Because I love you, yeah right.

En kvälls jobb och en natts sömn senare är jag som folk igen.
Lillasyster kom hem med en superfin blomma igår med förklaringen att:
"hon älskar mig". Jag tror henne men egentligen tror jag det är en
"jag älskar att du städar upp efter mig blomma".
Ni ska se hur jävligt det ser ut i lägenheten, det kliar i skinnet bara att tänka på det.
Kom hem till veckorevyn-tidningar på alla de konstigaste ställen,
en sopsäck i sovrummet, kläder ovanpå garderoben, popcorn och lösnaglar överallt
+ massor av disk.

Fy fan vad skönt det är att bo ensam, helt ensam, egentligen!
Så nu måste jag göra ett snabbryck och städa innan jobbet.
Jag dör om det ser lika förjävligt ut när jag kommer hem ikväll.



Fin blomma med baktankar..

Lövjakt.

Åh vilken mysig dag vi hade igår, favoritmonstren och jag.
Efter många försenade om och med, på grund av en söt men seg Hugo,
kom de hit och busade runt.
Efter att ha handlat lite mat utan att ha märkt av det jobbiga med att handla med barn,
den redan nämnde herrn hade superminne och kom ihåg prick allt jag bett
honom minnas att vi skulle handla då jag vet att mitt eget minne skrumpnat bort
(jag ska nog hyra ett litet barn som kan minnas allt åt mig, det vore greit), så gav vi oss ut på lövjakt.

            





Här hittade Hugo världens lövställe..



..dit sprang dom för att plocka. (Tror det kan ha varit här de hittade brännässlor,
jätteskönt när jag plockade upp löven ur påsarna sen. Jag lovar!)

  

Försökte mig på en bild med Hedvig, utan lyckat resultat. Många försök senare fick vi till det hyffsat.
(Ungefär 498 gånger senare, men det kvittar.)

Ungefär 7 av de kanske 100 löven användes till superfina teckningar.
Resten av dagen åt vi mat, busade och kollade på Bilar.
Försökte baka en kaka, men helt plötsligt var lägenheten rökfylld och kakan bränd,
ugnen hade magiskt nog höjt till 300 grader helt av sig själv.

Det är rart med barn!

Full fart.

Uppe i tid för en gångs skull såhär på en fredag.
Väntar på att mina söta små monster ska komma
för att tillbringa hela dagen innan jobb med dem.
Det ser ut att vara skönt ute så jag tror vi vänder direkt i dörren
för att handla lite lunch och sedan promenera ner till Hågestaön.
Men det beror på vad de vill göra givetvis.
Jag gillar att vi ska mysa hela dagen, det räcker för mig!

Senare väntas jobb med Petra. Halleluja!
Det var evigheter sedan sist så ni kan tro att det är på tiden.
Ska försöka komma ihåg att säga till henne att ta på sig springskorna,
för blir det minsta likt föregående helg behövs de!

Ha en bra dag gott folk!
Im sure I will.


Drop it low.

Det hjälper mig det mesta.



Dansa lite.

Square.

Försäkringskassan har äntlige betalat ut mina pengar,
men inte efter något utlovat samtal som jag väntat på sedan en månad tillbaka.
Därav fick jag på tok för lite pengar, enligt mig och alla jag berättar för.
Det liknar mest ett skämt.
Ska bege mig ner på stan för att visa mamma och höra vad hon säger nu idag
när jag fått meddelandet på posten.

I övrigt är jag helt sjukt slö fortfarande.
Planen om att luncha struntade jag helt i idag och stannade istället i sängen.
Det är den här pressen och ångesten som lägger sig över mig.
Beslutsångesten. Usch.
Jag tappar helt all ork och lust att göra minsta lilla.

Nu måste jag åtminstone hoppa in i duschen och försöka fräscha till mig lite innan jobbet.

Ciao!


Som en orkan.

Lillalillasyster är värst.

Det är mysigt att ha någon i lägenheten hela tiden, ja.
Men hon river fan ut mer än sjutton småbarn skulle kunna göra på sitt dagis
och jag lovar och svär gott folk att småbarnen är bättre att plocka undan efter sig!
Det river i kroppen då jag ser hur det ser ut och jag vill inte ens tänka på
hur småbarnsföräldrar har det. Eller ens sambosar - som mostra mi sa.

Nu diskar hon, äntligen, efter en timmes tjat.
Min pedantiska sida mår bra då.

Jobb. Sömn.
Ciao!

Sky's the limit.



Såg filmen Notorious häromkvällen och blev imponerad.

Han var grym.
Det är tragiskt hur livet för två stora rappare slutade.
Inga nyheter. Men lika vansinnigt ändå.

Klarade dom det klarar vi.

The sky's the limit!

Vad jag vill och vad jag behöver?

