Fucking unbelievable.

Det har varit en lång dag. Jag har dragit på mig skavsår och diverse onödiga grejor. Det gör förbaskat ont. Städade tidigt idag med tanke på att jag tog Rödsta vid 7, därför blev jag också färdig tidigt. Gick och fikade med lillasyster Malin på stan, hon är allt bra dum hon. Inga exempel bör ges, för då skulle hon dumförklaras helt och hållet. Men, låt mig säga såhär. Det är ingen som anklagat henne för att vara intelligent direkt.

Igår blev jag helt vansinnig. Hade fått ett brev hem från Air Berlin. De har flyttat mitt flyg helt och hållet så jag måste fixa en massa ny skit, dessutom måste jag mellanlanda än en gång i Thessaloniki och just nu känns allt bara jobbigt. Varför, varför, varför? Jag är less och ser inte fram mot resan. Ett plus är att jag är framme tidigare och kan lägga mig på stranden så jag förmodligen ser ut som en kräfta då vi väl ska ut.

Men vädret är vackert i alla fall!

Det blir alltid lite vemodigt såhär på eftermiddagen.

Det har varit en intensiv dag. Eller kan jag egentligen kalla den för det? Ja, i vilket fall. Tidsoptimist som jag är tog jag mig inte hemifrån förrän 09.59 imorse, det vill säga en minut till jag skulle träffa min chef på Rödsta. Det slutade med att jag slängde ner alla de viktigaste sakerna i handväskan och i stort sett sprang bort till affären. Som tur var är han tålmodig och hade inget mot att vänta de där extra 4 minuterna. Där fick jag mig den lilla genomgång jag behövde, vilket tog ungefär 5 minuter och sedan fick jag åka med till Skatteverket. Dagens städ blev därför avklarat mycket tidigare än vanligt, det är skönt då man väl fått det gjort och sedan har hela dagen framför sig.

En promenad senare var jag nere på stan där jag sprang in i Frida och pratade en stund. Vädret var underbart så jag bestämde mig för att leta upp någon på stan istället för att bara gå hem och hänga. Sagt och gjort fick jag tag på mamma, Biggan och Malin. Vi strosade runt och jag och lillasyster köpte årets första mjukglass. Jag syndade lite extra och tog noisettetopping, men tänk det var det värt! När vi fick våra glassar vek vi oss av skratt och lillasyster var nog nära att kissa i byxan. Vi hade fått varsin vindsnurra i bägaren, precis som små flickor ska. (Eh?) Haha. Ja, ett gott skratt förlänger livet. Lagom till att vi skulle börja äta den började det sedan spöregna och vi fick leta upp ett litet tak att ställa oss under, där svek det vackra vädret mig allt! Men gott var det. Nu är det mulet och all energi försvinner ur mig på en gång såklart, jag är trött och ska nog lägga mig och se Strandvaskaren. Jag har ännu inte sett den och då jag försökte inatt höll jag på att svimma av rädsla så jag får testa nu på ljusa dan istället. Lycka till, ja tack. Madde kommer inte förrän efter nio så jag har några timmar på mig att städa ihop och fräscha till här.

Det gör mig glad i hela kroppen.

En ny dag - och vädret är helt jävla underbart! Man blir glad i hela kroppen av sånt här väder, det största problemet är bara att det spritter i hela kroppen efter att få använda nya, fina vårkläder, trots att det fortfarande är för kallt och jag är förkyld. Jag kan helt enkelt inte göra det med andra ord..

Imorgon ska jag hämta ut mina superfina skor jag har lagt undan. Åh, jag längtar så groteskt mycket! Nu har jag bara miljontals fler saker att köpa, jag kommer bli ruinerad av det här..

Det är på tiden att jag gör mig färdig så jag hinner upp till Rödsta och träffa chefen klockan tio som bestämt. Tyvärr är inte halsen ett dugg bättre idag, ge mig medicin för tusan. Vi kan låtsas att solen hjälper, ja hoppas kan man alltid.

Lite sol gör det hela mycket bättre.

Äntligen är det sista hockeymatchen för säsongen. Sport på tv är inget för mig. Att det tar slut idag medför en tanke på att sommaren faktiskt är nära, då de slutar spela hockey, då är det vår!

Ikväll är det überfint väder ute. Egentligen skulle jag vilja ta en lång promenad, men de flera lagren sandpapper ovanpå min gom säger ifrån. Jag skulle önska att jag blev riktigt sjuk någon jävla gång, men ack nej. Jag går och drar på en löjlig förkylning som vägrar släppa taget. Det som stör mig mest är att jag i vanliga fall aldrig är sjuk.

Det är dags att sätta sig ner och skriva en lista på allt som ska inköpas och packas ner inför sommaren. Idag är en bra dag, idag har jag lust att vara kvar där så länge jag bara kan. Imorgon kan det kännas annorlunda, det är det där bröllopet som gör det hela så jäkla jobbigt. Jag vill verkligen inte missa det, who knows, har jag riktig tur kanske jag får råd att åka hem en vecka och delta och sedan bege mig ner. Måhända har det löst sig med jobb också, allt beror på hur det känns och vad jag bestämmer mig för.. Men som sagt, idag är en bra dag. Jag ska skriva en lista och jag saknar Anna som bara den! Oh sweet jesus. Våren är en underbar tid, då solen vill lysa.

