Spring inte, vi kommer ikapp.

You'll never be alone again.

Om det vore så väl, va?
Har varit hemma i Norrland bra länge nu, lite över en månad.
Det tär, jag känner mig alldeles trött och slut. För det första kanske för att jag inte har ett direkt liv här hemma.
Jag jobbar, det är skönt. Komma ut, komma iväg.
I övrigt så är det inte mycket mer. Jag umgås inte med många här hemma längre, något jag valt själv och inte mår direkt dåligt av. De flesta jag vill ha nära måste jag sakna istället, för de är inte någonstans i närheten.
Det är nog också något jag valt själv på ett vis och jag mår väl inte direkt dåligt av det heller.
Saken är den att det blir ju bara så jävla ensamt ibland! Ensamhet orkar jag inte med.
Men jag lär mig leva med det, för nu. Vi får se vad nästa år tar med sig, jag ska nog bort igen.
Långt helst. Här klarar jag inte av att stanna, inte ännu. Det får ta några år till.

Jag önskar du var här kära vän, helst skulle du aldrig åka igen!

Mitt liv har börjat.

Helgen var grym!
Jobbade fredag och drack sedan öl ett litet tag.
Trivs jättebra där på jobbet, känns skönt att ha något att göra medan
jag befinner mig här hemma.
Vaknade tidigt lördag och kände mig som en gammal säl.
Påminner så mycket om Völlan, åh så jag saknar det ibland.
Gjorde oss i ordning och åkte iväg till kyrkan.
Världens huvudvärk, hur trött som helst och dessutom riktigt förkyld.
Snorade, men fick dikten ur mig. Dopet var överstökad fort
och jag är numer gudmor åt en liten Anna Hedvig Carolina Rönnblom.
Hon är hur söt som helst!

Efter dopfika och lite mer så åkte jag till Frida,
mötte upp med mina underbara människor.
Drack vin, snackade skit och blev ansvarsfull.
Vinet gick åt huvudet så jag startade på vattnet.
Vuxenvärlden, här kommer jag.
Gick på krogen, dansade, drack och yrade omkring.
Utelivet är sådär här hemma i stan,
slår inget egentligen. Men det är skönt att känna att det finns något att göra.

Jag saknar allt som finns för mig där nere så det värker lite, ganska mycket.

Sverige.

Jag är hemma än en gång. Trött. Slut. Less.
Efter bara två veckor.
Kylan är för kall, Sollefteå är för tomt, det känns ensamt.
Jag jobbar och trivs.
Har träffat familjen. Underbart.
Dop imorgon, då ska jag får en gud dotter.
Läsa dikt och allt. Sedan ska vi ut, med Frida och co.
Roligt!

Jag saknar Julia! Kom hem.
Och alla andra såklart, men det tar ett tag nu.