Busy girl.

Hela veckan är fullbokad. Katching.
Har precis slängt i mig middag och nu ska jag på med gummistövlarna
för att åka och hjälpa min lillalillasyster med magen med flytten.
Halleluja, jag slipper ligga i soffan hela kvällen!
Jobb hela veckan lång också. Jag gillar det som fan!
Ps. Började med engelskan igår. Fan vad längesen jag pluggade och det märks!

Im not a robot.

Ett stycke knäckt Lundgren ligger i soffan, igen.
Det är nästan det enda jag gör låter det som, fast det stämmer inte riktigt.
Middagen med brudarna igår blev halvav och vi var 4 stycken till slut,
plus ett bihang som bara drack. Det är en bra brud det!
Steve Urkel-looken jag dragit på dig funkade och jag dansade och hade roligt.
Flott!
Ikväll är det mer vin på schemat. Inflyttningsfest hos fröken Sundberg den äldre.
Jag känner mig trasig och trött, men snart ska ansiktet på och nån gammal trasa från garderoben.
Sen är jag fit for fight igen.
Förbannar mig själv över att jag inte städat än, det ser ut som sju svåra år här hemma.
Nu kör vi!

Ge mig lite värme.

I ungefär 2 dagar var jag glad över hösten.
Nu ligger jag igen i soffan under filten, det är inte ett enda vettigt program på tv-n och det som stör mig mest:
Jag fryser som en dåre!
Överväger att plocka fram handskar och mössa för helvete vad kallt det är i lägenheten.
Kan även bero på att jag ätit en gång idag och blodet kanske har fastnat i ådrorna,
men jag orkar inte laga mat och äta ensam en gång till. Det är så himla trist.
Igår var en bra dag och det kommer imorgon också bli.
Vinkväll med Johanna, Karin och Annica.
Middag med gänget på Appelbergs. Ja, ni hör. Det kommer bli grymt.
Så fort min kära Sara slutar ska jag ta bilen upp och mysa lite i hennes soffa istället.
Då blir jag varm = glad!

Open your heart.

En månad.
Så lång tid har gått sen jag sist skrev av mig och vet ni varför?
Det har inte behövts. Allt har varit detsamma. Samma jobb, samma häng, samma väder.
Nu däremot börjar sommaren vara över och hösten hälsar på.
Dagen bjöd på blåsväder, moln och regn. Det gjorde mig inte ett dugg.
Jag älskar hösten, faktiskt nästan lika mycket som sommaren!
Drar mer än gärna på mig mina gummistövlar, en varm tröja och mössa för att gå ut.
Jag gillar när löven ändrar färg och faller från träden, när man inte längre behöver vara utomhus
för att det är fint väder, att solen skiner men inte tillräckligt varmt för att värma fingrarna.
Jag gillar allt det och jag gillar allra mest att få tända ljus och mysa under filten hela kvällarna!
Precis det gör vi nu, lillasyster och jag. Magen hennes har vuxit under sommaren och nu är det snart dags.
Jag kan inte riktigt förstå att jag inom ett par veckor kommer vara moster.
Ett litet barn, som min lillasyster burit omkring på. Jag kommer älska det som mitt eget.
Ett litet barn att skämma bort, att mysa med, att barnvakta och lära allt jag kan.
Ett litet barn som jag är moster åt. Moster för första gången.
Är det någor jag vet är det att mostrar är viktiga, för kontakten jag har med mina mostrar vill
jag inte byta bort mot något annat i världen.
Hösten spenderas kvar i den lilla stan. Alla planer jag hade har runnit ut i sanden, i vanlig ordning.
Jag tänker jobba så mycket jag kan, kanske plugga en del, ha roligt och ta vara på tiden.
Lite för det lilla barnet som kommer,
jag vill inte vara borta lika mycket som jag var när älskade lilla Hugo växte upp.
Lite för att jag är värdelös på att planera,
och att hitta både boende, jobb och allt annat på en och samma gång skrämmer mig lite.
Jag har blivit trygg, närmast feg, under min tid hemma.
Men till hösten blir det andra bullar! Nästa höst beger jag mig till Stockholm och det är ett som är säkert.
Om inte verkligheten förändras helt och hållet vill säga. Det vet man aldrig.
Sanningen är att jag gillar att vara trygg och trivas.
Jag trivs. Fastän jag blir rastlös och uttråkad, så trivs jag.
Och det är väl ändå det allra viktigaste?

Maniac.

Min designade sko på NELLY.COM

Hjälp mig att vinna, rösta på min sko här!


