Jag är helt besatt.

Istället för att göra mig färdig för jobbet har jag ätit lite soppa och spenderat förmiddagen med att lösa SATC-quiz. Jag är helt besatt, som vanligt, och har nu sett igenom hela boxen - förutom sista avsnittet. Eftersom den DVD jag ser på just nu är många år gammal och skivan dessutom är lite repig så blir inte resultatet det bästa, ja sista avsnittet gick alltså inte att se på igår. Det ska jag lösa idag, trots att jag redan sett det så är det ju ett måste, ja det går inte att se igenom 6 säsonger och sedan missa sista avsnittet. Absolut icke!


satc


Här ska det fortsätta njutas!

Favoritiseras.

Nothing Compares 2 U - Sinead O'Connor

Är också en stor favorit i dessa dagar. Jag är less på snön, blåsten och vintern. Humöret styrs av vädret och jag vill ha sol nu. Jag håller tummarna för Sälen, ja det gör jag!

Efter ett tag känns allt bättre, det är bara att vänta ut det.

Efter lite apelsinjuice, en timmes sömn och några timmars arbete mår jag lite bättre. Jag ska hålla mig inne resten av dagen eftersom det är snöstorm utomhus. Jag kan för allt i världen inte gå och bli sjuk nu när jag tagit på mig extra arbete imorgon, att vara barnvakt på onsdagmorgon och dessutom jobba onsdagkväll. Att vi sedan beger oss till fjällen i helgen får mig att kväljas i tanken om jag skulle vara sjuk, jag kan inte missa såna här saker. Det finns inte tid till det nu. Har suttit här ett tag nu med samma låtar på repeat, om och om igen. Jag njuter och ryser, det går som ett band genom kroppen. Det känns som att jag är på väg att kliva in i en känslig period igen, där minsta lilla stöter hål på höljet som skyddar mig och får mig att ta illa upp. Det kan kallas vekt men det kan också kallas nödvändigt. För tillfället skadar det mer än det gör nytta och jag ska nog lägga mig ner och vila en sväng. Njuta av min dvd-box och bara krya på mig. En kopp grönt te och lite vila så blir jag förhoppningsvis piggare. Ikväll ska det ätas soppa, det är riktig krya-på-dig-mat. Sedan har jag planerat att ringa Lina. Jag saknar allt mer och mer i såna här känsliga svackor.

By Your Side - Sade
Det är den ultimata låten för tillfället, jag känner mig hemma i den.

And if you want to cry
I am here to dry your eyes
You know time
You'll be fine

Det är ofattbart att man kan missa den.

Waiting for a star to fall.
Det är inte för inte minnen etsar sig fast i huvudet. De betyder något, alldeles för mycket ibland. Finns det något som bjuder på så mycket skratt, glädje och ren och skär lycka som de? Svaret är ja, jag vet. Det finns andra saker. Mina dåliga minnen har jag en förmåga att ignorera och glömma bort, det är inte förrän något händer så de är tvungna att komma fram som jag verkligen minns hur det egentligen var och vad som egentligen hände. Som då, en hel dag förstördes på grund av det. Av oro för hur det skulle kunna komma att se ut var jag beredd att släppa allt och bli ett riktigt misslyckande, sådär som jag lovar mig själv att aldrig bli. Men, med lite rådgivning så löser sig det mesta och då min oro inte visade sig vara helt så förjävlig som jag trott den skulle vara kändes allt bättre. Nu kan inget förstöra det som kommer bli av. Har donat lite mer bland bilder och diverse saker och nu spritter det rejält i kroppen i väntan på sommaren. Jag är som ett litet barn på julafton. Vardagen bjuder inte på något speciellt eller intressant, den är grå och trist som vanligt. Förutom det faktum att solen faktiskt lyser under dagtid, snön smälter och det rinner från taken. Det blir varmt och vinterns mörker känns allt längre bort. Genom att lyssna på det-är-sommar-och-vi-sitter-i-en-park-och-dricker-öl-låtar får tiden att gå ännu fortare, förutom det faktum att man faktiskt blir jävligt sugen på öl en vanlig vardag sisådär klockan tio då snön fortfarande ligger tjock. Såna låtar är något alldeles eget, de fungerar dock bara i Sverige. Jag kan inte tänka mig att det skulle funka någon annanstans alls. Just för att vardagen annars är så grå och tråkig så blir jag lätt trött, precis som nu och tanken på att slå mig ner i sängen tillsammans med några avsnitt av mitt trogna Sex And The City känns riktigt välkomnande, trots att klockan knappt är dags för min lillasyster att sova ens. Ett grönt äpple på det här så får vi se hur det blir.