Jag vill så himla mycket att det är svårt att veta var jag ska börja.
Eller ens veta vad som är värt att satsa på.
Ännu värre är det när besluten ligger i mina egna händer,
då jag själv ska bestämma vad som komma skall.
När något ska avslutas eller påbörjas.
Jag är född med beslutsångest flytandes i blodet
och önskar nog mest av allt att vardagen vore lika enkel som i drömmarna.
Pilutta mig, för det är kört.

Mina planer måste snart bli till verklighet och jag måste bara välja rätt.
Om det vore lika enkelt som att hjälpa syrran att välja glasögon..

Jag vill så mycket att det skär i skinnet.
Att tankarna snurrar så att jag blir yr.
Så att jag inte vet vad jag behöver och vad jag måste.
Jag vill så mycket att jag nog vill glömma det.

Tänk om jag bara hade lite mindre fantasi.
Men jag börjar känna igen mig själv mer än på länge.
Då jag låtsas, då är jag glad. Precis som då, innan jag föll ner.

God natt.

Get out of the way.

Natten gjorde det helt omöjligt att sova.
Det där med att sova ut länge igår tog jag ordagrant
och det blandat med lite ångest och massa tankar
fick mig att ligga vaken halva natten att fundera.
När väckaren ringde 4 timmar senare ville jag inget annat än
att skjuta upp planerna med körskolan och Sara.
Men om något ska bli gjort funkar inte det!

Nya papper måste in och jag tänker bara vila en liten stund
innan jag beger mig ner på stan för syntest
(hoppas jag inte blivit blind, ibland känns det som så).
Tvätten måste bli färdig också, så jag har något att jobba i.
En helt vanlig dag med andra ord.
Förutom att lillasyster snarkar i soffan och det regnar utomhus.

Just ja. Om 2 veckor börjar vi med våra körkort. Passa er!

Filakia.


Moments.

Söndagskvällen är snart över
Jag är på väg att bjuda lillasyster på mat och mys.
Potatisgratängen står i ugnen och vi umgås så länge.
Allra mest sitter vi tysta och bara är.
Jag älskar möjligheten att bara vara med människor.

Verkligheten blir vad man gör den till.
Hur tufft det än kan kännas kan ingen annan än du själv bestämma hur
ditt liv och dina möjligheter ska vara och bli.
Jag ser fram emot vad som komma skall och hur mitt liv ska förändras.
Även om jag ibland skulle vilja stanna under täcket vissa dagar.
Möjligheterna finns där ute och framtiden är inte hopplös.

Det är nu det börjar,
om igen.


Mind your own business.

Sovmorgon.
Man kan nästan tro att jag var den som slängde klackarna i taket igår.
Men inte det. Bara vansinnigt trött och i behov av sömn.

Jag gillar att lägga mig i sång jag inte har något att göra med.
Eller?
Några ord på vägen. Gör om, gör rätt.
Skulle ni förstå skulle förvåningen komma.
Det är inte alltid som det ser ut och människor har olika betydelse.
Vad du kan tro kan vara så långt ifrån sanningen som det går.
Det rör mig inte i ryggen. Men det är jobbigt att få idéer förstörda.

Att vara anonym kan vara en sak. Jag skulle ibland önska att vara en anonym person.
Få smyga omkring ifred och kolla på vad som händer i vardagen.
Inte leva mitt i den.
Lite så ska du också känna. Man är inte så anonym som man kan tro.

Dags att fräscha till mig och få lite frisk luft.
Lägenheten behöver också uppfräschning.
Min älskade lillasyster i all ära, men hon är inte lika duktig att plocka undan
som hon är att slänga fram..

Gilla, gilla, gilla.

Ännu en kort sak.

Jag älskar att jag får en timme till på mig att sova imorgon.
Alla dagar borde vara byte till vintertid.

Linda-tumme-upp!

Make up your mind.

PS.

What the f är det med folk som velar?

Jag är väl inte den som ska öppna munnen angående det i och för sig.
Det är dumt att kasta glas i stenhus och tvärtom har jag hört.
Men jag förstår fan inte ett enda jävla dugg.

Ena dagen är det kört. Nästa tomt och jag skiter i allt. Tredje tillbaka.
Fjärde uppgivet. Femte jag vill inte att du ska.
You get it. Olika från dag till dag.
Hur orkar man följa med?

Vad ska jag ta mig till egentligen? Ge mig ett jobb med vanliga tider.
Eller kanske en ny stad. Eller dig.
Och riktiga svar.

Ena dagen på. Andra off.

What's the deal?

My way.

Fredagskvällen spårade helt och jag vaknade med 5 timmars sömn i kroppen.
Inte mycket att hurra över helt ärligt, men bättre än ingenting alls!
Vi hade roligt, dansade, sjöng, dömde och snackade skit.
Allt som hör till förstår ni det hann vi med.
And boy do I feel it today.