Alice kan!

Storasyster Alice sjöng för lillebror på dopet. Hur gulligt?

Eller?

Umeå var fint som vanligt.
Jag fick äntligen pussa och krama den lille kämpen Frans Melker Wilbur som nu, 5 månader gammal,
fortfarande väger mindre än vad jag gjorde när jag föddes.
Helt galet att tänka på att bebisen i Malins mage förmodligen väger mer nu än vad han gjorde när han föddes.
Dopet var lugnt och fint, så som dop brukar vara, fast lite bättre.
Hemma i huset och inte stelt och långdraget så som det mesta i kyrkan faktiskt brukar kunna vara.
God mat, gott vin och gott sällskap i några timmar innan vi satte oss i bilen mot Sollefteå igen.
Där väntade mina kära vänner med mer vin, mygg och häng. Lite dans och tidsfördriv kan göra så mycket!
Varför behöver allt hända samtidigt jämt?
Jag är alldeles oförskämt lycklig och får nästan dåligt samvete när människor i min närvaro
inte känner samma lycka i all enkelhet som faktiskt jag gör.
Väntar med spänning på smällen som tar mig ner på jorden igen, om det kommer.
Kanske är det helt enkelt så att jag lärt mig vad ska jag lägga energi och uppskattning på.
Eller så är det bara sommaren som gör mig så vansinnigt tillfredsställd.
Trygghet, omtanke, glädje, komplimanger och uppskattning ego-boostar. Fint som snus!
Det här är ett fantastiskt år. Nu vill jag bara iväg till hösten för att få året att fortsätta lika bra!

Lille Frans.

Sticker från molnen som ligger över stan idag upp till
Umeå för att pussa och krama på lille Frans för första gången.
Han ska nämligen döpas och det måste man vara med på såklart!
Jag är taggad för en sen natt. Yes asså!

Im on top!

Jag älskar sommaren gott folk.
Framförallt när det regnar på dagarna, när jag står i bunkern, och solen kommer fram på kvällen.
En amazing weekend väntar och jag ska må gott tills hösten är här eftersom jag är ledig varje helg.
Så jävla svensson och helt underbart!

För att sammanfatta det hela:

Jag är förjävla lycklig och jag gillar känslan lika mycket varje gång jag är på min absoluta topp!

Mitt enda minus är väl att Pamela inte är hemma och sippar rosé på balkongen till tidig morgon.
En tripp till the west coast kanske inte vore så jävla fel.
Var kan vara bättre att sippa rosé än just där?

Lite sömn kan behövas. Lite mer än 5 timmar för en gångs skull kanske.
Så jag slipper snooza och får ut cykeln på en tur imorgon till jobbet.
Yes. Wish me luck.


Easy living.

Jag är inte så jävla flink nu för tiden. Vardagen räcker inte till och jag har för mycket att tänka på.
Eller för lite. Det beror på hur man ser det. Men jag mår helt jävla underbart och det är viktigast.
Har hunnit med en lill-semester med Pamela i StorStockholm med Gröna Lundande, vinande, strosande,
middag på restaurang och allt annat som hör till.
Sen slog årets dunderförkylning till och jag hoppade att haka på till west coast för att kurera mig lite.
Har gått sådär hittills. Men snart är jag frisk. Hoppas jag!
Värmen har äntligen letat sig hit och trots att jag jobbar under dagarna känns det bra.
Tidig vecka i köket, och där inne slipper man till och med väderångest, eftersom man inte ser något.
Helt vansinnigt skönt är det när man slipper ut vid 3 och kan må bra resten av dagen.
Fy fan vad skönt, som min nya favorit Oskar sjunger. En av mina favoriter.
Dom är många just nu och jag gillar det.



Tror att det här kan vara början på nåt stort.

För hjärtat pumpar utav nitroglycerin.

Idag är ingen vanlig dag!

Sommaren är här och äntligen kan jag se något som liknar sol på himlen,
första gången sen i fredags.

Idag är faktiskt inte någon vanlig dag, inte någon vanlig dag alls.
För det är min älskade guddotter och favorit-Hedvigs 3-årsdag.
Hon börjar bli stor, tiden går så himla fort och jag ska göra allt jag kan för
att spendera så mycket kvalitetstid som möjligt med både henne och storebror Hugo i sommar!
En snabb dusch, hitta fint presentpapper och sedan slå in allt till henne.
Efter det ska jag plocka upp henne tidigt på dagis och fira lite extra innan det stora firandet ikväll.

