Annoying.

PS.

För två minuter sedan ringde telefonen och visade skyddat nummer.
När jag inte känner igen nummer svarar jag helst inte alls, men ibland tar jag mod till mig och svarar.
Man vet aldrig vem som väntar på andra sidan!
Hur som haver. Ringer det skyddat är det inget trevligt svar den i andra änden får, tur ibland och synd ibland.
Såhär ungefär lät det i min telefon sist:

Jag: Hallå!?
Översprallig kille: Hej, jag söker Carolina?
Jag: Ja, hej?
Översprallig kille: Den berömda Carolina från Skellefteå.
Jag: Berömda? Och det är till SOLLEFTEÅ du ringer.
Översprallig kille: Jo, jag ringer ifrån (företag) och vi ska skicka hem några sockar till dig Carolina.
Nu undrar jag vilken storlek och färg du behöver Carolina?
Jag: Jag behöver inga sockar?
Desperat översprallig kille: Sockar behöver man alltid Carolina, det får man aldrig för mycket av Carolina!
Jag: Jo!
Desperat översprallig kille: Carolina, du kan ge bort dem, det är fars dag snart!
Jag: Nej, jag behöver inga sockar säger jag.
Desperat översprallig kille: Klart du behöver sockar Carolina. Carolina när köpte du sockar sist?
Jag: För tjugo minuter sedan!?
Desperat översprallig kille: Du ser Carolina, man behöver alltid mer sockar.
Jag: NEJ! Jag behöver inga mer sockar.
Desperat översprallig kille: Bra, vilken färg behöver du Carolina?
Jag: ....
Desperat översprallig kille: Och vilken storlek Carolina?
Jag: Ingen storlek alls tack.
Desperat översprallig kille: Då skickar vi hem dem till dig Carolina.
Jag: Nej tack!

Av det här lilla samtalet kan man dra några slutsatser.

1. Jag är värdelös på att vara otrevlig, även om det är till extremt jobbiga telefonförsäljare.
2. Är man så inkompetent att man inte ens vet vilken stad man ringer till, då bör man byta jobb!
3. Att upprepa mitt namn sådär många gånger kan vara farligt. Jag kan bli arg!
4. Jag kommer aldrig svara på skyddat nummer mer!

Nu behöver jag bra musik för att rensa systemet.

Around again.

Rätt nykommen hem ifrån jobbet.
Men åh så skönt det känns att vara hemma!
Lite trista saker var jag dessvärre tvungen att göra,
som att betala räkningar på 6000:-, halleluja! Där rasslade hela mitt liv iväg.

Nu sysselsätter jag mig mest med att kolla på tv,
fundera på vad jag ska orka laga för middag idag och så smider jag en massa smarta planer!
Ungefär på vad jag ska göra resten av kvällen, och vad jag ska bjuda på nästa helg.
Fast det sista vet jag redan. Frågan är bara vilka jag ska bjuda.
Mina närmaste vänner finns inte hemma i lilla staden just nästa helg,
förutom familjen och kommer inte dem då får de stryk!
Det är lite synd att de jag vill ha här inte är hemma. Allt blir så mycket roligare när de är här!
En videosession med Julia i Val D'Isere får kanske duga.
Men innan dess måste jag få ordning i lägenheten, det är nog faktiskt dags för det nu!

Med andra ord. Hej på ett tag!


What a lie.

Veckorna går minsann fort gott folk.
Helt plötsligt har vi torsdag igen och jag är på väg att snärta till jobbet.
Moster ringde precis och frågade om jag ville ta hand om minsta monstret
medan snälle storebror går på barngympa med sin mor.
Det ska inte vara några problem alls eftersom jag slutar klockan 15.00.
Så himla mysigt att vara med monster-Hedvig, även om hon som sagt kan vara ett monster..

Jag har som fastnat framför tv-n där de visar Top Model Australia,
helt galet som alla andra Top Model's.
Här är det mest bråk just nu och så kallar de varandra för Fuckheads,
trevliga människor att umgås med måste jag säga!
Nej, nu är det verkligen dags för mig att borsta tänderna, diska frukostdisken och komma iväg.

Ciao!

We're just getting older.

Hela dagen har jag spenderat på stan i stort sett.
Pengar slängdes hit och dit.
En hel del massa bra grejer hittade jag till min inflyttningsfest,
såsom en toaborste och annat.
Fyndat har jag gjort också. Då känns allt lite bättre!

Imorgon är det jag som jobbar lunchen så rent teoretiskt borde jag sova nu.
Men det får vänta en liten sväng!
Har så mycket i hjärnan och känner mig mer taggad än på länge.
Nästa helg kommer bli grym hoppas jag.
Jag är som ett litet barn på julafton. Enbart för att jag har en ledig helg!
Har bestämt att jag ska vara en riktig värdinna och bjuda på mat när alla är här dessutom.
Lillasyster fyller 18 och det måste firas!
Med en del panik ska jag erkänna..

Är jag gammal nu?

Kalinixta!

En helt vanlig vardag.

Jag glömde visst att smeta på tandkräm på defekten innan jag la mig,
så imorse när jag vaknade trodde jag halva pannan sprängts bort.
Det gjorde så fruktansvärt ont!
Så nu är den halvt borta i alla fall, mer detaljer behövs ej.

Lite tidigare vaknade jag idag och nu har jag planer på att gå ner på stan.
Lite ärenden att uträtta innan jobbet och så kan det vara skönt att komma ut.
De senaste dagarna har jag bara häckat här hemma.
Men om jag ska ha fest nästa helg måste hela stället vara i ordning,
då måste jag inhandla mer grejer minsann!
MIO på lördag med mamma. Det hade kunnat bli dyrt om jag vore rik!

Ciao!

Defekter.

Jag har fått världens största finne i pannan!
Ungefär lika stor som Kebnekajse och lika röd som en paprika.
Tack för den!
När jag väl får defekter i ansiktet är de så stora att de inte ens går att sminkas över.
Precis vad jag behövde efter en skit-vecka..

Nu har jag tagit medicin och ska sova.
Lite tandkräm på defekten så är jag förhoppningsvis normal imorgon igen!

Men nästa helg har jag nog inflyttningsfest.
Jag hoppas!

Return the favour with your music.

Taggad på att träffas upp med fröken Argyros och svänga några lurviga.
Det här känns så vi. Fast för de år sedan vi senast sågs.
Hennes mor skrev igår och det börjar bli dags för mig att få iväg paketet till N.Y.
Undra vad tullen stoppar egentligen, kan man skicka hjortronsylt tro?



Listen.

Just how i like it.

PS.

Carolina "Laktosallergikern" Lundgren drack två stora glas O'boy till frukost!
Det var ta mig bövelen år och dar sedan sist.
Barnsligt gott!

Det här ska jag leva på länge!

The only think stopping you is yourself.

Minst lika länge låg jag i sängen och snoozade idag.
Klockan nästan 12 slog jag upp mina stora och kände mig seg och slö.
Alltid vill jag ha något att skylla på,
men nu vet jag nästan 99% att det beror på meducinen jag tagit två dagar i rad.
Eftersom jag varit så dåligt på att få i mig den blev det förmodligen som att starta på nytt.
Så nu har de två sega dagarna gått, från och med nu vaknar jag säkert pigg som en lärka klockan 9!

