Ge mig kraft.

Noll motivation.

Jag är så vansinnigt trött.
En nykter helg. I stort sett.
Tre öl utslaget över två dagar gills inte.
Jag har jobbat. Stått i. Skrattat och bara varit.
Men ett jag inte gjort är sovit tillräckligt.
Därför vill jag idag dra kroppen ur skinnet
och försvinna iväg.

Jag behöver en paus nu.
Om så bara för en dag.
Jag känner det krypa.
Iväg. Bort. För stunden.

Dessutom känner jag inte för att skriva.
Så jag ska handla hemma-pop och kolla film.
I min lilla bunker alldeles allena.
Skönt.
Gör mig till miljonär.

Visdomens år, nu börjar jag fan bli gammal.

PS.

Jag var och fikade för att fördriva tid igår igen.
Vi hade trevligt, men det är inte vad jag ska berätta
i vilket fall. Mitt emellan två klunkar latte märkte jag något
hårt i munnen som jag aldrig känt förr.
Ingen piercing, nej.
Längst bak i käften har det vuxit fram en halv tand som inte ska vara där,
paniken spred sig i kroppen kan jag berätta.
Speciellt efter alla skräckhistorier jag hört om visdomständer
som vuxit fel och opererats ut och så vidare.
Aldrig i livet!

LÅT MIG BLI LITEN IGEN!

Paniken över alla utgifter sprider sig även.
Jag har inte råd. Jag måste försvinna.
Hur ska det här gå?
Jag som alltid har pengar.
Jag är inte van sånt här.
Ångest.

Och fröken Wallinder är på god väg in i toffel-träsket. Skäms!
(Men mår hon bra så.)

Update without a real reason.

Welcome back into my world.

För ett litet tag. Inte länge alls. Men någon minut.
To start with,
jag har nu bott i lägenheten i typ en vecka.
Trivs sjukt bra hittills. Allt är inte färdigt.
Men jag har kommit långt nog.
Dammsugare behöver inköpas dock,
det inom kort.
Och, jag är avskuren från omvärlden.
Inget internet, inga tv-kanaler och jag ligger back.
Vafan. När ska jag vinna miljoners miljoner?
Det borde vara min tur snart.

Är hemma hos mamma här och nu för att tvätta kläder inför kvällen.
Det är besvärligt med tvättstugor där man måste boka tid banne mig.
Så många år sedan,
det verkar bara vara att vänja sig igen.
Men nu har jag inte tid med det här.
Vi hörs.

Jag har blåst mina chanser, förbannades!

Fröken fräken och jag.

Fredag.

Till att börja med har jag flyttat in en hel del i lägenheten just idag,
precis allt jag köpte på IKEA medan grejerna från Malung fortfarande
står här ute i tvättstugan och bara väntar på att få bli tagna dig dem med.
Det känns så fruktansvärt bra, ni anar inte.
Visst, ångesten över hela Sverige-Sollefteå-situationen och allt det där är kvar,
men alla är övertygade och därmed också jag att det kommer gå alldeles utmärkt.
Bara jag vänjer mig vid att vara ensam så..

Sedan så träffade jag min vapendragare, partner in crime, min kärlek
eller vad ni nu själva vill kalla henne. Självaste fröken fräken är den jag pratar om.
Det känns som det var år och dar sedan,
eller femtioelvatusen dygn sedan som hon valde att kalla det.
Självfallet är det inte så, men minst en vecka sedan ungefär är det sedan vi såg varandra.
Jag blev glad så det spratt i kroppen. Hon blev glad så hon skrek utöver sig.
Att hon sedan lämnade bygget tidigt på grund av en del alkohol
och även alldeles för tidigt jobb imorgon, det förlåter jag henne för!
Jag hann även överlämna min present till Mr. Knickedick.
Han blev glad, som det såg ut. Eller ja, det hoppas jag.

