Kerkyra.
Det är givetvis inget jag hoppas på, jag vill jobbba, nu! Men om. När man dagdrömmer lite.
Annie är landar och gör ön i 2 veckor från och med idag och Mr. Woods åker ner den 19e.
Det är såna som dem jag önskar jag hade nära allt som oftast.
Det här är några av de få bilder jag fick med mig hem efter att telefonen gick sönder.
Viva la vida Kerkyra.
Lite för att göra mig lycklig.
Jag mötte syrener häromdagen. Syrener, som i sommarblommor.
På en gång blir jag 7 år igen, springandes bland syrenträd och krusbärsbuskar.
De luktar så vansinnigt gott och jag minns hur jag satte en kvist bakom örat.
Då blev jag helt plötsligt äldre, vackrare och boostad. Som 7-åring.
Vi lekte även florister och prackade på människor, våra föräldrar ungefär, fula buketter gjorda
utav maskrosor, de där blommorna som luktar kattpiss och hundkex, blandat med ogräs.
En femma styck har jag för mig att vi tog. 10 bugg-tuggummin.
Livet som 7-åring var ofta alldeles underbart!
Syrenträdet (busken?) gjorde min dag. Jag blev lycklig i hela kroppen.
För när de visar sig och luktar så gott som bara de kan, då är det sommar!
Ett försök till att få några fräknar och kanske lite färg funkade inte riktigt,
jag får testa på nytt imorgon igen.
Det här är årstiden när jag mår som allra gladast. Vem kan inte vara lycklig när solen skiner?
Min frusna kropp behöver värme och jag behöver ljus.
Somrarna på Kerkyra var varma, men ofta väldigt mörka.
Jag sov hela dagarna och dansade tills solen gick upp. Bara mig själv att skylla.
Hur som.
Jag älskar den svenska sommaren!
Life isn't fair.
Livet kan vara orättvist mot oss alla. Det får var och en bekräftat då och då.
Ibland är det däremot vidrigt till en punkt där förståndet försvinner och allt kvar blir svart.
För några månader sedan dog en vän till en vän.
Rakt av ifrån ingenstans vaknade hon inte upp på morgonen, för att hjärtat tagit slut.
Hur kan hjärtat bara ta slut och säga farväl i en ung människas kropp?
Att dö av hjärtesorg när ens käresta försvinner efter ett liv tillsammans, det kan jag förstå.
Men att hjärtat ger upp innan livet ens börjat, utan att förvarna en enda gång.
Det är för mig helt ofattbart!
För några år sedan var det en olycka som small av.
Som i den värsta tänkbara mardrömmen voltade bilen och den unge mannen kunde inget göra.
Han var en nära vän till mina allra närmaste vänner och jag avfärdade det hela som ett skämt.
Vad gör man annars?
Verkligheten kan vara så oerhört grym att allt man kan önska är för den att vara en dröm.
Ifjol besökte vi graven. Jag och min nära vän som sörjer honom enormt.
Mitt hjärta fastnade som i en järnklo och jag kände bara en väldig sorg. Över att livet är så orättvist.
Att se min vän gråta på grund av något så overkligt gör mig ont än idag.
Så när det smäller, om och om igen. Då blir jag nästan förbannad.
Hur kan det vara menat att vackra, snälla, glada och livsnjutande människor ska tas ifrån sina nära och kära?
Var finns logiken i det hela?
Sjukdomar som cancer, en av de sjukdomar jag föraktar allra mest, förstör familjers liv dagligen.
Än så länge kan vi inget göra, mer än att hoppas att de en dag kommer hitta bot, och sörja.
Sörja de vackra människor som slits ur våra vardagar när vi minst anar.
Då hoppas jag faktiskt att Nangijala finns och att det är en värld där alla är glada!
Vila i frid, alla er vi saknar och älskar.
I love you, now and forever.
Inte en olycka, inte självmant.
Hennes man vaknade på morgonen, blickade över henne sovande i sängen, åkte till jobbet.
Kom hem igen och hörde hur dess nyfödda dotter grät, ropade.
Kollade i sovrummet och där låg hans kärlek, i samma ställning som ett halvt dygn tidigare.
Det måste vara höjden av smärta. När den man älskar försvinner, för evigt.
Utan något att skylla på. Förutom den älskades egna hjärta.
När hjärtat går sönder. Då funkar inget längre.
Var rädda om varandra.