Helveteskväll på jobbet. Eller det var en överdrift.
Men jag hade det jag gjorde.
En ny grymt trevlig kvinna kom och hjälpte mig, dessvärre hade hon aldrig någonsin
serverat förut och en kväll som denna är inte det ultimata att komma in på då.
Men hon skötte sig bra och alla var nöjda. Halleluja!

Tanken var att jag skulle ut och svira även ikväll.
Men efter att ha sett kön utanför krogen på väg hem ångrade jag mig,
jag stannar i soffan med en påse doodles istället.
Är slut som artist i vilket fall som helst och min kropp cravar efter sömn.
Det bästa kan ju vara att må bra på söndagar!

Good night sweetheart.


Lil'sis.

Lillasyster är här och vi myser mer popcorn och kollar på tv.

Det är allt jag har att säga just nu.
Punkt.

Hej!

How soon is now.



Awesomeness.

Röva runt i ring.

Min mage lever fortfarande rövare tydligen och det verkar
som problemen jag hade i våras följer med nu igen.
Magsår, halsbränna? Jag vet fan inte vad det är.
Men jag vet att jag spyr och sen mår relativt bra igen.
Väldigt underligt må jag säga.

Det börjar bli dags att göra mig färdig för att kila på stan.
Jag har varit extremt seg idag, i vanlig ordning,
efter att ha mått illa när jag tänkte kliva upp för promenad
stannade jag såklart kvar i sängen så länge jag bara kunde..
How unusual.

Ska möta Sara om en timme och sedan väntar jobb.
Lite skvaller på det och dagen är gjord.
Det känns som det här kommer bli bra nu, jag är positiv!!

Adios.

I would be nothing without you.

Förresten,

har jag berättat att jag har världens underbaraste familj?
Hur irriterad och förbannad jag än kan bli på dem och vice versa
älskar jag dem mer än allt annat och jag skulle göra allt för varenda en av dem.
När folk faktiskt reagerar på att jag och min mamma har något som
liknar en kompisrelation mer än mor och dotter eller när mostrar
känns som systrar, kusiner som systrar och syskon som just syskon.
Då kan livet egentligen inte vara annat än underbart.

Tack för att ni finns.
Jag älskar er!




Alla som betyder så mycket för mig ska ta åt sig.
Tack.

What goes around.

Platt pannkaka.

Om det här blir som tänkt kan det egentligen bli hur bra som helst.
Jag håller hoppet uppe men vågar inte önska för mycket.
En av mina förmågor jag besitter är att fantisera ihop en perfekt idé på vad som komma skall
och jag har lärt mig att det oftast slutar i besvikelse.
Det är bättre att ta vardagen som det kommer trots att det dagar som denna känns hopplöst.
Håll några tummar gott folk så kanske jag lever drömmen om några månader.

Dröm och dröm. En viss överdrift måhända.
Men ändå inte.

Imorgon drar jag med mig Sara till körskolan igen.
Hon har fortfarande inte fått sin lämp och min går snart ut.
Jag gillar att vi är 22 och 23 utan körkort. Är det inte underbart?

Nu behöver jag en lång natts sömn!

Dry my tears.

Jag stannar i sängen idag.
Alla planer får vänta till imorgon.
Ibland är det okej att stanna under täcket och gömma sig.
Precis som jag vill när jag känner mig rädd.
Ensam. Utanför. Bortglömd. Förlorad.
Allt det där som egentligen är hundra mil bort kommer snart ikapp.

De där tankarna som virvlar runt i huvudet gör mig yr.
Vad jag skulle behöva är någon som säger vad jag ska göra,
eller snarare vad jag vill göra.
Någon som skulle prata högre än tankarna för att få mig att tänka på annat,
det vore också något att lägga pengarna på.

Jag är livrädd för att hamna i en ond cirkel igen.
Att trilla ner på botten och sluta känna igen den jag egentligen är.

Til kingdom come.



"Hold my head inside your hands
I need someone who understands
I need someone someone who hears"

Som ett slag i magen.

Panik.

Det är det enda ord som finns i huvudet.
Helst av allt skulle jag köpa någon annans liv.
Hur kunde jag hamna i allt detta? Hur fan ska jag ta mig ur?
Även om jag inte är så sugen som jag skulle behöva
är det nog dags att försvinna härifrån nu.

Man ska aldrig någonsin tänka på andra människor eller försöka vara snäll.
Det är jävligt tydligt.
Man får ett slag i magen tillbaka. Tack.
Helt plötsligt är mina planer raserade och allt jag känner är panik.
Var det värt det tycker du?

Over.

Hela långa dagen spenderade jag i stort sett sovandes i sängen.
Väl uppe gjorde jag ett ryck och vinterstädade balkongen, bu för den!
Jag vill ha sommar och sol på en balkong full av blommor året runt.
Min lilla norrlandsstad är inte the place to be vintertid. Inte för mig åtminstone.
Jobbet skötte sig väl och magsjukan har gått över som det verkar.