Och vad efter det?
Jag önskar jag vore ledig så jag kunde pillra på i lägenheten imorgon.
Men alla är uppbokade så jag jobbar igen. Vilket jag egentligen inte klagar över.
Att sedan han var in. Vart kom det ifrån egentligen?
Är det bara jag som haft åldersnoja och vägrat inse,
eller är det för att andra saker spelar in undrar jag.
Som jag hört är det kört. Skit i det, det rör mig inte i ryggen.
Där jag nu befinner mig gör man inte sånt, alls.
Aldrig. Någonsin.

Söndagen är bokad åt fröken Wallinder och kommer spenderas i mitt nya crib.
På tal om det måste jag även höra av mig till mannen som kallar det för just det.
Jag är värst! En liten påminnelse till mig själv.

Och, en till sak.
Heja kan man. Eller?
Ett finger och någon flyger lika långt som stålmannen kan kasta.
Men jag är inte den som är den,
jag är en jävla fegis som aldrig skulle göra någon något ont.
ALDRIG!
Mamma väcker mig 9 imorgon.
Det är dags att försöka få lite sömn.

Kom och ta mig långt härifrån, in i din värld och där kan vi stanna för evigt!


Alla som inte dricker vin.

Nu sitter jag och Yoursofine här och pimplar vin.
Det är gott, det är gott!
Vi saknar dock en viss fröken fräken, men vi får klara oss utan henne idag.
Tyvärr.

JObbet gick bra idag, vi hade vårt lilla att göra min babe och jag.
Men som vanligt så sprang vi häcken av oss och kör upp resten någonstans.
Inte en lugn stund här inte.
And that's how we like it.
Ja, inte att köra upp resten någonstans kanske. Men i övrigt.
Jag antar att ni fattar.

Men nu ska jag lägga ner herr dator för natten
och prata strunt med Yoursofine istället.
Här försöker man hitta något att göra,
men på en torsdag som dessutom valt att vara den här föraktade dagen
ja då går det inte bra kan jag få lov att berätta!

Pimpla-pimpla-pimla go'vänner!

För ett år sedan, prick nästan.

PS.

Och helt plötsligt slog det ner ännu en blixt.
Fortfarande angående samma sak, nästan.
Idag är det som sagt den är föraktade dagen idag
och då kommer jag att tänka på att för prick ett år sedan
var vi i Åre och levde loppan jag och mina kära ladies.
Det gick bra för en del, det gick sådär för en del
och det gick helt jävla åt helvete för mig.
Men vi hade roligt. And that's all that matters.
Löst, överstruket och far away så ser jag på det nu.
Men då, för prick ett år sedan hade jag mer ångest
än jag någonsin burit på förr.
Egentligen inte på grund av vad jag gjorde utan
för hur det påverkade människorna som hade en del i spelet.
Det går inte att förklara. Det var dumt.
Men,
jag ångrar inget jag gjort. Mer hur det fick någon att må.
Att jag sedan under denna vecka insåg hur naiv jag varit
och hur falska människor faktiskt kan vara,
det gör själv minnet bara starkare.
Men sånt behöver jag inte. Jag klarar mig bra ändå, tack!

Det man mår dåligt över ska man glömma.

Han förföljer mig och låter min inte koppla av.

Det slog ner i mig som blixten.

På väg hem från jobbet igår när mor kom och plockade upp mig,
eller ja, inte riktigt då men nästan.
Resten av familjen har begett sig till fjälls och lämnat oss,
hon berättade då att de ringt och berättat att de var framme hela.
Lättnad. Det är det jämt. För vad tror man egentligen ska hända?
Det som slog mig var dock inte det,
utan hur jävla mycket jag saknar fjället och alla de sköna människor jag hängde med där!
Saknaden tog mig. Hårt och jävla brutalt!
Jag vill dit. Jag vill stanna. Jag vill vara. Jag vill leva. Jag vill finnas. Jag vill må.
Där med dem.

