Jag har inte tid med sånt här.
Hör och häpna:
Fröken herself ringde och väckte mig idag.
Här var det ombytta roller minsann.
Jag är sjukt nöjd att hon gjorde det dock,
eftersom jag somnat om utan vare sig väckare
eller någon livlig själ i närheten.
Det är dags att bli redo.
Jag har en del att uträtta innan jobbet idag.
Måste in och kolla om vi kan hämta ut våra
biljetter här, vafan, det kan ju omöjligt vara
så att de ligger ute på internet men att
enda stället du kan hämta dem på är i S-vall?
Idioti.
Har drömt vansinnigt mycket, underligt och skrämmande inatt.
Jag hade slutat tänka på dig.
Eller?
Jävla förbannade, sluta fucka upp mina tankar.
En ny dag på jobbet, härligt!
Skottmord och jävelskap.
Det var ju själva fan vad sur-ful-jävla-vin gör med skallen.
Kryptiskt åt satan var det åtminstone med tanke på att jag inte idag minns vilka
jag menade var nötter och pack, eller vem, eller vad?
Det är dags att lägga ner.
Vi hade roligt åtminstone. Såklart. Det har vi jämt.
Vi skrattar jämt jag och fröken tillsammans,
eller som Yoursofine sa idag när vi åt efterlängtad pizzafrukost,
att små barn roas lätt. Eller vafan. Något sånt var det.
Lägg märke till min special dialekt på vafan käre du.
I alla fulla fall så vaknade jag tidigt i ottan. Så kändes det.
Klockan var 11 och Yoursofine hade vaknat till liv och levde rövare,
till en början kände jag mig förbannad. Men nu är jag mest glad.
Först och främst har vi haft skottmord i Sollefteå.
Ursäkta, vad sa du? Lilla Sollefteå. Yes.
Jag blev förbannad. Helvetes jävla ligister.
Först flås-i-nacken-grabben som för övrigt slagit till igen,
och sedan skottmord. Det inom en vecka.
Hur ska jag nu våga vistas ute i allmänheten på mörka natten?
Från och med nu är det taxi som gäller. Jämt. Överallt.
Skottmord var det ju inte heller riktigt, han dog faktiskt inte.
Tur var väl det!
Vi såg även "the killer", jag och Yoursofine när vi entrade staden.
Inget mindre än 7 polisbilar. Vafan!
Och de hade gjort dagens gärning i guess, när de släntrade ut med
mannen i fråga från Swedbank.
Synd bara att vi efter vår efterlängtade pizzafrukost
såg samme man, förbannad och less kan man tro efter hans blick,
komma gående förbi pizzerian med en systemkasse i handen.
Där snackar vi fly från verkligheten för ett tag! Dränka sorger och allt.
Det skulle jag också gjort.
Det är dags för natt-röken. Jag är trött som en gnu.
Ska ringa herr Jonsson i Ram-sele. Jag vägrar vara själv.
Det är jag för mörkrädd för.
Adios.
"Man behöver inte segla på de sju haven
För att träffa rövare med skjutvapen
Nej, vissa springer runt och leker Gudfadern
Och placerar några ynglingar i sjuksalen"
Kvällen är räddad!
PS.
Petter är nu bokat. Vi drar på fredag. Can't wait.
Skönt att komma iväg en sväng. Komma bort.
Andas, vara och inte bry sig. Om något.
Att jag sedan är dum i hövvet och bokade
något som hade med Entré Sundsvall,
vafan, att göra.
Det hör inte hit. Överhuvudtaget.
Det där ska lösa sig imorgon.
Det går bra nu!
PS 2.
Dianas har för övrigt godaste vitlökssåsen.
Im lovin' it!
Kryptiska bloggar my ass.
Det här stället är fullt av pack och nötter.
Nu pratar vi inte om hur det är hemma hos fröken Wallinder,
men fröken Wallinder vet vad jag menar,
Även att hon är den enda som hänger på när
jag kör mina kryptiska bloggar.
Sånt gillar vi!
Om bara packet kunde höra av sig någon gång vore jag nöjd.
Eller va? Pizza-frukost imorgon.
Det blev ju ingen taco-frukost inte.
Femtiosju timmar senare.
Anders är här, med ny frilla och allt.
Ví har nu typ druckit upp de 3 liter vin vi hade
och kommer nog hugga in på spriten strax.
Matilda sitter och häckar på någon sorts rom,
som inte ens egentligen tillhör henne men som tydligen ska kosta 800:-
Jag dör!
Är det bluff och båg som Jerry Springer eller snackar vi om rom i världen-där-det-inte-uppfunnits-än?
Vafan.
Jag har datorn i knät och den än cepe nog då jag inte hittar
tangenterna eftersom det inte är min egen man vi snackar om.