Nu sitter jag och Frida i soffan och myser som vanligt.
Det kan vara det bästa med vintern,
att mysa med brinnande ljus inomhus ihopkrupen under en filt.
Plus att jag fyller år snart, plus igen att vi nog drar till fjällen helgen innan dess!
Då blir det mys framför en brinnande eld - snäppet bättre än ljus.

Nu ska jag umgås lite med tv-n och Frida.

Ciao!


All the best.

Jag missade one hell of a party som det ser ut.
När jag först såg bilderna blev jag så glad för deras skull att jag nästan grät.
De hade hyrt ett vackert gammalt slott och allt ser magiskt ut,
och det vara bara förlovningsfesten gott folk.
Hur bröllopet kommer vara kan jag knappt fantisera om,
men till det ska jag åtminstone ta mig. For sure!

Vacka Eleni mou och hennes Manthos, all lycka till dem!



         

(Bilder lånade från vänner till det lyckliga paret.)


Waffletime.

Halvvaken och snäppet kryare än tidigare.
Imorgon bör och hoppas jag vara på benen igen,
tills dess får soffan i vanlig ordning och faktiskt mer än vanligt
vara min bästa vän här i världen.

Svälten fortsätter men jag planerar att laga till våfflor
när jag nästa gång orkar mig upp.
Det är löjligt gott och så fullt av socker att jag borde bli frisk bara av det.
Jag håller tummarna åtminstone, även om det bara är påhitt.
Man kan alltid hoppas!

Mixme.

Jag fick sova hela natten tack och lov.
Nu är jag förflyttad från sängen till soffan.
Ett snäpp piggare med lika trött och illamående ändå.
Har inte vågat mig på att äta något än eftersom det inte gick bra igårkväll.
Då svälter jag hellre så jag slipper det värsta jag vet igen.
Tur det finns bra musik och bra filmer.
Nu tänker jag kolla in Frank igen och glömma bort varför jag ligger här.
Jag har inte råd att vara sjuk!




Ni får lyssna på  bra musik istället. Det gillar man alltid.
Använd pilarna för att byta låt.


Det är synd om mig.

Ett ord:

Magsjuka?

Buhuhu. Jag gråter en skvätt för att det är så jävla vidrigt!
Jag håller tummarna för att det är magåkomman jag hade i våras,
typ magsår eller något. Då är jag pigg imorgon.
Men det verkar inte som det.

Ska dra täcket över huvudet och dricka lite mer avslagen cola.

(Jag trodde först det var vanlig hederlig bakfylla efter en lyckad kväll igår.
Men sån tur ska jag tydligen inte ha..)

Salsan var hemma. Mycket roligt!

Jinx.

Nu har jag införskaffat nya ut-och-gå-skor hemma hos mamma.
Hennes gamla får duga gott åt mig så länge,
vi får se hur länge mitt snärtliv sitter kvar i ryggen.
På tal om rygg. Den går nästan av nu när jag är ute om mornarna.

Lunch med Frida är det jag gjort idag ungefär.
Efter promenaden sov hon fortfarande på soffan, dit hon hittade igår.
Lunchbuffé är livsfarligt för hälsan och vi åt oss grismätta.

Nu är kvällen snart över och hon sitter här i soffan igen.
Jag gillar att det lyste i lägenheten när jag kom hem.

Pam har det för övrigt helt jävla underbart på Bali.
Jag är inte avundsjuk alls. Inte alls. Nej, nej.
Pilutta för att vi har snö och inte hon. Eller?!

Fan.

Det där som svider och gör ont.

"Du ville träffa mig i veckan
Du vill alltid samma sak
Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks"

Nu är jag inne i depp-musik-tider som det verkar.
Kan ha med tiden på dygnet att göra, eller bara humöret jag hamnat i under kvällen.
Helt plötsligt tror jag mig må dåligt och känner att allt gör ont. På låtsas.
Schizofreni kan tänkas. Men no need to worry, det är bara den
här som får mig att inbilla.

Jag är helt såld!
Hon gör det igen.

Break your heart.

Klockan är halv 11 och jag är helt slut.
Det lönar sig att vända på dygnet.
Stegräknaren på telefonen är min nya kompis och jag tror jag kommer bli stegberoende.
Imorgon ställer jag väckaren för ny promenad,
sedan har jag ärenden att uträtta mesta delen av dagen.

Första steget är taget och nu ska jag få iväg lite mail.
Vi får se var det här slutar, eller var jag slutar snarare.



"If you fall for me
I'm not easy to please"

Hur svårt ska det vara?

Har du tappat det?



Skrattar ni inte har ni ingen humor.

Jag gillar framförallt det där om disktrasan,
och att det faktiskt inte hade varit helt omöjligt att någon av dem gjort allt det där.

När jag blir stor ska jag också bli smart!