Visst har jag det bra här där jag är. Men, gräset ser ju alltid finare klippt ut på andra sidan.
Så är det. Så kommer det alltid vara.
Hur jävla mycket jag än växer upp.
Den där löjliga längtan till att fly fältet, försvinna och leva rövare bor i mig
och han vägrar ta ett steg utanför min kropp eller ens lägga sig och vila.
Men vi trivs tillsammans, han och jag.
Bara han nu låter mig komma till ro om så bara för några månader
så kan vi göra upp sedan och se vart vi ska ta oss härnäst.

Just nu behöver jag älska, leva och finna mig själv.

Vuxenvärlden - here i come!

PS.

Blev uppringd av en bekant och även till-och-frånvarande arbetskamrat på jobbet igår,
det gällde mig försäkring som han nu tycker jag bör skaffa eftersom jag får tillgång till min
bunker från och med imorgon. (Tyvärr får jag leva med vita väggar ett tag, eftersom pengarna tog slut.)
Så härmed har jag från och med imorgon både hem- och drulleförsäkring.
Vafan det nu betyder har jag noll koll på, men han fixade något som tydligen behövdes.
Kanske var det den första han sålde. (Internt, som vanligt.)
Så där tog jag vuxenpoäng så det sjöng om det, vilket gav mig lite panik.
Jag vill fan inte bli vuxen längre!
Att han sedan vet om det och därför också avslutade samtalet med:
- Välkommen till vuxenvärlden Carro!
Det skrattade jag åt.

One step closer..

Överskattade dagar, det är vad det är.

Glad alla hjärtans dag.
Eller?

Det här är nog en av de dagar på året som jag faktiskt typ, föraktar.
Vansinnigt överskattat och störtlöjligt tycker jag nästan att det är.
(Jag säger faktiskt, typ och nästan bara för att en dag kanske jag ändrar mig,
risken är liten men jag har lärt mig att man vet faktiskt aldrig.
Och då kommer detta nog vara något som jag får äta upp
.)
Men, just nu och så länge jag kunnat minnas har jag avskytt denna dag.
Allt detta gulle-gull och pusse-snutt. Vafan.
Kalla mig bitter, ensam och jävligt dum i huvet.
Men jag ser inte poängen med att utbyta små hjärtis-nallar som alla ändå
bara slänger ner i första bästa låda där de får plats sedan
eftersom de faktiskt är lite för fula och för sliskiga för att stå framme.
Eller en ask med choklad och tusen rosor. Sure. Det är grejer jag gillar.
De två sista.
Men,
varför då inte ge mig detta varje dag? Eller bara vilken dag som helst?
Kanske är det bristen på kärlek som gör mig sån här.
Även om jag alltid varit sådan.
Men den dag jag träffar han-som-är-han jag ändrar mig forever and ever.
Vem fan vet?

För att glömma våra synder och bli skyldiga till nya har därför
jag och Yoursofine bestämt oss för att ikväll är den ultimata
pimpla-vin-kvällen. Fröken fräken hakar på hoppas jag!
Fast dagar som den här kan vara speciellt för vissa också.
Alla är inte som jag inte!

Ge mig en del kärlek och huvudvärk så överlever jag även det här!

Sju sjuka sjömän.

Det blåser storm mina pirater.

Idag är jag banne upp tidigt,
det är det ingen som kan säga något om.
10.30 ringde klockan och jag snoozade
väl på ett ungefär en sisådär 14 minuter.
Sedan steg jag upp,
sängen kändes som ett jävla kylrum
men då ska vi inte snacka om vad resten av
huset känns som nu när jag väl är uppe.
En dusch på det här så är jag varm igen!
Det blåser liknande något som hänt i en saga,
vet inte om jag törs gå ut och röka .
Who knows,
jag kanske blåser iväg som Dorothy och hela huset.
Tar mitt pick och pack till skogen mitt i sjön,
eller vart var det nu jag bodde?
Måste tvätta alla mina inköp från helgen innan jag flyttar.

Hittade för övrigt en låt som påminner om Malung så vansinnigt, bland en massa rat.
Har nött den ända sedan inatt och fortsätter idag.
JAG SAKNAR ER ALLA!

