Det är alltid något som får mig att fundera, tveka eller bara sluta vara.

Lips of an angel.

Jag har packat. Håller i och för sig fortfarande på.
Men nu är det dags, jag har det sista i tvättmaskinen och det ska få torka över natten, sedan sticker jag. Det är varken första eller andra gången jag säger det, jag vet.
Men på något sätt måste jag alltid förbereda mig på att inte komma hem på ett tag igen.
Inte har jag träffat lillasyster nu innan jag far, hon hänger med pojkvännen.
Sådär nykär och jävlig som bara femtonåringar kan vara.
Ibland önskar jag nästan att jag också var nykär, men så tänker jag på allt som kommer som ett dåligt tajmat paket på posten efteråt och det känns som inte värt det. Inte än.

Man kan inte älska någon annan förrän man älskar sig själv.

Det är intressant hur människor uppfattar varandra.
Alla tror vi något om någon, som oftast visar sig vara fel. Jag är så trött på alla förutfattade meningar människor har om mig och mina vänner, det ska bli så jävla skönt att slippa det.
Åka någonstans där jag ska vilda med Elin vilket jag inte gjort på länge,
hänga med människor som inte känner oss och inte kan döma oss för något som hänt för flera århundraden sedan. Det är så det känns ibland.
Sollefteå är fullt av patetiska varelser som alla dömer någon,
på grunder som egentligen inte finns.

Ändå älskar jag det här, det är ju trots allt min hemstad. No matter what.

Jag är redo att åka. Det är jag verkligen.
Men precis som flera har sagt, det känns som jag egentligen inte varit hemma tillräckligt länge.
Som att vi precis har börjat umgås igen, så ska jag iväg.
Även jag kan känna så, men så kommer dagarna då det enda man kan göra är att sova.
Eller sitta någonstans med folk man egentligen inte gillar, bara för att.
Umgås med de allra närmaste och bara sucka, klaga och drömma sig bort.
Sådana dagar är jag verkligen färdig med Sollefteå, för flera år framåt.
Andra dagar. När vi sitter och pratar strunt, men ändå får själen att läka på alla de sätt den kan behöva.
Det är då jag tänker. Aldrig, aldrig, aldrig vill jag lämna dessa underbara människor igen.
Men ändå kan jag inte stanna kvar.
Jag har inte den ro som behövs för att slå mig ner, inte för gott. Inte ännu.

Mina vänner och min familj är de viktigaste jag har. Jag kommer sakna er, som vanligt!

För övrigt är det nu officiellt att moster Angelica och David ska bli föräldrar igen. Jag är så glad att det spritter i hela kroppen. Hugo ska bli storebror och han är stolt. He's adorable. Han är trollet som kan charma mig, när som helst, var som helst.

Är jag sådär ytlig som människor kan tro? Jag tror inte det.

Sista natten i min egen säng, det tar alltid emot.

Halleluja, nu drar jag. Var rädda om er och Annie min kära, ha det grymt på Bali och gör inget jag inte skulle göra.

Love always, Carolina.

Jag ska bli en ny människa, god damn it.

Förresten,

imorgon är det första dagen på mitt nya liv.

Enjoy!


Jag är kär, på nytt.

Sister Hazel - Killing Me Too

Jag känner mig lite sådär småförälskad, i just den här gamla dängan.
Nu ska jag ta mig i kragen, det vore väl på tiden.
Sista måltiden med familjen, haha. Fy fan vad jävla drastiskt allt kan låta.
Sedan ska jag packa, helt seriöst. Wish me luck. Jag ska bl.a. ha ner en cd-spelade, dvd och playstation i väskorna. Tillsammans med två täckbyxor, en dunjacka och tre andra jackor. Sedan ska jag dessutom ha med mig kläder såklart, och smink, och böcker, och skivor. Ja, jag ska ha med mig allt.
Tack och lov har jag mamma, jag klarar inte sånt här på egen hand.
Helt ärligt förvandlas jag till ett litet barn, jag slänger mig hellre på sängen och skriker än att tänka som en vuxen då det inte går som jag vill med att packa. Jag är för bortskämd.

Sometimes I envy you.