It ain't over until the fat lady sings!

Idag är en annan dag.

"I've been here so long, I think that it's time to move
The winter's so cold, summer's over too soon
Let's pack our bags and settle down where palm trees grow

I've got some friends, some that I hardly know
But we've had some times, I wouldn't trade for the world
We chase these days down with talks of the places that we will go

We live on front porches and swing life away,
We get by just fine here on minimum wage
If love is a labor I'll slave till the end,
I won't cross these streets until you hold my hand" -

Swing Life Away - Rise Against

Min hals har skapat uppror, inget litet löjligt kan jag berätta, utan det liknar snarare något som skulle kunna ske i Ryssland då de har druckit alltför mycket vodka och tröttnat. Det gör ont så inåt helvete och jag vill helst bara kapa av den och slänga den åt fåglarna, men det skulle bli knepigt eftersom jag skulle få bära omkring på huvudet och förmodligen tappa bort det i så fall. Helgens bravader blev över förväntan, det gillar vi! Idag har jag precis 3 veckor kvar i Sverige, åtminstone för ett litet tag. Måste slita tag i det hela nu, fast först ska jag jobba.

Oh jesus - jag hade roligt åtminstone.

Ja, nu är jag vaken igen. Det blev galej igår, ett riktigt ett. Lite SingStar och alkohol så blir de flesta på gott humör. Jag var mäkta stolt över att jag faktiskt slog vår sångstjärna och förhoppningsvis nästa superstar på några låtar, men det säger inte att jag är duktig på att sjunga. Oh nej. Sedan drog vi på krogen, först Valvet som inte var någon höjdare och sedan Impuls som visade sig vara bra mycket roligare. Tragiskt nog brukar jag känna mig gammal på den första, men det slapp vi tack gode gud på Impuls. Annica var ute så vi skakade loss rejält. Sedan blev det lite skit och jag blev vansinnig, egentligen inte ledsen utan bara arg. Arg som fan. Idioti.

Sprang in i Emma igår, det var roligt. Det var längesedan vi sågs sist nu och hon blir hemma ett längre tag som jag förstod så då får vi till och med hinna med en fika. Andra var inte riktigt lika trevliga, ett hej brukar oftast räcka, men ibland kanske det blir för mycket även det. Trevligt,o h j a!

Nu måste jag plocka undan det värsta från gårdagen sedan är det dags att ringa Lena.
So long.

Ibland behövs lite sömn - men idag gick det inte som jag ville.

Dra mig baklänges, det känns som att jag varit till helvetet och vänt. Är helt sjukt trött i hela kroppen, kom hem imorse och sov mellan halv fem och halv åtta då mamma väckte mig. Det var bara att kliva upp, sedan var det dags att jobba igen. Jag måste erkänna att jag var vansinnigt trött först, jag kände mig nästan lite full, men det gick över med tiden. En redbull löser allt. Efter jobbet åkte jag hem till mamma och käkade frukost, men inte fan blev jag trött som jag hoppats på. Istället för att sova satt jag nog vaken till tolv, sedan gick jag och försökte sova åtminstone. Det slutade med att jag läste ut en av Ellens Laura Trenter böcker, sedan fick jag mig ungefär 25 minuters sömn innan Frida ringde på mobilen. Jag orkade dock inte svara men kunde inte somna om och 5 minuter senare ringde hon hem. Det visade sig att hon var på Hallsta och letade min plattång, som jag redan varit dit och hämtat. Mycket snällt tänkt må jag säga! Jag klev upp än en gång, tog en cigg och gick ner på mitt rum och la mig vid kvart i två, somnade efter ett tag, men fick inte sova längre än till halv fyra då min kära lillasyster Malin började hamra uppe på sitt rum. Det ligger för övrigt ovanför mitt och dessutom hamrade hon i golvet. Jag blev lagomt nöjd och där var sovstunden för dagen slut!

Gårdagen var riktigt rolig. Det var väldigt ruschigt och ett tag trodde vi knappt att vi skulle hinna med. Ja, det var annat än förra nattklubben kan man lugnt säga. Inte en lugn stund och helt sjukt roligt. Det är så det ska vara. Dessutom fick vi in riktigt bra med dricks, jag och Frida. Allt gick helt enkelt tipptopp. High five för den!

Ikväll blir det galej. Jag ska fixa förfest så det är bäst att tar mig iväg och börjar städa inom kort. Vi är en hel del brudar och det ska nog bli roligt. Well, det blir det oftast så vad ska gå fel?

Glad påsk!

Jag kan, även jag.

