. Ursus. I love it.

Ni ska veta att jag saknar er.

Skal hora!

Bättre än såhär kan det inte bli.

Jag har fått jobb!

Ja, så ser det ut. Ett samtal från Grekland överasskade mig rejält igår då vi hade familjefest. Fjolårets chef ringde och pratade en stund, tills han berättade att har jobb åt mig även i år. Det betyder att jag slipper gå runt och leta, det vill säga ja. Allt blir enkelt!

Im gonna miss you guys!

Ni vet att jag älskar er - familj och kära vänner!

Lite sol gör det hela mycket bättre.

Äntligen är det sista hockeymatchen för säsongen. Sport på tv är inget för mig. Att det tar slut idag medför en tanke på att sommaren faktiskt är nära, då de slutar spela hockey, då är det vår!

Ikväll är det überfint väder ute. Egentligen skulle jag vilja ta en lång promenad, men de flera lagren sandpapper ovanpå min gom säger ifrån. Jag skulle önska att jag blev riktigt sjuk någon jävla gång, men ack nej. Jag går och drar på en löjlig förkylning som vägrar släppa taget. Det som stör mig mest är att jag i vanliga fall aldrig är sjuk.

Det är dags att sätta sig ner och skriva en lista på allt som ska inköpas och packas ner inför sommaren. Idag är en bra dag, idag har jag lust att vara kvar där så länge jag bara kan. Imorgon kan det kännas annorlunda, det är det där bröllopet som gör det hela så jäkla jobbigt. Jag vill verkligen inte missa det, who knows, har jag riktig tur kanske jag får råd att åka hem en vecka och delta och sedan bege mig ner. Måhända har det löst sig med jobb också, allt beror på hur det känns och vad jag bestämmer mig för.. Men som sagt, idag är en bra dag. Jag ska skriva en lista och jag saknar Anna som bara den! Oh sweet jesus. Våren är en underbar tid, då solen vill lysa.

It ain't over until the fat lady sings!

Nu är det inte länge kvar, inte länge alls och frågan är hur allt kommer sluta.

30-dagarsstrecket är passerat. Det är härmed bara 29 dagar kvar till jag befinner mig på den gröna ön. Mina känslor är blandade, jag vet vad det beror på och helst vill jag slippa att känna det såhär. Jag minns att känslorna inte var långt ifrån vad de är nu, ifjol. En oro som stilla gnager hål på säkerheten och den största lyckan dränks i nervositet. Då löste sig allt och jag kan inte annat än hoppas att det gör det även i år. Det är inte utan att jag kommer sakna de som bör vara där, men som inte kommer finnas i närheten. Vi hade en helt galen och underbar sommar tillsammans, nu kommer det nya människor som kommer få uppleva precis samma sak. Men det kommer vara tomt utan Johanna, Lina, Kim, Linda, Ida och även de andra. Jag har ett behov av att ventilera mina känslor, men det kan vara så svårt. Jag ser fram mot det som ska komma och har massor att göra innan, allt kommer bli tipptopp till slut. Det är jag säker på!


Aldrig blir man riktig nöjd, det är så verkligheten ser ut.

Det börjar komma ikapp mig, från alla håll och kanter..

Den sista tiden har det inte blivit mycket uppdaterande. Det känns lite som att tiden inte räcker till och ändå så tycker jag aldrig att det blir något vettigt gjort. Igår slapp jag arbeta under morgontimmarna och spenderade istället tiden med Hugo eftersom jag var barnvakt för en gångs skull. Det är såna dagar man blir sugen på att skaffa egna barn, då de är glada hela tiden. Då man får dansa, skratta, leka, prata och bara vara. Han är så söt att det gör ont. Resten av dagen gick till jobb, jobb och jobb. Först mitt vanliga städ på Skatteverket och en timme efter jag slutat där var det bara att börja uppe på Hallstaberget med servering. Trött blev jag ändå inte förrän imorse, då jag än en gång skulle börja tidigt som satan. Självklart försov jag mig och blev en halvtimme sen, vilket egentligen inte gjorde något eftersom jag var färdig i tid i vilket fall. Morgonen var väl inte sådär toppen direkt och det har påverkat hela min dag. Mötte upp mamma efter jobbet, hämtade ut några kläder jag beställt och tog en latte. Passade också på att hämta lite grejer som jag behöver till packningen imorgon.

