Giv oss styrka.

Det är vackert. Hon är min nya favorit.



"Self-hatred grows in me like cancer
I cant locate it where about but its feasting on its hosts
I expected him to have me answer
I thought I taught him how to love me
Now he fears me like a ghost

Self-fulfilling prophecy
Or the only gravened loyalty in this town
Full of violent mothers
Cheating fathers
Leaving lovers

I swear to you
Ill never love again"

Me n my friend.

Jag gillar tisdagar har jag märkt.
Det har varit en massa bra på tv-n ikväll.
Dumt att jag vant mig vid det,
när verkligheten är här igen blir det ingen tv.

I alla fulla fall har jag myst hemma med god mat.
Mittimellan alla bra program hann jag färga håret
och sedan har jag myst i soffan med nedan.


Jävla nyttigt va. But i like it.
Det är helt klart min nya favvosmak.

Nu ska jag kolla färdigt på programmen och sedan sussa sött.
Jag är helt slut idag. Konstigt hur det går upp och ner det där.

Filakia polla

What goes around.

Jag kilade ner på stan och sprätte pengar.
På mat, idag igen. Jag är en jävel på ICA minsann.
Nu ska jag bara lämna in papperet så jag får ICA-kort,
då är jag nästan riktigt vuxen. Smack sådär på en gång.

Annars var dagen rätt värdelös. Tyvärr.
När jag pratat med mamma och gått därifrån så ringde hon.
Nu stämde schemat tydligen inte och jag skulle inte få sjukpenning
om jag jobbade så mycket berättade hon. Hon om någon vet när hon jobbat där.
Jag gick till jobbet för att läsa sjukintyg och allt blev diffust,
jag fick lite panik och fattade inte om jag skulle börja jobba eller inte.
Lätt stressat när jag nu ställt mig in på det de sista 2 veckorna.
Som tur var, när min störda telefon lagt av,
så hade herr doktor ringt och pratat in på telefonsvararen.
Tack gud och världen blev helt plötsligt min kompis igen!
Så nu ska jag bara försöka få tag på honom imorgon och förklara
att schemat är fel på 5 timmar i veckan och höra hur länge jag
ska köra halvtidsjobbet.

Im back in business baby.

I just can't get enough.

Idag är min sista dag som sjukskriven och därmed "ledig".
Halleluja!
Men hur ska det gå egentligen när jag försökt kliva upp i ottan
flera dagar i rad men inte riktigt lyckas, det känns som meducinen håller mig trött.
Imorgon måste det bli andra bullar, senast klockan 8 ska jag lämna sängen.
Därför ska jag lägga mig mäkta tidigt ikväll och inte joxa på med
någon design här eller något liknande.
Jag ska bara sova.

Nu vill jag göra något roligt på min sista dag utan arbete,
men jag kommer inte riktigt på något och alla är upptagna.
Jag får kila en sväng på stan och se vad som finns.

Filakia polla


I did it again.

Jävla dumt.
Jag har gjort det igen.
Börjat med bakgrunden här vill säga.

Men nu ger jag upp och ändrar tillbaka när jag vaknat imorgon.
Det är löjligt vad svårt det kan vara.

Man lär sig av sina misstag.

Wish you were here.

Något ont med ett gott.

PS.



Jag har förresten beställt ett nytt kontokort när mitt är cepe och inte funkar.
Som alla andra fick jag välja bild och valde den över,
den är så fin och ger mig så mycket minnen.
Så varje gång jag betalar något som tar emot kommer jag nu minnas något bra.
Smart tyckte jag.

Kalinixta

Jag är bra och det är du med.

Äkta feel-good-music med jag-är-bra-anda.
Just sånt där jag kanske måste lära mig hur svårt eller löjligt det än verkar.
Att lyssna på bara sån musik kan vara ett steg framåt.



"See I can be anything I want to be
All I have to do is put my mind to it and I can do it
So what I want you to do is put your fist to the sky and say it with me:

I can be bigger bigger, stronger stronger, harder harder"

Freakshow.

Förresten fick jag iväg schemat till doktorn idag,
det fanns personal i receptionen som tog emot det.
Tack och tack.
Så imorgon är det bara att kliva upp innan 8
och försöka få tag i honom för att höra vad han säger.

Nu har jag smällt i mig choklad som jag fick när Anna vara här.
Mäkta gott kan jag säga till er. Onyttigt är gott allt som oftast.
Medan jag smällde i mig den har jag kollat på 4an,
vilka har en vad jag skulle kalla freak-show på just nu.
Egentligen är väl inget värt att kallas freakigt längre men det här är nära.

Kvinnor, tanter och människor som har låtsas-bäbisar.
Dockor som ser ut som barn. Fine, de säger att de förstår att det inte är riktigt barn.
Men att lägga ut 294£ på Roberto Cavallikläder till en docka är inte riktigt okej.
Inte heller att be sin dotter lämna sin son hos morföräldrarna
när de skulle flytta till Nya Zeeland och
sedan göra en docka som ser ut prick som honom i bäbisformat.
Blir jag någonsin som dem får någon säga till mig, på skarpen.
För det är inte okej!

You and me, like now. In a freakshow.


Idag var ingen vanlig dag.

Vilken himla bra dag.
Jag är helt upp i varv av någon skum anledning.

Jag vaknade, åkte hem och städade bunkern.
Det är en lättnad varje gång jag gjort det. Pedant, helt galet.
Sen hann jag somna om en sväng innan Anna hörde av sig.
Så jag käkade lunch, tog en dusch och snärtade ner på stan.
Där drack jag latte och spanade på folk. Jag kan tro att glädjen kommer från latten.
Sen tog vi en sväng på lågprisbutiken och shoppade en del,
på Lindex köpte vi båda nya jobbrallor. Galet snygga för att vara kostymbyxor.
Nu kommer jag vara snygg när jag kommer tillbaka till verkligheten.

Jag hann också betala räkningar och installera internetbanken, finally!
Kan vara därför jag är så glad också.
Eller för att jag kollar på HM nu och funderar på att köpa något på faktura..
Idioti, men jag är fan shoppoman.

Synd att man inte blir rik på att gå hemma.

Drive me mad.

Jag fick för mig att fixa designen här.
Dum idé i och med att jag är fullt talanglös när det gäller sådant.
Därav är jag nu lite irriterad men måste sova.
Blev kvar hos mamma då tvätten ännu inte är klar.
Ser fram mot imorgon när jag ska bädda nytt hemma,
trilskas med soffkudden jag spillde vin på häromveckan
och sedan dammsuga hela bunkern.
Jag har blivit pedant. Det är fortfarande ett hån.

Hur som haver måste jag sova nu och tar inget som helst ansvar för hur det ser ut på sidan.
Jag skyller på grekiskan som används när det gäller sånt.

Tacka visste jag Lunarstorm,
där var vi rätt grymma på att slänga ihop "snygga pressar".
Se på fan att jag är gammal.

Kalnixta

Fall with me.



Jag ryser när jag tänker och inte tänker alls till hennes vackra röst.
Söndagar är den dag på veckan jag avskyr.
Snart är jag tillbaka i verkligheten. Spännande.
Tills dess ska jag lyssna på underbar musik och bara vara.

"I miss you most of all my darling
When autumn leaves start to fall"

Hands up.

Jag åkte till mostra mi igår.
Drack ginhitõs med mindre lyckas resultat,
mamma hittade tyvärr inget annat än pepparmynta.
Sedan blev jag för lat för att krossa is.
Men det gick bra ändå!

Vi kom ner på stan till slut och jag följde efter många om och men in.
Men det dröjde inte innan jag blev trött och lite less,
så istället för att stanna kvar och må piss idag gick jag hem.
Ändå har jag varit dödstrött hela dagen,
det är något med kroppen som ännu inte står rätt till.

Imorgon ska jag försöka hitta pengar till hyran
och så ska jag få tag på herr doktor har jag tänkt.
Kan bli intressant. Önska mig lycka!

Har ätit kyckling och currysås som jag lagat till familjen i massor.
Kan inte röra mig i stort sett. Den där självdisciplinen var det ja..

Nu ska jag slänga i en till tvättmaskin.

Filakia

Till putana och Eleni mou.

PS.



När jag hör den här låten vill jag dansa med både putana mou och Eleni mou.
Det känns som en låt vi skulle gillat om vi vore nu.