Jag vaggar in minnen av verkligheten i rosa bomull och där blir allt perfekt!



Ord finns det inte tillräckligt av när tankarna får mig att skratta och vilja försvinna från verkligheten för ett tag.

O.K, O.K I am crazy about you
O.K, O.K I can't live without you
O.K, O.K I admit that I love you
O.K I'll do anything for you

Det går inte att sluta längta efter sommaren.
Speciellt inte efter att Anna börjat hennes, Jennies och Mixalis nedräkning till avfärd.
Jag vet därför att jag bara har 62 dagar kvar tills jag anländer på den gröna ön. Oh me, oh my.
Så känns det och jag längtar som fan tills jag får se hennes kalufs på flygplatsen,
jag kommer nog kissa på mig av lycka. Då är man fan lycklig!

Innan jag åker måste jag få alla mina nya kläder,
I want them now!



Sedan får jag hoppas att de är lika fina i verkligheten, och framförallt på mig, som de är på bild!
(Linnet med 5 färger har jag tagit i vitt och byxorna i svart/vitt.)



Kom förresten på att jag kollade lite på Packat & Klart i reklamen förut.
Det var en tjej som besökte Athen på ett roligt sätt, genom att bo hemma hos någon hon aldrig träffat gratis, hon fick äta gratis och allt hon behövde göra var att diska.
Kan nog vara ett roligt sätt att resa och man träffar säkert någon man gillar hos en familj som är beredda att öppna dörrarna för en total främling!
Det kanske vore något.

Dessutom spelade de en massa musik som gjorde mig nostalgisk och genast for tankarna till min alldeles egna putana - Johanna. Det finns ingen som henne.

Skål!


Ettgottskrattförlängerlivet.

Malmvägen, jag är helt förälskad i serien.
Visst, den är lite tragisk eftersom de inte verkar ha det så lätt.
But hey, jag skrattar typ konstant då jag ser det, dom är så jävla sköna. Haha.

För övrigt har jag inte gjort mycket ikväll,
ätit, gått ut med Xally och pimplat kaffe.
Som en normal kväll i stort sett.

Lite musik på det här så!

Lite barnsligt löjligt, så att jag faktiskt skäms.

Nu sitter jag på äkta Putanavis och diggar till en barnsligt löjlig låt. Jag har hållit mig undan ska du veta, det har jag. Men nu har den visst hunnit ikapp, jag skyller på allt bra du sa om den. Haha.
Dum di dum di dum didi.
Det är ju så att man skäms!

Nu är det helg. Jag kommer dock inte känna mycket av den eftersom jag jobbar både tidigt i ottan imorgon och sedan kväll/natt. But hey, jag behöver pengarna så det är det värt!
Att det är helg innebär dock att jag får synda,
ikväll ska jag äta gott och även försöka få i mig något att dricka.
Lite gotta ska nog slinka ner till och mer, det var fan veckor sedan sist.
(Med undantag för igår då.) Haha.
Typiskt mig.

Måste slita mig in i duschen inom kort. Tråkigt så det skriker om det.
Funderar på om jag ska ta mitt pick och pack upp till Annica inatt
så jag slipper komma för sent till jobbet. Det vore illa!

Dags att dum di dumma vidare.

Trevlig helg!

Spökar inuti.

Jag såg några papper idag, vart det var är obetydligt, det viktiga var att de var på grekiska. Mitt hjärta tog ett skutt och genast började mina minnen rulla som en film i huvudet. Det har en vana att bli så, när jag stöter på saker som har med er underbara människor att göra. Tiden gick mycket fortare efter det och nu sitter jag här och lever på att drömma. Det låter så patetiskt, vilket det också är. Men det finns ingen hjälp mot det faktum att jag saknar vissa människor och tillhörande saker så att det ibland trasar sönder verkligheten och får allt att kännas obetydligt.. Jag är en drömmare, det kan du inte ta ifrån mig!

S'exo Eroteutei -
Sakis Rouvas
To Parti - Mixalis Xatzigiannis
Agapi Mou Esi - Sarbel & Eirini Merkouri

De två översta kan jag inte låta bli att skratta när jag hör, det påminner om allt!
Den sista är bara för bra, att han sedan ser jävligt bra ut, är inte fel.


Nu är jag trött. Har jobbat sedan klockan 7 och min kropp är fan i mig inte van att vara vaken så tidigt.
Såhär på dagen 20 år efter Olof Palme mördades, när det är fettisdag och även min kära vän Emelies födelsedag och för övrigt 20-årsdag, så ska jag nog bara få i mig lite lunch, ta en snabbdusch och ringa fröken Lena för att hitta på något! Vädret är kallt och uselt, då behövs det lite vänskap och skvaller. Haha.

Grattis Emelie min pärla!
Jag saknar dig ska du veta stumpan.
Ta hand om dig och Malung.

En röst - flera möjligheter.

Twinkle - Honey Is Cool
Pass This On -  The Knife
What Else Is There? - Röyksopp ft. Karin Dreijer

Karin Dreijers röst är underbar. Vare sig hon sjunger med de övriga medlemmarna i Honey Is Cool, The Knife eller lånar ut den till Röyksopp så låter det lika jävla bra. Jag är imponerad, mäkta imponerad!

På tal om det här så kom jag att tänka på Jossan för någon dag sedan. Den glada, lilla varelsen från Öland som var en stor del till att vintern i Sälen klarades av. Jag saknar henne och hoppas att hon lever loppan med sin Niklas i Sthlm men inte dricker alltför mycket Downunder, det slutar alltid illa.
Klackarna i taket!


Idag är jag underligt nog pigg igen om man bortser från lite yrsel. Febern svettades jag utan problem ut igår, jag knaprade Ibumetin och svetten rann. Jag hatar att svettas! Nu är jag tack och lov frisk igen och det är dags att börja käka nyttigt än en gång. Frukost kanske vore på tiden att få i min vid närmare eftertanke.

Nu ska lägenheten vara fixad vilket känns skönt. Ett problem mindre att tänka på - ett jobb vore inte helt fel att ha. Helt nu på en gång så att hela sommaren känns färdig. Det vore en rejäl lättnad!
Det är dags att göra något snart, det här går inte längre!

Musik för alla tider.

Herregud vad vansinnig jag blir då jag skrivit en hel blogg och allt försvinner då jag laddar upp,
nu har det hänt två gånger de senaste dagarna och jag är väl medveten om vad det beror på!