Det går aldrig att säga hur länge vi har kvar!
Make a wish.
Som så många andra tycker jag att Martina Haag är dödsrolig!
Bland de massa pengarna jag köpte jultidningar för hade jag också beställt hennes bok,
det två andra var en chokladbok och en dessertbok.
Synd bara att jag inte själt gillar att äta sötsakerna så mycket!
Ett café vore med andra ord en perfekt lösning!
I alla fulla fall. I Martinas "nya" bok "I en annan del av Bromma"
så har hon skrivit om Norges prins med prinsessa.
Talet Haakon läste för Mette-Marit, om det nu stämmer att det var detta tal,
får personen i boken att börja gråta och fick mig att önska att
någon en dag kommer säga något lika fint till mig.
"Jag tror inte jag varit på arg på någon som på dig.
Jag tror inte jag varit så svag och så stark som när jag varit tillsammans med dig.
Jag tror inte att jag varit så fylld av kärlek som tillsammans med dig.
Du får fram hela spektrat.
Jag kan inte lova att det kommer bli problemfritt och lätt,
men det kommer bli innehållsrikt och starkt.
För nu är vi här. Nu är vi tillsammans.
Mette-Marit, jag älskar dig!"
Så himla fint.
Och med ens blev jag 5 år igen och önskar att jag också var prinsessa i ett vackert slott
med en prins som älskade mig.
Det var enkelt när man var liten..
You are wonderful and your music makes me love.
Lyssna, rys och njut.
Eva Cassidy är fortfarande i min värld kvinnan med den underbaraste rösten,
delat med möjligtvis Tracy Chapman.
Hur som haver, Katie Melua ligger inte långt efter hon heller.
Och två på en smäll i samma låt kan inte bli annat än bra.
You make my head spin my dear.
I need you to love.
Grattis på födelsedagen mitt hjärtas Johanna!
En enda sak kvar att säga idag har jag förresten.
GRATTIS PÅ 22-ÅRSDAGEN POUTANA MOU!
Du ligger hack i häl, skönt då känner jag mig icke gammal.
Ha en underbar dag och kväll. Det förtjänar du!
Love you always.
Det är skönt med minnen för att glömma vardagen ibland.
Du är värd det bästa här i livet,
och jag glömmer dig aldrig!
Walk a mile in my shoes and never break my heart.
Av en händelse ramlade jag över en underbar låt som påminner mig om förr.
Fortfarande sitter texten fast som runor i hjärtat och taget släpper inte.
Makes no sense to you, but it does to me.
Hur som haver. Den är värd att uppmärksammas en stund.
For the record,
Det är okej att tvivla då och då.
Livet kan inte gå på räls året om, negativt vänd allt som oftast till positivt.
Men när tvivel äter på själen och får allt att bli svart,
är det dags att släppa taget om hoppet och ge upp?
Får man bokstavligen slå in vett i huvudet på andra medmänniskor?
Eller är det värt att mista frihet för aggressiva misstag?
You tell me.
Jag har aldrig varit en som ger upp i första taget,
och under resten av livet kommer jag nog bita ihop.
In your face.
All I want is you and my music.
en suverän artist som jag lyssnade på mäkta mycket för ett tag sedan.
Men så, hux flux försvann han ur huvudet som de många andra härliga karlarna jag lyssnade på då.
Christian Kjellvander, Kristoffer Åström och José Gonzales var några av dem.
Jag gillar dem fortfarande skarpt och det känns som jag kommit in i en ny fas,
med lugn musik framför allt nu för tiden. Jag känner mig trygg i vardagen, det är nog därför.
"I could be sick, poor, old, or blind
Don't care as long i have you around
No my condition doesn't count
As long as i'm with you
and true love is hard to find
At least the one of your kind
and to have that love
There's nothing i would not do
'Cause all i want is to be with you
It's all i want
Hoping that you say you love me too"
Det är vackert det där. Någonstans önskar jag att jag finner det där någon gång.
Jag kan inte göra annat än att njuta.
Trots att jag ofta känner mig trött på just detta.
Omöjligt att förklara, jag måste nog vila en sväng på saken.
It's all (wonderful) greek to me.
Jag har legat i sängen hela dagen, väntar på att mamma ska ringa.
Gör hon inte det måste jag ta till plan B och laga mat ensam,
det är alltid trist men speciellt på söndagar.