Disturbia.

A ginhitõ for Eleni mou.

Nu drar jag snart till Annica.
Det blev så ändå.
Ska sippa ginhitõs och tänka på Eleni mou.
Synd att jag inte hunnit äta, jag får nog köpa en pizza på vägen.
Jag ska inte säga vilken dag i rad eller hur onyttigt det är.
Då kommer kvällen bli dålig.

Vi får se om jag hakar på krogen eller om jag kilar hem.
Man vet aldrig. Det visar sig väl eftersom.

Ha en trevlig kväll.

Filakia

All I want is to rock your soul.

Jag somnade till slut. Även utan medicin och allt.
Men idag har jag sovit länge. Länge, länge, länge.
På något sätt känns det okej eftersom det är helg,
men det är bara något jag inbillar mig själv.

Moster Annica ska ha tjejfest ikväll och jag är bjuden.
Funderar på att faktiskt ta mig dig, men jag vet inte om jag orkar.
Känner mig inte speciellt sugen på att gå ut
men jag skulle i och för sig kunna gå hemöver när de beger sig till stan.
Vi får se vad jag bestämmer mig för.

Det är dags att jag rör på fläsket och får något gjort.
Typ ta en rök och duscha.
Men först ska jag slå på hög och bra musik!
Let's go!

Jag ska bli gammal och snygg förresten,
jag måste få något gjort i sluta-röken-grejen.

Mitt i natten-blogg, första på evigheter.

Jag somnade ifrån tv, dator, allt ljus i lägeneten.
Ja, jag somnade ifrån banne mig allt. Till och med meducin.
Nu har jag dessvärre vaknat och måste slå av allt
och genast blir jag pigg.
Det är ju jävligt korkat!

Inte blir det bättre av att sitta här.
Men jag ville bara berätta att;

livet är underbart!

Och jag är en lyckligt lottat människa som bara väntar på att det goda ska ske.

Kalinixta

All by myself.

PS.

Det är också tydligt nu att jag faktiskt inte har många vänner hemma.
När mamma avbokade ikväll gick jag igenom vem jag kunde bjuda ut.
Annica gick bort, hon var i S-vall. Både Anna, Sandra och Jessica jobbar.
Veronica har jag inte pratat med på veckor. Och annars, ja då var det inte många.
Lite skumt men inte så jobbigt faktiskt.

Förresten var jag och bowlade jag idag med fars familj.
Lyckades nu också i nyktert tillstånd kasta klotet bakåt,
precis som på film fast på riktigt. Bowlingproffs kan jag glömma!

Nu ska jag hämta mitt vin.

Ciao!

What the future has in mind.

Jag har hängt med Hugo nästan hela dagen.
Imorse kom det lilla monstret hit och kollade på tv,
då var han lugnet själv och ville nästan stanna hemma
när han insåg att jag hade barnkanaler som visade Musse Pigg.
Men vi tog oss ner på stan. Dessvärre glömde jag allt jag skulle göra.

Imorse försökte jag få tag på herr doktor igen, utan framgång igen!
En halvtimmes telefontid är väl jävla korkat egentligen,
den där halvtimmen sprang förbi och det var upptaget ända tills den tog slut!
Tanken var att jag skulle kila in med det idag,
men det glömde jag bort med monstret på halsen.
Han ville nämligen äta lunch på jobbet och där var kockans son Jojje med,
väldigt intressant hur barn kan gå från att vara väldigt blyga till
att bli vildar som varken hör eller ser vad man säger.
Tack och lov att jag inte ska ha barn.
Dom är söta när de sover och när man lämnar tillbaka dem!

Tanken var att vi skulle ut och äta ikväll, mamma och jag, men hon hann bli sjuk.
Stackars tycker jag eftersom hon jobbar själv imorgon.
Men vi har ätit pizza och nu är jag hemma och kollar dåliga fredagsprogram.
Det ska jag fortsätta med, tillsammans med ett glas vin.

Filakia polla!

Peace of mind.

Livet är underbart.

Vad du än säger så är det något vi måste inse.
Det är lätt att bara gnälla och gny när inget går vägen.
Tyvärr är man aldrig riktigt nöjd.
Det finns människor som alltid har det värre.
Som vill vara friska, glada och levande.

Från och med nu ska jag alltid skänka dem en tanke.
Försöka ta var dag för vad den är -
och att den blir vad jag gör den till.
Att välja rätt vägar. Må bra.

Kalinixta

Nu kan jag få dig så lätt.

Det gick förresten inte riktigt min väg idag.
Jag fick inte tag på en levande själ förutom patienter på vårdcentralen,
så imorgon får jag försöka göra ett nytt försök.
Då ska jag också vara med Hugo. Jag blir glad av bara tanken!
Han är bättre än alla lyckopiller i världen, så vansinnigt söt.

Vad som gått bättre är att jag skaffat kabel och till och med kopplat in den själv.
Lite imponerande om jag får säga det själv!
Så nu har jag ljud till tv-n och jag känner mig redan gladare i sinnet.

Humöret svänger rätt mycket upp-och-ner hela tiden måste jag säga.
Jag har varit arg mycket idag. Och ledsen. Och arg.
Mest är jag nog arg på mig själv.
Men så blev jag arg på mamma också. Det är jag nästan fortfarande.
Men det går över snart.

Imorgon ska jag också bowla med pappas familj.
Det ska bli intressant. Jag är glad att Viktor ska med.
Han är full av kärlek. Älskade lillebror.
Och Anna. Lillasyster.

Ibland kan jag tro att jag är dum i huvudet som gör som jag gör.

Back in the days.

Nu har jag skrattat. Och skrattat. Och skrattat.
Facebook kan vara ett knäppt ställe som erbjuder en hel del knäppa bilder.
På gott och ont.




    

90-talet var hett. Vi var klädda i vansinnigt snygga kläder, vi hade snygga frisyrer.
Vi var the it-people. Eller?
Jag har alltid varit begåvad med tjockt hår. Även det på gott och ont.
Men hur fan kunde mamma tillåta mig klippa page, var det mode?
Jag ser fan ut som en vandrade trekant på vartenda kort.

Det roliga är att jag såg ut precis som mamma gjorde i håret.

Så himla hett!


All this time.



God morgon!

Det är en vacker dag ute.
Jag försökte ringa herr doktor, det gick inte så bra.
Så jag ska gå ner med papperet till honom istället
och så ska jag fika med Sandra.
Under tiden ska jag lyssna på må-bra-musik som denna.
Tack!
Det här kommer bli bra.

Filakia polla

You gave me love.

Bullarna blev dödligt goda!
Jag har hunnit äta två, så nu måste de bort. Illa kvickt.
För när de är gjorda med saker jag gillar i dem,
då kan jag fan moffa tills det står utanför öronen om jag har otur.

Jag har också hunnit prata en sväng med Julia i Norge.
Hon kommer hem strax efter jag fyller år,
jag längtar redan så mycket att det är lite galet!
För som mitt liv är nu är det knäppt,
jag har nästan inga vänner kvar i stan. Inte gamla i alla fall.
Tur att det finns nya att hitta!

Nog om det. Jag ska plocka ur morotskakan ur ugnen,
äntligen fick jag tag på botten till formen!
Sedan ska jag kolla färdigt på Dreamgirls som
jag försökt sett de senaste 2 veckorna, men inte haft tålamod till.

Filakia polla


När inget går väl.

En vidrig natt rent ut sagt har jag gått igenom,
först kunde jag inte alls somna utan kände mig sådär otrygg och bevakad som innan medicinen.
När jag väl somnade drömde jag mardrömmar och vaknade stup i kvarten.
Därav sov jag länge idag, alldeles för länge!
Jag vet vad jag sa igår om att det går över på en blink när jag väl slagit upp ögonen,
men det gäller bara på villkoren att meducinen har gjort sin verkan.
Mornar som den idag, eller tidig lunchtid kanske jag ska säga, då är det omöjligt.
Allt jag kan göra då är att lägga tillbaka huvudet på kudden och sova tills jag vaknar.
Det är inte utan att det känns lite hopplöst, jag vill ju sova 11 till 8 nu och må bra av det.
Men som min doktor berättat, och som jag vet, är det ju inget mirakelpiller
och de dagar jag sover längre än vad jag tänkt beror på att min kropp behöver det.

Det var ju det där om att börja lyssna på kroppen också.