Lite imponerad måste jag säga att jag är av vårt tekniska samhälle.
Hipp happ hittade jag min gamla serveringslärare på nätet,
inte för att det var miljarder år sedan jag gick i skolan.
Men det är så pass längesedan att jag börjar kolla tillbaka på det hela
med en vackert skimmer runtom, eller ja, verkligen inte allt. Men mycket.
Det har även gått så långt att jag längtar tillbaka, även fast jag var galet skoltrött när jag var där.
Engelska C vore sjukt roligt att läsa. Men jag har nog något betyg att plugga upp innan jag får det.
Vi får se.
Hon slängde snälla ord runtomkring sig och jag är mer taggad än på länge att öppna eget.
Frågan är bara var jag ska börja?

Time to get ready.
Jag har en hel dag innan jobbet att spendera!

Ciao!


It might be all greek to you, but it's all wonderful to me.



Nu ryser jag av välbehag.

Elektrikern.

PS.

Jag kanske borde ha satsat på att bli elektriker istället?
Nu funkar lampan i vardagsrummet lysande.
Elektrikerhumor..

Ni ser, det är ju där jag hör hemma kanske?

You with the sad eyes.

En ny vecka redan och jag blev visst ledig en till dag!
Underbart ropar hela kropp och själ.
Ändå har jag känt mig vansinnigt rastlös hela dagen och har till och med haft tråkigt.
Är det inte konstigt att när jag har ledigt har jag tråkigt
och när jag jobbar blir jag less och vill vara ledig?

Mamma är en liten ängel och har köpt mig en elvisp,
som inte kommer gå sönder efter fem gångers användande!
Nu funderar jag på om jag inte ska baka något till henne,
bara för att visa hur glad jag blev?
Eller så gör jag det imorgon när jag inte börjar förrän klockan 17.

Hela dagen gick jag utan att äta, jävligt klantigt.
Men efter lite middag har jag blivit människa igen.
Lite meducin och kanske ett glas vin på det här så.

Filakia!

Have a heart my dear.

PS.

Hjärtekross på ett av de vackraste vis som kan finnas.
Har jag denna och inte dessa vansinniga mardrömmar på hjärnan i sömnen inatt,
då kommer jag sova gott.
Hoppa upp och sätt er på den!



Have a heart.

It doesn't make sense to me, so don't listen.

Just the way I like it.
Så har min söndag sett ut.

Jag har spenderat pengar på allt och ingenting på Konsum,
den affären ruinerar mig. Det bör bli dags att skaffa ett medlemskort.
Eller börja handla rakt av på ICA och ingen annanstans.
Hur som helst.
Jag har hunnit kolla på dåliga filmer och ätit lite mat.
Sedan bakade jag baklava för första gången.
Grekisk film, grekisk musik och att försöka lära mig grekiska har gett inspiration.
När jag läste i en grekisk kokbok igår så blev jag tvungen att testa,
även om jag inte tycker att det är så gott!

Nu har jag tagit min medicin och det är skönt.
Hjärnan är inlindad i bomull igen och jag kan bara tänka på sömn.
Först ska jag kolla färdigt på den här dåliga filmen.

Kalinixta!

Young people.

Klockan 10 slog jag först upp mina stora ögon,
men det var för tidigt att kliva upp en söndag minsann.
Det kände jag med en gång.
Så jag låg och drog mig, länge, länge.
Klockan 13.43 klev jag upp och kände, att nu kanske jag sovit lite för länge.

Jag sover fortfarande sådär jävla dåligt. En ny säng behöver jag nu!
Dessvärre har jag bränt upp de mesta av pengarna.
När det inte gick som jag ville blev jag ju tvungen att leva,
med det menar jag inte kläder i vanlig ordning.
Utan jag har köpt färg, för alldeles för mycket onödiga pengar,
eftersom jag blev så fruktansvärt missnöjd!

Nu har ju i och för sig hela halva dagen gått.
Resterande tid ska jag kolla på dåliga filmer och baka lite.
Jag mår så himla bra när jag bakar, alla tankar samlar sig på det!
Kanske lär jag mig lite grekiska också.
Mitt språkförråd måste fyllas på!

Adiosas! (A good start..)

Believe that music makes us fall.

PS.

Inte kan jag sova efter ett att ha hängt ut mitt liv en stund.
Medvetet givetvis. Det där med att skriva hjälper. Hellre här än för hand!
Så, jag kom att tänka på flera somrar sedan. När den gick på repeat och var underbar.
Det sista är den fortfarande, men den går inte längre på repeat.
Smörballad när det är som allra bäst..



"Want you, baby I want you
and I thought that you should know that I believe.
You're the wind that's underneath my wings,
I belong to you, you belong to me."

Tiden rinner genom mina fingar, ändå känner jag inte igen mig själv.

En evighet senare är jag tillbaka här igen.
Veckan har runnit igenom mina fingrar och
jag får panik när jag tänker på att det snart är sommar igen!
Tiden går vansinnig fort. På gott och ont.

Lägenheten är färdigmålad och jag måste erkänna att jag blev bitter
när fondväggen inte alls blev som jag tänkt mig.
Helt ärligt tycker jag att den är jätteful och funderar starkt på att måla om igen!
Skam den som ger sig liksom.
Hela det här projektet kändes dömt att misslyckas från början till slut,
kanske var det menat att jag skulle leva med mintgrönt och 90-talsgult.
Det verkar nästan inte bättre.
I övrigt är allt sig likt. Jag jobbar, sover och äter. Ungefär.
Imorgon är det dock söndag igen, vilket innebär att jag ska göra absolut ingenting!

Hittills har mitt 2009 inte funkat som jag tänkte mig innan förra året tog slut.
Fortfarande har jag inte varit ledig en helg sedan jag kom tillbaka till jobbet i oktober.
Det som var mitt största krav när jag kom tillbaka ifrån helvetet klarar jag inte ens av att hålla.
Hur jävla illa är det egentligen när jag inte ens kan styra det som gör mig glad och det som gör mig illa?
Nu har jag kommit till en period när det inte spelar någon roll hur mycket eller hur lite jag jobbar,
jag är bara trött, lätt i huvudet, ledsen och vansinnigt less.
Vänd vinden tack. Jag gillar inte det här med att vara nere.
Framför allt inte när jag inte ens själv vet hur jag ska bära mig åt för att må bra.
Det är mönster jag måste bryta, förmodligen mest såna som jag inte ens vet gör mig illa.

Att fortfarande inte heller känna igen sig själv är obehagligt.
Någon sa en gång att det inte är säkert att jag någonsin kommer bli den jag minns att jag var igen.
Så försöker jag att inte tänka, men på något vis hamnar jag alltid där igen.
I ett ekorrhjul som gör mig ohyggligt frustrerad. Men inte ens gråta klarar jag av som jag gjorde förut.
Den jag försöker vara nu, genom att försöka ställa krav och sätta mig själv i första hand,
den människan är jag egentligen inte även om jag borde vara. Jag känner mig bara självisk och okänslig.
Men de ljusa stunderna jag fortfarande har väger mer än allt det dåliga, även om det är svårt att se ibland.
Allt som fungerar är att tänka positivt, vilket även det kan ta emot. Det är inte alltid lätt när allt känns svart.
De stunderna lever jag länge på och de betyder allt för mig!

En sten mindre känns det som nu och jag borde sova.
Och så ska jag stenhårt ta meducinen varje dag den här veckan -
jag vet att den jävlas med mitt humör och beteende.
Ändå är jag värdelös på att ta den, för jag vill inte styras av ett piller.
Envis. Det kommer jag alltid vara!