Vad spelar du för instrument?

Rakt på sak.



"My finger tips are holding onto the cracks in our foundation,
and I know that I should let go,
but I can't.
And every time we fight I know it's not right,
every time that you're upset and I smile.
I know I should forget, but I can't.

Your face is pasty 'cause you've gone and got so wasted, what a surprise.
Don't want to look at your face 'cause it's makin' me sick.
You've gone and got sick on my trainers,
I only got these yesterday.
Oh, my gosh, I cannot be bothered with this."
- Kate Nash - Foundations


Det är så tok-jävla-rakt-på-sak att jag blir lite rädd.
Är jag redo för sånt här?
Så många frågor. Men vem fan kan ge svar?
Kommer jag leva ensam för resten av livet måntro?
Det går inte att bara släppa allt,
just like that.

Och varför är män ofta såna förbannade kräk?

Fucka ur.

PS.

Min dator försöker för övrigt långsamt döda mig.
Här har jag nu fått blåskärm 3 gånger på mindre än en halvtimme.
Hjärtat i halsgropen, men tack och lov och knock on wood
så har den startats om automatiskt och inte gått och självdött.
Än.
Han tänker väl överge mig även denna man.
Jag har det på känn.
Den här gången skyllen jag dock inte på samme herr som förr.
Nej, nu skyller jag på något sönderdrogat virusprogram som
säkert letat sig in bakom mina vidöppna dörrar.
Vafan.
Virusprogram, trojanska pållar och whatever.

Jag hajar ingenting!


Update om ingenting.

Plötsligt händer det.
Eller?
All ork bara försvann. Tomhet.
Varken en rad eller två, det finns ändå inget att säga.
Men jag gör det ändå, bara för att.

Fredag. Fick månadens inkomst.
Katsching. Sådär, mäkta nöjd.
Drev ner till krogen med Yoursofine,
drack vin, träffade allrakärasteJulia som nu flytt Sverige
för en lång tid framöver och som jag kommer
sakna sönder nu när hon är längre bort än
bara på andra sidan gränsen.
Take care sweety.

Lördag. Jobbade. Visade runt en nykompling.
Drev ner till krogen med min snygging
där vi drack mer vin, dansade och hade roligt.

Söndag. Väckt av mor.
Torr som en jävla öken i halsen
och hövvet levde rövare som en annan
740raggare. Vafan!
Ville mest bara dö och somna om.
Men inte det inte, här skulle det skrivas kontrakt på min lya
och andra jävelskap så det var bara att kliva upp och försöka se pigg ut.
Skrev på papperet och sen for vi till Sundsvall.
Helvetes jävla fansfan!
Aldrig mer IKEA. Det lovar jag och svär på.
Inte förrän den här ångesten lagt sig.
Jag trodde jag hade i stort sett allt jag behöver,
men väl där så hittar jag väl hela satans köpcentrat som jag
känner mig tvungen att köpa ungefär.
All denna lön som kändes så skön på fredagen rann ur mina händer
och än är jag inte klar med inköpen heller.
Jag tror jag dör!
Ibland önskar jag att jag vore typ, Paris Hilton..

JAG SKA ALDRIG MER FLYTTA!

Inget jävla solsken här inte, idag är jag bitter.

För det första har jag noll motivation,
what so ever,
till att börja med orkar jag inte ens ta mig upp.
Jag känner mig rent ut otrevlig, utan någon anledning.
Fans fan. Säg inte att jag ska ha ännu en sådan dag.
Jag vill krypa ur mitt skinn och försvinna,
fly mitt liv och allt som hänger med på köpet.
Varför jag nu känner såhär är rätt enkelt,
det är den där jävla paniken över att stanna i småstan
längre än jag vad är van och vad jag väntat mig.
Att jag sedan startar morgonen med att stressa,
det gör jävlar i mig inte saken bättre.
Jag är en dålig människa, när det kommer till att stressa!

För det andra så är jag fortfarande helt snurrig.
Jag vet inte ritkigt var jag ska vända mig,
för allt är lika jävla suddigt var jag än går.
Hur sköter man att komma ifrån ensamheten?
Är jag ens redo att släppa någon nära inpå?
Jag vet, det var evigheter sedan nu.
Men jag kan tro att jag inte är vuxen nog att må bra av det,
att jag bara kommer släppa över allt mitt på en annan
stackars varelse som säkert inte vågar säga nej.
Hur länge kommer jag då känna såhär?
När kan jag känna mig säker?
Så jävla många frågor. Förstår ni att jag är snurrig?

Man kan inte älska någon annan förrän man älskar sig själv!
Det är så sant att jag hatar det.


Trasig inom kort.

"I'm coming home again
Do you think about me now and then
Do you think about me now and then
Cause I'm coming home again
Coming home again


Maybe we can start again"
- Kanye West - Homecoming

Det är omöjligt att inte trasas sönder. Nu ska här nötas!

Lycko-kick för flera år framöver.

PS.

Jag har en god vän som jobbar på ett ganska stort ställe här i stan.
Stort ställe som till ytan alltså, ingenting annat.
Dit brukar barn som vuxna gå och kolla omkring eller bara hänga.
Ibland ändå tills mina goda vänner och dess arbetskamrater är
tvungna att gå fram och be snorungarna dra därifrån.
I alla full fall så var jag och fikade med allrakäraste Julia igår
när det vibrerar till i telefonen. Jag läste meddelandet och fattade noll.
Svarade. Fattade ännu mindre. Svarade igen. Fick tillbaka igen och bröt ihop.
Jag skrattade så jag grät och det var så jävla vansinnigt roligt.
Okej, det här är nog en intern-grej.
Men,
det är roligt nog att skriva ner. Det kommer bli min lycko-kick ett tag framöver.
Herrn i fråga, min gode vän, är ett jävla bra lycko-troll.

Sms 1:
Men åh! Jag är så less på chewbacca...
Mitt svar:
På vem?
Sms 2:
Rullputten som låter som Chewbacca.
Mitt svar:
Vem är det?
Sms 3:
En vrålande mongis som skötar kärringarna rullar hit 3 ggr om dan.

Det var där det gick upp för mig..
Mitt svar:
Men X, det är min 3männing X.
Sms 4:
Säkert
(Jag kunde fan höra herrn säga det,
så jävla du-är-dum-i-huvet-Carro-och-jag-tror-dig-inte.)

Till saken är att det är sant.
Han är söt.
Men,
det var så jävla fult att jag tror jag dör.

En vrålande rullmongis.

Jävla hjärngympa.

Vin-drickar-kväll mitt i veckan, det var grejer det!

Vad som kändes som en bra idé igår
kanske inte känns lika bra idag inte.
Men vi hade väl roligt, och det är ju huvudsaken.
Eller?

Det snurrar fan i allas skallar.
Jävla satyg och hålla på med liknande.
Låt hövvena vara, det blir så jobbigt annars.
Vad säger man?
Det har blivit tomt och allt som finns bara snurrar omkring.
Jag har så mycket att greja i nu,
vill bli miljonär så jag kan göra min nya lya grym.
Alla kärahjärtanes kommer vara varmt välkomna.
Det känns helt sinnsykt. Jag kan egentligen inte smälta det hela.
Ångesten kommer och går, kommer och går.
Kanske är det bara någon som vinet från igår gör med mig.
Eller så är det så att jag inte är ready to go..

Det här är början på något stort!

Blogg på begäran.

Jag har fan blivit tillsagd, jag tror fan det är läge att börja blogga innan Yoursofine hugger hövvet av mig.
Jag vågar fan inte våga.