Vôllan sitter kvar.

Igår när vi var ute och gick, Frida och jag, kom vi in på fjällen.
Hur man älskar att vara där för att det är så himla mysigt,
fast ingen av oss egentligen är såna där frilufts-snö-människor.
Att åka skoter är hur roligt som helst, men jag vet varje gång att jag kommer
komma hem vrång för att jag är blöt in till skelettet
och frusen som om jag legat ute i flera dagar. Hon är likadan.
Ändå vill vi båda dit,
bara för att det är så mysigt att byta om till myskläder när man fryser sådär mycket.
Sätta sig framför elden och bara må hur bra som helst.




Det här var den enda bilden jag hittade och det är på den lilla gäststugan.
Riktigt sådär mycket snö behöver det inte vara för min skull,
men egentligen spelar inte ens det roll.

Jag älskar Vôllan!

Underverk.

Jag bokstavligen hoppade ur sängen när väckaren ringde.
Solen skiner ute idag igen och trots att -8 kändes som -100 först 
var det hur skönt som helst med en timmes promenad.
Ja, du läste rätt. Jag har gjort det igen! Nu jävlar!

Idag väntas lunch med Petra och lite skvaller.
Något vi inte gjort sedan i somras, så det är verkligen på tiden nu.
Så nu är det på tiden att jag hoppar in i duschen och
fixar färdigt med tvätten innan det är dags att snärta på stan!

Like.


Inmenow.

Jag glömde säga tidigare att lillebror kom förbi en sväng idag.
Det där med bussarna och skolan funkar väl inte klockrent varenda dag.
Vi hann inte hänga så länge då jag precis var på väg till kärringgrillen,
men i det som är viktigast är att han faktiskt ringde och kom förbi då han brukar vara rätt blyg.
Jag blev glad av att se honom och han är så söt, trots att han är 10 cm längre än mig!

Kvällen på jobbet har varit lugn, men det har inte gjort mig något alls.
Bland annat för att det kom förbi en försäljare för att visa lite olika rom-sorter
och för att jag inte lärt mig att vara i fas med "kliva-upp-tidigt-och-göra-saker" grejen än.
Det kommer väl med tiden..

För varje dag som går längtar jag mer och mer till fjället.
Egentligen skulle jag nog trivas en till säsong där nere, jag älskare att vara i stugan.
Vad jag längtar efter vet jag egentligen inte, för det är inte snön!
Alla de jag saknar finns inte kvar i vinter, men ändå vill jag dit. Helst nu!!
Lill-Martin hörde av sig idag och berättade:
"vi har massa snö :D bara å komma hit och åka skoter ;)"

Jag vill, jag vill, jag vill!

Once I've made my mind up I get what I want.

Eller?

Som nytt fast gammalt.

En timmes promenad med Frida, lite tid i kärringgrillen,
lägenheten är städad, tvätten håller fortfarande på
och jag känner mig som en ny människa.
Nu ska bara äta lite havregrynsgröt och sedan snärta iväg till jobbet
och sen börjar vi om imorgon igen.

Mitt guldfiskminne förstör tvättandet för mig.
Är det bara jag som stoppar i tvätten i maskinen/tumlaren
bara för att komma ner en timme senare och märka att jag inte ens satt igång den.
Jag vet inte hur ofta det händer mig, men alldeles för ofta.
Det tar minst 3 timmar extra bara för det.
Way too tankspridd!

Ciao!


Jag kan inte skilja på.

"Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst
Och jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss
Nu tror du säkert att jag hoppas på något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav"



Ny dag, mer solsken.
Tvätten är i maskinen och jag gör mig redo för promenad med Frida.
Lägenheten ska städas och jag känner mig glad.
Allt löser sig så småningom, det borde alla vara övertygade om.
Under tiden längtar jag bort, framförallt till fjällen och efter förändring.

Stop me now.

God morgon!

Alla världens humör och känslor trängs i min kropp idag och det blir är en salig blandning.
Ena sekunden upp, andra ner. Men mest upp.
Tv-n och datorn står som vanligt på och jag skulle egentligen behöva göra något annat,
men all fantasi har flugit iväg och ännu har jag inte ens fått det där mailet färdigt.
Jag kan vara den bästa jag vet på att skjuta upp saker, och det är ju inte direkt min bästa sida.

Varför är det så lätt att tro att någon annan ska komma in och få allt att kännas som nytt?
Jag måste förända, förnya och först och främst få ordning på var jag ska.

Första anhalt är nog en promenad hem till mor om hon fortfarande är sjuk.
Ut ur lägenheten.

Ciao!

Do you hear what you're saying?

Nu är filmen avklarad och jag längtar efter fortsättningarna.
Även om min nye man inte verkar vara med något mer..
Det är dags att försöka sova, jag är fortfarande helt slut som artist
trots att jag inte gjort något vettigt idag alls förutom att laga middag till mig själv.

Förvirrad är också mitt andranamn.
Jag fattar, vet och vill kanske inte veta någonting.
Trött på att gå omkring och låtsas, trött att inte veta vad jag själv vill
och trött på att inte förstå mig på människor överhuvudtaget.
Känslan av att prata med vad som kan vara något bra, fast inte är det, är vidrig.
Av att vara den enda som förstår, fast på helt fel sätt.
Den där känslan att vilja klia sönder skinnet när det går som man vill och inte vill.
Att försöka få människor att förstå att verkligheten inte är så vidrig,
att det inte alltid funkar att fly för det gör bara saken värre, när det är just vad jag själv vill göra.
När man hela tiden behöver berätta för någon hur bra de faktiskt är,
och att allt inte behöver vara svart eller vitt. Rätt eller fel. Ibland måste man våga chansa.
Blir man sårad på vägen är man åtmistone en erfarenhet rikare.
Jag behöver raka svar. Ärliga svar.
Sedan förmågan att smälta det hela utan att vilja säga ifrån mig allt.
Att sitta här och vräka ur mig allt jag säger till alla, fast inte till mig själv.
När det egentligen är jag som behöver det bäst.
Det kallas tydligen dubbelmoral.

Man ska tydligen leva som man lär. Det är inte alltid så jävla enkelt.

Im so over it.

Mr. Cool.

Det här är det närmsta jag har kommit pojkbandscrush sedan jag var 11.



Nu ska jag fortsätta gilla filmen.

Grattis till världens bästa moster!

Nu börjar jag bli mig själv igen efter en hård natt på Skärvsta.
Jag vill allra först gratta min moster genom att säga:

GRATTIS PÅ 30-ÅRSDAGEN!

Sedan vill jag också tacka för en vansinnigt trevlig kväll och fest,
mycket god mat i enorma mängder, massor av gott vin och trevligt sällskap.
Vi snackade skit, lekte lekar där jag blev en erfarenhet rikare.
Jag är jävligt dålig på att "hitta hål". Paketleken blev också en flopp.
Det där med tur i spel är inte min grej, konstigt att det verkar vara lika dålig i kärlek.
Ska det inte vara en av dem man ska ha tur med?
Jag fick inte med mig en Pågen-förpackning hem alls.

       


 


Tack, tack, tack! Jag längtar redan till nästa gång.
Nu ska jag äta lite satsumas och kära ner mig i Frank Wagner från Johan Falk-filmerna.
Det är något som inte går att förklara.

Have a good night.

Strawberries.

Dagen har börjat bra hittills.
Jag är pigg och på gång, det kanske borde bli en vana att somna i tid?

Ska slänga på mig lite kläder och sedan springa ner på stan för lite ärenden.
Sen kör vi, nu jävlar ska Angelica firas på riktigt!
Morbror Anders med fru anländer i eftermiddag och jag längtar lite.
Det enda tråkiga med kvällen är att mamma är sjuk och inte kan komma,
 vem ska då gå ner i spagat för mig? Stackars.

Herr frost har varit på besök under natten och jag måste verkligen köpa mig en vinterjacka!

You just gotta try to love it.


Hook me up.

Är inne på andra filmen för morgonen om Johan Falk.
Jag hade förträngt hur bra jag tyckte han var förut och nu har jag upptäckt det igen.
Hooked.
Så kvällen kommer förmodligen spenderas i tv-soffan!

Nu väntas moster.
Hon blir senare för var halvtimme och jag är närmre att somna varje sekund.
Klockan 12 kör vi igång. Fullt ös med både henne och monster.
Jag kommer vara en slutkörd kvinna innan dagen är slut!

Wish me luck.



Taggad!!

Little miss sunshine.

Uppe innan tuppen, bokstavligen!
Efter 5 timmars sömn hade jag visst fått nog
och efter en och en halv timmes försök att somna om har jag nu gett upp.
Det kommer vara en trött och grinig människa som folk måste hänga med ikväll.
Jag ser redan fram mot det! Eller?

Nu ska jag få färg i håret så jag inte ser skallig ut imorgon på festen.
Morbror Anders är sjukt taggad som det verkar så det är bäst vi andra också taggar till!
Om några timmar ska jag möta upp moster. Fullt upp tror jag visst.
Ha en bra dag!

Och just ja, frost utanför fönstret. Gillar jag det? Nej!
Men nu vill jag åka till Funäs mer än på länge!!

En gång.

Arbetsveckan är över.
Jag fryser och skulle behöva färga håret, men det får vänta till morgonen.
Upp med tuppen för just det och sedan möta upp mostra mi.
Imorgon är jag hennes hela dagen lång, med massor av saker att göra.
Kvällen blir förhoppningsvis lika rolig! Bara vi kommer på något smart.