Det snurrar i skallen av allt som händer.
Jag är varken på topp eller i botten utan flyter omkring i mitten som en liten gummibåt.
Dålig liknelse. Men i alla fall.
Viktiga beslut av alla dess slag är det värsta jag vet, alltid, utan tvekan.
I vanliga fall brukar jag låta tiden ta ut sin rätt och sen så bara vet jag, men det funkar inte nu.

En sak är säker. Det är längesen det första var så bra som sist.



"And now I'm helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would"

Aj.

Jag är fullt övertygad om att min mage inte är min vän.
Det här är allt annat än okej. Håller tummarna för att det försvinner utan läkarbesök!

Ett annat ont är att se folk krascha med diverse maskiner.
Min käre älskade vän lill-Anders och hans så kallade gäng har jag kollat på under kvällen.
Att se någon bryta ryggen gör ont i hela mig, aaaaaaaaj vilken satans smärta.
Det fick mig också att sakna honom mer.
Något som vore grymt var om han också kom hem och stannade i stan,
vi hängde lite som bill och bull när jag just kommit hem for good. Ler och långhalm, och jag saknar det.

Nu är det verkligen dags att jag somnar,
imorgon är det jobb och jag ser fram mot det. Yes!

Spring din väg.

Solen skiner äntligen utanför mitt fönster.
Det är en bra grej jag kommit på, det där med att sova med persiennerna öppna.
När jag slår upp ögonen tvingas jag vakna, även om jag väljer att ligga kvar ett bra tag.
Som nu, en timme. Minst.
Det här att vara utan rutiner och framförallt bara jobba sporadiskt är inte riktigt jag.
Jag blir sjukt seg och tappar all ork av att inte veta vad jag ska sysselsätta hela dagen med.
Tjäna pengar, träffa människor och röra på mig. Det är mer jag.
När det är noll inplanerat för dagen stannar jag i sängen och slöar tills jag får kramp i ryggen,
sen gör jag ingenting. Resten utav dagen bara rinner iväg och till slut är det kväll och dags att sova igen.
Fy farao vad lycklig jag är över de jobbdagar som komma skall från och med imorgon!

I helhet är jag lycklig för den delen, inte bara över jobb.
Jag känner mig glad och det är nog den bästa känslan i världen!
Den och att knäcka fingrarna.

Jag ska gå mot trenden och faktiskt göra något idag.
Helst vill jag ut på äventyr. Vi får se gott folk.

Rewind.

Hittade gamla bilder från sommaren när vi gjorde grannstan osäker med bubbel och gubbar i blodet.
Då hamnade vi på en buss hem, där Anna fick dela säte med en finne utan humor.
Plus att vi filmade, med min sjukt ostatiga hand, in ungefär 35 filmer med kyrkissånger och gudalåtar.
Något jag förträngt och nu skrattade sjukt gott åt.





Det är dags att ta mig ut på byn och kolla läget.
Tror jag satsar på en kaffe hos snyggot innan jag drar vidare.

Jag är taggad!!


Maggio och vi.

En månad senare.

I Åre hos Pam. Min egna lilla bil levererades igår och jag tog mig upp till fjället.
Ja just, jag har nu blivit riktigt vuxen. Skaffat lån, köpt bil och hakat på en massa olika jobb.
Aldrig att jag kan gå arbetslös, det är inget för mig. Så nu ska jag extrajobba på 3 ställen till midsommar.

Ikväll väntas show på Wallmans, bubbel och Maggio på bygget.
Vi och Maggio, favorit i repris.
Snyggot har gått och jobbat, jag ska försöka sova en timme till tror jag.
Sen ska jag göra byn med mig själv och ladda upp inför kvällen.
Igår hade vi mys med ett glas vin och skvaller, sådär lagom och härligt.

Eftersom alla, inklusive Åre ligger ungefär 8 månader efter får jag falla tillbaka
och tagga till med Stereo Love än en gång. Den funkar lika bra nu som den gjorde i augusti.



Vi är så jävla före!

Times like these.

Tidig vecka och jag gruvar mig för att ställa väckaren imorgon.
Fan, fan, jag borde somnat för timmar sedan.
Istället har jag kollat längdstafett med gubbar som inte ens kommer från Sverige,
och just nu curling, vilket faktiskt är rätt roligt att kolla på.
Jag fattar inga regler, men jag fattar åtminstone när det går bra!
Just nu gör det nog inte det..

05.00 ställer jag klockan på och går därför och lägger mig nu.
Det är vansinne att veta att folk är beroende av mig för att komma in på jobbet,
eller bra vansinne egentligen. För jag kan aldrig, aldrig försova mig.