"Lend me your time and we'll go somewhere and kill someone baby
Show me your soul and I'll shine my light where it seems so cold now
Give me your lips and I'll tell you about all the things I miss the most
Open your mind and I'll crawl right up and sleep inside of it

When was the last time you felt high
Oh you were the best I've ever felt
I don't need you to fix me
I just want you to listen"

En bit på vägen har jag kanske klarat av.

Ibland blir jag lite chockad.

Det är inte ofta. Men ibland, ja då slår det tills. Just nu, precis som de flesta andra gånger handlar det om mig själv. Hur slö jag egentligen kan vara. Jag har fortfarande inte börjat packa, det börjar bli kris nu. Jag ska tvätta och hålla på. Ta mig i kragen!

Hur enkelt är det egentligen att charma mig? Det jag ska börja fundera på. Allt ändras med mitt humör och var jag befinner mig. Men vissa, de lyckas kanske bryta igenom allt. Jag faller som en stock, trots att jag kanske kan smittas av dumhet och andra risker som finns överallt runtom mig konstant. Det är dags att sätta mig emot lite.

Jag har pratat av mig en hel del, min mor vet nu saker som jag aldrig kunnat tänka mig att berätta förr. Det som hänt tidigare i mitt liv. Hur jag egentligen levde då jag inte bodde hemma. I vilken miljö jag gled omkring och vilka som stod mig nära. Eller som rentav äcklade sönder mig. Jag har kommit en bit på vägen, men än är det långt kvar. Jag önskar jag hade någons mod och en annans styrka. En dag tar jag kanske kontakt med honom, som befunnit sig mindre i mitt liv än vad som vore rätt. Än klarar jag inte av det, det är för mycket som tär inom mig. Det har jag kommit fram till eftersom. Även om det är Malin jag känner ilskan för, så är det mina egna erfarenheter som gör mig illa mest. Ibland saknar jag min pappa så är absurt, men för det mesta så ägnar jag dig inte en tanke. Inte medvetet.

Jag mår bra, jag är inte rädd.

Det blir väl aldrig som jag vill egentligen.

Alla dessa helger hemma då jag varit borta, ja i huvudet ingen annanstans. Då jag inte har velat. Men igår, sista kvällen. Då var jag redigare än någonsin förr, har jag kommit fram till. Men vad gör väl det om hundra år?

Jag mår som en gud.


Pang på.

Det är nu jag egentligen borde vara helt sanslöst stressad.

Men inte det. Jag tror inte det ligger i mina gener. Har så fruktansvärt mycket att göra, att packa inför ett fjäll är fan svårare än sommar. Men, eftersom jag är kanske världens bästa ibland så kommer det gå som en smäck.

Gårdagens partaj var helt okej. Rätt och slätt. Varken mer eller mindre egentligen. Lite problematiskt var det där ett tag, men igen, eftersom jag är världens bästa gick det som en smäck. (Snarare att jag har världens bästa kamrater kanske.) Haha. Kamrater, jag börjar bli så gammal. Get it over with. Jag älskar er, med hela mitt hjärta.

"Här har du fyrtio spänn. Stick innan något händer!" - citat Therese.

Vad hade jag annars gjort?

Det är riktigt mycket vemodigt nu.

Grymt.

P.Diddy är en stjärna.

Nu är det fan partaj för hela slanten.

Och Johanna har rätt,

love is a battlefield.

Im on my freakin' way.

Imorgon ska jag träffa Elin.

Det betyder även att imorgon ska jag flytta, eller på måndag. Det beror på vilken resa som passar mig mest. Och bäst. Allt känns lite intensivt, jag ska inte använda ordet stressigt. Jag gillar inte att stressa. Men ändå slutar det oftast så. Först är det fest. Ikväll. För Emelie som fyller hela 20 år- Jag ska även passa på att säga tack och adjö för den här gången i Sollefteå. Det kommer bli stressigt, trots allt.

Lite vemodigt är det allt ändå.

Morgon mitt i dagen.

God morgon.

Jag börjar sakta men säkert närma mig mitt mål att vända på dygnet helt och hållet. Just nu kanske det inte går sådär jättebra, men det är något jag snart kommer över. Bränner skivor fortfarande, för fulla muggar. Jag har hittat så mycket bra musik att jag nästan blir lite tårögd och gåshud, ja det får jag definitivt. Elin körde upp mot Funäs redan igår och befann sig då jag sist hörde av henne hos Sis. i Hede. Men idag ska hon vidare, och börja jobba gör hon redan imorgon.