I förrgår tog jag mitt förnuft till fånga och lyssnade på grekiskt igen,
alla dessa underbara låtar ger mig rysningar. Allt är uppbyggt på minnen.
Det kommer det fortsätta med till den dagen jag dör.
Allt är underbart så länge jag kan plocka fram dem ur diverse fack.
Som nu. Sommaren -05. Allsång utan en aning om vad som sas och bara lycka!
Isn't life wonderful.
Music makes me love.
Honom saknar jag minsann. Vad den pojken än säger är det ett skämt.
På gott och ont. Han är underbar!
Med denna vill jag säga god natt för nu är det dags att sova ett tag till.
Det kommer jag göra med ett varmt leende på läpparna.
Jag är lycklig, hur mycket jag än gnäller ibland!
"You only stay with me in the morning,
You only hold me when I sleep,
I was meant to tread the water,
But now I've gotten in too deep,
For every piece of me that wants you,
Another piece backs away.
'Cause you give me something,
That makes me scared alright,
This could be nothing,
But I'm willing to give it a try,
Please give me something,
'Cause someday I might know my heart."
Kalinixta moro mou!
Sweet music for now.
Jag tänker inte bara snärta hemifrån utan att dela med mig en underbar låt.
Just denna påminner mig mycket om min käre vän Leigh som nu befinner sig i Prag.
Den är vacker, den är underbar.
I can't take my mind off of you.
Sweet music.
Men det är för att det är allt jag förälskar mig i nu för tiden,
plus den vackra spetsklänningen som ännu inte är beställd förstås!
Och bra saker måste man dela med sig av,
det är elakt att vara självisk.
Enjoy it.
A part of my life.
Man fastnar så lätt någonstans på vägen.
Nu tänkte jag avrunda kvällen med en underbar låt.
Än idag ger den mig rysningar och lite obehag, fast på ett konstigt gillande sätt.
Den påminner om så mycket. En tid som var den bästa i mitt liv, just då.
Om en tid som har format mig och lärt mig mycket.
Plus ett sorts självplågande, mycket velande och brustna hjärtan.
Det var då jag var femton och mer förälskad än jag någonsin varit förr och efter.
När jag träffade han som kom att bli en stor del av mig långt framåt
och som än ligger mig varmt om hjärtat.
Det här var vår låt som gav oss glädje, tårar, skratt och ångest.
'Cause it's always raining in my head,
forget all the things i should have said.
Vackra du.
Men vidrigt vackert som sagt, så det är värt ett klick.
Vad som dock bara är vidrigt är min matlust just nu.
Helt sjukt vad stor den än, så fort jag svalt ett piller!
Giv mig självdisciplin.
Vackert är däremot mycket. Så som du.
Vem som än tar åt sig måste vara vacker.
Let my fantasy be true.
You belong to me.
Men det känns som evigheter från det liv jag nu lever.
Lite overkligt på ett kusligt sätt. Vardagen är overklig.
Hur kommer det nu bli kan jag fråga mig själv.
Tills svaren faller på plats kommer jag alltid beröras av minnen.
Som denna underbara visa.
Om bara allt vore lite enklare.
The story of my life.
Move me like a snowstorm.
Words of wisdom.
"This ain't a movie, no
No fairytale conclusion y'all
It gets more confusing every day
Sometimes it's Heaven sent
Then we head back to Hell again
We kiss, then we make up on the way
I hang up, you call
We rise and we fall
And we feel like just walking away
As our love advances
We take second chances
Though it's not a fantasy
I still want you to stay "
Det blir visst aldrig som man tänkt sig för någon,
det är tydligt ibland.
Nu ska jag återgå till tv-ns värld.
Kan vara dags för mer Ben n Jerrys..
Giv oss styrka.
"Self-hatred grows in me like cancer
I cant locate it where about but its feasting on its hosts
I expected him to have me answer
I thought I taught him how to love me
Now he fears me like a ghost
Self-fulfilling prophecy
Or the only gravened loyalty in this town
Full of violent mothers
Cheating fathers
Leaving lovers
I swear to you
Ill never love again"
Fall with me.
Jag ryser när jag tänker och inte tänker alls till hennes vackra röst.
Söndagar är den dag på veckan jag avskyr.
Snart är jag tillbaka i verkligheten. Spännande.
Tills dess ska jag lyssna på underbar musik och bara vara.
"I miss you most of all my darling
When autumn leaves start to fall"