Slutar 15.00 och då tänker jag hitta på hyss, som bara jag kan.
Yes!

Fasar över när dom här 2 veckorna är slut och jag är ledig på arbetsmarknaden igen.
Fan, fan, fan.

The men of my dreams.

På begäran ska jag nu berätta om min extremt nära relation till killar i det här bandet.
Så fort jag hör musiken stannar blodet och jag blir helt varm.
Jag älskar texten, avgudar skorna och tänker klippa håret i prick samma frisyr som sångaren
nästa gång jag hälsar på frisören. Göra något nytt liksom.

Skulle jag vara 20 år äldre och levt loppan under glansdagarna hade jag varit stalkern nr.1
och följt efter på varje konsert och gjort allt för att dricka dom under bordet.
Eller groupien snarare kanske. Med allt som hör till.
På min begravning ska just denna låt spelas, då kommer jag må gott under jord.



(Eller så tycker jag att de är vansinnigt dåliga och skrattar mest åt text, musik, frisyr och allt.)
Björn, du får mer än gärna behålla dom för dig själv.

Tacka vet jag Sikki Sixx!

You got me good.

Stack till Tallin och härjade med Björn igår.
Allt bara rann iväg, vin, öl, vatten, musik, sprit och tid så till slut var krogen över och vi kvar i ingenstans.
Jag somnade på en soffa i fosterställning och vaknade ungefär 8 timmar senare i samma ställning,
men sjukt vidrig ledvärk i hela nederdelen av kroppen.
Jag kände mig typ stelopererad och sönderfrusen.
I samma soffa har jag sovit mestadelen av dagen innan vi åkte ner till civilisationen för lite mat och film.
Min snälla och smarta kompis Björn, som inte alls tar många bra beslut som det verkar,
valde århundrets sämsta och framförallt danska film som vi sedan genomlidit.
Den var så B att allt jag kunde göra var att skratta högt.
Nästan lika högt som åt hans söndriga näsa som ser ut att leva ett eget liv för tillfället.
Jag skrattar inte lika högt åt att jag nog sa hundrafemtio blonda saker igår, smart.
Tur att ångest är en sak jag hört mycket om men aldrig upplevt själv.

Måndag. Ny vecka, nya tag.
Tidiga mornar, tidiga kvällar. Plus jobb hela lördagen på Gålsjö.
Måste minnas att tvätta i ordning serveringsutstyrseln och koppla på leendet igen. Yes!

Im gonna hit this city.

Veckorna bara flyger iväg och nu har jag lördag igen.
Som har spenderats i sängen, hittills. All sömn behövdes tydligen och jag slog upp ögonen vid 12.
Helt underbart!

Fredagsvin med Sara och annat löst folk.
En sväng på Hörnan där jag för första gången någonsin kände mig äldst på plats.

Kvällen bjuder på en sväng till Tallin, om inget ändras under dagen.
Nu ska jag ha en ta hand om mig dag. Först en lång dusch och sen ska jag bli en ny människa.
Underbara helger, jag är helt lycklig!

And no, I ain't perfect - nobody walkin this earth's surface is


Min unge far, tydligen.

Ungefär prick när jag slutade stod min far utanför charken och väntade.
Han ville äta pizza och då ville jag också det minsann!
Väl på pizzaplacet råkade jag väl säga något med pappa i meningen
och det skulle sen göra resten av hans liv, ungefär.
För när vi serverades var pizzakillen snäll och sa:
"Är det din pappa? Jag funderade om det kunde vara din storebror innan jag hörde att du sa pappa.
Då blev jag förvånad!"
Jag: Hahahahahahaha. (Slog armarna runt midjan, har nämligen träningsvärk från höfterna upp till käkarna).
Pizzakille: Du ska inte skratta. Det är sant. Det vore konstigare om han vore din pappa än din storebror.
Pappa (asnöjd): Jag säger ju det, jag säger ju det. Där HÖR du Lina!!

Tre minuter senare när pizzakillen gått.
Pappa: Det här måste du berätta för alla. Mamma, Malin, allihopa!
Jag: Jajaja.. (tänkte för mig själv, det kommer du göra så bra själv.)

Tack pizzakillen, det här kommer min pappa leva på resten av livet!
(Mindre tack för att vi andra kommer få höra det lika länge..)

Men jag tar det positivt. Det kanske betyder att jag också alltid kommer se ung ut.
Eller att det är nyttigt att viga sitt liv till jakt och älgar?
Feck.


Tidigare inlägg