Själv måste jag ringa min tant och höra hur allt blir. Ellen, en av mina kära småsystrar fyller år på fredag så jag har nog bestämt mig för att stanna till söndag åtminstone. Då hinner jag förhoppningsvis uträtta allt som ska uträttas. Ja, jag kan ju hoppas åtminstone.

Idag ser det ut som jag ska ta en fika med Lena på stan. Om jag någongång blir färdig med det här vill säga. Det tar tid och det till och med tar emot att inte lyssna på musiken, om det skulle bli så.

Alla mina minnen är värda sin vikt i guld,
och ännu mer.
Utan dem vore jag kanske ingenting?

Notis Sfakianakis - Genethilia

Jag vill också vara den som far, redan nu.

Anna ska snart bege sig har jag hört.
Nu börjar resfebern infinna sig på riktigt, trots att det är en hel del tid att fördriva innan.
Jag ska till ett fjäll, icke att förglömma. Det passar perfekt, speciellt för mig som inte tål snö.
Kyla. Jaha ja.

Fröken Olsson Qvist befinner sig nästan där nere.

Jag måste ta mig dit. Med all packning.
Yes!

Nu måste jag bli klar med låtarna dessutom.
Och, jag suktar efter minst 100 plagg på diverse olika ställen.
Ja, till sommaren såklart.

Filakia!

And give a little.

Älskade, älskade musik.

Hur skulle jag någonsin kunna leva utan den? Det är dags att bränna ungefär 100 skivor till, eftersom det känns som att jag inte kommer lyckas sådär jättebra med att få tag på ny musik väl nere i Funäsdalen.
Inte gammal heller för den delen. Men idag, då är det grekisk som gäller.
Jag blir nästan lite kär på nytt.

För övrigt har jag även ramlat över min perfekta biljett, som det ser ut kommer det bli väldigt intensivt där i bytet mellan fjällen och utlandet. Förhoppningsvis är det värt det, med tanke på att jag hittat en billig biljett ner på lördagen. Den går direkt och jag känner mig riktigt nöjd. Enda bytet är i Athen, på flygplatsen jag trivs i vilket fall.
Om man nu kan trivas på en flygplats vill säga..

Så, om några månader befinner jag mig allra troligast inte i Sverige längre. Igen. Jag ser fram mot det. Jag trivs i utlandet, nästan löjligt mycket. Det spelar ingen roll hur många gånger jag inte har fått besök, allt fungerar så fint i vilket fall. Min mor kanske inte är helt ute och cyklar då hon tror att jag en gång kommer lämna mitt även så kära hemland för medelhavet. Det vore skönt, så känns det nu. Men aldrig vet jag vad framtiden kommer ge.
Med en andra familj så trivs man överallt.

Kunde jag dela av mig av glädjen och alla de minnen jag har. Som ger mig gåshud och får mig att nästan må lite illa för att det har kunnat bli så perfekt. Ja, kunde jag göra det så skulle jag. Men orden går inte att få fram, känslor går nästan aldrig att beskriva och glädjen, den är bättre än något jag någonsin förr känt.

Ändå så letar jag solrosor, utan framgång.


Just live a little.

Såhär krånglar jag alltid till det.

Jag borde få något pris i kategorin som tillhör.
Fast vad skulle det tjäna till?
Att även alla andra vet hur det går till,
nej.

Just live a little, get it over with.

Jag har svårt att hitta en solros bland allt ogräs.


Helg.

Ibland går inget som man vill.

Men ändå så löser det sig.
Om en vecka drar jag.
Innan det är det fest, ingen ville ut ikväll
så jag sitter hemma själv.
Sedan ska jag och Madde mötas upp på stan
för att svira runt lite.

Trevlig kväll.

Giasas.

Jag lyckas, nästan jämt.

Toppen.

Nu har jag vänt på dygnet så att jag kan nästan tänka mig att jag aldrig kommer lyckas vända på det hela till imorgon. Vaknade upp mitt i eftermiddagen efter att ha fördrivit dagen med att drömma mardrömmar, med tanke på att vi var hemma klockan 6 imorse Lena och jag, så somnade jag nog inte innan halv 7. Varpå det slutade i att jag trodde att jag somnat natten mot fredag och vaknade minst 1 miljon gånger av att jag höll på att hoppa ur sängen. För imorgon ska jag nämligen skänka ICA min glans och närvaro igen. Klockan 9 som egentligen är en helt rimlig tid känns nu tidigt så inåt helvete. Jag har börjat bli lam, lite överallt.

