Första advent.

Söndagen har bjudit på julmarknader med mamma och systeryster.
Himla mysigt!
Lite städning och middag på berget senare är jag hemma i soffan.
Måste göra lite fint inför tisdag då jag fyller år och ska bjuda på fika.
Två dagar ledigt har jag kvar i rad. Helt underbart!
Plus att lördag är ledig för födelsedagsfirande. I like it.
Tvätten är i full gång just nu och jag ska strax försöka mig på att sätta upp lampan i sovrummet,
som jag tänkt sätta upp sedan jag flyttade in för ungefär ett år sedan.
Den och lampan i hallen väntar fortfarande i sina kartonger på olämpliga stället här i lägenheten.
Vi får se vad som smäller den här gången.
Tur att jag har händiga grannar åtminstone.. Typ.

Imorgon ska jag köra syster och mamma till Härnösand för lite mindre roliga grejer.
Men det kommer gå bra. Allt löser sig givetvis och efter det här kommer allt bli bättre.
Söta, kära syster.

Nu ska jag städa lite mer och leka elektriker.

Förresten gillar jag att det ligger snö på marken såhär lagomt till första advent.

Video Phone.



Har lekt taxi nu på morgonen åt småsystrar på väg till skolan.
Är trött. Lite frukost och sen åker jag nog hem till mamma för kaffe.
Det är inte alls lika roligt att dricka själv.

Förresten ser solen ut att vilja lysa idag. Tack och lov!!

Love.

Beware.

I did it!

Så nu gäller det att hålla i er för vägarna är visst inte säkra länge.
KÖRKORT!!

Lyckan var inte lika rolig när Sara inte klarade det just idag.
Men nästa gång då jävlar!

Nu behöver min kropp sömn så jag kan kliva upp imorgon igen.
Dom här veckorna har knäckt mig.

G'nite.

Sista rycket.

Jag pluggar lite till och hoppas att det ska fastna.
Allt mindre än 70 av 70 känns dåligt och jag får prestationsångest.
Nervositeten kommer i vågor jag blir sjukt stressad.
Herreminje, jag trodde aldrig det skulle vara såhär jobbigt.

Alla worst case scenarios åker genom huvudet
och jag hoppas för allt i världen att vi klarar det båda två!
Tänk om jag skulle klara skrivningen och inte körningen.
Eller tvärtom. Det vore nog värre.
Tänk om jag får en black out och glömmer allt.
Tänk om, tänk om, tänk om.
Allra viktigast, tänk om jag klarar det!!

För övrigt ska mamma opereras imorgon så jag håller tummarna för henne.
Hon håller förhoppningsvis tummarna för mig i sömnen också.

8 fler prov och sen ska jag sova.
För imorgon gäller det visst.
Klarar jag det inte köper jag en dunk vin och tröstdricker innan jag gräver ner mig.
Klarar jag det så hörs vi!

Vem lämnade vem?



Hela dagen har vi lyssnat på henne.
And I like it.

You're way too slow.

Efter jobbet igår hade jag ett missat samtal från min kära mor.
Hon satt vaken och väntade på att jag skulle ringa.
En snabb promenad hem där jag hämtade lite grejer,
sedan upp till berget för lite sömn.

I stort sett hela dagen har vi spenderat i bilen,
tur och retur till Kramfors för att kolla på saker.
Sedan Långsele tur och retur i mörkret.
Fröken fartblind kan inte riktigt förstå varför man inte får köra för fort.
En sväng på Nipan för middag med moster, man och monster.
Sedan hem för att hjälpa mamma att städa tills familjen kommer hem.
Nu är jag hemma i lägenheten med tända ljus och mys.
Ska plugga lite teori och försöka banka in bromssträcka och rörelseenergi i huvudet.
Det vägrar fastna!

Håll tummarna för att det här går vägen nu!

We made it.

Vi överlevde resan till, under och från halkbanan.
Det var jävligt roligt att slira omkring,
fastän jag hade noll koll på hur jag skulle vrida ratten.
Inte mindre än 2 gånger skulle jag lyckats frontalkrocka. Var inte det meningen eller?

Ikväll är det jobb och imorgon mer körning med mamma som gäller.
Lite teori, eller mycket tydligen, behöver jag också. Det verkar ha flugit ur huvudet.
Så ett sista ryck innan nästa vecka är vad som känns viktigast just nu.

Har märkt att jag nog skulle vilja börja plugga snart.
Ett gott tecken.


Slip.

Nu sticker jag till halkbanan.
Gårdagens låtsasuppkörning gick sådär och jag gick hem bitter.
Fastän jag fick hur mycket beröm som helst var allt som fastnade
hur dum jag var som gjorde precis det jag inte skulle när jag
sekunderna innan själv sa: "-Det här kommer inte gå!"
Samt: "- Får jag fortsätta backa. Nej, det får jag inte. Men äh, jag gör det ändå."
Jävligt smart av mig. Tur att den var på låtsas.

Hoppas dagen går bättre. Jag kommer vara helt slut när den är slut.

Ciao!

Who knew?

Jag unnar mig själv sovmornar de här dagarna.
Helt sjukt hur långt vi kommit på bara en vecka,
det där körkortet känns inte alls lika bort längre.
Idag har allt går fint igen och jag känner mig grymt nöjd.
Nu börjar de plocka bort lektioner för att jag börjar klara mig själv.
Ingen hade väl kunnat tro att jag skulle klara av att backa in mellan två bilar på egen hand?
Nej, jag trodde väl det.
Sen verkar jag gilla att köra fort jävligt mycket. Tydligen.

Ikväll väntas jobb igen och därför gick jag hem lite tidigare för att slöa ett tag.
Teorin är i stort sett färdig, ja allt utom den riktiga skrivningen.
Halleluja!!

Vädret är trist. Jag blir seg. Så nu ska jag ta en powernap och sedan kila till jobbet.

Ciao!

Till min älskade mamma.

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MAMMA!!

Får alla andra ett eget inlägg ska hon givetvis också få det, om än lite sent på dagen.
Vi har firat med god mat, massor av småkakor, tårta och paket till mamma.
Världens bästa mamma är ett år äldre, men fortfarande lika ung ändå.
Kan låta konstigt, men det är så det är.
Och om två veckor är det min tur.

I övrigt har det varit nästan som vilken tisdag som helst,
förutom att jag har varit ledig från jobb och kört bättre än jag någonsin gjort.
Beröm från olika håll, and I like it.
Men det är dags jag passar mig för att bli stor på mig.

Det närmar sig med stormsteg och imorgon ringer väckaren halv 6 igen.
Jag behöver sömn.


Everybody hurts.

Nu önskar jag allra mest att alla skulle gå utbildningen vi gick idag.
Risker med alkohol, droger och vårdslöshet i trafiken.
Jag vågar nästan lova att ens tänka tanken att köra eller åka med
en påverkad människa efter det.
I 9 av 10 fall när det kommer till rattfylla är de bakom ratten unga män.
Inte så chockerande men helt vansinnigt! Vad tänker man på?
Det tar 35 timmar för kroppen att förbränna 10 starköl,
ändå tar många bilen dagen efter så fort de känner sig nyktra.
Tänk efter en gång extra.
Konsekvenserna kan komma att förfölja dig resten av livet.
Då kan jag tänka mig att du vill betala alla pengar i världen för den där taxiresan.

Efter flera filmer, diskussioner och bilder var vi fruktansvärt upprörda.
Hur bra vi än sköter oss själva betyder inte det att människan jag möter också gör det,
ungefär 12000 människor kör rattfulla om dagen. Ändå är mörkertalet stort.
Så får det inte vara.




Med avbrott i likhet med dessa istället för reklam hela tiden skulle kanske fler tänka efter en gång extra.

Dessutom borde alla med körkort gå denna kurs, det är min mening.

Nu vill jag att tvätten ska vara färdig så jag får sova.
Hjärnan är slut och jag kan inte plugga mer förtillfället. Det fastnar inte.

Statistik.

Trött i hela mössan och det är dags att sova.
05.30 ringer väckaren imorgon igen och då börjar jag om på en ny vecka med intensiva dagar.
Måndag, tisdag är jag i och för sig ledig, för att plugga tills det inte finns mer plats i huvudet.
Riskettan står på schemat och jag ska försöka läsa sidorna om alkohol och droger,
samt om olyckor med all statistik som vägrar få fäste i teflonet.
Siffror rinner av mig.

Jag ska börja tro på mig själv mer nu. För det här klarar vi lätt!

I like it when Im happy.

Tack och god natt.

Mamma blir glad.

Hemma hos familjen på berget är jag nu tillsammans med småtjejerna.
Vi ska äta mat och småkakor tills det står ut genom öronen (vill jag, säkert inte mamma).
Bilfärden hit gick grymt bra, förutom vissa små skavanker som jag är tyst om.
Sen ska jag ut med en av dom för att åka runt, runt i rondeller och köra i stan.
Läskigt. Tycker jag nu.



Mamma hatar den, därför går den om, om.
Jag är en sån där snäll dotter.


It spins.

Vilken vecka!!

Jag har varken haft tid eller ork att ens starta datorn.
Klockan 05.30 ringer väckaren och upp hoppar jag för att snärta till körskolan,
där det går lite upp och ner.
De tidiga tiderna verkar ha hamnat på mig och 07.10 åker vi iväg.
Jag har lärt mig så vansinnigt mycket på bara en vecka
men än är det inte perfekt.
Får ständigt höra att jag måste tro på mig själv mer och inte hänga upp mig på småsaker.
Det går sådär hittills.
Efter körskolan är det jobb till olika tider. Sedan har jag tagit mig hem för att sova.
Om och om igen. Hela veckan. Som ett hamsterhjul.

Tydligen är jag en så kallad teflonhjärna när jag kör,
dom säger något, jag glömmer det en sekund senare.

Förhoppningsvis överlever vi nästa vecka också och strax efter det kommer vi ha kortet i handen.
Håll tummarna!

Nu ska jag städa. För det har jag inte heller orkat i veckan.
Älskar sovmornar mer än någonsin idag för övrigt.

Filakia!

Up, up and away.

Fröken fräken vaknade första gången 04.20 efter att inte ha kunnat somnat,
det var en lättnad att få somna om och när väckaren ringde på riktigt hoppade jag ur sängen.
Lätt som en plätt.
Måtte det hålla i sig de här två veckorna, såg att jag ska köra tidigt flera dagar nu här sen,
där fick jag för att jag skrattade åt Sara som ska göra det idag.
Nu slänger jag i mig frukost och sedan kläder.
Gör matlåda och springer iväg.
Hoppas hinna hem till systrarna med maten innan så jag får en liten break idag.
Yes.

Ciao!

Braindamage.

Jag är helt slut som artist.
05.45 ringde klockan och jag klev upp nästan med en gång.
Fixade lite och sprang sedan bort till körskolan där vi möttes upp, alla tre.
Ja, så många är vi som gör det här intensivt nu.
Intensivt är rätt ord, från 07.00 till 16.00 förutom en 50 minuters lunch var jag där.
Slapp köra idag, om nu slapp är rätt ord, istället pluggade jag vägmärken om och om igen.
Inte mindre än 4 gånger höll jag på att somna framför datorn. Jätteroligt..

Det där körkortet känns sjukt långt borta nu!

Så fort jag var färdig kilade jag till jobbet där jag varit tills nu.
Tanken är att jag ska laga lunch till imorgon men det tar emot.
Helst av allt vill jag sova, nu! Men det går aldrig så det är bäst jag börjar med maten
innan jag växer fast helt och hållet i den här soffan.

Samma visa imorgon igen. Det är för sent att dra sig ur nu.
Vi fixar det här!

Cross your fingers people.

Jag är för övrigt väldigt trött, vilket jag gillar med hela kroppen!
Hela halva dagen innan jobbet stannade jag i sängen och slöade
eftersom jag inte somnade före klockan 5 imorse.
Vi satt i soffan och surrade, Malin och jag, efter det kunde jag inte somna.

Imorgon däremot blir det fan inget snoozande av,
inte på 2 hela veckor för den delen.
Jag ska infinna mig på körskolan, förhoppningsvis, klockan 7.
Innan dess ska jag försöka se till så att Sara verkligen tar sig upp,
det är ifall jag själv tar mig upp.
Men med lite positivt tänkande om hur mysigt det är att gå upp tidigt
och sjukt mycket nerver vaknar jag!!