Nu ska jag hoppa ner under täcket och somna fort som fan förhoppningsvis.
Det där med att ta mig upp när väckaren ringer är inte riktigt min grej,
jag måste ju åtminstone ge det en chans..

Just tell me what you want.

Mad.

Det borde införas alkolås på telefoner.
Är jag den enda som får viktiga och extremt smarta saker i hjärnan
som jag bara m å s t e ringa upp och berätta för någon?
Knappast. Härmed raderas vissa nummer ur min telefonbok för gott.



I just had to.
You know how I feel, don't you?

Uh La La La.



Jag har redan börjat värma upp så jag kan sjunga med på lördag!
Eller sjunga och sjunga. Som någon randomkille sa till mig när jag sjöng med en gång:

"Vad gör du?"
"Jag sjunger."
"Haha. Du försöker sjunga heter det!"

Plus med mer.

Igår fick jag en lillasyster på besök,
hon har i stort sett hela sitt liv här och kunde inte gå utan ett byte i garderoben längre.
I stort sett prick när hon kommit ringde mostra mi, som snart blir gammal,
för att få sällskap på Hörnan där de personalfestat.
Eftersom hon så sällan är ute bestämde vi oss för att gå ner och kika en sväng.
Behöver jag säga att det blev lite längre än så?
Vi snackade skit, dansade lite och lyssnade på gammal musik.
Som en förfest inför den riktiga festen på lördag!
Strax innan 2 ringde hennes bättre hälft och undrade vart hon var,
så roligt hade vi alltså.

Ikväll är sista kvällens jobb för den här veckan eftersom jag varit snäll och
lovat bort mig för att hjälpa till med alla förberedelser imorgon.
Jag hoppas på en kväll liknande den igår, då jag faktiskt hade något att göra mest hela tiden.
Tummen upp!


Hello sunshine.

Solen skiner och ännu har jag inte sett någon snö.
Halleluja!

Myskvällen blev prick så mysig som man kan önska sig,
vi snackade skit i flera timmar och till slut fick vi lägga på locket och sova.
Fem timmar efter att jag somnat vaknade jag klarvaken,
det är fan inte min grej att sova ut när jag haft trevligt kvällen innan.
När blev jag gammal undrar jag mest?

Nu ska jag strax ut i finvädret för att dricka kaffe med den lilla fröken Sundberg.
Förhoppningsvis har hon fått någon ordning på det där med lämpen så vi kan ta körkort snart.
Jag börjar bli otålig. Nu ska jag få saker gjorda minsann, det här håller inte.
Mycket snack och liten verkstad än så länge..

Filakia!

Myskväll.

Efter en lugn kväll på jobbet sitter jag hemma i soffan igen.
Systrarna Sundberg är på väg och vi ska ha myskväll med spel,
skitsnack, massor av popcorn och kanske lite vin.

Jag gillar det. Framförallt eftersom den stora systern nog bestämt sig för att stanna i stan.
Det dubbelgillar jag till och med!!

Makes my life a whole lot easier..
Det här kommer bli en bra vecka, jag känner det.


Walking in Memphis.



Jag gillar att få rysningar.

Jubla lite.

Lill-Pam har tagit körkort fick jag precis reda på.
Grattis till henne, ångest till mig.

Nu jävlar ska jag göra ett ryck med allt detta och ikväll ska mailet iväg!
För det värsta allt vore att vakna en dag när man är 80 som min käre vän Leigh precis sa
"feeling like you wasted your whole life away doing nothing at all."

Lite så känns det nu. När jag sover, äter och jobbar. Det var inte det livet jag ville ha.
Först på listan är just det där körkortet. Nästa vecka kan vara då jag ska börja.

Ciao!

One, two, three, four.

PS.

Jag sover som en prinsessa nu för tiden.
Det gillar jag!

Och nu är Pam framme i Bangkok.
Jag är inte avundsjuk alls..
Varför packade jag inte ner mig själv i väskan i smyg?

Kasta sten.

Ibland har jag lust att kasta huvudet i väggen för att protestera mot mig själv.
Idag är just en sån dag. Jag vaknade av mig själv halv 9 och kände mig rätt pigg,
men istället för att lämna sängen och vakna till liv
stannade jag kvar och bestämde mig för att "bara" sova någon minut till.
Ni kan säkert alla lista ut vad som hände sen.. 11.48 slog jag upp ögonen i ren panik.
Nu känner jag mig extremt stressad (utan egentligen anledning) och irriterad.
Prick samma sak som jag svor över att inte göra om igår gjorde jag igen idag.
Dum-dum-dom-dom-jävel!

Tanken var att jag skulle få iväg ett viktigt mail på morgonen, men det får vänta ett tag till.
Nu känner jag mig inte upplagd för det. Och så vet jag inte ens själv vad jag vill.

Nu ska jag göra ett ryck med frukost och dusch för att fira att jag faktiskt städat färdigt!

Ciao!

Don't get it wrong.