I vilket fall,
allt jag fick ut från datorn igår blev alldeles utmärkt
och jag är mäkta nöjd.
Jag har lyssnat på musik och kollat på film ungefär hela dagen.
Ja, de få timmar jag varit vaken vill säga.

Just nu;
kan jag inte vänta på att det ska bli vår någon gång.
Visst, jag ser sjukt mycket fram mot att komma iväg till fjällen,
sure.
Men inget slår sommaren då jag väl är i utlandet och
lever rövare med Eleni, Annie och Leigh m.fl.
Efter samtal med 2 av dessa 3 igår kom jag fram till att
tiden här hemma i Sverige har i år gått  nästan lite sjukligt fort.
Snart  är det faktiskt maj igen. Snart ses. Snart händer allt vi väntat på,
och lite till!

Jag kan knappt vänta.
Dags att få något gjort. Adjö.

Inte ska jag sova, heller.

Det är härmed klart,

att jag verkligen har vänt på dygnet.
Därför ska jag ännu inte gå och lägga mig,
låt Operation tidningsutdelning i Junseletrakten börja.

Filakia!

Såhär såld har jag inte varit på jävligt länge.

Beyonce - Ring The Alarm

Jag är totally såld på den för tillfället.
To y'all cheating motherfuckers out there.

Ännu ett skede som är över.


På tal om egentligen ingenting,

no coke, no heroin, no fuckin nothing.

Sluta upp med dumheterna!
Jag blir lite lätt nipprig.
Vafan, sådär långt var det väl aldrig planerat?

Jag tolerar inte sånt beteende.
Nu får du fan ge dig!

Grund.

Ja, för att sudda ut allt dumt som kan ha landat i någons hjärna, det finns grunder till att jag kallar henne Slynan.

Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara, för det är den hon är.
And we still like her. Lots.

Hurry up, goddamn it.

Fucking jävla finally.

Jag är äntligen, och då menar jag äntligen färdig med att bränna all skit jag ska ha med mig då jag drar till Funäs.
Det känns fruktansvärt skönt!
Att jag är färdig med allt var väl en ganska stor överdrift, i och för sig, men jag har kommit en bit på vägen.
Det blev lite över 20 skivor god damn it, mp3:or så att jag och Slynan har diverse att lyssna på då vi ska vara nyktra och bara umgås. (Och nej, det är ingen alkoholism vi pratar om, snarare norrlands-tristess.) Nu ska vi bara gänga i häng och vara fräna, vilket vi alltid är, men utan de där extra ölen som ingen ändå gillar.

Det är ganska skönt att vara nöjd ibland.

Foo Fighters - Times like these

Ryck med axlarna oftare, du också.

Nu.

Verkar inget egentligen gå som jag vill.
Men, det gör detsamma. Jag har precis vaknat och känner mig nöjd.
Trots att jag sovit på tok för länge.
Det är skönt att sova. Ty fusan. Jag ska vända på dygnet innan nästa vecka.
Så, idag får jag göra om samma sak.
Bränna samma filmer. Samma musik. Samma bilder.
Allt det jag behöver.
Men först ska jag duscha och bli färdig.

Nu springer vi iväg.

Det vankas nytt lite överallt.

Äntligen,

har jag fått tag på mina kläder jag suktat efter på ASOS så jävla länge.
Ja jösses, nu väntar jag på sommaren.
Trots att vintern med allt skönt gänghäng i täckbrallor står före,
vi ska springa över ån jag och Elin för att bli fit for fight.

Fy fan vad det ska bli skönt att vara mer nykter än jag varit på länge!

(Men först har jag ännu en sisådär 2 helger här hemma att blåsa över.)

Jag är nästan alltid trött.

Fy vad skönt det ska bli!

Jag längtar nästan äckligt mycket till jag får flytta igen nu,
det ska bli så himla skönt att få komma iväg
och bara vara alldeles ensam igen.

Vi ska simma, vi ska gå och inte dricka mycket alls.
Jag och Elin har värsta planerna.