Håll tummarna för att vi klarar det. Men klarar Julia att köra bil ska fan vi också göra det!

Ska se färdigt på reprisen EMA:s och sedan ska jag sova.

Ciao!


She's got it.

Farmor är hundra gånger piggare idag. Så fruktansvärt skönt!
Hon har suttit upp och surrat mestadelen av dagen tror jag.
Vi var upp först vid klockan 1 innan jag började jobba och surrade en sväng,
hon var pigg men rätt vimsig.
Efter jobbet åkte vi upp igen och nu var hon snäppet vimsigare.
Jag kan tänka mig hur mycket som snurrar runt i hennes huvud.

Hon tar det rätt lätt ändå, förutom att hon avskyr sjukhuset.
"Så lätt blir ni inte av med mig inte." De orden säger hon om och om igen.
Igår hade jag en stund när jag nästan tyckte synd om henne,
för hon säger ofta att hon skulle vilja somna in för gott.
Livet ger henne inte mycket längre brukar hon säga.
Men tro att jag blev glad när hon är så pigg igen.

Roliga saker händer ju också givetvis och vi skrattade mycket.
Jag såg ut som en uggla och såg förfärlig ut en sväng också.
Det är ju tur att hon är ärlig inflikade hon, nästa gång är jag så söt och vacker.
Malin var undersköterska och Anna var 18 (Anna är 11..).
Löständerna hade hittats i källaren under en säng på Solgården.
Sådär höll det på fram och tillbaka från hennes "vanliga" jag och den vimsiga.

Huvudsaken är att hon mår bra och inte har ont!

Älskade farmor.

Lyckad torsdagskväll hos Frida med lite vin, spel och surr till 5 på morgonen.
Där någonstans försvann rösten och den är inte tillbaka än.

Gårdagen var minst lika lyckad med mat, lekar, skratt och dans.
30-årsfester är alltid roliga! (Framförallt när jag vet att jag har länge kvar..)

Några timmar på jobbet idag, utan röst men lika glad för det, tills jag fick ett samtal
från min moster som berättat att hon pratat med min far.
Farmor ligger på sjukhus efter vad som verkar vara en hjärnblödning,
även fast ingen egentligen vet, då röntgen och undersökningar inte visar något än.
Efter samtalet och det att jag faktiskt inte att jag har någon röst blev jag hemskickad,
tvättade av sminket och åkte upp till sjukhuset där halva pappas släkt redan var.
Min söta lilla, med betoning på lilla, farmor låg helt borta i sängen och bara sov och gnydde.
Det är hjärtskärande, även om vi alla förstår att det här nog är slutet.
Hon är gammal och har gått igenom tillräckligt med sjukdomar och skador redan.
Men ändå en mjuk och go' krutkärring som klarar allt.

Imorgon är det jobb på schemat igen sedan sjukhuset än en gång.
Faster Eva skulle nog höra av sig, väldigt konstigt det där då vi inte setts på säkert 10 år,
förutom på pappas bröllop förra sommaren.

Söta, söta farmor. En liten klar stund är vad vi behöver.

Nu ska jag se Johan Falk nr 5 och njuta lite över att Frank verkar vara med igen.
Halleluja!

Shake, shake, shake it.

Jag går igång på:




Dags för sömn.
Imorgon väntas en sväng i Sundsvall för att hitta vinterjacka,
jobb och sedan mysfirande av Frida!
Jag måste vända på dygnet.

Happy birthday to you!

GRATTIS TILL FRIDA PÅ 24-ÅRSDAGEN!!

Efter jobbet ska jag förbi i deras nya lägenhet, kolla läget och kanske dricka lite vin.
För på fredag är jag ledig gott folk.
Då väntas födelsedagsfest och middag.

Blev även bjuden till Vanessa, vår diskares, födelsedagsfest samma dag
men blev tvungen att tacka nej. Mycket synd.
Grattis i efterskott till henne!

Alla fyller år. Snart är det min tur!

Driven.

Oj vad jävla verkligt det blev nu.
På måndag kör vi.

Papperen från vägverket har hittat hem och jag hann få lämpen i tid.
Tydligen är både teorin och uppkörningen klart för start
och jag som inte ens får iväg bilen från stopp till start?
Panik. Panik. Panik. Panik. Panik.

På måndag klockan 07.00 ska jag infinna mig på körskolan.
Håll tummarna för att jag tar mig upp gott folk,
och att Sara hinner få sina papper i tid hon också, klanten!

Och ännu hellre, håll tummarna för att jag klarar det här nu.
Sen finns det inget som kan stoppa mig.
När detta är fixat, då kan jag göra precis vad jag vill.

There's no getting out of it now.

Tyck synd om mig nu.



"Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar"

Rosa läppar och en tanke.

Första bästa människa som känner för att väcka mig i normal tid,
det vill säga en sisådär 7-8 på morgonen imorgon är varmt välkommen att göra det!
Mitt vändande av dygnet har visst gått så långt att jag inte ens hör att väckaren ringer.
Klockan 4 kände herr Blund för att hälsa på, inte en sekund tidigare.

Nu är jag åtminstone (halvt) uppe, har börjat tvätta monsterberget av kläder
och tänkte strax slänga i lite hårfärg så jag slutar se ut som skalle-Pärs tvillingsyster.
Halsen är fortfarande som en bit sandpapper och energin är nere på noll,
så jag stannar hemma med min tvätt hela dagen lång fram till jobb.

You get what you give.


Random.

Helt plötsligt hittar jag världens random playlist på Spotify.
Hur kom den dit undrar jag mest.

Vem är boven?

Escape me.

Soffa, filt, ljus, bra musik, skratt åt Julias sjuka sjukdomar och limevatten.
Så ser tisdagskvällen ut.

Hon är som ett vandrande praktexemplar för läkare att visa upp hur man inte ska göra.
På något vis hittar allt fram till henne. Och jag skrattar.
Fast egentligen är det väl synd om henne.. Men det erkänner jag inte.

Ingen lillasyster hemma än vilket är synd. Jag ville bli pillar i håret och få handmassage.
Sånt är hon bra på när hon är på det humöret.
Istället ligger jag under filten och fryser.
Började få ont i halsen igår vilket har blivit hosta idag.
Vad som än händer tänker jag inte bli sjuk. Jag vägrar!

Make a mess.

Det kryper i kroppen när jag vaknar på mornarna och ser hur jävligt det ser ut.
Jag städar, syrran stökar, jag städar, syrran stökar.
Prick så ser det ut and im going nuts!
Det är fint när jag går till jobbet och när jag kommer hem är det grejer överallt igen.
Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag hade sju barn eller en blind man.

Tanken var att jag skulle somna i tid, kliva upp tidigt för promenad och tvätt.
Men det kändes kört redan innan jag somnade, vid 4 imorse.
Ner i tvättstugan, där lillasyster bokat tid, 3 timmar efter väckaren ringt
och märkte att hon ligger en vecka bak i tiden.

Vet inte hur tydligt det är. Men Malin ligger inte direkt på min tio i topp idag.

Lite mat i magen och kanske en promenad innan jobbet gör det bättre..

Morning after dark.

Just the way I like it.



Det kan inte gå fel. Lovelovelove.

Oh come on.

Hon har gjort det igen!

Stress-städade innan jobbet och nu när jag kommer hem 10 timmar senare
märker jag att hon har gjort precis samma sak igen, fast lite lindrigare.
Halleluja.

Mötte upp ungen på stan och hon berättade att hon "städat lite åtminstone".
Pedantjäveln i mig kräks galla.
Och nej, det är inte bara lite kläder på golvet det handlar om.

Kvällen gick bra och efteråt hade jag tänkt ta mig ut en sväng,
men struntade i det då jag såg medelåldern på gågatan.
Känner jag mig gammal är det illa.
Blev lätt upprörd när jag såg hur polisen kan bete sig mot människor,
om man inte klarar av stressiga situationer bör man inte ha ett jobb med så mycket makt.
Jag gillar att de gör sitt jobb, men om någon kommer mellan och stör kan man
hantera det bättre än att nästan slå iväg denne människa.
Framförallt om det är en tjej som faktiskt inte gjorde annat än att gnälla och grina lite.
Men det är inte mitt problem kan man tycka.

Nu bör jag sova om jag ska hinna vara vaken min lediga dag imorgon.
Sömntutan tar över.