Kalinixta!

Even if you can't listen to my music.

Egentligen lyssnar jag på Kings Of Leon om och om igen.
Men när en cover av denna gamla goding kom i min väg blev jag sugen på den igen.
Covern är inte ens i närheten så bra, dessvärre.
Så därför blir det originalet, rakt av!
Det var inte längesedan. Men det är så vackert att det är värt att nämna minst en gång i veckan.



"Light up, light up
as if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear"

Lost in space.

"OM jag vore lite latare skulle jag hamna i koma."

Från min moster till mig.
Tack, det värmer!

Make me lucky.

Allt känns en del bättre för tillfället.
Eller det kanske var en överdrift,  lite känns lite bättre.
Min kära moster har lyckats få mig att bli positiv till det hela.
Nu har jag därför fixat så jag jobbar lunch imorgon
och sedan ska vi lägga kol på att få hem färg.
Så förhoppningsvis är mitt kära sovrum färdigt imorgon.
Med allt förutom säng förstås.

Egentligen borde jag tejpa där inne så vi kan snärta igång med ens vi kommer hem.
Men det är så mycket skönare att sitta i soffan. Jag är lat.
Jag erkänner det. Det är det viktigaste!

Miss Argyros i N.Y har hört av sig massor.
Henne saknar jag så galet mycket! I år måste vi ses!

Dags att göra lite nytta möjligtvis.

Filakia polla!


Kom inte i min väg.

Helt sinnsykt irriterad är jag för tillfället.
Min moster var snäll och skjutsade upp mig på färgaffären igen,
men där hade de inte fått in rätt bas att blanda med.
En bokstav fel hade företaget skickat, så imorgon skulle de försöka få dit den.
Så mycket för att jag vill få rent och städat här hemma.
Men min andra moster håller hoppet uppe och ser det positivt,
då är vi fler som kan hålla på imorgon!
Är det inte färdigt tills i helgen blir jag galen. Riktigt galen!

Nu börjar klockan bli mycket, jag tog en sovmorgon idag.
Snart ska jag ner på jobbet och lalla omkring en sväng.
När jag kommer hem ikväll ska jag försöka tejpa lite,
jag har inte orkat göra det än.
Och nu när inte färgen fanns blev jag så bitter att jag inte ens ville köpa tejp.
Förbannat!

Lite fika på det här. Jag är en arg fröken utan mat i magen!

Ciao!

Do you want to piss me off?

Vad ska jag kalla detta?
Min tur - eller otur?

Till saken. Jag åkte med moster och monster för att köpa färg imorse.
Pratade med den snälle herrn som ätit hos mig flera gånger
och förklarade att det låg till så att jag behövde mer färg.
Då var basen att blanda på slut, så jag lever i kaos i ännu ett dygn!
Rätt missnöjd.

Tanken är att jag ska riva ner tejpen och sätta upp ny sådan så att moster
och lillasyster kan måla färdigt åt mig där inne imorgon.
Förhoppningsvis även i vardagsrummet, där allt nästan är klart förutom fondväggen.
Ännu mer förhoppning på att jag får jobba lunch imorgon!

Dags att ta lite medicin och kolla lite på tv.
För halleluja people! Telefon, internet och tv blev inkopplat idag.

Grattis på födelsedagen Ellen!

Someone like you who makes my mind spin and the music play.

PS.

Fem i topp. Eller tre till och med.
Galet skön!
Allt som stannar kvar i hjärnan är positivt.



Jag bör kanske för övrigt inte satsa på att bli målare på heltid.
Min nya mysdress är nu full av färg.
Och det behövs inte påpekas, jag var jävla dum som behöll den på. Jag vet!
Ansiktet är inte heller så rent, inte heller armarna..
Händig.

Paint me white.

Nu är jag hemma från mor där jag ätit middag tills jag storknat.
Så fort jag kommer hem till huset på berget drabbas jag av buffé-sjukan.
Ni vet när man äter och äter, det tar liksom inte stopp förrän man inte ens kan resa sig upp.
Precis det utsatte jag min stackars kropp för idag.
Nyttigt! (Det går bra det här med att ta bättre hand om mig själv..)

Jag tog med mig lite vit färg och nu har jag målat ner taket riktigt igen.
Vi råkade kladda på rätt bra i sovrummet, men det är klart nu.
Så imorgon ska jag tejpa om igen och sedan slänger jag på all färg där inne på egen hand.
Som grädden på tårtan fick jag ledigt också.
Med andra ord kan jag ha tur och hinna med mer än bara sovrummet!

Jag har ett zoo här.
Familjen har rätt mycket djur och därav får man med sig typ tre hela vinterpälsar hem
i kläder och diverse annat när man lämnar berget.
Måttligt nöjd blir man då.
Undra om det går över mina gränser om ett djurfritt hem,
när jag har en hel djungel i kläderna?

Oväntat.

Nu är söndagen snart över.
Jävlar i hela jesus vad jag legat i, med hjälp av mostra och mor.
Men det låter bättre om jag säger att jag legat i!

Minst lika lugnt var det på jobbet igår.
Men jag satte igång med hemsidan från scratch igen och fick den klart!
Nu kan jag till och med känna mig hyffsat nöjd med resultatet.
Wonderful!

Färgen som jag köpte häromdagen var alldeles för lite.
Karl-stackarn ljög för mig.
Förmodligen för att han ville ha oss tillbaka dit, som moster sa.
Säkert för att han tyckte jag var så smart när jag sa att jag ville ha "en fin färg".
Han såg rätt frågande ut kan jag berätta.
I alla fulla fall räckte de där 3 literna inte långt.
Så imorgon är det upp tidigt, väcka mamma och köpa färg.
Jag hoppas hoppas jag hinner färdigt med ett rum innan jobbet imorgon.
Det ser ut som sju svåra år hemma hos mig!

Inte så roande..
Fast på det positiva.
Jag har inte mintgrönt & 90-talsfgult längre. Wow!

Burn with me.

Huset började givetvis inte brinna igår.
Jag fick bara ett extremt fall av paranoia som ett slag i magen.
Men när jag försökte sova kom jag på att det mest logiska svaret var
att någon av grannarna målat om. '
Eller att de roat sig med att sniffa bensin i "hobbyrummet".
Inte min teori på att en dåre hällt bensin överallt..
Jag är smart!

Hur som haver börjar det bli dags för mig att kliva upp ur sängen där jag ligger och latar mig.
Om två timmar ska jag vara nere på jobbet och leva rövare igen.
Så mycket man kan leva rövare när det inte finns något att göra.
Galet långtråkigt!

Ciao!

The worrying kind.

Nyss hemkommen från jobbet är jag nu.
Inte en gnutta trött, men åh så skönt det var att komma hem!
Ännu skönare kommer det bli efter söndag,
när stället förhoppningsvis är nymålat och fint.

Jag slogs av en för mig rätt god lukt när jag öppnade portdörren,
god men också oroväckande.
Hela trapphuset stinker verkligen bensin!
Det är nästan så jag blir lite orolig.
För att vara orolig ligger i min natur. Och bensin i trapphus känns fel.
Man kan aldrig vara riktigt säker efter alla skummisar som eldat
här och där över hela Sollefteå.
Om fallet skulle vara så har jag hittat min perfekta flyktväg i alla fall.
Alldeles nedanför mitt sovrumsfönster är port-taket, och dit klarar jag mig utan att bryta några ben!
Ni ser. Oroligheten ligger mig så vant om handen att jag till och med planerar flyktvägar..
Frågan är om det är nyttigt att vara så eftertänksam som jag ofta är?