Bortspolad är för övrigt sjukt rolig.
Nu ska jag kolla på den ett tag till och sedan
ska jag hitta på något, jag är trött på det här nu.

Ciao!

Nu längtar jag, igen.

Eleni mou.

Hon hade ringt idag, men jag missade det såklart.
Fann ett himla gulligt meddelande intalat på telefonen,
åh nu börjar jag längta tillbaka.
Snart är det sommar och då får jag äntligen lämna Sverige igen!

Jag saknar dig så himla mycket,
och det finns så mycket som ska berättas.
Så fort vi får tid.
You don't understand this anyway but..

Vi har städat, det är klart.
Nu ska jag gå och träna på grekiskan.



MANANÃ MANANÃ.

Filakia.


Innehållsrikt.

Jesus Amalia!

Jag ska nog lägga ner hela den här ångestgrejen snart,
alldeles snart.
Först måste jag städa,
Malin är fortfarande inte hemma
och jag börjar bli irriterad.
Visst minns jag själv, då man var sådär jobbigt nykär
och inte orkade gå någonstans utan den andre.
Gud så gulligt!
Men, jag behöver min hjälp. Det är så trist att vara själv.

Kanske ska jag måhända laga lite mat,
så tiden går fortare och jag får i mig lite krafter.

Imorgon är det måndag igen!

Härliga veckodag.

Söndagar är den bästa dagen jag vet,

ÅNGEST!

Ja, lyckas man inte jämt eller?
Idag så har jag supit bort min lillasyster,
haft slagsmål i mitt huvud om vad som verkligen är reality,
funderat på hur vinfläcken på nya mattan ska försvinna helt och hållet,
tydligen pratat i telefon med halva världen,
skämts över att det hände, igen, precis som alltid verkar det som,
varit helt säker på att jag Julia nyckeln efter att hon säger att den är borta,
mått illa i kopiösa mänger,
tänkt städa upp men icke utan lillasyster, som jag supit bort.
Kom hem!

På något sätt verkar vi dra oss mot varandra
alltid, jämt,
trots alla ord och bortförklaringar.
Men nu har det gått längre än vad jag mår bra av!

That's what friends are for.


Fredagar fyllda av fylla.

Fylleslag.

Så slutar alltid våra fredagar av någon anledning,
därför har jag bestämt mig (som det känns nu)
att ta en ren lördag för andra helgen i rad.

Vi får se hur det slutar.

Kåta skalbaggar, det är själva grejen just nu.

This is the thing.

Jag är helt såld på hela ångest-grejen nu.

Det är så man går hem.
Fy fan vad vi är bra!

I vilket fall, jag lyckas mer och mer för varje dag.

Myten är sann.

Friday night.

Ser ut som det blir en aning sprit inblandat.
Som att det vore något ovanligt.
Det är så vi roar oss, norrlänningarna. Haha.
Kanske inte alltid, men en stor del av tiden!
Måste få ihop någon mat så att jag kan lämna huset snart,
Malin och Oskar måste få i sig något innan de går också.
Se där, genast ett snäpp vidare mot vuxenvärlden.
Jag tar ansvar!

Im not trying to be rude,
but you make me sick sometimes.

Dags att försöka få på sig något vettigt.
Adios amigos.


Helt klart.

Det känns fortfarande helt jäkla rätt.

Annars brukar jag vid en sån här tidpunkt,
alldeles innan jag skulle begett mig av,
ha hunnit ändra mig ungefär 75 miljontals gånger
och säkert grämt sönder huvudet.
Inte idag. Det tyder på ett bra beslut.

Kanske är det för att jag börjar bli gammal och feg,
men så många gånger jag slängt mig rakt ut i luften
utan att egentligen ha något att falla tillbaka på.
Förutom Sollefteå och allt här vill säga,
det jag egentligen aldrig velat falla tillbaka på.
Ja, så många gånger har jag gjort det och
det har fungerat perfekt.

Men nu, nu ser jag bara fram mot att få ta igen tid
med människor från min gymnasietid.
Vi som har hängt i gäng, härjat och slynat.
Tre av de mest värdefulla åren i mitt liv har jag delat mer er,
fan vad det ska bli roligt att ses!

Jag ska sluta grubbla.

Åre vs. Bruksvallarna

Jag skiter i det.

Med mycket betänketid och en massa jävla grubbel
har jag kommit fram till följande.
Jag skiter i Åre.