Jag har i alla fall slängt ihop en ny bulldeg och satsar på att göra några som även jag kommer gilla.
Gjorde även en smet till morotskaka, har philadelphia i kylen jag vill bli av med.
Men när smeten väl var klar och bara skulle hällas över till en form märkte
jag att botten visst är kvar hos mamma sedan hon fick äta upp den förra.
Typiskt dumt.

Nu ska jag kavla deg.

Ciao


En kväll i min takt.

Klockan börjar bli mycket och det är dags för mig att säga god natt.

Jag gillar hela rutinen med att jag faktiskt ramlar i säng i tid nu för tiden,
det är skönt att veta att jag vaknar på morgonen och det kvittar hur trött jag är
direkt när jag slår upp ögonen, efter några blink är jag på fötter och riktigt pigg!

Jag har bränt skivor till människor i min närhet och en till jobbet,
jag måste ha bra musik att jobba till nu när jag äntligen är på väg tillbaka.
Har inte lyssnat mycket på videon nedan,
däremot har jag lyssnat mycket på ett band som min vän Anna i England skickade.
Bara en låt förvisso. Att det sedan är en grymt bra låt gör det hela bättre.
Den gamla slängdängan Basket Case är vidunderligt bra i alla olika versioner.
Dessvärre hittar jag inte just den här på YouTube, så jag kan inte dela med mig.

Det är mycket fram och tillbaka. Mest fram.
Vad jag kom fram till idag är jag dock inte säker på.
Men det lät som något bra. Om en bild. Om mig själv.

Imorgon är det jag som ringer in schemat till doktorn strax efter åtta!

Kalinixta

Untouched.

Jag vet att jag börjar bli "gammal" och inte riktigt hänger med i svängarna.
Precis vad jag kallade Angelica när hon inte längre höll koll på nyaste musiken
och jag fick lära henne vad man skulle lyssna och inte lyssna på.
Det slutade alltid med att hon gillade det jag tröttnat på sedan länge.

Just så känner jag mig. Men det kvittar. För jag gillar den här låten.
Skarpt dessutom!



"Don't even talk about the consequence
'Cause right now your the only thing that's making any sense to me
And I don't give a damn what they say or what they think
Think 'cause your the only one who's on my mind
I'll never ever let you leave me
I'll try to stop time forever
Never want to hear you say goodbye
Goodbye
Bye"

Nu ska jag nog må lite dåligt.
Aldrig mer ska jag äta mig för mätt!

Filakia polla

Hole in your head.

Jag är ute i sista sekunden ungefär idag.

Började morgonen med att baka tårta, så jag blev av med sakerna i kylen!
Tog mig sedan ner till stan med hjälp av Jessica,
så nu är alla bakverk borta. En lättnad då det inte blir gammalt och står och skräpar.
Jag oroar mig inte för att äta av det, jag glömmer helt och hållet bort det
och så tröttnar jag rätt mycket på allt sött när jag stått och gjort det själv.

Väntade snällt till mamma slutade halv 6 och hämtade ett par stavar till Ellen
som hon bett mig göra eftersom hon själv aldrig skulle hinna.
Jag lovar och svär att barn kan vara en börda,
och med det menar jag inte att jag på något sätt var bättre.
Men att sluta, stressa för att hinna skjutsa ungen till träning och sedan
knappt ens hinna handla för att träningen är slut och att dom ska slippa vänta.
Jag kom med andra ord hem sent och åt mat ännu senare.
Nu har jag däremot ätit hemmagjorda hamburgare så jag ser ut som en korv.
Mat är min last.

Tack och lov att jag börjar jobba nästa vecka,
som det är nu känner jag kilona smälla sig på av meducinen och ingen motion.
Jag är lat!

Ikväll gillar jag.



Denna, just denna.
Nu är bullarna färdiga och det är dags för mig att säga god natt.

Kalinixta

På förfrågan nr 2.

Nu har anonym frågat efter mammas bloggadress och snäll som jag är kommer den här.


Mamma är extremt begåvad när det gäller att sticka och sy.
Tyvärr har jag inte ärvt mycket av den talangen, faktiskt inte något alls.
Jag kan knappt ens stryka en slips eller sy i en nål. Utan att skämta!
Hon har skaffat sig ett eget märke Calcamel, som smart nog står för
Catharina, Carolina, Malin (baklänges), Ellen och mammas egna efternamn Ledin (baklänges).
(Det är vad mina systrar sagt åt mig åtminstone, men ibland vet man inte hur mycket man ska tro på dem.)
Där igenom syr hon haklappar, mobilfodral och jättefina väskor.
Hon stickar också så kallade Åremössor, jag har just fått två nya, grymt fina i lila och senapsgul!
Dessutom stickar hon allt möjligt annat som hon hinner med.
Ett praktexemplar är en jättefin kofta som skulle och ska skickas till N.Y.

Däremot är hon inte riktigt lika duktig att uppdatera bloggen av någon anledning.
Det är himla roligt när hon väl gör det, med bilder på det och än det andra.
Så det ska nog hejas på så hon snabbar sig att lägga upp varje projekt innan hon lämnar iväg det!

En sak jag dock ärvt är lusten att baka. Min är nog större än mammas.
Så ikväll har jag sysselsatt mig med att baka American Stickty Buns.
Jag hade dock inte allt, såsom nötter och liknande men jag löste det på annat vis.
Har inte smakat av dem än, men jag hoppas resultatet blev helt okej trots att jag var
trött och glömde bort att göra massor med saker kom jag på i efterhand.
Och så har jag hunnit städa lägenheten! Helt och hållet.
Garderoben, bakom spisen, toan. You name it!
Då känner jag mig duktig.

Nu ska jag göra färdigt glasyren!

Filakia

En bit in i söndagen.

Är hemma hos mamma och kollar på dåliga söndagsprogram.
Har blivit bjuden på mat och snart ska jag svulla äppelkaka.
På tal om det måste jag baka upp mina ingredienser hemma i kylen strax.
Förmodligen imorgon.

Nu ska jag ta en meducinkur och sjunga med programmet på 3an.
Det kan nog hända att jag somnar här också.
Vi säger så.

Filakia


Ska jag behöva stanna hemma så fort det blir mörkt nu?

Vart är världen på väg kan jag undra?

Läste just en artikel från vår lokala tidning på nätet.
Egentligen är jag inte förvånad när jag läser att
7 personer omhändertagits för fylla och
att en 20-årig man blivit attackerad och misshandlad av 3 andra män.
Det är vardagsmat här i vår lilla stad och tragiskt nog har jag
tillsammans med många andra på något sätt accepterat det.
Visst tycker jag fortfarande att det är förjävla dåligt och framförallt omoget
att puckla på varandra så fort man hamnar i en dispyt om allt från himmel till jord.
Men vad som upprör mig något så vansinnigt just nu är inte det.

Jag har alltid, av något outgrundlig anledning, varit väldigt mörkrädd.
En period av min sjukskrivning var det extremt och jag kunde inte sova med lampan släckt.
Det har nu blivit bättre och så länge jag är inomhus är det inte så illa.
Men däremot ute, om kvällarna känner jag mig väldigt otrygg.
En av de värsta saker jag vet är att gå vägen från stan hem till mig när det blivit mörkt,
för utan att jag vet varför är just den obehagligaste sträckan av vägen ofta helt nersläckt
och jag kan ärligt erkänna att jag går förberedd för vad som kan hända.
Det är just det som gör mig förbannad. Varför ska jag egentligen behöva vara rädd?

Och när jag nu läser i tidningen att en ung kvinna i min ålder blivit attackerad av 4-5 män
som slitit i hennes kläder och gjort allt det där jag varje kväll oroar mig för.
Som tur var hann en annan kvinna med barnvagn komma gåendes så att dessa män
blev rädda och sprang iväg.
Det var något som förmodligen räddade livet på den attackerade kvinnan,
jag säger inte att de skulle ha tagit hennes liv rent fysiskt.
Men att de skulle ha tagit hennes psykiska liv och hennes tillit till män det är jag helt övertygad om!
Nu kan jag inte annat än att hålla tummarna för att polisen har tillräckliga resurser
att de kan finna dessa unga män och kan ställa dem till svars för sin extremt äckliga handling.

