You belong to me.

Jag minns det som igår.
Men det känns som evigheter från det liv jag nu lever.
Lite overkligt på ett kusligt sätt. Vardagen är overklig.
Hur kommer det nu bli kan jag fråga mig själv.


Tills svaren faller på plats kommer jag alltid beröras av minnen.
Som denna underbara visa.

Om bara allt vore lite enklare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback