Slut på 2005,
"Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal."
- Visa vid vindens ängar
2005, från och med imorgon natt är ännu ett år över och ett nytt ska börja.
Så mycket som jag upplevt just detta år tvivlar jag på att jag någonsin varit med om förut, det har varit ett mycket bra och extremt händelserikt år. Jag gillar förvisso inte tanken att dela in år i bra och dåligt, men skulle jag göra det skulle det här utan problem vara det bästa hittills.
Jag och Anna, tillsammans med resten av det så då var vår klass, Hr 3. Gjorde vår praktik förlagd i Sälen där vi svinade, söp och bara svirade runt. Det var extremt lärorikt och nyttigt, men framförallt roligt. Det var ungefär vårt händelserika år började och dra mig baklänges att resten var inte att leka med!
Balen, var nästa steg på resan. Jag hade den bästa kavaljer man kan önska sig, allas vår Jonas Mohlin och det var sjukt roligt. Jag har aldrig kunnat dansa vals, men ta mig tusan att jag i alla fall vet hur man har klackarna i taket! Vi åkte riktig raggarbil, var finklädda, tog kort och drack sprit. Han ska jag gifta mig med.
Studenten, måste jag säga var det sjukaste jag någonsin varit med om. Konstant festande utan att någon överhuvudtaget kunde säga något.. Självklart, som ett äkta jag, försov jag mig och hann egentligen inte få i mig någon frukost, två jordgubbar och en helflaska champagne senare så var jag redigt onykter. Klockan var då bara nio på morgonen och vi hade hela dagen framför oss, vi lyckades och jag har nog varken varit så på lyset eller så jävla lycklig någon gång i hela mitt liv, eller ledsen för den delen.. Men säg den lycka som varar för evigt, en viss panik hade spridit sig hos oss fyra som bestämt oss för att bege oss till,
Grekland, bara två dagar senare. Jag kunde inte göra mycket dagen efter studenten utan lät familjen packa ihop och städa. Åkte till Lina där jag sedan sa farväl och så var vi på väg. Ett kort stopp hos Anna och resan fortsatte till Skavsta, Frankfurt, London, Brindisi och sedan en iskall båt över till Korfu. Helt utmattade och extremt förväntansfulla la vi oss för att sova några timmar innan vi besökte byn som vi alla fyra skulle förälska oss i och där vi sedan spenderade fyra månader av våra liv. Inget egentligen, men jag har nog inte varit med om en större upplevelse. Jag saknar alla där nerifrån, svenskar, greker & engelsmän så mycket att det gör ont att tänka på det. Tack gode gud för snälla föräldrar och en möjlighet att åka tillbaka.
Nu kan jag inte mer än att hoppas på att nästa år blir åtminstone hälften så bra.
Jag håller tummarna och tumma is the shit!
Nyår är fortfarande inte planerat och jag funderar seriöst, detta år, på att bojkotta det hela och sitta hemma med familjen. Det kan inte skada.
Gott Nytt År till alla och ta väl hand om er!
I miss you, I miss you a lot!
X X
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal."
- Visa vid vindens ängar
2005, från och med imorgon natt är ännu ett år över och ett nytt ska börja.
Så mycket som jag upplevt just detta år tvivlar jag på att jag någonsin varit med om förut, det har varit ett mycket bra och extremt händelserikt år. Jag gillar förvisso inte tanken att dela in år i bra och dåligt, men skulle jag göra det skulle det här utan problem vara det bästa hittills.
Jag och Anna, tillsammans med resten av det så då var vår klass, Hr 3. Gjorde vår praktik förlagd i Sälen där vi svinade, söp och bara svirade runt. Det var extremt lärorikt och nyttigt, men framförallt roligt. Det var ungefär vårt händelserika år började och dra mig baklänges att resten var inte att leka med!
Balen, var nästa steg på resan. Jag hade den bästa kavaljer man kan önska sig, allas vår Jonas Mohlin och det var sjukt roligt. Jag har aldrig kunnat dansa vals, men ta mig tusan att jag i alla fall vet hur man har klackarna i taket! Vi åkte riktig raggarbil, var finklädda, tog kort och drack sprit. Han ska jag gifta mig med.
Studenten, måste jag säga var det sjukaste jag någonsin varit med om. Konstant festande utan att någon överhuvudtaget kunde säga något.. Självklart, som ett äkta jag, försov jag mig och hann egentligen inte få i mig någon frukost, två jordgubbar och en helflaska champagne senare så var jag redigt onykter. Klockan var då bara nio på morgonen och vi hade hela dagen framför oss, vi lyckades och jag har nog varken varit så på lyset eller så jävla lycklig någon gång i hela mitt liv, eller ledsen för den delen.. Men säg den lycka som varar för evigt, en viss panik hade spridit sig hos oss fyra som bestämt oss för att bege oss till,
Grekland, bara två dagar senare. Jag kunde inte göra mycket dagen efter studenten utan lät familjen packa ihop och städa. Åkte till Lina där jag sedan sa farväl och så var vi på väg. Ett kort stopp hos Anna och resan fortsatte till Skavsta, Frankfurt, London, Brindisi och sedan en iskall båt över till Korfu. Helt utmattade och extremt förväntansfulla la vi oss för att sova några timmar innan vi besökte byn som vi alla fyra skulle förälska oss i och där vi sedan spenderade fyra månader av våra liv. Inget egentligen, men jag har nog inte varit med om en större upplevelse. Jag saknar alla där nerifrån, svenskar, greker & engelsmän så mycket att det gör ont att tänka på det. Tack gode gud för snälla föräldrar och en möjlighet att åka tillbaka.
Nu kan jag inte mer än att hoppas på att nästa år blir åtminstone hälften så bra.
Jag håller tummarna och tumma is the shit!
Nyår är fortfarande inte planerat och jag funderar seriöst, detta år, på att bojkotta det hela och sitta hemma med familjen. Det kan inte skada.
Gott Nytt År till alla och ta väl hand om er!
I miss you, I miss you a lot!
X X
eftertanke,
Än har jag inte försökt mig på att analysera julen. All julmat, allt tjafs, allt tv-tittande, allt missnöje, all julstämning, jag har glömt bort allt. Det som jag tidigare nämde är sådant som vanligtvis är ett säkert inslag under min familjs julhelg, men i år var allt helt annorlunda. För det första var det nog ingen av oss som såg Kalle, till och med min sjuåriga lillasyster glömde bort detta annars så "traditionella" inslag. Tack gode gud säger jag, efter i stort sett arton år med detta så har jag tröttnat rejält. Det är samma sak varje år, förutom då de tar bort vissa inslag och byter ut de mot sprillans nya som inte passar in bredvid klassiker som Kalle i djungeln och de övriga. En annan stor skillnad var att vi åt julmiddag ute, höjden av lathet! Jag satte mig rätt snabbt mot detta påhitt och dumförklarade både de ena och det andra eftersom julmiddag, det ska man äta hemma.. Men, restaurang med min familj kan inte gå fel. (Eller är det fel det alltid går?) I vilket fall så var det skönt att slippa allt stök med julmat som ska värmas, stekas, kokas, plockas fram, ätas och sedan diskas. Som plåster på såren märkte jag också att det inte bara var min familj som var såhär extremt lat, utan även ungefär 420 st andra människor i vår lilla stad. Mina julklappar, som jag egentligen inte lägger så stor vikt vid, var nästan äckligt bra. Jag fick allt jag önskat mig, och lite till, eftersom jag inte önskat mig något.. Efter ett tag hade jag ett sött litet kuvert i handen och jag tror att hela kroppen chockades av glädje då jag öppnade det och läste brevet. Min kära mor och styvfar, eller ja, Peter hade bestämt sig för att betala flygresan tur & retur till Grekland under 2006, precis när jag vill, vilket underlättar möjligheten att åka tillbaka en hel del.. Det spritter i kroppen då jag tänker på det. Jesus Amalia, så jävla bra!
Vill mest idag, Torsdag:
Träffas.
Det finns varken mer eller mindre att säga.
Jag vill träffas helt enkelt.
Take care, agapi mou!
X X
Vill mest idag, Torsdag:
Träffas.
Det finns varken mer eller mindre att säga.
Jag vill träffas helt enkelt.
Take care, agapi mou!
X X
för mycket,
"För när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land.
Och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum.
Och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är väl dum."
- Mitt eget land - Beppe Wolgers & Olle Adolphson
Tänk så många minnen som väcks till liv av små, små partiklar titt som tätt.
Jag vill vara liten igen, slippa allt ansvar och alla besvärligheter.
Färdig!
X X
bor de alla i samma land.
Och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum.
Och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är väl dum."
- Mitt eget land - Beppe Wolgers & Olle Adolphson
Tänk så många minnen som väcks till liv av små, små partiklar titt som tätt.
Jag vill vara liten igen, slippa allt ansvar och alla besvärligheter.
Färdig!
X X
den ständiga klagan,
"Yesterday when we were walking
You talked about your ma and dad
What they did that made you happy
What they did that made you sad
We sat and watched the sun go down
Then picked a star before we lost
The moon
Youth is wasted on the young
Before you know it's come and gone
Too soon"
- Eternity - Robbie Williams
Juleklappar. Detta ständiga problem, varför lär man sig aldrig att vara ute i tid? Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där, som det verkar. Idag började inhandlingen, sådär praktiskt två dagar innan själva julafton. Jag hinner färdigt såklart, men det blir ju inga som är riktigt välplanerade, som jag egentligen vill. Men, vem orkar bry sig..
Konstant längtan bort. Så kan man sammanfatta mina tankar för tillfället. Jag är en misslyckad människa, varför längtar jag alltid någon annanstans än där jag befinner mig för tillfället? Johanna, min alldeles egna putana måste besökas inom kort. Sälen är numer överstökat, ska dock försöka ta mig tillbaka igen. Jag vill träffa så många, det kommer jag älta för alltid, men det är inte möjligt för tillfället.. Jesus Amalia, ge mig miljoner pengar och ett eget jetplan. Då vore livet guld!
Jag har fan inget att klaga på, ändå är det vad jag gör hela tiden. Haha. Fy fan, skäms på mig. Jag är jävligt tacksam över vad jag har i alla fall, om jag ska låta sentimental och jävlig. Älskar alla mina pärlor runtom överallt. Diamanterna i mitt liv, eftersom jag ännu inte har några på fingrarna, haha.
Överasskningar kan vara extremt uppskattade. Spontana saker, love it. Fick meddelende av ett kräk, babyGeorge. Kan man vara sötare. Måste bege mig tillbaka, oh ja. Det har vi tummat på, Kim & jag, så min framtid är tryggad.
Gemigenresalångtbortnu,tack!
X X
You talked about your ma and dad
What they did that made you happy
What they did that made you sad
We sat and watched the sun go down
Then picked a star before we lost
The moon
Youth is wasted on the young
Before you know it's come and gone
Too soon"
- Eternity - Robbie Williams
Juleklappar. Detta ständiga problem, varför lär man sig aldrig att vara ute i tid? Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där, som det verkar. Idag började inhandlingen, sådär praktiskt två dagar innan själva julafton. Jag hinner färdigt såklart, men det blir ju inga som är riktigt välplanerade, som jag egentligen vill. Men, vem orkar bry sig..
Konstant längtan bort. Så kan man sammanfatta mina tankar för tillfället. Jag är en misslyckad människa, varför längtar jag alltid någon annanstans än där jag befinner mig för tillfället? Johanna, min alldeles egna putana måste besökas inom kort. Sälen är numer överstökat, ska dock försöka ta mig tillbaka igen. Jag vill träffa så många, det kommer jag älta för alltid, men det är inte möjligt för tillfället.. Jesus Amalia, ge mig miljoner pengar och ett eget jetplan. Då vore livet guld!
Jag har fan inget att klaga på, ändå är det vad jag gör hela tiden. Haha. Fy fan, skäms på mig. Jag är jävligt tacksam över vad jag har i alla fall, om jag ska låta sentimental och jävlig. Älskar alla mina pärlor runtom överallt. Diamanterna i mitt liv, eftersom jag ännu inte har några på fingrarna, haha.
Överasskningar kan vara extremt uppskattade. Spontana saker, love it. Fick meddelende av ett kräk, babyGeorge. Kan man vara sötare. Måste bege mig tillbaka, oh ja. Det har vi tummat på, Kim & jag, så min framtid är tryggad.
Gemigenresalångtbortnu,tack!
X X
kära babys,
"Today must have been one of the strangest days
I found a place where I could stay
And people say that it will kill me,
But they don’t understand
People never do, but it makes sense to me
To be senseless to change my plans for you
It’s a new secret I have found
And I'm off solid grounds for you"
- My Secret - Anna Ternheim
Helgen var helt ofattbar. Jag vet varken var jag ska sluta eller börja - därför skiter jag i allt. Jag njöt konstant av att vara nära de jag saknat så länge. Det ska ni veta babys! Nu vill jag mest bara tillbaka, leva kollektivt och hänga i gäng hela dagarna. Precis som det var förr.. Jag antar att så fort man ger upp något och kommit dit man vill så längtar man tillbaka till var man förut levde. Det går aldrig att bli riktigt nöjd, men fan ska veta att jag är nära till att vara helt och hållet nöjd nära er mina kära!
Hjärtahjärtahjärta!
X X
I found a place where I could stay
And people say that it will kill me,
But they don’t understand
People never do, but it makes sense to me
To be senseless to change my plans for you
It’s a new secret I have found
And I'm off solid grounds for you"
- My Secret - Anna Ternheim
Helgen var helt ofattbar. Jag vet varken var jag ska sluta eller börja - därför skiter jag i allt. Jag njöt konstant av att vara nära de jag saknat så länge. Det ska ni veta babys! Nu vill jag mest bara tillbaka, leva kollektivt och hänga i gäng hela dagarna. Precis som det var förr.. Jag antar att så fort man ger upp något och kommit dit man vill så längtar man tillbaka till var man förut levde. Det går aldrig att bli riktigt nöjd, men fan ska veta att jag är nära till att vara helt och hållet nöjd nära er mina kära!
Hjärtahjärtahjärta!
X X
sötnos,
"Why d'ya have to be so cute?
It's impossible to ignore you
Must you make me laugh so much
It's bad enough we get along so well
Say goodnight and go"
- Goodnight and go - Imogen Heap
Nu längtar jag till helgen!
Att jag gör!
Om jag gör!
Här ska svinas. Älskade saknade troll och djäveldjävlar!
tyck om dä!
X X
It's impossible to ignore you
Must you make me laugh so much
It's bad enough we get along so well
Say goodnight and go"
- Goodnight and go - Imogen Heap
Nu längtar jag till helgen!
Att jag gör!
Om jag gör!
Här ska svinas. Älskade saknade troll och djäveldjävlar!
tyck om dä!
X X
mitt i natten,
du är söt när du ler.
Johorru!
det är egentligen allt jag har att säga för tillfället..
flera vilda drömmar har vi i huvudet,
jag och Lena.
Hon är inte dålig hon.
Nu jävlar ska det svinas!
Först ska jag ut och leka proffessionell tidningsutdelare igen,
Jippi!
Ja, vad gör man inte för dem man älskar?
Trampa inte så hårt när du kommer in i mitt huvud,
jag trivs dock med dig där..
sluta vara så förbannat perfekt!
X X
Johorru!
det är egentligen allt jag har att säga för tillfället..
flera vilda drömmar har vi i huvudet,
jag och Lena.
Hon är inte dålig hon.
Nu jävlar ska det svinas!
Först ska jag ut och leka proffessionell tidningsutdelare igen,
Jippi!
Ja, vad gör man inte för dem man älskar?
Trampa inte så hårt när du kommer in i mitt huvud,
jag trivs dock med dig där..
sluta vara så förbannat perfekt!
X X
ensamt,
"When the heart weeps for what it has lost
the spririt laughs for what it has found."
- Sufi
Så är det nog verkligen. Idag vet jag inte var jag ska finna kraft att hämta orden som finns inom mig.
Bokstäver, ord, meningar och tankar som visar mina känslor och hela mig.
Det är mer tomt än någonsin just nu.
Ensamheten är enorm, självklart kan det vara skönt med avstånd men det blir för mycket.
Avstånd som inte är mer än några kilometer kan kännas som 100 mil -
100 mil kan kännas som några kilometer -
men även hundra mil kan kännas som hundra mil.
Jag vet egentligen inte var det gör ondast,
vem som sårar mest.
Känslan att vara efterhängsen flyger på mig,
jag vill backa och ta avstånd
men det går inte.
Du är som klister med mina tankar.
Hur ensamt det än känns, någonsin, så lär man sig alltid något.
Alltid!
Vill mest idag, Torsdag:
Bli varm. Få tillbaka rösten. Ha råd att göra allt jag vill och resa både tio, femtio, hundra och tusen mil. Träffa alla hjärtan jag saknar överallt. Muta till mig ett körkort.
Lyssna på bra musik - och det ska jag göra nu!
Komhitnuinnanjagavlider!
X X
the spririt laughs for what it has found."
- Sufi
Så är det nog verkligen. Idag vet jag inte var jag ska finna kraft att hämta orden som finns inom mig.
Bokstäver, ord, meningar och tankar som visar mina känslor och hela mig.
Det är mer tomt än någonsin just nu.
Ensamheten är enorm, självklart kan det vara skönt med avstånd men det blir för mycket.
Avstånd som inte är mer än några kilometer kan kännas som 100 mil -
100 mil kan kännas som några kilometer -
men även hundra mil kan kännas som hundra mil.
Jag vet egentligen inte var det gör ondast,
vem som sårar mest.
Känslan att vara efterhängsen flyger på mig,
jag vill backa och ta avstånd
men det går inte.
Du är som klister med mina tankar.
Hur ensamt det än känns, någonsin, så lär man sig alltid något.
Alltid!
Vill mest idag, Torsdag:
Bli varm. Få tillbaka rösten. Ha råd att göra allt jag vill och resa både tio, femtio, hundra och tusen mil. Träffa alla hjärtan jag saknar överallt. Muta till mig ett körkort.
Lyssna på bra musik - och det ska jag göra nu!
Komhitnuinnanjagavlider!
X X
ruta ett,
Ja, så är jag tillbaka på ruta ett.
Efter flera sekunder, timmar, dagar, veckors och månaders lycka har jag än en gång fallit pladask ner i träsket.
Vad ska jag säga? Det är svårt att försvinna helt, men den här gången gör jag verkligen mitt bästa!
Har haft kalas med smörgåstårta idag. Smaskens! Fick fina pengar av alla släktingar.
Jag älskar er alla ska ni veta!
Jag är sentimental, det går inte att ta ifrån mig.
Kroppen är tung, adjö.
If I just could leave right now..
X X
Efter flera sekunder, timmar, dagar, veckors och månaders lycka har jag än en gång fallit pladask ner i träsket.
Vad ska jag säga? Det är svårt att försvinna helt, men den här gången gör jag verkligen mitt bästa!
Har haft kalas med smörgåstårta idag. Smaskens! Fick fina pengar av alla släktingar.
Jag älskar er alla ska ni veta!
Jag är sentimental, det går inte att ta ifrån mig.
Kroppen är tung, adjö.
If I just could leave right now..
X X
mörkret,
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
- Goo Goo Dolls - Iris
Låten är äckligt vacker. Vissa texter borde förbjudas, det kan vara farligt att göra folk tårögda utan anledning. Sverige är kallt, vintern är här. Jag fryser, oberoende om min kropp befinner sig inne eller ute, det är lika vidrigt kallt. Ge mig sommar.
Det går inte att beskriva känslan jag har inom mig, plural, känslorna.
Det är någon sorts tomhet, ensamhet, längtan, lycka, hjälplöshet, sug och förundran.
Allt i en blandat kompott, potpurrit av min själ.
Platsen är inte obesökt, här har jag varit många gånger förr, men jag trodde aldrig jag skulle åka dit igen.
Inte nu.
Mörkret, det är vad som äter mina känslor inifrån och ut.
Det är mörkret som gör mig tyst och tillbakadragen,
jag förändras från mig själv till någon annan under mindre än ett andetag.
Vi mår bra, det gör vi, den schizofrena sidan av mig och jag själv.
Musiken, det är musiken som gör det.
Kylan, mörkret och vintern. Den gör att jag blir som hög av lugn musik, en gitarr och en röst.
Tårarna vill komma, men jag har inget att gråta för.
Värmen vill jag ha, men jag har inget som håller mig varm.
Vintern ligger bakom allt,
mörkret är medhjälparen.
Ta mig till ljuset.
Jag fyllde år igår, fick fina presenter och ska ha kalas i helgen för resten av släkten. Tack familjen och världens bästa Lena!
Give me some lovin'
X X
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
- Goo Goo Dolls - Iris
Låten är äckligt vacker. Vissa texter borde förbjudas, det kan vara farligt att göra folk tårögda utan anledning. Sverige är kallt, vintern är här. Jag fryser, oberoende om min kropp befinner sig inne eller ute, det är lika vidrigt kallt. Ge mig sommar.
Det går inte att beskriva känslan jag har inom mig, plural, känslorna.
Det är någon sorts tomhet, ensamhet, längtan, lycka, hjälplöshet, sug och förundran.
Allt i en blandat kompott, potpurrit av min själ.
Platsen är inte obesökt, här har jag varit många gånger förr, men jag trodde aldrig jag skulle åka dit igen.
Inte nu.
Mörkret, det är vad som äter mina känslor inifrån och ut.
Det är mörkret som gör mig tyst och tillbakadragen,
jag förändras från mig själv till någon annan under mindre än ett andetag.
Vi mår bra, det gör vi, den schizofrena sidan av mig och jag själv.
Musiken, det är musiken som gör det.
Kylan, mörkret och vintern. Den gör att jag blir som hög av lugn musik, en gitarr och en röst.
Tårarna vill komma, men jag har inget att gråta för.
Värmen vill jag ha, men jag har inget som håller mig varm.
Vintern ligger bakom allt,
mörkret är medhjälparen.
Ta mig till ljuset.
Jag fyllde år igår, fick fina presenter och ska ha kalas i helgen för resten av släkten. Tack familjen och världens bästa Lena!
Give me some lovin'
X X
det är ingen vanlig dag,
för det är min födelsedag. Hurra, Hurra, Hurra!
Ja, så är det. Idag fyller jag meningslös, närmare bestämt nitton långa år. Det borde egentligen finnas något att se fram mot vid varje årsskifte, men ack nej, nitton är helt och hållet bortkastat. Varför inte bara hoppa över och börja på tjugo direkt? Att sedan fylla år nästan sist på året gör inte saken bättre, de flesta jag känner är i stort sett ett år äldre än mig, (ja de som är födda samma år i alla fall.), ett + i kanten är att många av mina grek-svenska vänner är födda senare än mig, även de som är födda 1986.
Bravo Andreas!
"Come up to meet you,
Tell you I'm sorry,
You don't know how lovely you are.
I had to find you,
Tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets,
And ask me your questions,
Oh, let's go back to the start.
Runnin' in circles,
Comin' up tails,
Its only science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh, take me back to the start.
I was just guessing,
At numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science,
Science and progress,
Do not speak as loud as my heart.
Tell me you love me,
Come back and haunt me,
Oh, when I rush to the start.
Runnin' in circles,
Chasin' tails,
Comin' back as we are.