Nu är jag alldeles strax redo för att bege mig på jobbet. Jag är tidig som fan idag! En eloge till mig.
Stackars Frida har fått jobba hela dagen, ungefär som mig förra lördagen. Så kan det gå då inte haspen är på och människor gör bort sig totalt. Men det roar oss, så något gott för det allt med sig. Kanske ska ta och fixa håret färdigt innan hon kommer hit och ska göra sig färdig. En plattång kan bli krångligt att använda i två hår samtidigt.

Johanna har begett sig på födelsedagskalas och det gör att jag inte har någon att röka med. Helvetes satan, det är så vansinnigt trist att stå ute själv och inte ha någon att prata med.
Men, nu är det nödvändigt.

Som jag trodde rasade mina planer och jag gjorde inte mycket mer än att sova.

Det blev en lugn kväll igår, en riktigt lugn kväll. Åkte till Angelica och David vid tiosnåret, bakfyllan trampade mig fortfarande i hälarna och jag kände mig allmänt risig. Där var de såklart redan på g så jag började dricka lite smått. Allt tog dessvärre slut ganska fort eftersom Peter kände att han var tvungen att gå hem och Helena följde med även hon. Först hade jag tänkt sova över så jag kunnat ta hand om Hugo nu på morgonen, men jag var alldeles för trött och det kändes mest bara jobbigt att vakna upp utan några sköna kläder att ta på sig. Fy fan vad jag är kräsen. Jag behöver faktiskt tvätta idag också, mina byxor och förklädet inför kvällen har sett bättre ut så jag måste fräscha upp dem lite. Ja, så jag tog mig hem från dem inom 2 timmar eller något, moster Annica skulle ändå plocka upp Mickan vid tolv så jag passade på att åka med jag också. Därefter somnade jag ganska snabbt och vaknade inte förrän nu. Jag är en mycket trött människa.

Jag ser fram mot kvällen, det kommer nog bli riktigt roligt. Det hoppas jag åtminstone. Man kan alltid hålla tummarna, ja det kan man. Något jag inte ser fram mot det minsta är morgondagen, jag vet att natten kommer bli lång och ändå så har jag sagt ja till att jobba åtta imorgonbitti. Huvudsaken jag inte försover mig, är det enda jag kan säga. Men mamma kommer fixa det hela genom att både väcka mig, förmodligen en och två gånger, och sedan även köra mig upp på jobbet. Jag ska göra allt i min makt att inte somna på skurmaskinen, men man vet aldrig. Förmodligen kommer jag pimpla redbull och sätta tandpetare i ögonvrån.

Nu måste jag ta tag i tvätten så jag har det gjort och så är det verkligen på tiden för en cigg!

Med lite Loka så löser sig allt.

Äntligen känner jag mig lite mer pigg! Har sovit någon timme och druckit massor med Loka. Jag skulle nog kunna slåss för Loka på en öde ö, det är en av de bästa sakerna jag vet.

Skulle ha börjat göra mig i ordning för att gå till Angelica och David. Funderar på om jag kanske ska ta mig till krogen också, men det får bli ett senare projekt. Det är inte direkt så att jag har bråttom någonstans.
Börjar inte förrän klockan 6 imorgon, det är mäkta skönt. Jag har med andra ord hela dagen på mig att göra inget alls. Åh så skönt det ska bli!

Egentligen hade jag faktiskt velat åka ner till dig och härja i helgen putana mou. Så det så.
Fan, vad jobbigt det där med pengar är!

Jag vill vara rik.

Just idag är jag seg - så väldans seg.

Jag är sjukt seg. Men nu har jag jobbat färdigt för dagen och kan se fram mot en lång skön helg - eller? På något sätt känns det faktiskt som att det är vad jag har framför mig, trots att jag jobbar både imorgon, på lördag och även måndag. Jag behöver pengarna, så vad gör man inte.

Lena är en riktig pärla. Hon ger mig verkligen massor med förslag på när vi kan ses och jag börjar känna mig som en sån jag föraktar, en sån som alltid har annat för sig och inte verkar vilja engagera sig överhuvudtaget. Så är dock inte fallet. Det är bara det att jag har fasligt mycket planer, jag som aldrig varit en planerare. På något sätt kommer de nog falla isär och då är det fritt fram att hänga med på Impuls ikväll igen!

Mina planer för dagen är att jag först ska få i mig något att äta, så att bakfyllan försvinner helt och hållet. Sedan är det dags att bege sig på stan, där jag ska köpa en t-shirt inför jobbet imorgon samt ta en fika med mamma, Malin och Ellen. En riktig sån där familjegrej, som passar alldeles ypperligt en påsktorsdag som den här. På tal om det, om jag inte minns alldeles fel så var det banne mig just på skärtorsdagen man alltid klädde ut sig till påskkärring och gick runt på gatorna och fick godis. Det kanske man borde göra igen, eller så är det en väldigt dum idé..

I just want you to know who i am.

Ibland kan till och med jag vara riktigt duktig - om man nu kan kalla sig det för något så litet och egenltigen uppenbart.