Pam har nu lämnat mig helt och hållet.
Flyget flög vid 21 om jag inte minns helt fel,
några saltpastiller och ett glas rött senare som det lät.
Separationsångesten har övergått till avundsjuka.
8 veckors sol och bad låter tråkigt, framförallt när jag varje dag får
olika bilder på snö, snö, snö..
Känner mig inte helt nöjd med vinter just nu.
Jag hoppas hon tar hand om sig och har det alldeles underbart i alla fall!
That's for sure.

Veckan har just börjat och jag längtar redan till helgen och festen som väntar!
Det är så mycket annat jag också ser fram mot.. Jag gillar det här gott folk!

"Oh boy, you make me feel like. Oh boy!"

Lät du henne komma närmre.




Mitt i myskvällen igår då vi åt onyttigt och kollade på film ungefär 12 timmar i sträck
fick jag höra den nya av fröken äntligen och jag älskar den.

Precis som Sara sa är det som att man inbillar sig själv att allt passar in i ens liv
och att till slut tror man verkligen att man mår dåligt, även om det inte är fallet.
Det skär i hjärtat och blir på personligt - utan att det är meningen.

"Hur ska man älska någon, som har älskat någon förut?"

Missat.




Jag skrattar varje gång jag går förbi den, men har glömt bort att berätta det.
Det här är det närmsta rumpnissar jag kommit sedan jag såg Ronja som liten!


Break me boy.

Ladies night efter jobbet.
Det var lite som förut, när det var "nattklubb" på stället varje vecka, fast ändå inte.
Grabbarna i baren körde bar överkropp och visst blev några helt crazy.
Vi är tydligen inte poppis och jag skrattade mest hela tiden.

Min kära rygg jävlas åter igen och jag tror nästan sängen kan ha något med det att göra.
Ryggskott gillar tydligen min familj jävligt mycket, men jag tänker inte hälsa på honom om han kommer.
Jag får äta upp att jag inte köpte en ny när jag faktiskt bestämt att jag skulle göra det.
Några timmar på jobbet så är den som ny hoppas jag, det kanske hjälper bättre än vetekudden!
Sedan får jag se vad kvällen tänker bjuda på.
Jag vet att det vankas surströmmingsfest på Skärvsta, slutar jag tidigt hinner jag kanske dit.

Gillar att elen gick i halva lägenheten igår innan lunchen med Peter
och när jag kom hem igårkväll märkte jag att kyl och frys inte varit på under hela dagen.
Halleluja!

Adios.


Never leave you.

Jag måste erkänna att jag faktiskt gillar den!!
Det kommer du också göra.
Tack!
 


"Cause I've been around the world
I seen so many places living the life I've worked so hard to make it
trading the world for money stars and power living my life at 100mph
Im still loving you like it was the first time"

Have you lost it?

Anonymitet är inte alltid så anonymt.

Ryggen har lagt av för ikväll och jag känner mig lite som jag kan tänka mig att farmor gör.
Den damen måste jag hälsa på snarast när Ellen också har tid.
Men först måste jag värma vetekudden och sova några timmar så jag vaknar som ny imorgon!

Lunch med Peter och sedan kaffe med Pam. Förmodligen det sista på väldigt länge.
Under tiden hon är borta ska jag lösa frågan med skolan och komma på det allra bästa.
För nu ska vi minsann kunna leva på det vi gör allra bäst! Man måste älska det.

Jag önskar att systrarna Sundberg stannar i stan länge, länge.
Då får jag roligt!

Kalinixta!

Det var back in the days.

30-årsfesten som står på schemat nästa helg längtar jag efter.
Och
låtlistan kan nog vara nästan färdig.
Det är 90'talsnostalgi om något.

Jag går fortfarande omkring i myskläder. Det är en sån dag idag.
Om en timma börjar jobbet. Jag borde lägga på en rem.
Snart.

Gräv ner mig och ta mig tillbaka femton år.
Vi börjar bli gamla!


Thinking of you - again.

Favorit i repris fast ännu bättre.



Jag är helt såld.

Look ahead dear.

Vakuum.

Det är allt just nu och jag åker fram och tillbaka.
Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte.

Ett långt samtal med fröken Olsson Qvist gjorde det lite enklare,
men långt ifrån löst.
Några timmars sömn och en fruktansvärd kyla utanför senare är jag fortfarande lika lost.
Hösten är visst här nu och är det något jag inte ser fram mot så är det vintern.
Ett halvår av mörker, snö och långa nätter. Alltid detsamma varje år.
Ändå gör jag ändå inget åt det.
Sverige på sommaren och varmt på vintern. Det vore kanske det bästa.
Fast det vore fel.

Skuldkänslor. Separationsångest och beslutsångest. Det är grejer det.
Ensamtid mår jag bra av, om bara alla tankar skulle kunna släppa taget en stund.

Vad vill du?!