Nobody said it was easy,
Oh, it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start. "
- Coldplay - The Scientist
Det finns ingen låt som får mig att beröras på så många sätt, samtidigt. Jag gråter varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag skrattar varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag surnar ihop varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag öppnar mig själv varje gång låten spelar, oberoende mitt humör. Det är så genialisk att den borde vara förbjuden och ter sig mest som knark för mina öron. Det finns så många minnen till denna låt, alla är de lika hopplöst underbara, jag har nog aldrig känt mig så liten som jag gjorde den dag som är den viktigaste hittills i mitt liv, studenten. Där satt vi, förkrossade, uppspelta och förväntansfulla i kyrkbänken. Även fast jag druckit en hel del för mycket för att vara på tom mage, klockan halv tio på morgonen, kommer jag ihåg det som igår. Jag hade Lina där bredvid mig, min familj satt på bäkraderna till min högra sida, Krippe, Kim och andra betydelsefulla människor satt på bänken bakom oss. Så klev han upp, en karl med sin gitarr, tog ton. Kollade oss alla i ögonen och började sjunga, redan innan första raden var avklarad hade jag tagit Lina i handen, formligen krossat den och vi båda bröt ihop. När han sedan kommit ner till refrängen,
"Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh, take me back to the start. "
- ja, där hade det nog spruckit för oss alla. Texten stämde in så precis. Det var ingen som sa till oss att det var lätt att flytta hemifrån när vi gjorde det, men det var inte heller någon som berättade riktigt hur svårt det skulle vara. Samma sak med att skiljas när vi var färdiga, det var ingen som sa att det skulle bli lätt, men ingen sa heller hur ont det skulle göra och hur krångligt det skulle bli. Vi ville inte annat än tillbaka till dag ett, och så kan jag känna fortfarande ibland..
The Scientist har spelats flitigt i somras och det är inte bara en gång jag fällt tårar när jag lyssnat på denna underbara låt, allra värst var det nog på midsommar i Grekland, då vi alla fyra jäntor från Malung som kände varandra sedan gymnasietiden varit där i ca en och en halv vecka, saknade alla så det gjorde ont i skinnet och lyssnade på låten tillsammans.
Eller den gången, jag minns fortfarande datumet 3/10 - 2005, det var den sista måndagen på Korfu och för övrigt den sista dagen för oss i byn. Jag och Johanna låg i sängen och hade ingen riktig ork för att ta farväl till alla underbara människor vi träffat. När låten spelades kunde jag inte göra annat än att gråta och hon satt tröstande bredvid mig och sa:
"Det är bra hjärtat, du kan inte göra annat än att släppa ut det. Släpp ut det!"
Ja så sa hon, ända till hon själv började gråta. Den här underbara text och melodi har blivit som terapi för mig och det är ingen tvekan att jag ska ha låten på min begravning.
På tal om det har jag tragiskt men sant tänkt tanken flera gånger att jag bör skriva ner vilka riktlinjer jag vill ha på just den dagen, ifall något skulle hända, man vet aldrig. Det är inte så att jag planerat att försvinna på något sätt, nej, just det att det händer så mycket i vårt samhälle vareviga dag att man aldrig är säker på att man verkligen är det, säker. Men det får bli en annan dag.
Idag ska jag äta tårta, leva loppan och öppna paket.
Grattis till mig än en gång!
Jag vet en fin present som väntar i Sthlm i alla fall och det gör mig glad.
Ett alldeles eget grönt halsband, från dagis dessutom...
Tack Putana!
I miss you with all my heart,
what the hell should i do?
Please, take me back to the start!
X X
Ja, så är det. Idag fyller jag meningslös, närmare bestämt nitton långa år. Det borde egentligen finnas något att se fram mot vid varje årsskifte, men ack nej, nitton är helt och hållet bortkastat. Varför inte bara hoppa över och börja på tjugo direkt? Att sedan fylla år nästan sist på året gör inte saken bättre, de flesta jag känner är i stort sett ett år äldre än mig, (ja de som är födda samma år i alla fall.), ett + i kanten är att många av mina grek-svenska vänner är födda senare än mig, även de som är födda 1986.
Bravo Andreas!
"Come up to meet you,
Tell you I'm sorry,
You don't know how lovely you are.