Jag är vaken, och ty fusan så trött jag är! Det här är nästan lite barnsligt löjligt fast jag vet ju att inom fyra timmar får jag gå och lägga mig igen, om jag nu skulle vilja det. Tveksamt, jag har en del att uträtta idag, måste kila på stan så jag kan köpa mig en svart t-shirt till jobbet imorgon. My är förresten hemma och hon ska också jobba, det är riktigt roligt att höra! Jag saknar henne då hon är borta, sådär. Det blir alltid så jätte-jätte-jättelänge.

Jag är stolt som en tupp att jag inte föll för de andras tjat igår och stannade längre på krogen, hade jag gjort det hade jag nog varit helt död nu. Tacka gudarna för att jag hade vett nog att skita i en efterfest också, annars är det lite av min grej, att inte gå hem utan en efterfest. Det är så det blir då krogarna stänger 2 överallt, man vill inte annat än att bli arg!

Nu måste jag göra mig färdig, pillra i mig någon frukost och lite vatten sedan ska jag ringa mamma och höra så att hon inte försovit sig. Det är nu jag skulle behöva uppiggande ögonvätska!

Se så det kan gå en onsdagkväll som den här.

Nu är jag hemma - igen. Efter en utekväll med Frida, Sara, Julia och Therese. Det var riktigt trevligt men jag kände att det var dags att lämna dem efter några timmar just för att jag vet att jag måste  upp tidigt imorgon och jobba. Mamma ska hämta moi så lite lyxigt är det allt! Nu måste jag sova så jag inte mår alltför dåligt imorgon, eller eh, det lär jag nog göra ändå.

Kalinixta putana mou, jag saknar dig som fan!

Jävla snorungar - ursäkta uttrycket.

Ibland kan man inte bli annat än jävligt irriterad. Kom nästan just hem från stan, där jag varit och handlat med Angelica och Hugo. Innan det jobbade jag, det gick undan även idag. Det är alltid lika skönt att gå ut genom dörrarna för dagen och veta att jag inte behöver komma tillbaka förrän imorgon. Det har varit en bra dag, egentligen är jag på riktigt bra humör. Så det så.

I vilket fall, varför jag är irriterad är för att jag har några snorungar (ursäkta uttrycket!) springandes i trappen. När jag rökt färdigt, lagt på med Johanna och i stort sett precis kommit in så plingade det på dörren. Jag öppnade såklart och där stod tre barn som stolta sålde majblommor. De frågade om jag ville köpa, men eftersom jag är grispank så frågade jag om de skulle vara ute länge ikväll. I så fall kunde de komma tillbaka så skulle jag köpa erbjöd jag, de svarade glatt ja och i mitt dumma huvud trodde jag minsann att de gick vidare. Men inte då. Fem minuter senare då jag precis slagit numret till Frida och skulle prata så började det plinga som tusan på dörren, inte bara en gång utan förmodligen 115. Jag ville bara gå och smälla upp dörren i ansiktet på dem och fråga vad fan de höll på med, men istället svalde jag min ilska och gick in i ett rum, stängde dörren och dumförklarade dem för Frida i telefonen. Där inifrån hörde jag sen hur de säkert stoppade in huvudet i brevinkastet och skrek : -HALLÅ! SKA DU KÖPA MAJBLOMMOR ELLER?
Vad fan liksom, får man vara så påfrestande? Jag ska aldrig skaffa ungar och om jag gör det så ska de fan inte få vara ute så de kan störa människor som mig. Haha.
No way!

Det har blivit dags att laga till någon middag, sedan ska jag och fröken Sundberg hitta på något givande och förhoppningsvis väldigt roligt. Det är svårt att skratta då man inte är med henne, det är ett som är sant. Kanske tar vi oss en öl på Impuls, eller så blir det kanske glass på berget? Haha. Ja jesus ja.

Förresten så hörde Josefin av sig igår. Jag blev så glad att jag höll på att hoppa ur byxorna. Det var längesedan vi hördes nu och jag ångrar att jag inte tagit pengar till mig tidigare så jag kunnat bege mig ner till Sthlm för att träffa både henne och Johanna. Hon är så glad, den där Ölandstösen att jag ler vid tanken på det. Inte går det att vara ledsen med henne inte. Klackarna i taket!

Ett gott skratt förlänger livet.
Så sant som det var sagt.

Avundsjuk, jag är så avundsjuk.



 Jag börjar bli så fasligt avundsjuk på de som ska studenten till sommaren.
Ibland går det dagar då jag saknar tiden i Malung mer än allt annat,
att få leva med trollet, härja när man vill och bara ta vara på sig själv och skita i allt annat.
Vi levde loppan där nere och studenten är nog banne mig det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Om jag skulle få göra om det skulle jag inte tveka en sekund,
det går inte ens att beskriva med ord hur roligt vi hade det.
Mina hjärtegryn, it was the time of my life!



SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAR, BANNE MIG!

När jag var femton år och allt var annorlunda.