Jag blir ursinnig när jag tänker på att det finns så många kvinnor som jag,
som är otrygga ensamma om kvällarna.
Det är verkligen inte rätt, vi borde kunna få gå ut efter solen gått ner utan att hoppa av minsta lilla ljud.
Det mest tragiska är att när man som jag, bor i en liten stad i Norrland,
tar för givet att just precis sånt här bara händer någon annanstans.
Verkligheten kommer som ett slag i magen!

Nu kommer jag vara ännu mer förberedd varje kväll
och jag kommer vara miljoners gånger mer rädd!

I think you're a bunch of bastards.

Aldrig sover jag mer än nu.

Föregående kväll var trevlig.
Jag var såklart sen som vanligt och uppe hos Sara vid halv åttasnåret.
Där var det redan full fart med människor, sång och skratt.
Alla hade tydligen tänkt som jag och ätit något innan vi åkte dit,
så den säkert jättegoda smörgåstårtan blev det inte mycket av.
Nu har nog fröknarna Sundberg med mor och kanske far
en hel del att äta upp idag!

På tal om mat ska jag nog åka upp till mamma och slänga ihop något åt dem.
Jag sov extremt länge idag, vilket jag tippar är något slags bakslag från meducinen.
Den har lärt mig att sova så många timmar jag verkligen behöver,
så när jag inte tar den som kvällar som igår, så straffar synden sig själv.
Jag sover för bövelen bort hela dagen då! Kan förvisso ha lite med den där ginen också.
Gin är farligt!

En annan sak om mat är att jag kom på mig själv att nu har det gått lite långt.
När jag börjar lägga upp recept här, då är jag nog sjutton illa ute!

Nu ska jag se en film och tappa bort den här dagen ännu mer.

Filakia polla


På förfrågan.

Kommer här nu mitt recept på pita-bröd,
det funkar alltid för mig men jag tar inte ansvar för hur det smakar i andras munnar.

Du behöver:

175 C

1 paket jäst
1 msk socker
1 ½ koppar vatten (Tänk gammeldagsa kaffekoppar)
2 msk salt
4 koppar vetemjöl
1 msk olivolja

1. Blanda jästen och sockret i en liten bunke,
tillsätt sedan en halv kopp av det varma vattnet och låt stå under 10 minuter för att lösas upp.

2. Lös upp saltet i resten av det varma vattnet.
Det kan hända att du behöver lite mer eller mindre vatten beroende på vad för sorts vetemjöl du använder.

3. Häll upp vetemjölet i en annan, större bunke och forma mjölet till en "brunn"
där du sedan häller i den upplösta jästen och saltvattnet.

4. Arbeta till en deg med händerna. Bearbeta och knåda degen i skålen ca 10-15 min eller tills den är helt len.

5. Häll olivoljan över degen och knåda igen till all olja har absorberats.

6. Täck degen med en handduk och ställ den på ett normaltempererat ställe för att jäsa till dubbla storleken (ca 1-2 timmar), arbeta degen igen efter det och knåda i några minuter.

7. Värm ugnen till 175 grader.

8. Skär degen i bitar. Storleken bestämmer du själv beroende på hur stora bröd du vill ha. Normalstora bröd görs dock av degbitar stora som ägg.

9. Forma bitarna till bollar med händer och kavla ut dem på en lätt mjölad yta. De ska vara ungefär en halvcentimeter tjocka.

10. Olja ett bakplåtspapper lite och lägg 2-3 pitabröd på var plåt. Grädda längst ner i ugnen 2-3 minuter på var sida.
Om du hellre vill ha pitabröd som kan fyllas måste du grädda dem längre.


LYCKA TILL OCH SMAKLIG MÅLTID!

En tid att passa.

Det var himla trevligt igår,
vi drack vin här hemma och sprang sedan en sväng på stan.
Där var det dåligt med människor och svängen blev inte lång.
Anna hade med sig presenter i form av Hänt Extra, Digestivechoklad och chips.
Hon försökte göda mig kvinnan! Men gott är bra, och det lever jag för.

Nu håller jag på att försöka få någon ordning på kvällen,
eller snarare min outfit.
Ska snart bege mig hem till mor och fixa present och göra mig redo för en ny kväll.
Om de är riktigt snälla kan det hända att jag bjuder på ginhitõs som tack för skjutsen!

Nog av mig för idag.
Jag har en tid att passa.

Filakia polla

Ha en trevlig lördagskväll!

Viva la 80's.

Kan vara det bästa från 80-talet,
förutom leggings och knalliga färger.


Nu ska jag ta ett glas vin medan jag väntar på Anna och lyssnar på grym musik.
Skål för det.

Ciao!

Äntligen fredag.

Äntligen fredag!

Som jag längtat efter denna helg av någon anledning.
Kan ha att göra med imorgon när det är firande för Sara
och då det blir som en fest förr i tiden nästan.
Människor som är hemma igen, då det bara är skratt och skoj.
Jag ser fram mot det, det är allt jag egentligen behöver säga.

Hela dagen har jag lallat omkring på stan.
Försökte hitta ett par skor men det var ju tydligen inte meningen.
Tanken var också att jag skulle köpa en present åt Sara,
men även det sprack.
Så nu får jag ta mitt sista-minuten-paket och ge bort till ännu en person.

Angående pitabrödet hittar jag inte receptet.
Jag ska kolla en gång till i röran bland alla papper och återkommer strax.

Men allra först måste jag dammsuga!

Filakia polla


Finurliga fröken saknad.

PS.

Är det egentligen så konstigt att man saknar
när det faller ner påminnelser runtom en?

Jag fick just ett meddelande från Herr Eriksson.

"Tjeja kompis:)
ja har kommit på att det suger
att ja inte kan åka hem till dig
och snacka skit på kvällarna...
Hoppas allt är bra
Kram"

I sure miss you too!

Nu ska jag nog göra slag i saken och slå honom en signal.

Sa du någonting?

Jag har suttit framför datorn och slösat tid.
Bokstavligen.
Gjorde ett kvickt ryck då jag diskade sista disken
och försökte kleta på krämen på kakan.
Resultatet blev sådär.

Nyss tog jag min meducin och smällde i mig ett kvarts kilo jordgubbar.
Bara sådär. Men de smakade gott! Svenska på köpet.
Kom på att om jag nu ska få craving av meducinen
ska jag se till att få cravings på nyttiga saker.
Så som jordgubbar, äpplen och annat gott.

Jennie pratas med mig och försöker övertala mig att åka och hälsa på Emelie.
Måste erkänna att det känns himla lockande,
jag har ju inte kommit iväg på mina utlandsresor som jag planerat ännu!
Det är ju det där med pengar.
Men jag ska räkna lite på det hela och se vad som sägs.

Jag har ju dessutom massor med sommarkläder som inte fått användas..

Stopp. Rewind. Play.

Jag har fått morotskakan färdig!
Allt som saknas är att smeta ut lite glasyr och att någon kommer och äter upp den!

Jag snodde ihop en god pastasås som jag ätit till middag dessutom
och klockan har inte ens slagit halv 6!
Egentligen borde jag ta mig ut någonstans, om så bara för att få lite luft.
Vi får se hur det blir med det, jag ska försöka övertala mamma att åka och handla.
Med allt jag ska handla kommer jag aldrig orka bära det hela vägen hem tyvärr,
annars hade en promenad till affären suttit som smort!
Av någon anledning är jag dock helt matt,
typiskt när det kändes som en bra dag just när jag slog upp ögonen.

Jag ser fram till helgen, framförallt fredag.
Tanken gör mig lycklig och det kan vara det bästa av allt!

Varje stund vi får är vad som är viktigast av allt.

Filakia polla

Det var en sådan dag.

Det har varken blivit någonting av ingenting eller tvärtom idag.
Jag tog tid på mig att bli redo, en lång dusch och allt annat jag behövde.
Mosters man kom hem igår och därav behövde jag inte följa med och vaccinera kissemisserna,
Sandra hade ännu inte tvättat när vi hördes av på sena förmiddagen och jag var inte klar i vilket fall.

Jag har dock lyckats paja nätverkskabeln så nu ligger den och flippar fram och tillbaka,
det är nog dags att investera i en längre sladd framförallt, allrahelst kanske trådlöst till och med!
Dessutom borde jag köpa den där kabeln jag behöver för att få ljud på tv-n,
men tekniska saker är inget som får känslorna att hoppa vilt fram och tillbaka.
Hellre snubblar jag på sladden och trixar fram och tillbaka medan jag köper kläder!

