Fröken Lundgren,

Nej, nu jävlar får jag väl ge mig.

Det är mig själv jag pratar med.
Som om detta skulle ge mig ett enklare beslut.
Jag vet inte vad det är som snurrar,
har jag helt plötsligt drabbats av
separationsångest till något som egentligen inte finns?

Jag behöver perspektiv. På allt.
Det behöver jag börja med nu.
Men, att fatta beslut har aldrig riktigt varit min grej,
speciellt inte då det ska ske minsta möjliga betänketid.
Jag har inget att förlora, överhuvudtaget.

Förresten kommer jag aldrig bli vuxen,
ska jag aldrig lära mig?
Förlåt.

Om 20 minuter ska jag ha bestämt mig.
SÅ DET SÅ!