Jävlar vad roligt det är då man hittar gammal musik från mitten av 90-talet som man fortfarande minns och kan tänka tillbaka till. Det tyder på att jag har lite att göra, jag vet. Men något måste jag fördriva tiden med till jag ska på staden idag igen med Angelica och Hugo. Han har blivit riktigt stor och det är dags att spendera massor av tid med honom innan jag beger mig till utlandet igen. Har tänkt bränna en skiva till Angelica idag också, med alla gamla slagdängor jag hittat. De får mig att tänka på då jag var runt 7-8 år och hon var väl en sisådär 15. Den tiden när jag följde med henne i stort sett överallt och bland annat hjälpte till att gömma Pop's-flaskor i sockar innan hon och hennes vänner skulle ut på Hullstadiscon, allt för att inte mormor skulle höra klirret i väskorna när de gav sig av. Tänk vad mycket det är som inte förändras egentligen, det var ungefär detsamma för oss när vi nått den gyllene discoåldern på Hullsta och diverse andra fester. När vi börjat dricka och gömde saker i sockar och kläder för att inte mamma skulle stoppa en på vägen ut för att höra vad det var som lät. Vi drack dock inte Pop's utan höll oss till Beck's. Jag minns det som igår alla helger hemma hos Lena, där jag i stort sett bodde fredag till söndag, vi satt i hennes rum och svepte i oss öl efter öl med hjälp av ölbongar, vi blev fullare än någonsin samtidigt som vi knaprade på surkrämschips. Det var en standardgrej, vi delade allt som oftast på en låda Beck's och en påse chips. Det var findricka sådär i början, sedan så övergick vi till Andersson som var billigare, men äckligare. För att inte säga all hembränt vi hällde i oss, det var äckligt om något. Men med hjälp av apelsinjuice, San Fransisco-mix och alla Fantasorter som någonsin funnits så slank även den hemska spriten ner. Sedan så växte vi upp, vi slutade träffas hemma hos henne eftersom några flyttade och kontakten förblev inte vad den en gång var.. Jag saknar den tiden, när vi levde på moppar och tjyvrökte var femte minut. När vi badade i parfym för att inte avslöja vad vi just gjort och då vi hittade på diverse hyss för att slippa rastlösheten och tristessen. Fortfarande har vi inte tappat kontakten helt utan ses och hörs lite då och då, vilket egentligen är lite knepigt efter allt som hänt med tanke på att människor flyttat, bytt bekantskapkretsar och liknande.. Järngänget, rätta mig om jag har fel. Men var det inte så vi kallade oss?Ja, det var tider det..
Jag vill vara liten igen!

Catch The Moon - Stefan Andersson
Den är fortfarande lika skön trots att den hade sina glansdagar under mitten av 90-talet.
Woho!

Noll fyra.

Saturday Night - Misfits

Jag kan inte göra annat än att minnas hela sommaren -04. Det är något speciellt med somrar som gör att de vägrar släppa taget, jag tror inte jag har några speciella minnen till vintrar någonsin. Sommaren noll fyra var helt galen, det är ett som är säkert. Jag har nog aldrig jobbat och svinat så mycket på en och samma gång. Urkult tillsammans med Therese, en minibuss med störda dörrar och diverse annat folk var en höjdpunkt, tillsammans med alla övriga svinerier jag, Björn och Anders gav oss ut på. Ja jävlar i jesus, det var en sommar att minnas! Jag lever på minnen ända till det händer något som får mig att stanna i verkligheten ett tag, ja till jag hamnar i situationer där jag kan samla nya minnen till vintern än en gång. Att Björn har lämnat Sollefteå för Stockholm är varken jag eller Anders nöjd med och det brukar oftast klagas en del och ringa och härjas med honom mitt i nätterna, varje gång vi ses på fyllan. Jag tycker att han bör komma hem och svina till det rejält snarast, en riktig gammal god fest. Det vore något det! Från och med idag ska jag tjata järnet och hoppas på att han kommer snart.
Wish me luck!

Dragostea din tei -
Haiducii är nästan ännu roligare!
(Maii a hii igen!)

Lyckorus.

Haha. Hittade en mäkta rowlig låt som handlar om en av de grekiska smurfarna, om jag inte är helt ute och cyklar, Stroumfita. Det vill säga allas vår Anna. Har därför suttit och väntat på henne på MSN ungefär hela dagen och då hon väl kom in hoppade jag av glädje. Jag längtar så tills vi ses igen, som det ser ut nu kan hon till och med ha ett jobb på lut för mig. Det är inte världens bästa, men jag nöjer mig i stort sett med vad som helst som ger tillräckligt med pengar och gör att jag kan stanna nere på drömön så länge som möjligt! Ska kika några dagar till så inte Speros hör av sig med något annat bara, men jag har börjat lägga ner hoppet på att han kommer göra det. Tänk om jag har hittat ett jobb, woho! Såhär lycklig har jag inte varit på länge. Jag vill åka ner imorgon, allra helst idag! Nu rusar det minnen genom mig - det går inte att må bättre än såhär.