Proppen har jag inte vågat röra än.
Det får vänta tills någon händigare finns till hands.
Så med andra ord har jag fortfarande en svart hall och ett halvt svart vardagsrum.
Tur att jag har datorn!

Dags att kanske försöka sova.
Men eftersom jag är så orolig av mig vågar jag inte ta meducin,
då kanske jag inte ens vaknar om det skulle börja brinna..

Kalinixta!

Händiga husfrun.

Dagen har runnit ut mellan mina fingrar.
Det är redan dags att gå till jobbet och förmodligen göra ingenting.
Så lugn period är vi inne i nu förstår ni.
På gott och ont..

Hur som haver har jag försökt mig på att vara händig.
Och det slutade som vanligt i kaos.
Skåpet sitter numer uppe på väggen i hallen,
det vore jättefint om det inte var så jävla snett!
Det ligger inte i min natur det där med att vara händig.
Efter jag fått upp skåpet kom jag in i ett ryck och tänkte få allt färdigt.
En lampa var näst på tur och jag gjorde precis som när jag kopplade in den i köket.
Förutom att jag gjorde helt fel..?
Så nu är halva lägenheten strömlös och jag måste be grannen om hjälp så fort jag hinner.
Det tar emot att erkänna att jag fan behöver en karl för allt sånt här.
Upphänget till lampan som jag fick från IKEA igår är dessutom svart,
med all sannolikhet är det paj. Ni förstår kanske nu hur händig jag är?
Man gör så gott man kan. Säger dom inte så?

Det betyder att jag måste åka till Sundsvall igen snarast. Herrejösses så synd..
Eller gjorde jag kanske allt med vilje?

Filakia polla!

Way too cold, again.

Jag somnade oerhört tidigt igårkväll,
så det betyder att jag vaknade i lagom tid idag.
Himla skönt!
Tanken var att jag skulle dra med min farmor för lunch och lite mys på stan idag,
men när min trasiga(?) termometer står på -29 grader så skippar jag det.
För att få henne varm i rullstolen skulle jag nog behöva sy på en extra hud eller liknande.

Vi får ta det nästa vecka helt enkelt!
Istället ska jag försöka få upp det där skåpet,
något som givetvis inte blev gjort igår. Jag var för slö helt enkelt!
Eller så har det att göra med att jag verkligen inte fattade någonting.
Så nu ska jag ta mig en dusch, göra mig färdig och sedan försöka vara lite händig!
Kanske hinner jag med en tvätt om inte tvättstugan är beslagtagen också.
Men först in i mysdressen jag fick hem på posten i förrgår. Guld värd!
För jag går inte utanför dörren förrän jag verkligen måste till jobbet..

Ciao!

Kids in music.

Radio-musik är det enda som passar mina humörsvängningar just nu.
Jag dansar inombords när jag hör denna, vart jag än är.
Och så sitter den i hjärnan, flera timmar efteråt.
Utöver det, vad finns det att inte gilla med den?
Ingenting. Precis.

Love it!



Enjoy.

Just what we need.

Så var ännu en dag över, i stort sett.
Jag kom just hem från jobb och stad - där jag spenderat pengar i vanlig ordning.
Använt upp två presentkort har jag gjort till att börja med.
Först det jag fick av mina mostrar på födelsedagen, så nu har jag införskaffat
den superfina telefonen som jag tänkt och tänkt på så länge.
Lite pengar fick jag lägga till, men det var det värt ska ni veta!
Helt onödigt köpte jag också två små ljuslyktor, bara för att de var så fina.
Jag älskar ljus i alla dess former!

Sedan åkte vi dit jag absolut inte hör hemma, affären för de händiga.
Jag köpte lite pluggar så strax ska jag försöka mig på att få upp meducinskåpet på väggen.
Där hade jag också presentkort så nu ska här målas ska ni veta,
färg för massor av pengar köpte jag. Men nu känns det som att slutet är nära!
Lägenheten kommer vara tipptoppfin vilken dag som helst och jag känner mig laddad.

Telia har fått lite skäll, eller nej nu ljög jag. Jag kan inte skälla på okända människor.
Men en felanmälan har de minsann fått, för tydligen ska telefonen vara flyttad till det här huset,
dessvärre måste det vara flyttat till en annan lägenhet än min, för här finns det ingen i alla fall.

Lite bra musik och några ljus på det här så kommer det bli en underbar kväll.

Filakia polla!

Mitt i vardagen.

Allt blev så himla besvärligt med att åka till moster
så jag bestämde mig för att strunta i det
och ta en fika med Michaela själv någon dag nästa vecka.
Det kommer bli mysigt!
Hon är så himla snäll och söt. En av mina favoriter!

Nu ligger jag därför här i mitt kaos med tända ljus och försöker
återskapa lite av den mysiga stämning som fanns innan jag åkte till IKEA
och herr Kamprad skapade oordning i mitt liv. Han är alltid så besvärlig.
På tv-n slog jag på Passion Of The Christ och jag måste erkänna att den berör.
Telia har ännu inte fixat mina abbonemang så jag kollar på dvd-er dagarna i ända.
Och trots att jag inte är troende gör filmen mig illa till mods.
Det är en så tragisk historia, och nu vare sig den är sann
eller inte önskar jag inte min värsta fiende den behandlingen.
Svek, lögner och våld. Några av de vidrigaste sakerna jag vet.

Jag är inne i en rätt känslig period.
Skyller på medicinen, det är enklast så.
Innerst inne är jag nog rädd för att jag måste byta riktning, byta jobb.
Men först måste jag nog kanske äta något.
Ett besök på Konsum kanske. Här hemma har jag då ingen mat.

Ciao!

Dance without music.



Galet sugen på en rolig fest så som för flera år sedan.
Helst i mina nya skor jag fick hem på paket igår.
Det mest spännande i mitt liv på länge,
eller det är förresten att kolla på Julia's k

Silke.

Nu var det jävlar i mig evigheter sedan jag skrev något.
Helt fullt upp har jag haft på sistone. Jag tog mig som bekant till S-vall och där shoppade jag!
Så nu ser lägenheten ut som kaos och jag trivs inte alls speciellt bra i det.
Förhoppningsvis löser sig allt ikväll. Eller imorgon.
Allra först ska jag till min lilla kusin Michaela som fyller 16 idag.
Grattis!

Igår fick jag hem det fenomenala programmet Spotify.
Än så länge har jag bara positivt att säga om det.

Jag återkommer så fort det ser någorlunda vettigt här.
Tills dess ska jag kolla på filmer som Dirty Dancing,
den ser jag nu och då känns allt helt plötsligt lite bättre.
Halsen gör inte ens lika ont.
Jag blir minst lika kära i Patrick Swayze som jag var när jag såg den 10 ggr i veckan.
För cirka 14 år sedan.

Filakia polla!

Back where you belong.

Så var det äntligen söndag får jag väl säga.
Det har varit dåligt med tid över, då jag jobbat konstant.
Så känns det i alla fall. De senaste två dygnen har jag jobbat, bakat, städat och sovit.
Inget att klaga på med andra ord eftersom de är de saker jag gillar nästan mest.