Nu ska jag börja baka den där morotskakan,
blev även himla sugen på att testa nya recept jag hittat när jag kikat omkring.
Har mamma lust att handla hem lite saker kommer min bunker vara full av godsaker inom kort!
Nu kör jag.

Filakia

Uppdrag barn - vi kan göra skillnad!

Såhär skriver Childhood och Uppdrag Barn på sin hemsida:

Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlighet att kommentera alla inlägg i vår blogg - dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet. Använd gärna våra bilder på din blogg och tipsa dina vänner om detta.





Det är så extremt enkelt men kan ändå ge så himla mycket!

Hjälp dem hjälpa.


Med karaktär som en 2-åring.

Jesus amalia är rätt ord såhär på morgonen, eller kanske förmiddagen!
Jag har gjort det igen, sovit alldeles för länge än vad som är riktigt bra.
Men jag har mina teorier om varför, så därför ska jag följa min plan ikväll.
Jag har en plan!

Har just ätit min powerfrukost som är så vansinnigt god att jag blir glad att jag kommit på den!
Den må vara rätt onyttigt ibland, som idag när jag åt vitt bröd,
men så himla god att den faktiskt är värd det! För alla frön jag häller i youghurten gör rätt för brödet.
Nu ska jag slå på Melissa Horn på högsta volym igen och sedan kila in i duschen.
Hörde prat om att jag skulle hjälpa moster med vaccination av katter,
men nu vet jag inte om det längre behövs. Vi får se, vi får se.
Annars kilar jag nog ner en sväng på stan, som vanligt. Sandra hann kanske med en fika.
Det är det som är så spännande,
man vet aldrig vad som händer!

Filakia polla

Flickan vi alla tänker på, för sent.

PS.

Mina tankar går till flickan som inte blev räddad.
Jag blir illa berörd och ganska mycket förbannad.
Men när någon väl bestämt sig är det alltid för sent.
Det är bara illa att det får gå så långt!

Om alla bara kunde acceptera verkligheten och vardagen
för vad den är och växa upp.

Världen kan vara ett orättvist ställe!

Vila i frid!


En tisdag med mersmak.

Vilken dag va.

För det första tog jag mig inte ur sängen imorse,
spelade ingen roll att jag ställt väckaren och dessutom ställt in mig själv på att ta mig upp.
Jag kom banne mig inte ur sängen!
Fick snooza fram två timmar och även då tog det jävlar i mig emot.
Har haltat omkring som en gammal räv hela dagen och vänster arm kunde jag inte lyfta,
i-landsproblem till tusen för ryggen hade låst sig i ryggläge kan jag tro och gjorde därför grisont.
Ibland önskar jag att jag hade en egen liten tomte-nisse som kunde hoppa på den,
bara för att få den utknäckt när det gamla "vrid-dig-om-allt-du-kan"-tricket inte hjälper.

Jag hann i alla fall till herr doktor i god tid och mina planer gick inte i lås!
Han tillät mig inte börja jobba riktigt än utan jag blir sjukskriven i 9 dagar mer,
vilket egentligen inte är någon fara på taket.
När han också förklarade varför förstod jag lite bättre,
för hellre komma tillbaka med en fallskärm i ryggen än ett tunt spindelnät.
Så mina vänner, efter den sista september är det nog jag som börjar på halvtid igen.
Jag måste erkänna att det är skräckblandad förtjusning på något vis.

Ikväll har jag myst med Sandra som lagat god laxpasta åt mig.
Vi hyrde även "Flyga Drake" som var väl värd sina pengar och som säkert tåls att se igen!
Nu är jag riktigt trött och jag gillar det.
Kommer sova som en prinsessa inatt och jag längtar tills i helgen!
Det blir nästan som förr i tiden på något vis, om än bara för en kväll, fast ändå inte.

Kalinixta


Latmasken kan äta upp mig.

Det blev ingen morotskaka idag,
ingenting bakade jag minsann.
Jag saknade all olja utan smak av oliv hemma
så vad jag än tänkt göra med min nya elvisp får vänta tills imorgon!

Istället kollade jag färdigt på SATC-filmen jag grät en skvätt.
Den är sorglig i vissa bitar och det är egentligen sorgligt att bara
tänka på att det är slut nu, nu kommer inget mer N.Y att förtrolla vardagen.
Dessutom önskar jag att vardagen vore precis som deras ibland,
en guldkant på var eviga dag nästan.
Eller kanske är det att ha tre riktigt nära vänner runtom sig när
allt händer, vad som än händer, som lockar.

Nu ska jag läsa lite och somna gott.
Imorgon är det jag som kliver upp när väckaren ringer första gången minsann!

Kalinixta

When worst come to worst.

Fram och åter på stan ungefär.
Det har varit min måndag.
Spenderade lång tid där nere,
först för att fika med Anna och sedan hängde jag mest.
Har införskaffat skurhink och elvisp.

Sedan jag kom hem har jag lagat mat,
kyckling och ris kan vara en av de godaste saker jag vet!
Jag har städat i den äckliga duschen och torkat golven.
Nu ska jag leta reda på morots-kake receptet och baka en liten sväng.
Jag måste försöka fördriva tiden på något vis såhär en måndag.

Imorgon ska jag bege mig till läkaren igen,
då ska han få veta att mina medicin verkligen hjälpt
och att jag vill testa att börja jobba!
Vi får se vad han säger, men jag hoppas på det bästa.

Måste lägga på ett kol om jag ska bli färdig med baket innan jag somnar!

Filakia


Monday morning.

Jag måste börja ställa väckaren!
Idag vaknade jag såhär omänskligt segt igen,
men tanke på att jag somnade strax innan 12 igår.

Har just ätit frukost. Det är faktiskt bland det godaste som finns,
så länge man orkar göra det first thing på morgonen när man vaknar.
Annars är jag en sån som drar på det i evigheter och helt plötsligt
passar det bättre att äta lunch än frukost, så jag vispar ihop något sånt istället.

Har inte planerat något inför idag men jag tänkte nog bege mig ner på stan,
det har varit prat om någon fika men det viktigaste är att handla lite mat.
Jag behöver annat än grönsaker, toapapper och konserver som var det jag
köpte på ett ungefär igår, när jag också konstaterade att Konsum är dyrast av alla!
Mina två små kassar med nästan ingenting i, absolut inget jättedyrt, för 400:-.

Nog om det.
Jag ska slå på Melissa så hon får förtrolla mig igen,
och så ska jag göra mig färdig för en ny dag.

Filakia


Me and my ladies.

Klockan har blivit mycket och jag är fortfarande vaken.
Eftersom boxen lämnades hemma får jag se filmen jag laddat hem,
som för övrigt är den enda film jag skulle känna vara värd att se på bio.

Mina cravings blir galna av medicinen av någon anledning,
så mamma gav mig ostkrokar jag säkert kommer smälla i mig nu.
Jag måste börja jobba, läs röra på mig, snart.

Kalinixta

Långa nätter.

Nu är jag hemma i lägenheten igen,
idag var ännu en dag då det bara var fruktansvärt skönt.
All ensamhet jag haft kvittar dagar som den här,
nu när jag sitter här och dricker en kopp te
medan jag lyssnar på Melissa, då är ensamhet det vackraste som finns.
Hon har förtrollat mig med musiken,
det var längesedan jag blev så nykär i musik.
Men jag älskar just den här känslan!

Söndagar är fortfarande komplicerade,
eller kanske framförallt ensamma.
Det spelar ingen roll vad resten av helgen består av,
söndagar är ensamma.
Just idag har jag inte tänkt på den sortens ensamhet,
jag har varit förälskad i musiken jag lyssnar på.
Men annars.

Kom just på att jag glömde SATC-boxen hemma igen,
det var ju himla typiskt.
Jag ska lyssna på skivan om och om tills jag blir trött.

Filakia

Mata mig.

Nu är jag hux flux hemma hos mor på berget.
Jag fick skjuts av Peter för att handla mat,
det väger annars ton att bära från vilken affär som helst hem till mig.
När jag var klar fick jag följa med till huset för middag.
Gott och så himla mycket bättre än att laga got mat till sig själv.