Lite nostalgisk blir jag allt, såhär när solen äntligen kommer fram och våren är på gång. Det får mig att tänka på då jag fortfarande var femton, då vi hängde på Långgatan eller ute i Granvåg. Drack öl och lyssnade på musik. Spenderade större delen av tiden utomhus och bara umgicks.

Bakom Spegeln - Radioaktiva Räkor
Epiphany - Staind
Sofia Dansar Go-Go - Sven-Ingvars
Bland annat.

Ja, kan man göra annat än att skratta och rysa lite.

Det var tider det!

Lyckans vindar.

Det var trevligt hemma igår. Mamma bjöd på god mat och jag bara njöt. Visserligen hittade jag inte rätt film till Peter, han fick istället Schindlers list så länge och så beställde jag den rätta filmen. Det räckte mer än väl i vilket fall skulle jag tro, en film och lite mörk choklad sedan är han nöjd.
Jag känner att det kommer bli jobbigt det här, jag har gått in i en fas nu. Men allt löser sig med tiden.

Solen verkar vara på väg fram även idag, jag blir glad! Vårväder gör så mycket.

Idag är jag uppe tidigt, igen. Jag har börjat bli för rastlös för att kunna ligga längre. Men, jag orkar fortfarande inte gå på jobbet tidigt. En latmask, det är jag innerst inne.
Nu ska jag skicka över alla nostalgilåtar till kära Putana som har en dator i kaos.
Åh, så jag saknar henne!

Det är såhär verkligheten ser ut - mitt liv utan någon romantiserad låtsasvärld - och jag blir arg av att tänka på det!

 Jag blir så arg - hjärtat vill hoppa ur kroppen och falla isär. Det är svårt att förstå hur någon kan bete sig som han gör och nästan alltid gjort mot sina egna. Några värdefulla år hade vi allt, sedan tog det plötsligt slut. Bara sådär. Det är lätt att ta på sig skulden, men är det verkligen rätt när känslan av att inte trivas infinner sig. Då står det inte rätt till. Som barn vet man varken ut eller in och saker kan vara nog komplicerade ändå.
En gång är ingen gång brukar man säga, men då allt upprepas ännu en gång vad finns det att skylla på då?

Att bearbeta utan att ens veta vad som ska lagas i själen kan vara svårt och även idag finns det dagar då jag funderar i timmar på vad som egentligen skett. Varför det blev som det blev och varför han anser att det inte ens är värt att hålla kontakten. Min stolthet är för stark och jag anser att det inte är mitt problem, jag är inte den som går miste om att se min egen växa upp. Jag är inte den som går miste om att lära ut rätt och fel - finnas där när det behövs och ge kärlek. Jag är den som missat allt detta, den som aldrig riktigt förstått och därför skjutit undan det till den mörkaste vrå som finns inom mig. Den döda zonen, där det jag helst inte vill veta av lagras.
När är det rätt tid att släppa taget helt och hållet?

Det vore dumt av mig att påstå att jag aldrig tänker på honom, visst gör jag det. Fastän det inte ens skiljer mer än någon mil i avstånd är det flera ljusår mellan oss. Jag har inga svar att ge när någon frågar med tanke på att vi nästan aldrig hörs. Nu är jag vuxen, men tar mig aldrig tid till att höra av mig. Vad skulle det göra för skillnad egentligen, då inte intresset funnits tidigare kommer det förmodligen inte infinna sig nu heller. Jag låter det hellre vara än att bli besviken.
Är det inte meningen att man ska lära sig av sina misstag?

Jag vill bara skrika och skälla då jag ser hur det utvecklar sig, än en gång. Det finns inga ord som kan trösta - jag vet precis varför tårarna rinner ner för hennes kinder. De går inte att stoppa. Känslan går inte att beskriva och jag kan inte trösta henne. Det skär i mig, jag vill linda om och ta hand om. Visa att jag finns här för det är sådant hon behöver mig för. Blod är tjockare än vatten och det medför även massor med elaka ord. Inget betyder egentligen något förutom att jag älskar dig lillasyster. Hon håller räkningen på dagar, sedan han sist gav ifrån sig ett livstecken och kom nu upp till 53 dagar. Det finns så många frågor jag skulle vilja ha svar på, det finns förmodligen minst lika många från henne. Vi kommer nog aldrig få veta varför det blir som det blir. Varför han beter sig som att han glömmer, det är som att han inte orkar längre och därför släpper taget och låter oss falla fritt. Ner i en grop full av funderingar, som till slut gör en galen och tär sönder hela den skyddande muren. Det brister till slut och tårarna vill aldrig sluta rinna. Aldrig kommer vi få veta varför det är för jobbigt att ta sitt ansvar, vad som ger honom rätten att sluta höra av sig. Hennes ilska har precis öppnat och visat sig, medan min bara glöder. Det var längesedan jag orkade engagera mig, det ger mig ändå inget. Sanningen svider men behövs för att få mig att sluta drömma. Jag valde min egen väg och efter det tappades greppet helt och hållet, hur kommer det sig? Betyder det att bara för att jag inte vill infinna mig i skogen, där jag inte hör hemma, så finns det ingen mening att ens ringa mig, om bara för ett samtal på några minuter. Höra hur jag mår, vad jag gör. Jag förstår inte. Jag kan inte annat än att fortsätta fantisera om vad som egentligen blivit fel. Är han rädd? Går det att vara nervös för att kontakta sina egna? Glöms vi bort med vilje? Är det bara vi som funderar på vad som gått snett? Inser han att det blivit fel, att han att faktiskt gjort fel? Jag är arg och mina försvinner därför in i mina tankar..
Vad vet jag. Jag kanske har helt fel samtidigt som han sitter och skyller på oss. Men det finns det ingen rätt till, man kan inte skylla på barn. Aldrig, aldrig, aldrig.
Vill jag ens veta varför det inte anses vara värt att kontaktas?