Dessvärre har jag gått och blivit dyngdålig, huvudet sprängs, jag har skator i halsen och så rinner näsan.
Tack och lov för apotekets nya regler och därav också supertrevliga människor som hjälper en!
Allt de säljer på tv är inte trams minsann, jag blev rekommenderad Otrivins nässpray mot rinnsnuva,
eftersom en av de värsta saker jag vet är att snörvla hos gästerna när jag serverar dem.
Och hör och häpna gott folk, men den fungerade verkligen!
Jag trodde knappt på det själv när näsan slutade med dumheterna.
Så nu är det dags för ett sprut till och sedan ska jag sova!

Tidigt imorgonbitti måste jag kliva upp och göra mig redo för en dag i affärer.
Mamma hämtar mig och Mona klockan 9 och då beger vi oss till IKEA.
Jag hoppas jag hittar vad jag vill ha.

Ha en underbar söndag!

Kalinixta!

No need for words.

Allt jag har att säga idag är att det har varit en underbar dag!
Nu ligger jag inlindad av trötthet på grund av min käre vän medicinen,
men redan innan dess mådde jag gott.
Det spelar ingen roll hur mycket som gått emot mig en dag som denna,
allt löser sig i slutändan ändå!
Lovely.

Fick ett superfint julkort från N.Y igår om jag inte redan berättat det.
Så nu är det jag som skickar koftan som väntat i ett år, pronto!
Jag har dessutom lyckats posta adressändrings-brevet,
och så ringde jag Telia igår. Om jag inte nu redan berättat det med.
Jag blir så disträ när jag tagit dessa piller, hela hjärnan är inlindad i bomull.
På tal om det. Bomull är min allra värsta och äckligaste fobi. Ljudet gör mig illa, på riktigt!

Inget IKEA förrän på söndag blir det heller.
Men det kanske är bäst så för oss alla.
Imorgon är det däremot en heldag på jobbet.
Med andra ord är det dags för mig att sova!

Kalinixta!
And remember, you are wonderful and life is wonderful!

Normal.

Vilken galen dag. Helt okej, men galen.
Jag kan nu räkna till 5 gånger när jag fått höra att jag är lik Amanda Jensen,
men i en mörkhårig version.
Trams! Säger jag.

Himla skönt har det varit att enbart jobba lunch,
då jag åt så mycket fisk att jag inte ätit på resten av dagen.
Kanske inte det smartaste när jag faktiskt satt på lunchen och sa
att jag ska ta bättre hand om mig själv det här året.
Då menade jag att jag ska äta regelbundet och bättre, till exempel.
Jag har sån självdisciplin people, you want some?

Kvällen har jag spenderat med Mona.
Skönt att umgås med henne. Inget alls har vi gjort, men det har känts bra.
Pratat ihop oss en del angående Sundsvall och hon är med på vad jag menar.
Det känns bra att ha med henne, då har hon mer koll än vad jag själv kommer ha.
Så förhoppningsvis åker vi på fredag. Förhoppningsvis som sagt..

Nu slåss de på tv-n och det är dags för mig att sova!

Kalinixta

1 - 100.

Kvällen på jobbet gick smärtfritt.
Jag är lycklig över vänner, de måste vara de mest underbara som finns.
Ett endaste litet samtal med Mona och jag mådde bra igen.
Hon är som idomin för själen. Litet ryck på axlarna och en rad som, det behövde nog komma ut.
Sedan kändes allt på sin plats och jag är inte rädd för att krascha längre.
Händer det så är det så, men jag ska inte oroa mig för det i förväg.

Medicinen slank ner i lagom tid ikväll och jag börjar bli himla trött nu.
Det passar perfekt för jag jobbar lunch imorgon, vilket betyder tidig uppstigning.
Men innan jag sover ska jag äta en djungelvrål, röka en sista gång för idag och kolla på lite mer SATC.
Då mår jag bra!

Förresten skrattar jag ihjäl mig åt bilder Julia och hennes vän Frida laddat upp från Frankrike.
De är helt galna och kommentarerna gör att jag nästan kissar på mig.
Mer sånt. Jag väntar på äventyr!

Kalinixta!

You were right.

PS.

Jag köpte cigg såklart.
Att gå omkring och vara röksugen är det sista jag behöver just nu!

Så alla ni som trodde att jag inte skulle klara det den här gången heller,
ni fick rätt!

Ciao!


Tillbaka på noll, på ett dygn.

Så har berg-och-dal-banan börjat igen.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg min medicin!
Inte för att allt blir bättre av den, men jag känner mig nog stabilare när den tas regelbundet.
På gott och ont. För jag vill ju inte bli beroende av den, varken som människa eller personlighet.
Men den har gjort mig väl tidigare och nu är jag inne i någon sorts svacka,
då behöver jag den nog mer än jag gjort på länge.

Ångesten kom tillbaka i lördags. Varför kan jag inte sätta fingret på, inte heller hur.
Det fanns inget som hände eller sades för att det skulle bli så.
Den bara kom.
Humöret som svängt upp och ner hela tiden har varit nere på noll sedan dess.
Jag känner mig lättirriterad, arg och frustrerad. Men kan inte svara på varför.
Det är det jobbigaste! Att inte veta varför.

Minsta lilla motgång gör ont.
Som att jag inte kom iväg för att handla när jag ville, det känns som en stor förlust trots att jag vet hur litet det är.
Jag kan verka vara en bortskämd liten snorunge, det är jag medveten om.
Men när det känns som att allt jag försöker göra går emot mig blir jag förbannad!
Och rädd för den delen. Jag vill aldrig tillbaka i helveteshålet!
Därför undrar jag ofta, länge om jag kanske måste byta omgivning helt och hållet?
Nytt jobb, ny stad, nya människor.

Men svaret kan inte vara att fly hela tiden. Flänga omkring utan någon fast punkt i livet.
Jag vägrar tro att det är så! Även om det känns allra lättast ibland.
Nytt jobb känns långt borta, när jag faktiskt trivts så bra där tidigare. Och fortfarande gör.
Jag vet inte vad svaret på min ångest är, men jag vill att den ska försvinna.

Jävligt bittert.

Vansinne.

Det här är inget skämt längre, jag är så fruktansvärt förbannad.
Nu går jag och köper ett paket cigg och kedjeröker i ren protest!

Så jävla less på att det alltid ska vara något satans problem.
Det här känns inte roligt längre.


Who gives a crap?

Det här är typiskt min familj.
Peter har fortfarande inte ringt och därmed blir det inget Sundsvall,
klockan är alldeles för mycket för att jag ska hinna med det jag vill.
No idea.
Men jag blir irriterad. För har man sagt att man ska ringa, då ska man det.
Rean tar slut på söndag och när den är över är det inga 20 000:- vi pratar om,
snarare kanske 30 000:-, och det är ganska mycket mer pengar det.

Hur som haver.
Jag kommer alltså jobba ikväll. Och vara på überdåligt humör.
Därför måste jag nog ta en dusch och köpa mig lite cigg.
Jag håller på att bli galen!



Den enda goda saken med denna dag,
James Morrison.

Mysteriet.

PS.

Jag vet inte vad som hände med texten nedan.
Underligt.
Men det får vara, för jag hajar inte hur man ställer det tillrätta.

Dags för lite frukost och hopp om att få åka idag.
Annars åker jag för bövelen imorgon!
Men då ska jag tröstäta hela dagen idag.

Nu tror jag hustaket blåser av, vad hände med vädret egentligen?

