Fröken Lundgren,

Jag vill så himla mycket att det är svårt att veta var jag ska börja.
Eller ens veta vad som är värt att satsa på.
Ännu värre är det när besluten ligger i mina egna händer,
då jag själv ska bestämma vad som komma skall.
När något ska avslutas eller påbörjas.
Jag är född med beslutsångest flytandes i blodet
och önskar nog mest av allt att vardagen vore lika enkel som i drömmarna.
Pilutta mig, för det är kört.

Mina planer måste snart bli till verklighet och jag måste bara välja rätt.
Om det vore lika enkelt som att hjälpa syrran att välja glasögon..

Jag vill så mycket att det skär i skinnet.
Att tankarna snurrar så att jag blir yr.
Så att jag inte vet vad jag behöver och vad jag måste.
Jag vill så mycket att jag nog vill glömma det.

Tänk om jag bara hade lite mindre fantasi.
Men jag börjar känna igen mig själv mer än på länge.
Då jag låtsas, då är jag glad. Precis som då, innan jag föll ner.

God natt.