Själva lagningen tycker jag bara bra om,
men det är det där om att äta ensam jag inte riktigt får grepp om.
Hela vitsen med att äta god mat är att äta den med någon,
annars kvittar det vad jag äter. Då skulle jag kunna leva på mackor för evigt.
Hur som haver har jag ätit, med sällskap.

En tvätt i tvättmaskinen och sedan ska jag nog bege mig hem igen.
Det är dags för meducin snart, och en bra film kanske.

Don't you just hate sundays?

När två världar krockar.

Jag är vaken, trots att det tog tid idag.
Min plan om att kanske gå ut gick i krasch,
jag blev jättetrött och hittade inga kläder.
Därav försvann humöret ganska kvickt och
då är det minsann lika bra att stanna hemma.
Sånt har jag erfarenhet av!

Dessutom har jag kvar de få pengar jag hade
och kan idag därför typ köpa något gott att göra
söndagsmiddag på, eller kanske bara lite cigg.

Melissa Horn har sjungit för mig hela natten,
det är så vackert att jag får gåshud.
Fortfarande kan jag inte skilja dröm från verklighet, och är det verkligen sant?
Det var längesedan jag vaknade såhär lycklig,
egentligen spelar det därför ingen roll.
Tack ändå, bara för att jag faktiskt är uppfostrad!
Jag kan inte sluta le.

Filakia polla

Vackert här just nu.



Vackert mitt i lördagen.
Nu ska jag kränga på mig några kläder.
Än vet jag inte vad som ska ske idag,
inget planerat överhuvudtaget.
Men Tallin har jag hoppat!

Filakia

You and I both.

Vi drack vin till slut igår jag och Jessica.
Det var trevligt.
Mycket mer finns inte att säga om det hela.

I övrigt har jag sovit bort halva dagen, men det kvittar.
Jag mår toppen men känner mig mest sugen på att stanna inne,
Björn ska ha fest och vill ha mig dit bort.
Jag måste nog vara elak och hoppa av den idén.

Kollar på en favorit - My Big Fat Greek Wedding.
När jag ser dem vill jag också bli dödskär, bara sådär.
Det kommer inte på fråga.

Filakia polla

Pappa har gift sig.

Som jag redan berättat.
Idag fick jag äntligen in bilderna i datorn.
Inte för att det var mycket och speciellt,
mest för att mamma tjatat om kameran sedan jag lånade den.

Hon har för övrigt stickat färdigt mina två superfina mössor idag.
Trots att jag blev sur att hon väckte mig imorse, klockan typ innan 8(!)
så gjorde mössorna, äppelpajen och brödet hon lämnade mig glad.



Just for the record.

En bild på min far med fru.

Time passed us by.

Det har varit ett tag nu.
Jag gratulerade Jessica igår,
hjälpte till att baka tårta och sedan blev jag kvar halva natten.

Idag snärtade jag ner på stan i god tid, tyckte jag,
för att möta upp Anna på en fika.
Som vanligt är jag senast när det gäller tid,
aldrig har jag kläder som passar eller skor som hör till.
Typ a - i-landsproblem.
Vi hann med vår fika och kolla läget om vad som händer.
Fick till och med mig en fin liten kjol hem, till superbilligt pris!
Frågan är ju nu om jag kommer använda den,
men det var ju inte så jag kastade alla mina pengar i sjön i så fall.

Ett försök till att få med den ut och svänga mina lurviga ska göras redan ikväll.
Skulle ha träffat Sandra sent på eftermiddagen för fika,
men hon var tvungen att jobba hela kvällen.
Istället ska jag nog träffas med Jessica och försöka dricka upp mitt vin som snart surnar.
Och efter det får vi se vart vinet tar mig, på ett ungefär.

Jag hoppas ni får en trevlig kväll.
Och att mamma och Biggan får en trevlig helg i fjällen!

Filakia polla

Gratulationer.

Idag fyller två personer i min omgivning år så jag vill passa på att säga

GRATTIS CLARA & JESSICA!

Så, då var det gjort.

Idag blir jag bjuden på mer födelsedagsfika.
(Jag känner hur de extra kilona ploppar upp överallt!)
Måste försöka hinna köpa en present åt kockan också.
Men det blir nästan svårare än till 12-åringen minsann!

Ska göra mig redo och bege mig ner till jobbet för att bli
färdig med papperen, jag blir helt galet irriterad på sånt där.
Sedan ska jag förbi mamma och plocka upp en sladd,
köpa en present och lite mat möjligtvis.
Så rolig kommer min torsdag i september vara.

Men, det är de tråkiga stunderna man ska ta vara på,
annars uppskattar man inte de underbara.

Så, vi hörs på ett tag.

Filakia polla

Another day in my life.

Nu har jag fikat i massor.
Gick säkert upp en sjuttifem kilo av alla kakor,
glass, maränger, grädde, tårta och kex.
You name it, i ate it. Faktiskt helt sant!

Försökte skriva i försäkringskassepapperen, galenskap!
Trots att jag hade hjälp av min mor som faktiskt jobbat där
var det helt galet komplicerat och hälften av papperet blev knas.
Var därför tvungen att åka ner på jobbet och försöka lösa det hela,
men jag får vänta tills imorgon istället och fixa det på dagen. Illa kvickt.
Jag klarar som sagt inte livet utan pengar, det är inte för mig.

Nu har jag varit hemma ett tag,
har slagit på ännu en lättkikad film så jag kan somna gott.
Syster försvann på vägen, hon var tvungen att möta mig då halva stan var nersläckt.
Min mörkerrädsla är inte att leka med och jag blir förbannad när det är så mörkt.
Fan, det är ju mitt i hösten då måste gatulysena vara på.
I alla fulla fall väntar jag på att syster ska komma hem
och inatt får hon minsann bädda själv, jag orkar inte.
Nu ska jag nog äta lite något onyttigt, jag är konstant sugen på något.
Jävla meducin! Det står faktiskt i biverkningarna.
Varför kan det aldrig vara bra biverkningar kan jag fundera på?

Kalinixta

Du gör mig lycklig, tack!

Fram och tillbaka.

Nu har snart hela dagen gått och det börjar strax bli dags för mig att äta medicin och sova.

Snärtade ner på stan och fixade med Claras present, det var ut och in kan jag lova kära vänner.
Hade jag stannat alltför länge inne på klädaffären hade jag fått panik och köpt upp alla pengar
på onödiga saker som kläder i mängder, för pengar som jag inte ens äger nu i stort sett.
Min dyra drift och sjukskrivningen går som inte riktigt hand i hand.
I alla fulla fall gick jag ner för att röka med Jessica och pratade sedan strunt med henne
medan jag väntade på att hon skulle sluta så vi fick gå och ta en riktig kaffe på ett riktigt café.

Har nu lagat mat och känner mig som en lill-mamma till min syster.
Hon äter riktigt och jag blir lite stolt! Kanske är jag inte 18 i huvudet ändå.
Resten av kvällen kommer nog bli hemma hos Annica där vi ska fika och fira Clara.
Jag är sugen på något sött så det passar himla bra!
Annars har jag inget att säga - såhär intressant är mitt liv just nu.
Fika, middag och sömn. 

But hey, if that what makes me well again im alright with it.

Filakia

Till Lina med man.

Den här är nu tillägnad en av de käraste vänner jag någonsin haft och hennes man.



Kärlek är så vansinnigt vackert. Kärlek är underbart.
Det är ren och skär lycka.

Jag är i chock!

Jag har vaknat till slammer och stök den här morgonen.
Kan inte minnas att det tog så lång tid och så mycket ljud att bli färdig för skolan.
Men det var flera år sedan nu så jag minns väl inte så noga.
Just det också. Flera år sedan, vi blir bara äldre.
Ursäkta, men jag är i chock. Ska snart komma fram till vad jag vill säga.