Ja, imorgon bär det ivär. Det ska bli väldans trevligt att träffa alla igen, så är det bara. När man ser fram mot något som mest så brukar det oftast försämras rejält, därför är mina förhoppningar inte så stora. Man vet aldrig vad som händer på ett fjäll, speciellt efter dessa omständigheter. Jag kan inte annat än att sucka och känna mig less på att vara i mitten. Men, det är väl så det är ibland..

För övrigt så är det mest tomt för tillfället. Kan inte sätta fingret på vad det beror på och jag hoppas att det försvinner inom kort. Jag kan ha trampat mig fast i träsket igen, vilket inte är svårt att förstå. Det är så det blir då det inte går att släppa något helt och hållet. Grekland känns så nära, men ändå så långt bort. Ibland kan jag oroa mig för att jag förväntar mig för mycket och därför kommer bli besviken. Jag har bestämt mig för att ta var dag som den kommer, men ändå kan jag inte sluta att hoppas att jag på något sätt kan spendera hela sommaren där och ändå vara med på bröllopet i sommar. Tanken på att missa det känns bedrövlig, men som min ena moster sa, ibland måste man vara lite egoistisk. Frågan är vad som känns bäst.

Ikväll ska jag tillbringa tiden med att bränna skivor, tvätta och packa. Jag måste dessutom lägga mig i tid så jag inte försover mig imorgon igen, det vore dumt eftersom det är jag som påverkar när vi ska åka.
Jag lever fortfarande i Sades värld, det är där jag trivs just nu.

Allt är kaos!


Ibland får man vänja sig med hur allt ser ut och ge ett fånigt leende åt allt.

Jag är så hungrig att det skriker i magen, så nu ska jag ta tag i att laga lite mat.
Har jobbat, trots att det kändes som rena rama pesten innan jag väl kom upp idag, men som vanligt så behöver man inte mer än komma dit så är det inte lika jobbigt längre.
Med tanke på att jag nu har 55 dagar kvar innan jag slipper jobba här hemma mer och får åka ner till sol, fest och människor jag ser fram mot att träffa känns det som att jag kan stå ut med jobbet ett tag till.
Väl där nere hoppas jag att jag får ett jobb, annars blir det underligt.
7dagariveckanjobb-säkertminsttolvtimmarsdagar känns lockande, haha.

Ikväll är det Malmvägen, I can't wait. Det är det bästa som sänts på länge!

Unbelievable - Craig David
(Jag vet att jag har sagt mig ogilla allt han gjort, men denna låt är überskön!)


Låt inte verkligheten låsa dig fast, stanna i fantasin och du bestämmer vad som händer.

Jag är onaturligt trött idag. Det kan ha något att göra med att jag jobbar mornar två dagar i rad och varit uppe innan tuppen. Idag är jag dock fri och har märkt att det kanske inte bara är bra, nu kommer jag nog inte upp på jobbet förrän sent. Fast vad gör det egentligen?

Natten har varit underlig. Jag har sovit tungt, så som jag gör i snitt fem gånger per år.
Jag har drömt massor, allt har med det jag lämnat bakom mig och vad jag har framför mig att göra.
Det var jag, Anna och Jennie, precis som det kommer vara i sommar. Men fler var där och egentligen bör jag inte ens försöka mig att på förklara. Drömmar förstår ingen.
Jag minns att det dessutom var en till grupp svenska, dock blandad med greker i ett ganska litet hus.
Allt var underligt. Jag skulle tro att drömmen grundar sig i min osäkerhet och mina tvivel inför sommaren,
hur kommer man egentligen att reagera? Jag är nyfiken och kan knappt vänta tills jag får upptäcka.
En sak som inte stämde var att jag sprang in i någon som för övrigt led att grava pms-besvär.
(Jag behöver inte säga mer, de som vet ska veta och de som inte vet - det kvittar!)
Denna någon såg inte ut som vanligt, snarare som en dålig kopia av en annan människa,
fast med mer sol i skinnet. Vi sprang in i varandra på en toalett, jag ramlade och fick ingen hjälp upp.
Hade jag varit en drömtydare vet jag precis vilket sätt jag tolkat all strunt på.
Vad som senare förvånade mig gravt var att denne pms-lidande människa blev extremt glad och sa något i stil med att det var underbart och att sommaren skulle bli perfekt.
Jag hoppas på det sista, men resten kan jag lika gärna strunta i.
Vad ska man säga, vissa människor är jag inte säker på om jag vill springa in i,
risken är stor att det inte kommer bli som man kanske vill.

Nu måste jag äta frukost, sluta skriva om obetydliga drömmar och snart gå på jobbet.