Det enda jag är helt säker på och som jag ska göra mitt bästa att hålla är att -
JAG SKA ALDRIG GÖRA SAMMA SAK MOT MINA EGNA!

JAG ÄLSKAR DIG LILLASYSTER!

Vintern krymper allt längre bort.

Imorse klev jag upp tidigt som bara den. Tidigare än vanligt åtminstone och infann mig på jobbet klockan 11.00. Vädret gör så mycket och jag gick förvisso mest och trånade efter att få gå ut i solen igen så frågan är hur noga jag egentligen jobbade. Egentligen var det inget slarv, jag jobbade bara i snabbare takt för att få komma ut i solen så snabbt som möjligt igen. Och ut kom jag. Åkte hem och bytte om lite snabbt innan Frida kom och hämtade mig. Sedan for vi och köpte oss varsin glass som vi åt ute i skogen, sittandes på en stubbe medan hennes hund Aski lekte pälsen av sig. Det var skönt att sitta där i solen - sommaren kändes nära. Nu längtar jag..

Ikväll ska jag fira Peter och bli bjuden på god mat. Det sitter aldrig fel att få hemlagat.
Gott-gott-i-gott-gott.

Jag älskar solen.

Att tiden aldrig riktigt räcker till - det är ett lika stort mysterium varenda gång.

Det går fortare än planerat att fördriva en dag än vad man kan tro. Efter jobbet, som går väldans fort då man väl kommit igån och egentligen inte är något alls att gnälla på, så begav jag mig på stan. Där sprang jag in i Frida och Sara som satt och fikade. Stannade en sväng och pratade för att sedan ta en cigg med dem innan jag gick vidare. Blev sedan kvar på Widengrens och slog en signal till mütti som jag mötte upp en stund senare, det visade sig att hon varit mer disträ än vanligt och glömt plånboken hemma när det var dags att shoppa lite födelsedagspresenter till Peter a.k.a låtsasfar. Ellen hittade dock en billig skjorta som mamma hade råd med på de små slantar hon hade löst i jackfickan. Sedan sprang vi förbi skoaffären där jag, tack och lov, fick lägga undan de tre skor jag kikat på länge nu inför sommaren. Där var det klappat och klart, kära du, min dag var härmed räddad! Eller snarare hela sommaren. Efter det blev det lite mer spring innan jag tog med dem för att visa mina fina blommor. Mamma var inte helt imponerad på vasen jag ställt dem i (den enligt mig väldigt fina, gula hinken) men eftersom jag inte hade någon passande vas till den stora buketten fick den nöja sig med att istället bli ställd i en tillbringare, och ja, till och med jag kan erkänna att resultatet faktiskt blev bättre. Blommorna var hon dock imponerad på och det kan jag förstå. Haha.

Jag hade tänkt att jag skulle städa lite men så har det inte blivit ännu och det kommer inte heller bli så. Det är dags att gå och sova - jag tror jag har kommit fram till att det är det enklaste sättet till att kurera min förkylning. Redan nu känner jag mig faktiskt laddad för att jobba inför helgen, dock inte lördagmorgon efter den förmodligen sena och långa fredagen. Ja, det är ju faktiskt långfredag. Haha. Fy fan vilket usel jävla humor jag har ibland.. And im damn proud of it. JA!


Imorgon är det som sagt var Peters födelsedag och jag har tänkt investera i en rykande bra Hitler-film som han förmodligen kommer uppskatta i utbytet mot lite fika. Smaskens.
Det är verkligen dags att lätta upp stämningen hos mig, helst med bättre väder, och ta vara på tiden.
Jag beger mig trots allt inom kort nu.

Det är dags att visa uppskattning - på riktigt.

En dröm jag har.

Nu har jag dragit mig för det här i timmar, men äntligen är det dags att gå på jobbet. Åh jesus, tänk om man kunde få slippa. Men det var ju det där med pengar igen då..

En dag ska jag bli rik och slippa sånt här strunt.

Nu är det inte länge kvar, inte länge alls och frågan är hur allt kommer sluta.