Vaknade och tänkte att det här kommer bli en bra dag, det känner jag!
Slog på datorn, gick in på facebook-träsket där jag vanligtvis hamnar
och en på av de första stories jag läser står det såhär:
"Lina is listed as married to X. Lina has made a lifetime commitment to X and is now married. 8:42am -
Comment"
VA?! Jag förstår ingenting givetvis. Lina, min älskade Lina som var en av mina livbojar i Malung.
Som vi skrattat, gråtit och levt loppan tillsammans. Lagat mat, kollat på film och bara varit.
Hon är gift. Lina som var den mest ansvarsfulla person jag mött i min ålder just då.
Som följde med till Grekland och skötte sig bäst av oss alla men
som jag sorgligt nog inte pratat med så mycket sedan dess.
Hon kom hem till Sverige och skaffade sig en karl. Flyttade till Örebro och har bott där sedan dess.
Jag kom hem till Sverige och säsongade runt i flera år till. Kanske är det just det.
Under mina år på säsonger har mitt liv som stått stilla, allt har varit detsamma på ett eller annat vis
medan för människor hemma har allt flutit på i vanlig takt och åren gått som de bör.
Jag har kanske varit kvar i 18-årsåldern tills för bara en stund sedan.
Det kom som ett slag i magen nu på morgonen - Lina har gift sig! Vi blir bara äldre och äldre.

Jag är så glad för hennes skull. Ingen tvekan om den saken.
Men nu känns det helt plötsligt som en konstig dag fast på ett bra sätt,
jag vaknade med att hamna i chocktillstånd. Himla knasigt.

Jag önskar Lina och herr Malmi all lycka i framtiden!
Och att ni får ett långt och kärleksfullt liv tillsammans.

Du var mitt ljus i mörkret så länge,
tack för att du funnits där för mig!

Nu är det natten.

Klockan börjar bli mycket för mig. Idag tog jag pillren på pricken 20.00 för en gångs skull.
Jag ska nog poppa mig lite popcorn och slå på en film.
Måste nästan ringa syster också, jag törs inte sova med dörren öppen inte,
så pass mörkrädd har jag blivit sedan sjukskrivningen.
Det får bli en high school film!

Jag har inte mycket att säga idag.
Förutom att jag saknar lika mycket idag som igår.
En del mer än andra.
Mycket mer.
Och imorgon får jag födelsedagsfika!

Kalinixta

When the whole world just falls apart.

Idag har jag tagit inte mindre än två fikor på stan.
Ena med Anna tidigt under dagen då vi mest bara surrade strunt och kollade på folk.
Men det var himla trevligt och något jag gärna gör om.
Den andra med Jessica när jag surrade ännu mer strunt och kollade på mer folk.
Sedan handlade jag mat för miljoners miljoner och märkte att min begåvning att bränna pengar
handlar minst lika mycket om nödvändiga saker som onödiga.
Något jag befarat väldigt länge.

Jag hann även med att få ett väldigt mystiskt samtal. Eller konstigt kanske är rätt ord.
Hur som haver är det inget jag förstod mig på och därav tänker jag inte mer på det.

Min lillasyster ska bo här i någon dag så vi har ätit middag och sedan försvann hon.
Inte helt oväntat i och med hennes ålder.
Det är skönt med lite sällskap!

Filakia

Burn it up.

PS.

Jag måste bara tillägga att bunkern inte är densamma längre.
Värmen är på, halleluja!

Nu är det mysig och hemkär igen.
Annat var det kalla sommarnätter.

Tack!

Familjebekymmer nummer två, denna ständiga nyfikenhet.

Som jag redan nämnt har vi något som kallas sen i vår familj,
liksom alla familjer har något som människor i dess omgivning stör sig på.
Eller älskar. Vilket som. Alla har ju våra egna drag som går igenom oss och därför gör oss unika.
Något annat än sen i vår familj som också flyter i oss alla är nyfikenhet.
Visst, det flyter i alla levande varelsers ådror men hos oss är det nästan vansinne.
Men ni vet när allrahelst familjen ställer följdfråga efter följdfråga på något helt oväsentligt.
Eller kanske något man vill hålla för sig själv. Då blir i alla fall jag galen till slut!

Jag gick en kortare sväng och blev galet trött. Precis som jag visste att det skulle bli.
Men vad som väckte min nyfikenhet var givetvis inget utav dessa saker,
det var att telefonen blinkade när jag kom hem. Blink = missade samtal.
Så jag kollade. Igår hade jag missat ett som inte verkade så viktigt,
Stockholmsnummer betyder oftast att det är försäljare eller någon som ringer fel.
Men jag kollade för säkerhetsskull och troligen var det den sista jag nämnde.
Däremot hade ett lokalt nummer ringt nu medan jag varit ute,
men jag kände varken igen namnet eller adressen. Vafan!
Till saken hör att många inte har mitt hemnummer, nog för att det är enkelt att leta upp men ändå.
Ge mig ett svar på vem Arne Dyneborg är så blir jag glad.

Nu kommer jag inte kunna sova förrän jag kommit på vem det är.
Men mamma är ändå värst, och det vet hon!

Kalinixta


Det tar något litet för att uppskatta stort.

Äntligen är jag hemma i min lägenhet.
Inte förrän hela dagar spenderats uppe i huset på berget,
framförallt med alla i resten av familjen hemma.
Nej, inte förrän då kan jag verklighen uppskatta att komma hem!

Idag har jag fördrivit tiden med att göra, absolut ingenting!
Därför har jag städat lite sedan jag kom hem hit och så bäddade jag rent.
Det finns inte mycket bättre än en renbäddad säng på kvällen.
Nu ska jag ta min meducinkur för dagen och så ska jag nog gå en liten sväng.
Bara för att man blir så mycket tröttare då!

Jag har visst blivit pedant på äldre dar.
Det känns som ett hån mot den jag en gång var!

Filakia polla

Du gör mig gott.

Im back in business.

Igår var döden för mig, jag vaknade med en öken i munnen flera gånger om.
Så går det när man tar med sig mor och låtsasfar ut för en svängom på stan.
Vinprovningen var hur trevlig som helst, damen som höll i det hela var också väldigt trevlig.
Vi fick god mat och gott sällskap. Allt var bara gott!
Det tog slut fort dock och i och med att jag har erfarenhet om att krogen inte är rolig för tidigt
så satt vi så länge vi bara kunde kvar på jobbet innan vi gick dit. Så länge att jag hann bli less.
Och viktigare, så länge att vi hann pimpla fyra vinflaskor och två kaffedrinkar. På 3 personer.
Mamma och Peter blev även bjudna på raki, medan jag hoppade då jag vet hur det ställer till det!
Som sagt var allt gott i lördags och det kändes igår. Då världen var mindre god.
Men det var värt det!

Jag hängde mest i sängen igår innan jag åkte hem till mamma på berget som var minst lika dålig.
Sen skulle hon baka upp alla äpplen som plockats av trädet, medan jag fortsatte att bara hänga.
Åt meducin och hade somnat långt innan klockan slog 10.
Därav vaknade jag flera gånger i natt, typ klockan fem då jag var redo för en ny dag.
Men jag tvingade mig själv att somna om och vaknade 10 minuter senare av att mina  tår åts upp av kissekattan.

Nu ska jag nog snooza ett tag till och sedan blir jag nog kvar här hela dagen.
Jag har lovat att laga middag till dem alla idag.

Vad säger framtiden?

En guldkant i tillvaron.

Ljudet funkar felfritt i tv-n, eller ja.
Snarare från dvd-n jag fick på köpet.
Vi hade inte tillräckligt med sladdar igår så tv-ljudet funkar inte riktigt ännu.
Det kvittar för jag har ljud!
Och det var en extrem lättnad att felet faktiskt var vad vi trott.
Skulle kännas sjukt onödigt om Peter köpte högtalare till mig igår
och så satt felet faktiskt i tv-n. Men nu funkar allt och jag är glad!
Björn kommer fixa resten inom kort och han är min ängel just nu.

Har städat ihop lite hemma i lägenheten och poppat musik till tusen från
mp3-spelaren som smart nog kan stoppas in i dvd-n.
Sandra kommer och dricker ett glas vin ikväll innan vi ska bege oss och äta.
En riktig fredag a´la myskväll. Det är sånt som ger vardagen en guldkant.
Lovely!

Känner mig på topp. Humöret är bättre än på mycket länge och jag tror att medicinen hjälpt.
Tillsammans med pussar och kramar från mina söta kusiner.
Jag gillar att vara glad!

Smile like you mean it.

Baby, when you're gone.

Jag är tillbaka efter en heldag på stan.
Ganska mycket hann jag med och det känns bra!
Nu är det bara mina papper till försäkringskassan som ska fyllas i och skickas in.
Men det ska mamma hjälpa till med minsann så det får vänta tills imorgon åtminstone.
Sedan drog vi en fika jag och Sandra och det inhandlades ljud till min tv
som Björn nu är snäll och hjälper mig att koppla in.
Eller ja, han gör det och jag tittar på för jag hajar noll!