I had to find you,
Tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets,
And ask me your questions,
Oh, let's go back to the start.
Runnin' in circles,
Comin' up tails,
Its only science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh, take me back to the start.
I was just guessing,
At numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science,
Science and progress,
Do not speak as loud as my heart.
Tell me you love me,
Come back and haunt me,
Oh, when I rush to the start.
Runnin' in circles,
Chasin' tails,
Comin' back as we are.
Nobody said it was easy,
Oh, it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start. "
- Coldplay - The Scientist
Det finns ingen låt som får mig att beröras på så många sätt, samtidigt. Jag gråter varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag skrattar varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag surnar ihop varje gång låten spelas, om jag är på rätt humör. Jag öppnar mig själv varje gång låten spelar, oberoende mitt humör. Det är så genialisk att den borde vara förbjuden och ter sig mest som knark för mina öron. Det finns så många minnen till denna låt, alla är de lika hopplöst underbara, jag har nog aldrig känt mig så liten som jag gjorde den dag som är den viktigaste hittills i mitt liv, studenten. Där satt vi, förkrossade, uppspelta och förväntansfulla i kyrkbänken. Även fast jag druckit en hel del för mycket för att vara på tom mage, klockan halv tio på morgonen, kommer jag ihåg det som igår. Jag hade Lina där bredvid mig, min familj satt på bäkraderna till min högra sida, Krippe, Kim och andra betydelsefulla människor satt på bänken bakom oss. Så klev han upp, en karl med sin gitarr, tog ton. Kollade oss alla i ögonen och började sjunga, redan innan första raden var avklarad hade jag tagit Lina i handen, formligen krossat den och vi båda bröt ihop. När han sedan kommit ner till refrängen,
"Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh, take me back to the start. "
- ja, där hade det nog spruckit för oss alla. Texten stämde in så precis. Det var ingen som sa till oss att det var lätt att flytta hemifrån när vi gjorde det, men det var inte heller någon som berättade riktigt hur svårt det skulle vara. Samma sak med att skiljas när vi var färdiga, det var ingen som sa att det skulle bli lätt, men ingen sa heller hur ont det skulle göra och hur krångligt det skulle bli. Vi ville inte annat än tillbaka till dag ett, och så kan jag känna fortfarande ibland..
The Scientist har spelats flitigt i somras och det är inte bara en gång jag fällt tårar när jag lyssnat på denna underbara låt, allra värst var det nog på midsommar i Grekland, då vi alla fyra jäntor från Malung som kände varandra sedan gymnasietiden varit där i ca en och en halv vecka, saknade alla så det gjorde ont i skinnet och lyssnade på låten tillsammans.
Eller den gången, jag minns fortfarande datumet 3/10 - 2005, det var den sista måndagen på Korfu och för övrigt den sista dagen för oss i byn. Jag och Johanna låg i sängen och hade ingen riktig ork för att ta farväl till alla underbara människor vi träffat. När låten spelades kunde jag inte göra annat än att gråta och hon satt tröstande bredvid mig och sa:
"Det är bra hjärtat, du kan inte göra annat än att släppa ut det. Släpp ut det!"
Ja så sa hon, ända till hon själv började gråta. Den här underbara text och melodi har blivit som terapi för mig och det är ingen tvekan att jag ska ha låten på min begravning.
På tal om det har jag tragiskt men sant tänkt tanken flera gånger att jag bör skriva ner vilka riktlinjer jag vill ha på just den dagen, ifall något skulle hända, man vet aldrig. Det är inte så att jag planerat att försvinna på något sätt, nej, just det att det händer så mycket i vårt samhälle vareviga dag att man aldrig är säker på att man verkligen är det, säker. Men det får bli en annan dag.
Idag ska jag äta tårta, leva loppan och öppna paket.
Grattis till mig än en gång!
Jag vet en fin present som väntar i Sthlm i alla fall och det gör mig glad.
Ett alldeles eget grönt halsband, från dagis dessutom...
Tack Putana!
I miss you with all my heart,
what the hell should i do?
Please, take me back to the start!
X X