Till att börja med.
Lägenhet nr.2, den tog jag så det skrek om det.
Först och främst så blev jag lite skraj när jag såg namnen på postlådan,
men jag är inte den som är den inte.
Vafan, värre saker har jag väl varit med om.
Källarvåning, ingen kan se in. Tacka gudarna för det!
Stort kök. Bra där! Då kan jag laga alla mina goda middagar till Fröken Wallinder som jag lovat.
Synd bara att "mitt rum" blev desto mindre.
Än en gång så är jag inte den som är den. När fan är jag hemma egentligen?
Herr Jonsson ska tydligen flytta in, det gillar vi.
Då slipper jag köpa katt, jag som hatar katter.
Verkligen piss-hat-hatar-fy-satans-hatar!
Sen så är jag som ett litet barn på julafton tycker vissa,
det har att göra med att jag har världens idéer.
Nu ska här målas och stojas, och fejas!
Synd bara att jag varken ska måla eller feja. Stoja kan jag fan!
Eller?

Nu sitter Yoursofine här och tjyvläser innan det ens är uppladdat.
Det gillar vi inte!

Adjö.

En helt vanlig dag minsann.

Uppdaterat.



Dagens att-göra-lista:

Kliva upp i tid för en gångs skull, senast runt 11. (Check)
Köpa tårta åt chefen. (Check)
Fika med Herr Eriksson. (Check)
Kolla lägenhet nr 1 klockan 15.00. (Check)
Kolla lägenhet nr 2 klockan 17.00. (Check)
Mötas upp med Fröken fräken. (Check) En gång hittills. Det kommer mera.
Fixa något att göra ikväll, tidsfördriv.

Lägenhet nr 1 var okej. Varken för litet eller för stort.
Blå tapeter funkar dock inte, det måste jag ordna.
Hoppas att nästa är lite bättre bara,
där man får flytta in men en endaste gång.

Håll tummarna!

Räddaren i nöden.

"I can't get to bed
But I'm really tired
The things in my head
You used to admire
In your sundrenched world
It couldn't be worse
Don't bother asking
And here comes the nerves
While I'm trying to bask
In your sundrenched world
"
- Joshua Radin - Sundrenched World

Mr. Radin är numer den-som-är-den,
när jag så behöver.
Klockan är mycket. Jag borde somnat för längesedan.
Det här funkar inte längre. Jag ska ta tag i mig själv!
Det börjar bli dags nu.
Jag hoppas fortfarande så tummarna går sönder
på lägenheterna imorgon minsann.
Det måste gå vägen nu!

Tell me I belong.
För var hör jag egentligen hemma?

Nog fan kan man säga det.



"Dom
pratar om något underbart
jag är där jag kan berätta
Stort
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle"

Så går det till när vi är på gång.

Två rövare på rövartyg. That's how you do it!

image147

AUUURRRRGHHH!
(PS.
Bilbälten räddar liv och det är fan fränt!)

Det går bra nu.

Härntan-resan. Det gick bra då!

Bildbevis från kvällen, och ja, vi kunde ha roligt trots lite folk.

Synd bara att det var i stort sett helt tomt,
att jag därför blir en 3-åring och tjurade ihop och gjorde allt för att dra hem,
att mönstret på golvet gjorde att jag blev yr
(inte var det alkoholen inte),
att jag fick äta upp mitt åka-hemmande när Mr. P spelade eftersom vi hade roligast av alla,
att min bula på foten fortfarande är kvar utan att jag vet var den kommer från,
att det faktiskt inte blir fler resor på ett tag. Som det ser ut nu.
En sak är dock säker:
Med oss har man inte tråkigt inte!


Porr-sms mitt i natten.

Nattens roligaste:

HJÄLP! vad svarar man på sånt här "tell med, vad vill du göra? X är lite dirty nu, haha"

Kissa-på-sig-roligt. Helt klart!
Vad jag än föreslog dög dock inte,
svaret blev för er kan jag avslöja:
"Vad vill du att jag ska göra?"

Torrt. Kort. Koncist. Precis något jag skulle ha gjort.
Men vafan, porr-sms mitt i natten.
Vad är det för skummisar jag rör mig bland!?
Vart är världen på väg?