Very well then.

Det verkar som mitt Sundsvall verkar gå utför!
Mamma ville visst inte för hon "hade inte tid", trams!
Alla har tid för lite IKEA, med eller utan pengar för den delen. Det är så trivsamt där att alla trivs!
Men så var det där med bil. För Mona följer mer än gärna med. Hon har dessutom inget problem att köra med släpvagn, och så får jag umgås lite med henne äntligen! Katching.
Jag ringde Peter för att höra om vi fick låna hans bil. Han kommer ändå ingenvart med den med sin brutna fot.
Det skulle gå bra, om det inte vore för att mammas bil ska in på service och de då kanske behöver hans. Så vi får se, han skulle ringa inom kort när han pratat med gubben.
Jävla typiskt!

Nu när jag kollat på möbler veckor i streck blir jag galen när inte huset ser ut precis som jag vill!
Ge mig alla möbler nu.

En annan sak var att jag visst tänkte sluta röka,
men inte förrän alla var slut.
Därav köpte jag inget nytt paket igår och rökte upp den sista igårkväll. Så nu är jag helt nipprig.
Och nu önskar jag att jag inte ens skrivit något här, för jag håller på att gå av med röksug!
Det är så jag vill ta mitt utsmetade ansikte till Konsum och köpa mig ett paket.
Men inte, inte än på några timmar i alla fall.
Jag skulle varit tyst. Då vet ingen om när jag misslyckats.

Ciao!


Way too cold.

PS.

Det verkar bara bli kallare och kallare.
Jag skulle gissa på ungefär -25 nu.
Fy helvetet. Det här är inte okej!

Tur att lägenheten är varm och att jag kan kura in mig under mitt nya täcke inatt.
Lite sommar vore skönt..

Det är dagar som de här man önskar att man hade varit dum och skaffat sig en karl!
Precis en som Aidan, vilken visar sig på tv-n hela tiden nu.
Han är en äkta karlakarl.

Irritationsobjekt.

Nu är jag hemma ifrån en sväng på stan.
Jag drack lite kaffe och trodde jag skulle bli pigg,
men ärligt blev jag mest frustrerad.
Av någon anledning kom vi in på just mina möbler och jag blir mer och mer sugen att åka, helst imorgon!
Men sen finns det vissa som inte förstår varför jag har så bråttom.
Då blir jag frustrerad.

Jag vill ha fint och mysigt, och det nu med en gång!

Hälsade på mamma en sväng och försökte övertala henne att följa med imorgon.
Vi får se hur det blir med den saken.
Sedan handlade jag mig en tröstätarglass och en tröst-tidning. Just in case.

Kollar på ett sista avsnitt av SATC för idag och sedan ska jag gå och jobba.
Det verkar bli lite folk och jag ska jobba med Nina.
Helst hoppas jag på en sen kväll = mer pengar för min del.
Vi får se vad som händer!

Annars tänker jag mest på Sandra som åker idag om jag inte missminner mig.
Jag hoppas hon kommer ha the time of her life och att hon gör allt jag inte skulle göra!

Filakia polla!


Just like heaven with your music.

Jag har kommit in i ett stim.
Med bara bra musik och underbara texter.
Den här covern går inte att göras bättre, hon är grym.
Nästan minst lika grym som orginalet.

Ta ert förnuft till fånga och njut.



För mig är det dags att bli färdig!

Från 1 till 100.

Det tråkigaste med mina älskade söndagar är att det är måndag igen dagen efter.
Som idag.

Första måndagen på året och min termometer utanför köksfönstret
måste vara paj där den står på -26 grader.
Jag gick ut och för skramla den tillrätta och kände att fy farao, det är nog minst -20 i alla fall!
Ikväll jobbar jag igen och innan dess hade jag tänkt försöka få lite gjort,
men så kom jag på att det är klämdag på stan och affärerna har inte öppet lika länge som vanligt.
Tanken var jag och moster med monster skulle åka och kolla på färg,
men nu när det är så kallt ute vet jag inte hur det blir.
Hennes stackars bil är igenfrusen och vill nog stanna så tills vädret blir varmare.

En dag denna vecka vill jag försöka åka till IKEA och handla lite saker också.
Jag önskar jag vore miljonär en liten sväng, för nu känner jag mig extremt pank!

Köper jag en trisslott idag kanske jag vinner..

Filakia polla!


Will music make us okay?

Och sådär. Bara på mindre än 2 timmar kommer jag med två låtar.
Bara för att.

Jag kom på nu när jag är på väg att borsta tänderna hur jag ville sjunga med på busstationen i fredags.
Hon har röst som en ängel och jag ryser när jag hör den. På ett bra sätt.
Allt jag kan säga är att jag hoppas ni njuter hälften av det jag gör, för då är det underbart.
Hon måste vara det bästa i musikväg Norge någonsin kommit med!



"And its alright
Im alright
I want to be ok"

Stackars mamma.

PS.

Mamma ringde just och berättade att de kommit hem till huset på berget.
Det är bra, då kan jag sova gott. När jag vet alla ligger hemma och sover tryggt, då sover även jag bra.
Men tålamodet när det gäller min mor försvinner rätt fort,
hon har ett sätt som kan få mig att gå ifrån lugn till fly förbannad på mindre än en millisekund.
Det är de där följdfrågorna och upprepningarna hon håller på med. Jag blir tokig!
Men det går över rätt snabbt.

Dessvärre får hon sig ganska många utskällningar, en del förtjänta. Andra inte.
Som nyss när hon gjorde mig irriterad. Jag skällde inte. Men röt litegrann.
Lite som en ettrig liten terrier.

Då är jag inte imponerad av mig själv, det är ett som är säkert.
Och det passar som inte in i mitt nya jag såhär nu i ett nytt år.
Det är dumheter jag ska ändra på, men först måste jag sova.

Imorgon ska jag nog träffas med morbror och familj som är hemma från Umeå, roligt!


En sång till modet.

Från nyårsnatten till idag.
Då hörde jag den sist och jag ville nästan gråta där jag satt i soffan med champagnen väntandes.
Precis innan klockan skulle slå 2009 spelades den och jag kände mig så gammal helt plötsligt.
Eller gammal kanske inte är rätt ord, stark känns mer användbart.



Hur som haver är den fin. Och stark medan den är sann.
Det finns många modiga människor runtom i världen och jag beundrar dem alla!
Inklusive mig själv - även om det är svårt att förstå även för mig ibland.

Kalinixta!

Fräscht.

Snart är hela söndagen över, trist för min del.
Den enda lediga dag jag verkligen kan lita på är den bästa jag har.

Allt jag tänkte göra blev gjort men inget mer.
Lägenheten är nystädad, jag har lagat mat och ätit frukt.
Var en snabb sväng på Konsum också för att köpa juice tills imorgon.
Utan Brämhults på morgonen blir jag rätt cranky.
Och det är ju rätt dumt att utmana ödet.
Men fy tjivens så kallt det är ute. När jag i fredags kom hem var det typ -14.
Nu lutar det mer åt -22. Egentligen kvittar det.
Allt ifrån -5 och neråt är inte okej!

Jag köpte mig lite goda nötter på Konsum som jag måste testa nu.
Och just ja, meducin! Jag glömmer så lätt bort den hela tiden.
Med andra ord.

Ciao!

Shoutout.

Jag måste bara berätta att jag nästan spricker av lycka.
Nästan helt utan anledning för den delen.
Det är söndag för bövelen! Jag älskar söndagar!