Putana mou, by the way. Men hans humör och din slynighet är risken stor att ungarna blir helt instabila, men se bara på honom. Han är knappast en exemplarisk prästson själv. Juli/augusti låter helt perfekt babe, vi får hålla tummarna för att jag är kvar bara & att jag vågat möta mina demoner och att du får göra detsamma då.. Haha. Fan vad illa det låter, men se det är det inte egentligen!
Jag har förresten tänkt på en sak, hur fan ska jag gå på Ceasar's utan dig? Vi hörde ihop där,
som Bill och Bull, Nalle Puh och Nasse, B1 och B2.
Inget kommer vara sig likt..

War Child - The Cranberries

Är inte livet underbart.

Måndag. Jag har inte varit så trött som idag på länge, förutom igår då. Orkade inte åka upp på jobbet förrän ett, min mamma var snäll och körde mig så jag slapp gå. Kom hem för ungefär en halvtimme sedan och började olämpligt nog må illa den sista halvtimmen där uppe och gör det fortfarande. Funderar på om jag fick i mig något dumt på lunchen som ställt till det i magen, jag hoppas verkligen att ifall jag nu kommer börja må ännu mer illa att det är just mat som ligger bakom det, jag orkar inte med någon magsjuka. Speciellt inte eftersom tjejen som vanligtvis städar ICA har blivit sjuk så jag ska ta hennes pass imorgon. Nu måste jag vara frisk! Jag har fått för mig att frukt och vatten kanske kommer hjälpa så vi får se hur det känns efter lite vindruvor.
(Fan, vilka dumma idéer jag har ibland - det går inte att göra annat än att skratta.)


Mambo - Elena Paparizou

Så är den nya singeln här och jag kan inte sluta hoppas på att sommaren kommer leva upp till mina förväntningar! Jag är laddad som tusan och ska börja kolla efter kläder har jag tänkt. Det ser ut som jag kommer att beställa, jag tar mig förmodligen inte någonstans i tid annars. Om jag kommer få hälften så roligt som förra sommaren är jag nöjd. Yamas!


view

(Sån här utsikt kommer vi inte ha i år, nu kommer havet endast vara 50 m ifrån och allt kommer vara mycket mer centralt. Är inte livet för underbart så säg!)



Jag är på gång.

Nu är det gjort!
Jag har bokat min biljett och är i stort sett på väg. Mentalt befinner jag mig redan med resväskan packad, med biljett i handen och redo att checka in. Det börjar bli för mycket nu, jag längtar så att jag knappt kan stå stilla och ingen av mina framtida sambos gör saken bättre. Men hej, det är sånt man får leva med! Det kommer inte bli detsamma i år, jag är väl medveten om det och önskar att jag kunde ta med mina pärlor tillbaka i resväskan. Några besök håller jag tummarna för och hoppas att det går vägen. Det kommer nog bli detsamma i år, att jag kommer få världens panikkänslor innan och bara vilja stanna hemma. Det mesta hänger på resan ner, att jag vet att jag kommer ställa in mig på att gå vilse på flygplatsen. Sån är jag. Men då jag väl är där nere kommer det kännas lika jävla über underbart igen! Oh my, jag kan knappt hålla mig. Hoppas med tår och fingrar att Anna och Jennie kommer stå där på flygplatsen och möta mig, jag saknar Anna så att det är lite läskigt. Jag kommer hoppa av lycka då jag ser henne igen, det är en vanesak att se henne i stort sett varje dag. Nu var det längesedan. Jag saknar de flesta massor, alla som jag inte längre träffar så ofta som jag vill, det är dock historia, alla vet det redan..
Jag kommer missa mycket i sommar, det gör jag alltid. Några speciella händelser som jag för allt i världen inte vill missa egentligen kommer svida rejält. Jag önskar jag kunde fira er student bland annat babys, det gör jag verkligen!

Jag är på gång, jag är laddad och jävligt redo!


Imorgon är det dags att jobba igen. Nu ska jag ta mig en kopp te, prata färdigt med min älskade putana och sedan ska jag sova! Jag saknar dig min jävla 08:a, det gör jag.

Ey Cariolina!

The hardest part.

Ny vecka. Dags att ta tag i mig själv på riktigt, förra veckan blev en mjukstart med diverse sjukdomar och jävulskap. Idag är det dags att börja jobba också, men karln som ska introducera mig har inte hört av sig ännu. Jag hoppas för allt i världen inte att han ringer en kvart innan jag ska infinna mig på skatteverket eftersom jag ska gå upp och det tag åtminstone 25 minuter eller liknande. Det är nog dags att göra mig i ordning och äta frukost ifall han skulle ringa snart.