Att min mor nu läser det här och dör av nyfikenhet i vem som fått sms:et
är nästan roligast, det kan ni hoppa upp och sätta er på.
Jag kan avslöja så mycket att det är ju inte jag i alla fall, tack och lov.
hade jag kissat på mig av skratt, på riktigt.
För övrigt så har jag ännu inte fått ett vettigt svar angående klamydia i näsan/ögat,
men det ska tydligen inte färdas ner till de nedre regionerna efter vad jag förstod.
Det är konstigt det där..

Lik fröken Gynning? Det är det värsta jag hört på länge.
Är jag så jävla dum-jävlig? Men hon är rolig åtminstone. Det är ju ett som är bra!


Nog får vara nog.

Jag är helt insnöad.

Just nu är jag och min man helt på samma våglängd.
Han gör som jag vill och han har inte dött än.
Än känner jag mig inte helt säker dock,
karlar gör fan aldrig som man vill utan en baktanke.
Eller?

För övrigt ska jag kolla på 2 lyor imorgon.
Går det inte vägen säger jag fan upp mig från det här.
Jag är trött nu.
Blir det inget av så vet jag inte om det är värt.
Måhända att det är så att jag alltid ger upp för lätt,
men sån är jag.

Pack, pack, pack.
Imorgon ska vi nog dricka vin och fira Yoursofine's nya crib.
(Och prata som såna som inte är härifrån,
det är min nya hobby.)
Vafan!

There's no turning back.

Du är så jävla clean! Clean?! What!?

PS.

Gjorde jag dig yr nu?
Det var inte meningen.

För övrigt,
kan man ha ihop det med pack?
Och sedan när började folk kalla mig för "clean"?
Grym, ja det har hörts.

Vafan!

Update för en tid framöver.

Jag har ingen tid, ingen ork eller fan knappt råd.
Det vill säga att informera om mitt till synes meninglösa liv,
men vet du? Du har fel.
För det första har det massor med mening och jag är inte bara
en sån där, hur var det du sa, partyprinsessa?
Whaat!? Långt därifrån. Fullast-med-mest-kräks-i-toan, dvs. partyhäxa.
Det är mer jag.
Tid har jag inte på grund av mina kusiner som vill leka,
lilla Hugo är sjuk och nu ska vi mysa i tv-n,
vilket för övrigt är något jag behöver.
Natten spenderades vaken, even more than usual. Att det aldrig kan bli riktigt tyst.
Därför är jag snor-trött, för att använda mig av ett uttryck som innehåller kroppsvätskor.

Jag har inte tid med er. You're nothing compared to what I have!

Fröken fräken har lagt ut bilder, jag gillare!
Och min nya gröna kjol är en favorit.

Can you get any luckier?

It's my lucky day!
Igår vill säga.