30-dagarsstrecket är passerat. Det är härmed bara 29 dagar kvar till jag befinner mig på den gröna ön. Mina känslor är blandade, jag vet vad det beror på och helst vill jag slippa att känna det såhär. Jag minns att känslorna inte var långt ifrån vad de är nu, ifjol. En oro som stilla gnager hål på säkerheten och den största lyckan dränks i nervositet. Då löste sig allt och jag kan inte annat än hoppas att det gör det även i år. Det är inte utan att jag kommer sakna de som bör vara där, men som inte kommer finnas i närheten. Vi hade en helt galen och underbar sommar tillsammans, nu kommer det nya människor som kommer få uppleva precis samma sak. Men det kommer vara tomt utan Johanna, Lina, Kim, Linda, Ida och även de andra. Jag har ett behov av att ventilera mina känslor, men det kan vara så svårt. Jag ser fram mot det som ska komma och har massor att göra innan, allt kommer bli tipptopp till slut. Det är jag säker på!


En dag, precis som alla andra.

Jag har sovit bort hela dagen, en vanlig miss som oftast görs om var eviga söndag. Mot min vilja har förkylningen inte blivit ett dugg bättre och jag kan dessutom inte sova längre. Därför kommer resten att söndagskvällen spenderas i soffan, framför tv-n. Det är inget man ska klaga på, fast jag må erkänna att jag heller somnat tidigt än sent ikväll. Imorgon ska det arbetas, jag längtar tills pengarna slinker ner i fickan i slutet av maj. Jennie fyllde för övrigt 20 år igår så lite gratulationer bör hon få!
Snart träffas vi allihopa. Vad ska man säga? Det ska bli så jävla roligt.
Nu förtjänar jag lite mer mys framför tv-n, eller ja, inbilla sig kan man. Huvudet orkar inte en sekund längre här.

Jag är en hårt arbetande kvinna.
(HAHA)

Alla har vi våra hemligheter.

Det är en ny dag och jag är ruskigt sliten. Jag börjar att ogilla de här dagarna, då jag varit vaken sent och dessutom inte druckit någon alkohol. Av någon konstig anledning mår jag alltid piss dagen efter, ännu värre än riktig bakfylla nästan. Förmodligen på grund av att det inte finns något dovt moln som döver allt, varenda känsla skär rakt in. Just nu har jag träningsvärk i vänster arm, eftersom jag är på tok för otränad för vad man bör vara egentligen. Efter någon timmes fatservering liknade min arm mest en vibrator och det känns idag kan jag lova. Förkylningen har tagit tag riktigt i mig och jag kan bara hoppas på att den inte bryter ut helt och hållet, jag behöver varenda slant jag kan få och måste därför jobba som bara den i veckan. Just nu så har den erövrat mina öron, huvudet, halsen och inte ens näsan kittlas sådär som den gjorde igår, nu värker den mest och väntas på att bli snyten var femte sekund. Jag orkar inte med sånt!

Jag har funderat en del och tro det eller ej, börjat överväga en annan lösning. Vad det gäller vill jag helst inte ta upp just nu, eftersom det i så fall ska bli någon sorts överraskning. Man vet aldrig vad som händer, jippi yey oh!

I'll do it my way.

Dagens vinst, den drog jag.

Se där ja. Nu är jag hemma efter över femton timmars jobb, ja lite nytta kan till och med jag göra ibland ta mig tusan! Imorse var det städ som gällde, sedan lunch - några timmars ledighet - och sedan middag ikväll igen. Fastän jag var mer disträ än vanligt på grund av en tidig morgon och en massa stress fick jag faktiskt en blombukett! Ja, tro det eller ej. De snälla militärerna i Västernorrlands län gav mig en jättefin bukett blommor, det är tydligen en tradition de har att ge till den citat: "trevligaste och sötaste servitrisen". Det var inte utan att jag rodnade lite då jag gick ut för att tacka och glad blev jag. Tänk, att små blommor kan göra så mycket. Jag kan nog säga att det gjorde min dag.


blommor1

(Efter att ha försökt tagit en bild på den fina buketten gav jag upp, det får bli imorgon, utan cellofan och med mer hjärnkapacitet i kroppen. Eller ja, nu är jag trött! Och, jag hittade ingen redig vas, så en hink fick duga så länge. Inget ont med det, man tager vad man haver.)



För övrigt har dagen varit precis som vanligt. Vaknade upp hos Annica imorse, där jag spenderade gårdagskvällen med kusiner, mostrar, David och allt som hör till. Det vill säga massor med skratt, vin och GT. Hugo är så söt att jag nästan får ont i tänderna nu, det är dags att lägga upp ett kort på honom snart. Kruxet är bara att jag aldrig har någon kamera då vi umgås.

Men, nog skrivet för idag ta mig tusan. Det är dags att försöka sova, trots att jag är helt uppe i varv, och möta en ny dag. Oh yes!

Jag tänker på er!

Come fly away with me.