Johanna - var håller du hus hela dagarna? Jag saknar dig putana mou, massvis. Nu vill jag träffa dig, ja nu! Kokla mou. Haha. Shark's you? :D Jag vill komma på vår handhälsning, men den sitter nog i ryggraden och kikar fram så fort vi ses. Hell yeah.

Karln och hans hov.

Lars Winnerbäck det är en redig karl! Jag har alltid varit förundrad och en gnutta avundsjuk på människor som har gåvan att beröra de flesta människor - genom att skapa meningar av till synes meningslösa ord. Jag har själv försökt, jag vet, och misslyckats. Det är svårt det där att skapa något vettigt. Han lyckas och jag ryser när jag hör resultaten. Själv är jag duktig på att glömma bort musiker, oftast flera månader om inte år, för att sedan hitta fram till dem igen och bli förälskad på nytt. Jag har sagt det förr - jag vet - och det är detsamma nu. Att bli nyförälskad i musik är underbart, trust me. Hittade livekonserten i Linköping 13-14/9 2003 på DVD här hemma som jag såg igenom. Alla konserter med denna man är underbara, allt från utomhuskonserter på diverse festivaler och fester till små, lugna balladkonserter med endast akustisk gitarr och en mindre publik. Jag saknar den svenska sommaren! Oh dear, jag kan aldrig riktigt bestämma mig om vad jag egentligen vill. Men den svenska sommaren finns kvar, det är ett som är säkert och det är dags att chansa än en gång. 

        

Radio - uppmuntran var dag.

Sitter och lyssnar på Life Radio (http://www.liferadio.gr), sommarens radiokanal med diverse bra musik och skumma reklamer som alltid fick i alla fall mig att skratta. Kan bero på att det kan låta extremt löjligt med ett språk man inte förstår - en karl som låter överentusiastisk - en bra/löjlig låt. Den botar i vilket fall lite av längtan jag har. Efter att ha samtalat en del med Anna och Jennie verkar det mesta vara löst, som det ser ut nu åker jag ner drygt 2 veckor efter dem och förhoppningsvis kan de plocka upp mig på flygplatsen så jag slipper ta taxi och känna mig helt lost första dagen på ön. Tills vidare ska jag också bo med dom, man vet aldrig hur det går, men jag tror det ska gå bra.

Idag är jag sådär konstigt trött igen, det är svårt att förstå varför. Vaknade pigg som en lärka vid halv 8 imorse, men tvingade mig själv att somna om igen eftersom jag inte kunde komma på något vettigt att sysselsätta mig med då. Ska plocka ihop lite, det behövs vareviga jävla dag. Woho!

Faller - Lars Winnerbäck

Imorgon är en annan dag.

Låten jag skrev tidigare - Epiphany, är så grisjävla bra att jag ryser då jag lyssnar på den. Förr spelades den om och om igen, då i ett sårat tillstånd mest för att riva upp  gamla sår och få dem att läka från början igen. Det lyckades aldrig speciellt bra, men den fick mig att gråta - det gör den alltid. Staind är liksom Coldplay nästan snuskigt bra på att fånga in mig i dess texter, toner och ord. Det känns som att allt var menat att bli som det blev..

Har ingen ork att göra något idag. Från och med imorgon ska jag bli en mer aktiv människa, just idag måste jag bara ta vara på det jag är och försöka ta mig upp. Har tänkt börja om från början med en ny Greklandsfilm. Den jag förr började på blev det inte mycket av och jag har aldrig ork att fortsätta med den, vi får se hur det blir. Kanske har jag en ny färdig redan idag - kanske inte.

"I am nothing more than
A little boy inside
That cries out for attention,
Yet I always try to hide
'Cause I talk to you like children,
Though I don't know how I feel
But I know I'll do the right thing
If the right thing is revealed

'Cause it's always raining in my head
Forget all the things I should have said."

Nyare inlägg