Lördagen blev riktigt lyckad. Jag fick mitt vin trots allt, dock hade det kunnat vara bättre förhållanden att dricka upp det i. Men till slut kom Lena och vi begav oss på krogen. Att vara i stort sett nytker kan ha sina fördelar eftersom man märker hur folk beter sig och förhoppningsvis tar in lite om hur man själv inte ska bete sig. Haha. Good luck. Det var trevligt i det stora hela, ja det var det.

Idag ska jag beställa biljetter. Det ser ut som att det bästa är att landa i Tyskland för att åka direkt till Korfu. Ska bara prata med Anna och Jennie först. Snart är vi på gång, woho!

I Don't Wanna Be Me - Type O Negative
Lyssnade jag på en hel del för en sommar sedan. Haha.
Kan det bli roligare?

Njut av livet.

Tankar.

Ännu en kväll har fördrivits med att göra absolut inget vettigt. Ringde Lina idag igen, dels för att det är så satans trist att röka själv och dels för att jag älskar att prata med henne. Det spelar ingen roll om det är om sorgliga, hemska eller tokglada saker. Just idag var det det sistnämda vi spenderade vår dryga timme till i telefonen, hon börjar bli sugen på att åka ner hon med tror jag. Mycket nöjd. Haha.

Har tänkt en hel del på allt det här som verkar lösa sig just idag, med Grekland. Jag har varit inställd hela tiden på att det inte kommer det detsamma, helt klart. Men det faller små bitar på plats hela tiden av saker jag kommer sakna, som att käka frukost tidigt i ottan med  putana mou, sno Linas säng för att sova, knäppa kort på Kim när hon absolut minst anar det och allt sånt som hör till. Det kommer inte bli detsamma utan dem! Helt klart inte. Men jag ser faktiskt framåt för en gångs skull och ska göra allt jag bara kan för att vi ska ha minst lika roligt, om inte roligare i sommar! Den du!

Love you guys with all my heart!

Idag är en bra dag.

Idag är ingen vanlig dag - för det är en jättebra dag. Jag är så jävla uppåt, allt verkar lösa sig! Jag ska nu officiellt dela lägenhet med Jennie och Anna ska bo i en lägenhet bredvid oss. Kan det bli roligare? Dessutom slipper vi den yrselframkallande backen i år som det ser ut eftersom våra lägenheter verkar vara placerade alldeles vid Town Pizza, det vill säga, nästan mitt i byn för er som inte vet. Imorgon har galningen från Hallstahammar bestämt sig för var hon vill arbeta och jag får då också veta om jag står arbetslös eller icke. I vilket fall så löser sig nog allt med tiden, ja det gör det. Positivt tänkande!

Det kan bli mäkta spännande att dela lägenhet med någon jag inte känner - men vid närmare eftertanke så kände jag egentligen inte Johanna så väl heller och se så bra det slutade! Huvudsaken inte Jennie är någon styckmördande galning så överlever jag nog.

Jippi!

Ryssen var rolig.

Åh. Jennie gör inte min längtan att komma iväg mindre, hon snarare blåser upp den till max med sitt tjat om att - jag vill åka nu, nu, nu. Det går helt enkelt inte att motstå.
Bättre blir det inte heller om att jag drömt om människor som hörde till i somras, som jag saknar något extremt, två dagar i rad nu. Första natten så var det mest Leigh, eller det är vad jag kommer ihåg. Vi gick någonstans på en liten väg och jag fick honom att prata svenska. Att han faktiskt kunde det var det som gjorde mig mest paff och jag skrattade konstant åt det om jag minns rätt för att jag blev så chockad. Inatt drömde jag om de flesta, Johanna, vilket är givet då det gäller utekvällar och dylikt. Lina, Anna och Kim sprang också omkring där i drömmen. Det har nog mycket att göra med att kära Lina ringde igår och vi pratade gamla minnen länge och väl. (Minns ni ryssen Alex som förföljde Anna, sjöng ryska kärlekssånger och försökte prata grekiska bland annat på mitt jobb och grekerna inte gjorde annat än att driva med honom?) Haha. När vi började prata om honom vred jag mig av skratt i sängen för att han gjorde så sjukt skumma grejer och ingen kunde låta bli att jävlas med honom, men helt seriöst må det ju ha varit något fel på karln. Jag saknar er!

Det rycker i restarmen, ja det gör det.
Jag vill iväg nu!

Nyare inlägg