Fröken Lundgren,

Du gör mig så lycklig!

Det är nog egentligen allt jag vill säga.
Behöver säga.
Just nu.
Det finns förvisso så många frågor,
en del saknar ännu svar.
Men det orkar jag inte tänka på just nu.
Allt som spelar roll är vad jag känner,
det som sägs och vad som görs.
Just nu bubblar det inom mig
och allt jag önskar är att vi var, fast inte här.
Jag kan inte beskriva det.
Alltid längtar jag iväg. Ännu har jag inte hittat ett ankare.
Det kanske är dags, men vad ska man göra när det inte finns några?
Jag hoppas det här ska funka. Att allt ska gå vägen.
Just for now or forever and ever?
Är det här just vad ödet alltid ha velat? Kan det vara min tur nu?
I vilket fall.
Jag mår bra just nu och jag önskar att sommaren blir bra.
Sedan får vi se var framtiden tar mig..
(Förhoppningsvis långt bort, om ett ankare inte sliter tag i mig.
Doubt it.)

Det värker av längtan.