Från att ha haft en pissdag hela dagen innan blev igår bättre än väntat.
Allt gick min väg. Och det där är faktiskt ingen överdrift.
Det gick helt och hållet precis som jag ville!
Först och främst fick jag meddelande av HM som meddelande att
mina kläder kommit ner och bara var att hämtas ut. Bra, men inte bra nog.
Sedan fick jag pengar. Därefter gick allt som jag ville.
Jag letade ett linne jag köpte häromdagen, alla hade tagit slut, förutom ett i M, precis vad jag behövde.
Jag fick ett meddelande av K.Jönsson som berättade att datorn var tillbaka
och bara var att hämta ut, "garantikvitto ska medtagas", vilket gjorde mig alldeles nervös.
Vafan, jag tappade ju det där kvittot samma dag som jag fick det.
Vi tänkte testa ändå.
Men när jag står där på stan och röker kände jag efter i fickan och vad hittar jag?
Garantikvittot.
Ett skrik, glädjeskutt och knepiga blickar från resten av befolkningen senare var jag åter igen
tillsammans med min man. From now til eternity, typ.
Fröken tog hela dagen som ett teckan på att vi skulle komma in till Petter,
vilket vi gjorde. Utan några som helst problem. Det var fan tomt.
Men, till att börja med blev kvällen värdelös då jag pajade mittenbältet på Yoursofines mammas bil.
Det fastnade liksom i grejen och vägrade släppa taget. Paniken steg.
Men en kisspaus senare fick jag på något magiskt vis loss den.
Från och med det kunde det inte bli annat än bra.
Så, vi stod där längst fram under spelningen. Stället var i stort sett tomt.
Ändå lyckades vi få några nötter bakom och bredvid oss som skulle puttas, trängas och jävlas.
Men vad gör man inte?
I vilket fall tog kvällen slut och jag blev less på att vänta på alla för att gå till bilen.
Fylledravvel och sånt som tillhör, det var jag helt enkelt inte på humör för.
Så jag pinnade på. Och när jag gått en sisådär 10 meter. Vad hör jag?
Mansröster.
Där uppe på balkongen står hela grabb-gänget med cigg och bärs i högsta hugg.
Så några slagord, frågor och förklaringar senare har vi gjort klart för dem
att vi faktiskt åkt 2 gånger från Sollefteå till olika ställen nu för att se dem.
7e mars gäller det i Åre igen, det var vad vi hörde och redan hört.
Frågan är om det är värt det..

Jag svettas ihjäl!


Lägg på ett kol!

PS.

Det är dags att lägga på ett kol. Jag har faktiskt inga cigg kvar.
Snart dör jag.
Det vet du.

Allt och endast tillägnat fröken herself.

Don't take it too serious.

För bövelen.
Jag hungrar ihjäl.
Har snackat med fröken och hon hungrar
ihjäl mig med allt snack om o'boy och rostat.
Det är dags att äta frukost, för första gången på länge.
Jag är ingen morgon-människo-ätare direkt,
inte för att jag är kannibal. Det där blev fel.
Det ser även ut som att jag blir den som väntar idag,
men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Eller?

Rasta Xally, klä på mig, äta frukost. Sen är jag reado to go.
Hur går det där borta på andra sidan stan?

Rise and shine.

Jag är trött.

Idag har vi massor att uträtta,
jag är uppe i ottan banne mig.
Det här är jag inte van!

Det enda jag behöver säga är egentligen
vad jag nyss redan sagt.

Jag är trött.
Och,
Matilda måste kliva upp och vakna!

Här ska det gå undan.

Det kommer ordna sig, det gör det alltid.

Dravvel och jävelskap.
Det är dags att lägga mig och sova
i och med att jag ska upp i ottan imorgon
och uträtta massor med ärenden.
Så är det då man är ledig och har utflykter planerat.
En pizza på eftermiddan och vi är fit for fight kan jag hoppas.
Det kommer ordna sig. Det vet vi.
Det gör det alltid.

Keep it real.

Dagen ifrån helvetet.

Pissfitta.

Det har jag blivit kallad idag. Tack för den, den värmde minsann!
För övrigt har ungefär hela dagen varit pissfittig.
Jag bokade biljetter till Mr. P igår som redan berättat,
hur gick det med dem? ÅT HELVETE.
Förbannades, satans, jävla-skit-sate-helvetes-jävel-jävlar.
Så irriterad blev jag. När kan man få sånt dum-spel att man inte
samarbetar med ATG och när blev folk så giriga att de inte ens
kan vara snälla mot människor som ber snällt?
Vart fan är världen på väg?
Betyder det här att jag inte längre bör hjälpa gamla tanter
som ramlat eller rullstolsbundna som ramlat ur stolen?
Nej, förbannades. Jag ska vara snäll. Och hata alla som inte gör det.
Hata är dessutom det elakaste ordet man kan tänka sig,
men det är just hata jag kommer göra.
Det betyder att vi drar tidigt som röven till Härntan imorgon,
inget förfestande här inte.
Och, kommer vi inte in så blir jag tok-galen och kraschar något.

I told you that I was trouble. You know that im no good.