Sådär ja, nu är det helg igen. Halva veckan har dock varit helg för min del så i huvudet är jag bara inne på tisdag än så länge. Man förlorar alla tidsbegrepp på fjället, vare sig det gäller dagar eller tid på dygnet. Precis som det bör vara i dessa extravärldar som finns runtom oss, det var precis samma sak i sommarlandet. Man trivs som fisken i vattnet tills det är dags att bege sig av än en gång, då blir verkligheten alltför verklig och tiden kommer ikapp.

Mat, mat, mat. Nu börjar jag bli hungrig. Det blev lite väl mycket svullande i veckan, men det är så det är då man bor i ett trångt litet rum utan möjlighet till att laga vettig mat. Det hör som till på något sätt. Egentligen hade jag inte tänkt synda något idag, men jag har intalat mig själv (jag är svag, jag vet!) att det är lika bra att ställa vanan tillbaka. Det vill säga unna mig något nu i helgen och sedan ta tag i mig själv till veckan igen. Haha, ja vad gör man inte..

Imorgon väntar en hel del jobb, med andra ord inget galejande i helgen. Men jag klarar mig ändå, suget efter att gå ut är inte stort här i stan. Dock är suget efter något med alkohol rätt stort ibland, helst hemma kanske. Ja faktiskt. Har kommit på att jag faktiskt inte har många helger kvar att gå ut här hemma, med tanke på att jag jobbar i helgen och även nästa helg. Det ska vara om det blit utgång nästa lördag i så fall, för då är jag ledig. Fast plånkan har inte mycket att erbjuda.. Helgen efter det blir det förmodligen födelsedagspartaj, dop och partaj igen på en och samma helg och ja, sedan är det sista helgen hemma i Sollefteå. Då jag förhoppningsvis kan dra ihop släkt och vänner för att hitta på något. Två dagar efter det befinner jag mig i utlandet, det börjar kännas nu..

Är det dags att ta sanningen i handen och vandra vägen fram?

Vilket väder hörru.

Jag måste erkänna att vädret inte är speciellt lockande. Var tog all sol och värme vägen?
Nu snöar det för bövelen ute igen och jag vill inget hellre än att gräva ner mig bland täckena i sängen och förälska mig i någon härlig serie/film. Men, det är dags att dra på sig något anständigt, kliva i mina skönskor som för övrigt börjar läka in vatten såhär lagomt till våren, och sedan lufsa upp på jobbet.
Jag ser fram mot det, of course!

Måste försöka påminna mig själv att ringa moster Annica idag också, det är hög tid att fråga om någon som jag kan spendera natten hemma hos henne igen. Imorgon vankas det en hel del jobb och jag måste vara på topp, mestadels eftersom jag jobbar morgon-lunch-kväll. Kvällen kan bli grinig annars och det vill nog ingen! Nej, nu ska jag klä mig färdig och bege mig ut i snöslasket.

Lite sol på det här så!


Jag är helt besatt.

Istället för att göra mig färdig för jobbet har jag ätit lite soppa och spenderat förmiddagen med att lösa SATC-quiz. Jag är helt besatt, som vanligt, och har nu sett igenom hela boxen - förutom sista avsnittet. Eftersom den DVD jag ser på just nu är många år gammal och skivan dessutom är lite repig så blir inte resultatet det bästa, ja sista avsnittet gick alltså inte att se på igår. Det ska jag lösa idag, trots att jag redan sett det så är det ju ett måste, ja det går inte att se igenom 6 säsonger och sedan missa sista avsnittet. Absolut icke!


satc


Här ska det fortsätta njutas!

På resande fot och äntligen hemma.

Jag är tillbaka. Inte för att någon gått och suktat, men nu är jag tillbaka efter mina dagar i Sälen. Det var skönt att komma bort från stan ett tag och träffa gamla vänner, såna som man saknar ihjäl sig efter ibland. Resan ner tog tid, lång tid och vi insåg att vi var på tok för optimistiska. Sjuka grejer hände efter vägen också och mannen-efter-vägen fick mig att låsa alla dörrar och sedan oroa mig hela vägen fram. Väl framme träffade jag massor med gamla klasskompisar och vänner, Frida gjorde detsamma och trots att våra planer på utekvällar och dylikt inte alltid blev som tänkt, mestadels på grund av moi, så hade vi riktigt roligt!

Vi bodde hos Lina dessa dagar och jesus amalia ska veta att jag tycker lite synd om henne som bor så trångt och har gjort det hela säsongen. Men dög, det gjorde det helt klart och det var till och med lite mysigt, ja förutom alla dagar vi var bakfulla då. Sedan mötte jag även upp med Krippe, Maja, Elin, Jonas, Kim, Daniel och Mimmi.. Ja, listan kan göras lång och det var roligt att träffa alla igen! Det var dock inte utan att man saknade tiden där nere och framförallt skolan. Det var något vi inte hann med att göra, hälsa på i skolan. Men, det kommer nog någon gång det med.

Det är dags för mig att göra mig färdig för en dags arbete, roligare kan man tänka sig!

Nobody said it was easy!