Imorgon ska jag äta middag ute på krog och mysa.
Lika samma på lördag igen när vi ska på provningen,
Peter fick plats så vi går alla tre tillsammans.
Mysigt!

Tack för mig. Nu ska jag försöka hjälpa Björn.
Lite åtminstone.

Kalinixta

And I like it.

Jag diggar Veronica Maggio till fullo nu.
Bruttan har gjort en grym skiva som går om-om-och-om igen just nu.
Vissa låtar ger minnen som inte hör ihop alls,
men vem bryr sig. För det är just sånt musik är bra på.

Dags att bli färdig för stan.
Ciao!
 

När saknaden är som värst.

PS.

Jag hörde grekiska igår bara sådär och blev helt knäsvag.
På en gång kom allt tillbaka till mig
och jag har inte saknat Eleni så mycket på länge som då.
Jag har hoppat Kerkyra för sommaren, men N.Y är något jag behöver.
Så fort som möjligt.

Om bara någon kunde slå i lite självdisciplin när det gäller pengar i mitt huvud!

Leni & Cici

Eleni & Cici,
mina beautifuls.

When all you can do is nothing.

Jag är vaken och redo för en ny dag!

Som det ser ut kan jag och mamma möjligtvis gå på vin- och chokladprovning i helgen.
Det kommer blir mycket trevligt om hon bestämmer sig för att hissa idén,
sist vi hade en vinprovning var på hennes 40-årsdag och oss emellan kan jag
berätta att det fanns inte många rätt i mitt protokoll.
Jag hade fel ljus, fel på halsen och allt annat man kan skylla på. Det känns bra då.

Nu ska jag fortsätta kolla på Semi-Pro.
Björn har sagt att filmen är det roligaste på länge,
antingen är min humor torr idag eller så håller jag helt enkelt inte med.
I eftermiddag ska det fikas med Sandra på stan, och så måste jag fylla i papper i massor!

Känner mig mer upp än på länge.
Igår fick jag lära mig mycket,
det var det trevligaste jag gjort på länge och sådant tycker jag om.
Tack!

Filakia polla

När allt går iväg.

Tror ni det blev något sen?
Jag gjorde ett tappert försök att komma i kontakt med familjen,
både på grund av att låna mammas bil och för att försöka lösa problem inget-ljud-i-tv-n
men jag fick inte tag på någon uppe på berget.

Istället bakade jag en kladdkaka som jag ska bjuda någon snäll människa på
och så lagade jag mig lite middag.
Det är roligt att laga mat, no doubt about it, men det är trist att laga något gott som man sedan
måste äta alldeles ensam.
Förr gick det med tv-n, men idag hade jag inte ens den. Jag ska skaffa mig en hobby, eller ett djur!

Resten av kvällen hängde jag hos Björn på Tallin.
Vi såg en film och jag minns ärligt inte så mycket för efter ungefär en halvtimme
slog mitt piller till och jag blev helt seg i skallen.
Därför är jag nu hemma och ska sova. På pricken nu.

Kalinixta

Förbannades sen.

Alla har vi våra typiska saker som händer i våra typiska familjer.
Ibland får de en att skratta, kanske gråta eller som nu: bli förbannad!

I min familj lider alla av olika saker. Så som det är vilken familj som helst, i och med att alla har egna viljor.
Mina småsystrar kan driva mig till vansinne.
När en tioåring är uppkäftig utan någon som helst respekt dröjer det inte länge innan jag-ska-döda-dig-sidan sätter in.
Eller när sjuttonåringen kastar ur sig det ena värre än det andra om människor, allrahelst när det gäller familjen, för att få sin vilja fram och utan att det spelar roll om någon blir sårad. Bara hon får som hon vill. Då blir jag jävla arg också!
Men, och det här är ett stort men! De som gör mig allra elakast är min mor och styvfar.
De är experternas experter på att skjuta saker framåt i tiden. Det spelar egentligen inte någon roll hur stort eller litet det är. Huvudsaken de kan skjuta vad det nu gäller framåt i tiden så blir det nöjda, lite så känns det alltid. Allrahelst när de skjuter så långt fram i tiden så att de glömmer bort det helt och hållet och på köpet får oss att glömma vad det nu var.

Visst har det att göra med att vi är barnen som vill ha sin vilja fram hursom, närsom.
Det hör till med att vara någons barn, man släpper aldrig den där tjuriga sidan som sätter i när man inte får som man vill.
Men i just detta fall har jag rätt. Tycker jag.
Mitt körkort har varit på gång länge, men jag har alltid lagt det på is.
Nu däremot brinner det, för lämpen går ut innan 2009 och det vill säga att det blir himla bökigt att ta en ny.
Därför var jag igår in till min mamma och bad om att få låna hennes bil, men det gick inte.
Ännu mer stressigt känns det när jag faktiskt inte kan köra bil och därför inte vill köra mitt på dagen
- och sedan absolut inte kan köra efter klockan 8 då jag tar min meducin.
För ett tag sedan ringde jag henne och frågade vad hon tänkte göra ikväll.
Gå ut och gå med Biggan blev svaret, vilket betyder att hon tar sin bil upp på andra sidan stan.
När jag frågade om det var vad hon tänkt göra svarade hon ja och undrade varför jag ville veta.
För att jag behöver låna din bil.
Inget av detta gjorde mig arg. Däremot vad hon sa sedan:
- Kan vi inte ta det här sen?

SEN!
Det är just det där jävla sen som gör mig så förbannad.
Allting ska hända sen.

Jag blir vansinnig.

Look me in the eye.

Jag förbannar det regniga vädret!
Inte för att jag ogillar det, utan mer för att det får mig att sova i evigheters evighet.
Efter jag vaknat blir det inte heller bättre, för varför kliva upp när det är alldeles grått ute?
Så tänker någon stor del av min hjärna och gör att jag ligger kvar i sängen.
Självdisciplin är något jag svurit på att skaffa mig i flera år, men nu är det dags!

Jag har faktiskt bestämt mig för att kliva upp, ta en varm och skön dusch.
Det är kyligt i bunkern såhär på hösten, värmen har han ännu inte satt igång min hyresvärd.
Sedan ska jag göra mig redo för en ny dag. Vad den nya dagen ska innehålla vet jag inte än.
Men jag tror att det blir lite övningskörning bland annat.
Jag har inte mycket pengar så hur gärna jag än skulle gå och shoppa eller så,
det är störtomöjligt för tillfället. Det här med att vara sjukskriven är egentligen inget för mig.
Jag är för dyr i drift för att klara sånt!

Men jag måste få någon ordning på tv-n idag!
Annars blir jag banne mig knasig i hela skallen.

Filakia

En bra dag.

Idag har varit en mycket bra dag.
Sånt tas emot med glädje!

Igårkväll packade jag väskan och sov hos mamma. Där är jag inte lika ensam.
Sen är det mysigare att kliva upp tidigt om man kan äta frukost med en annan levande varelse.
Tog en funderare och ringde till min älskade lilla prins.
Han gick med på att fika på stan så när jag var redo åkte jag och hämtade upp honom,
vi rullade vagnen ner och jag fick skavsår på köpet.
Väl nere var herrn hungrig, för varken frukost eller lunch ville han äta när han hörde
att det vankades fika med kära stor-kusin på stan.
När han fick välja valde han jobbet och där åt han fisk tills raparna kom ur av sig själva.
Sedan vandrade vi till en leksaksaffär där jag fick lära känna den tjuriga sidan.
Efter ett tag vandrade vi hem igen och jag fick fler skavsår.

Min käraste Björn hörde även av sig så vi bestämde att göra något.
Något blev en resa till Kramfors i hans lilla räserbil
där vi köpte godis på Dollar-Store och blev stoppade med blåljus av polisen.
Det var andra gången i mitt liv de kommit efter sådär, jävla skumt varje gång.
Men vi fick en önskan om en trevlig kväll. Det var bra.
Väl hemma kollade han på min tv och konstaterade att skiten nog inte har högtalare.
En tv utan högtalare? Det var väl själva fan vad dumma teknikfolket kan vara.

Nu borde jag äta. Så det ska jag göra.
Jag gillar bra dagar. Fler såna vill jag ha!

Filakia