Det andra alternativet känns på något sätt bättre,
och jag får hänga med Elin ett tag,
testa något nytt och leva loppan.
Utan att supa ihjäl mig!

Är jag helt dum i huvudet som väljer
Bruksvallarna framför Åre?
Kanske. Men, någon risk ska man väl ta här i livet.

Tack Lena för goda råd
och Elin för att du hänger på!

God it feels good!

Ett perspektiv på min tillvaro, tack.

Nej, nu jävlar får jag väl ge mig.

Det är mig själv jag pratar med.
Som om detta skulle ge mig ett enklare beslut.
Jag vet inte vad det är som snurrar,
har jag helt plötsligt drabbats av
separationsångest till något som egentligen inte finns?

Jag behöver perspektiv. På allt.
Det behöver jag börja med nu.
Men, att fatta beslut har aldrig riktigt varit min grej,
speciellt inte då det ska ske minsta möjliga betänketid.
Jag har inget att förlora, överhuvudtaget.

Förresten kommer jag aldrig bli vuxen,
ska jag aldrig lära mig?
Förlåt.

Om 20 minuter ska jag ha bestämt mig.
SÅ DET SÅ!

Jag skrattar åt dig, inte med dig.

Fy fan vad patetiskt.

Som vanligt blir det väl precis som jag inte vill,
i vilket fall.
För av någon anledning så hoppar hjärnan
ur led ibland, trots att det inte är något jag bett om.
I vanliga fall är det något jag skrattar åt,
men nu.

Ja, det är nästan så att jag skäms.

Det kanske är dags att lägga ner hela planen,
bara för att.

Nu går det fort.

Tiden rinner ur mina händer.

Nu ser det ut som jag beger mig till Åre imorgon,
över helgen,
för att testa hur det är att vara där uppe.
Provjobba och bara hänga med My.
Förhoppningsvis går det galant.

Det känns dyrare, helt klart.
Jag är som vanligt dålig på att spara pengar,
men eftersom jag ska bli vuxen i år
bör jag kanske klara av det från och med nu.
För pengarna behöver jag, till Korfu.
Och jag vet ju, att om det inte går vägen
så har jag alltid Elin i Bruksvallarna som kommer.

I vilket fall, jag ska iväg.
Det är allt som är viktigt.



Annars är jag bara förälskad i Hugo.
Det är inte så konstigt, det är så det brukar bli.
Han är helt adorable.

Tänk att få vara sådär nykär igen,
fy fan vad jobbigt det blir efteråt!

Gott och nytt 2007.

Så var det nya året här.

Året då allt ska hända, som man brukar säga.
Eller hur kommer det egentligen bli?

Det är nu jag ska försöka ta mig iväg igen,
till ön jag älskar, människorna jag saknar,
musiken jag avgudar och kulturen som förstummar.

Innan det ska jag igen, försöka ta mig iväg.
Missförstå mig inte, Sollefteå har sin charm,
men jag kan bli så otroligt less.
All denna trångsynhet, dessa moraliska krav
och bara ren och skär idioti.
Jag blir trött efter ett tag.
Trots att jag har vänner som väger upp det hela.
Er älskar jag för allt ni gör.

Om någon dag åker jag förmodligen upp till Åre,
vi får se hur det blir.
Annars har jag mitt som väntar i Bruksvallarna,
där jag förhoppningsvis kan varva ner,
spara pengar och hänga med min älskade Slyn-Elin.

2007 ska bli året då jag tar ansvar, sådär som en vuxen människa bör göra.
Det ska bli året då jag säger adjö till den gröna ön,
inte för gott, men för ett litet tag.
Året då jag lär mig av mina misstag och skrattar åt allt som hänt,
utan att jag tappar de jag älskar på vägen.

Jag vill även be om ursäkt,
till de som kan tänkas ha tagit illa vid sig någonstans där under 2006,
man vet aldrig.
Väluppfostrad som jag är känner jag en plikt till det.
Men, vi säger såhär, det var inte jag. Det är aldrig jag.


Nyårsafton var galen.

Så kan den sammanfattas. Helt klart.
Men ack så roligt jag hade.

Jag älskar fortfarande:
Youth Group - Forever Young

Det man inte minns har aldrig hänt,
och
imorgon är en annan dag.