Inte en vettig sak har jag gjort idag. Jag sov länge till att börja med.
Sedan åt jag frukost och drack juice, jag blir alltid glad av att dricka juice!
SATC går varm på tv-n, nu när jag fått en ny box måste jag gå igenom alla avsnitt igen.
Precis som jag gjorde när jag fick förra boxen.
Lite stressad blir jag då och då av att jag sitter här i pyjamas och luktar illa, men så kommer jag på bättre tankar.
Som att jag måste åka på IKEA inom kort, helst innan rean slutar.
Eller så gör jag som jag just gjorde och dammade av hela stället. Nu luktar det gott.
Och bättre ska det bli, efter ett avsnitt eller två ska jag dammsuga och torka golv.

Ikväll ska jag laga till mig pasta och sås på kyckling, champinjoner och andra godsaker.
Sedan ska här tändas ljus och bara njuta av livet och det nya året, bara för att jag kan.
Det här är en dag utan måsten och stress.

JAG ÄLSKAR SÖNDAGAR!

And the winner is.

Dagen på jobbet gick sådär. Om jag nu får klaga lite mer än vanligt.
Det var roligt, jag mådde okej. Men ändå slogs jag av små panikångest smällar.
Som små tomtebloss som blåste av igenom mig.
Jag skulle inte kunna förklara varför om jag så blev betald för det,
inte ens jag vet varför det hände. Eller vad som utlöser dessa känslor.
Kvällen var lugn, människorna var trevliga. Ändå mådde jag lite illa.
Den enda tanken som jag höll fast vid var att jag måste hitta ett nytt jobb inom kort.
Det behöver inte vara förrän kanske nästa månad eller nästa år, jag vet faktiskt inte.
Men innan jag kraschar igen måste jag ha kommit på några smarta svar.

Idag ska jag städa i min lägenhet, där jag trivs som tusan!
Vi skulle åka och köpa färg igår men affärerna stängde visst klockan 13.
Knasigt! Så det blev ingen färg och lägenheten får vänta i några dagar till.
Inga möbler innan färgerna är som de ska här inne.

Lite frukost på det här så!

FIlakia polla!

Like we stood still.

PS.

Jag har tänkt på en sak.
2008 kändes som ett år som stått stilla i mitt liv i jämförelse med de senaste åren innan.
Jag åkte ingenstans och tog inte för mig av kulturer och språk.
Hela året var jag hemma i Sollefteå, där jag jobbade utan tid för vare sig vänner eller familj.
På något sätt såg jag det annorlunda. När jag ändå är hemma spelade det ingen roll.
Jag hade ju varit borta så ofta att folk inte borde sakna mig även om de visste att jag bara inte hade tid för dem.
Men det visade sig att jag hade fel och jag måste lära mig att tänka om!
Är jag borta kan folk godta att man inte ses lättare än om man är hemma och aldrig har tid..

En annan baksida av allt jobb var när jag i slutet av juli kraschade totalt.
I efterhand känner jag mig lyckligt lottad att jag var hemma nära familj och vänner när det hände.
Trots att vänner även här inte varit delaktiga, då jag inte ville gnälla och lägga över problemen på andra.
Hade jag däremot åkt till Grekland och kraschat där hade nog allt blivit mycket hårdare än vad det nu blev.
Där finns inget begrepp som heter "gå in i väggen", det är ett påhitt enligt många där.
Där jobbar du hur sjuk du än är och hur dåligt du än mår.
Kanske hade jag aldrig låtit mig själv gå sönder om jag vore där?
Allt går att vrida på i många sätt, men svaren får jag aldrig.

2008 har varit ett år när det känts som om jag stått stilla.
Jag vet att det finns så många äventyr där ute, men jag har känt att jag behövt vila mig.
Landa ett tag för att möjligtvis ta mig iväg igen.

Den som lever får se!

Realitycheck.

Helt plötsligt är det lördag igen. Veckan har flugit förbi!
Det har varit skönt att vara hemma och sova i min egen säng faktiskt.
Men jag måste erkänna att jag saknar människor när jag vaknar,
även om jag är sur på mornarna är det mysigt att äta frukost med någon!
Eller som nu. Då jag önskar att jag var i fjällen för att ha någon frukost att äta.
Jag har gjort det till en vana, som kommer sluta abrubt nu när jag är hemma.
För köper jag hem frukost blir den bara dålig, eftersom jag i slutändan inte äter den.
Struntsamma. Jag yrar igen.

Idag åker möjligtvis jag och min moster utan monster för att kolla på färg.
Först har jag tänkt ringa hyresvärden och höra vad han säger om det hela.
Men jag hoppas han går med på det!
Som det är nu känns det väldigt kalt här. Kalt = kallt. Jag måste köpa möbler!

Om vi kommer iväg är det bara jobbet som väntar sedan.
Kommer vi inte iväg får jag hitta på något annat, vad det nu ska vara.
Städa möjligtvis? Fast det har jag hela dagen på mig att göra imorgon i och för sig.

Nu är det dags att hämta tvätten som är torr och väntar på mig.
Ha en underbar lördag!

Filakia polla!


Vinden har vänt.

Vinden vände och tvättstugan var ledig!
Jag har hunnit med en del idag sedan sist ska ni veta gott folk.
Som sagt blev tvätten tvättad och nu väntar jag bara på att den ska torka.
Jag har hunnit packa upp och färgat håret, kollat på möbler och lite till.
Gick ner på jobbet för att höra den nyaste överasskningen och kan inte säga annat än:
Grattis Nina!
Där fick jag mat och så kollade jag på färg till lägenheten.
Imorgon tänkte jag försöka få tag i herrn som äger huset och höra om det går för sig att jag målar om.
Med egna pengar givetvis. Eller mammas & Peters pengar snarare eftersom jag fått presentkort.
Så det är bara att hålla tummarna!

Men jag tror det kommer gå bra så jag är mäkta laddad.
Räknade även ihop vad jag kommit mina nya saker hittills kommer kosta,
inte mindre än nästan 19000:- och det är exklusive blommor, hyllor, lampor osv.
Jippi! Jag får jobba häcken av mig januari ut.
Synd bara att det är jävla lugna månader framöver..

Nu ska jag ta ett meducinkur och kolla lite på SATC.
Tidigare kunde jag som sagt inte sova och det får jag igen nu. Tiodubbelt.
Jag är som en strandad val med nysattacker.
Säg inte att monstren smittat mig..

Hej på ett tag.

Visa dig rätt.

PS.

Fan. Jag hade just fått mail från adressändringen.
Tydligen kommer jag få hem ett brev i vilket fall, även fast skiten är bekräftad.
Himla typiskt! Jag och brev funkar som inte. Jag glömmer så lätt bort dem.
Undra hur det blir om jag skickar in de jag fick förut, kommer jag flytta två gånger då?
Eller äsch. Jag tejpar fast dom på mössan och lägger dom på lådan idag,
nu har de till och med fått resa med mig till och från Funäs, det är dags att dom försvinner!

Fortsätter det såhär kommer jag vara skriven hos mamma resten av livet.
Malligt..

Bitter tjej.

Äntligen är jag hemma. Helt slut är jag.
Skulle sova en sväng men så kom jag på den briljanta idén att få lite tvätt tvättat så jag blir av med allt hundhår.
Så jag började pyssla med det istället och idén var briljant som sagt,
ända tills jag kom ner till tvättstugan och såg att ungefär samma tvättpåse som när jag åkte i söndags låg kvar.
Med andra ord har jag fortfarande inte fått något tvättat och inte sovit något heller för den delen.
Läs: Fortfarande bitter.

Istället för att bli på bra humör har jag beställt flyttanmälan för andra gången.
Denna gång genom bank-id. Jag har fortfarande inte lagt breven jag fick hem för två veckor sedan på lådan!
Så det känns säkrare att göra såhär. Då kanske det faktiskt blir anmält.
Sedan försökte jag beställa flytt på Telia vilket är lättare sagt än gjort.
Precis som förra veckan och veckan innan det står det på flyttsidan att systemet är paj, eller något.
Det är så jag tolkar det.
Så jag skickade iväg ett bittert mail och väntar nu på svar.
Ja, jag är bitter idag.

Måste sova en sväng tror jag. Det är fan inte mänskligt att vara vaken från halv fem på morgonen!
Aldrig ska jag skaffa en karl med såna vanor. En sån skulle jag aldrig se.
Minst till halv 10 vill jag ligga och dra mig, helst ännu längre..
Vad pratar jag om?
Nu är jag så trött så jag yrar.

Ingen jävla karl var det bestämt. Så det kvittar.

Adios!


Journey back home.

Jag fick henne aldrig såld, min guddotter. Och lika bra var väl det.
För jag ville inte egentligen.
Nu ska jag bara få henne att smälta för mig med och inte fly som pesten.
Jag och barn, vi är inte kompisar egentligen.

Hur som haver. Jag tog mig upp i ottan imorse.
Kvart över fyra ringde väckaren första gången, halleluja!
Helt jävla stendöd vad jag mina vänner.
04.35 lyckades jag dock ta mig upp ur sängen och försökte få mig färdig.
Lite sena var vi till bussen men den var ändå inte där i tid så jag hann med och på den.
Nu har jag spenderat 3,5 timme när jag försökt sova medan rygg och ben låst sig i diverse ställningar.
Det är fan i mig inte skönt att sova på bussar! Tåg är bra mycket bättre.
Men ändå har jag svårt för det.
Jag hatar när jag vaknar och hakan är nere vid knäna eller ännu värre, när jag vaknar av att jag snarkar.
Jävla snyggt!

Nu missade jag en förmodligen grym after-ski idag.
Men det känns skönt att slippa stressa hem imorgon för att jobba.
För jobba, det behöver jag. Listan för mycket mindre än allt som ska köpas till lägenheten är lång.
Och dyr!
Så, nu ska jag jobba ihjäl mig så jag får i ordning på torpet.

En timmes väntan kvar innan bussen tar mig hem till stan.
Jag hatar att vänta.
Ursäkta, jag är lite bitter idag. Trött.

Jag ska hoppa lite hage så tiden går fortare.
Ciao!

En lösning till alla problem.

Första dagen av 2009 har varit riktigt vettig faktiskt.

Hedvig mår sämre och sämre och hon skriker som en gris när hon ska snytas!
Jag tycker så himla synd om henne, min lilla älskling.
Nu har jag dock kommit på en väldigt smart lösning på mitt pengaproblem,
hon ska ju vara min guddotter sägs det och jag har ett fadderbrev hemma.
Men jag vet inte alls om det stämmer, hon är mer förtjust i min styvfar Peter än i mig.
Så min lösning på problemet är att jag säljer fadderbrevet för 4000:- så är han helt plötsligt gudfar
och jag är en jacka och ett par skor rikare.
Fast jag tror inte han går med på det..

Vi försökte åka pulka när vi kom hem från att ha ätit våfflor.
Men både jag och moster måste väga lite för mycket, eller så var pulkorna värdelösa.
Jag fick lägga mig på mage och försöka flyga som en säl, samtidigt som jag stötte fram mig i sidorna.
Ändå kom jag ingen jävla vart! Så jag gav upp och gick in..

Nu har jag skalat potäter. Allt för att Peter ska smälta och ge mig en present. I form av en jacka.
Fast tjata har jag slutat, det är inte värt det har jag märkt.

Äh. Nu vill jag att mamma och moster ska komma hem så vi får äta någon mat.
Hej på er.

Skänk mig något viktigt.

PS.

Jag önskar fortfarande en gåva från ovan med typ 4000:- riksdaler.
Den där jackan kommer jag tänka på tills jag har den i en påse på väg hem,
likaså de söta och ack så varma och sköna skorna.

Jesus Amalia, det är fan inte gratis att flytta.
Så fort jag fått i ordning med allt jag behöver till lägenheten ska jag handla kläder i mänger!
Precis så som jag hade råd att göra innan jag flyttade.
Min garderob börjar kännas tom..

Men först kanske jag ska köpa en extra garderob?
Definitivt minst två skoskåp behöver jag inhandla innan jag köper mer skor!
Trams!

Jävla i-landsproblem!

ETT-TU-TRE.

Nu har jag ätit min första gröt tallrik för det här året, och den tredje för veckan.
Kanske är det inte konstigt att jag haft noll julstämning när jag inte ens åt gröt på julafton?
Fast å andra sidan har jag inte känt den där julkänslan sen jag var typ 12.

Mosters monster är sjuka, de små stackarna. Ena har hög feber och hosta.
Den andra har bara hosta - men extrem hosta.
Nu vägrar han käka hostmeducin och det är tredje världskrig på fjället.
Jag ska snart göra min samhällstjänst och gå ut och lirka i honom den.
Men jag vet var han kommer ifrån, hostmeducin är förjävla äckligt!

Något som var äckligt mer nu på morgonen var mammas kaffe.
Eller ja, inte kaffet. Men hon tog en stor klunk och sedan lät det som hon spydde.
Kaffet var snabbt tillbaka ner i koppen tillsammans med tre matskedar sump.
Jag och Angelica skrattade så vi nästan kissade på oss! Galet roligt!
Så går det när hon hotade med att jag skulle få all sump, hon vet att jag hatar den!

Nu ska vi ner och äta våfflor i byn.
Bara monstret äter sin meducin,

Ciao!

Happy New Year!

GOTT NYTT ÅR & GOD FORTSÄTTNING!

After-skin var nice. Jag drack tre öl och några klunkar av ett vidrigt glas vin.
Sedan var jag less. Så efter lite tjat fick jag med mig alla till bilen och så åkte vi hem.
I stugan hade moster, man och monster redan anlänt och jag kom till ICA prick i tid
för att skotern skulle vända och åka upp till stugan igen. Perfekt timing!

Väl uppe hjälpte jag mamma med att laga lite mat och sedan dog jag.
Helt ärligt, nästan i alla fall. Jag blev helt slut. Åt min lilla toast-skagen och sedan ville jag sova.
Och sova. Och sova. Tog en tugga av oxfilén innan jag bestämde mig för att det inte var värt det.
Det kändes som om magen skulle vändas ut och in, och sedan gick jag och la mig.
Helmysko verkligen. Men efter en timmes sömn mådde jag bättre och fick i mig maten.
Jag sket dock i att åka till Ramis och spåra ur som det alltid gör på nyår.
Hade ingen ork helt enkelt. Så jag stannade med familjen och drack god champagne på tolvslaget!
Himla mysigt!

Nu leker monster nr.1 elefant i min säng och jag ska visst mosas.
Dags att få något gjort.
Imorgon tar jag bussen hem!

Filakia!