Det är någon annans man, nämligen hennes.
Mer vin till oss ta mig fan!
Pimpla (äckel)vin mitt i veckan, det är grejer det.
Tanken var ju för det första att jag skulle vara ledig.
men inte det inte. Vilket jag absolut inte klagar om.
Dessvärre kom det på tok för mycket folk på alldeles för kort tid
än vad jag egentligen hann med. Chefen skar fingret och hojt.
Där svettades jag stjärten av mig.
Men vi har roligt. That's all that matters.
Nu sitter jag hemma hos fröken Wallinder och pimplar vin.
Äckelvin för övrigt.
Josefin checkar bilder eftersom hennes man inte tillåter henne att
komma in på internet, eller så är det förbannade Matilda.
Jag tycker inte synd om henne inte. Hon har ju en man åtminstone!
Det är inte som min. Han som övergett mig för alla tider och evigheter.
Vi har lyssnat på en ritkigt gammal goding, ms. Peaches med den kära rosa helikopter.
Nej, nu är det fan dags att växa upp.
Men.
Fulvin på tisdagar. det är grejer det!
Might be the first time ever.
Observera jag sitter och väntar på någon.
Det händer inte ofta inte.
Meningen var att vi skulle käka tacos till frukost.
Men just nu ser det ut som att det skiter sig.
Dom stänger tre och fröken fräken har varit vansinnigt seg idag.
Vi får dricka latte och mysa istället.
Nu verkar hon vara klar för det ringer i telefonen.
Dags att pinna på ner till stan.
So long.
Bäst-före-datum flera timmar sedan.
Känner mig helt yr i skallen.
Kan ha att göra med min nyttiga (?), trodde jag ja, diet.
Jag har hoppat av pizzadieten och blev därefter kaffe-och-cigg-arian
Inte planerat. Jag hann inte med att äta bara efter min sovmorgon idag.
Och på jobbet glömde jag helt bort det.
Därför har jag nu käkat smågodis så att sockret står ut genom öronen.
Tandtrollen fäktar nog i käften på mig,
så det är dags att bli ren och fräsch igen.
Jag har inte råd med någon tandläkare, inte.
Det finns finare saker att lägga pengarna på.
Som kläderna jag tänkt beställa på torsdag.
Ge mig genast.
Nu sitter jag helt ärligt här och kisar med ögonen.
Det kan vara ett tecken på att jag bör sova.
Upp i ottan och käka tacos imorgon.
Innan tre åtminstone.
Jag är en sån vansinnigt slö jävel, jag skäms.
Natt-blogg och äpplen är hela grejen just nu.
Det som ogillas av någon är ofta inte bra.
Jag ska därför styra upp mig själv.
If only for a little while.
Nu är det ju faktiskt så att jag inte vantrivs så mycket som det kanske verkar.
För tillfället går det bra. Vi har roligt på jobbet, vi har roligt i vardagen.
Suget efter spontana grejer och nya människor hugger till ibland,
men det är kanske ett stadie i livet jag kommer glömma?
Om nu allt ska gå som planerat önskar jag det.
Ännu har inte lösningen kommit fram. Vi har inte pratat om det mer.
Det ser ut som Sollefteå kan bli min för ett långt tag framöver.
Vi måste bara vänja oss vid varandra, jag och staden.
Jag och människorna vänjer oss nog aldrig vid varandra,
det är jag för vrång för att göra.
Vore jag inte det skulle jag aldrig ha överlevt.
När jag väger för och nackdelar vinner faktiskt just detta nu,
det enda problemet jag har är min egen envishet och att jag inte hittar en lya.
Hittills har jag egentligen inte gett stället en riktig chans.
Det är dömt att misslyckas om jag fortsätter så.
Från och med nu (jag kan ju alltid låtsas mitt i natten),
är det en ny fröken som kommer göra stan.
Det blir nog enklare för oss båda då!
Jag har dessutom ett hot hängande i nacken.
Flyr jag verkligheten får jag en Matilda efter mig.
Då ligger jag risigt till kan jag tro.
When will I ever grow up?
Såhär att jag kan sitta vaken hur länge som helst utan
något tjat och gnäll på att jag faktiskt måste ta mig upp imorgon.
Eller att jag numer kan göra precis vad jag vill,
eftersom jag själv får stå för konsekvenserna.
Typ som att äta tacos till frukost imorgon,
det är ju bara mig kilona lägger sig på så vem ska då klaga?
Eller att jag är inställt på karatefylla nästa gång jag går ut,
det är ju bara jag som måste vakna dagen efter
med ångest ifrån helvete och undra vilka alla är.
Men det är ju även så att vad man inte minns aldrig har hänt.
Det lever jag efter. Osunt kan du säga, men jag har så mycket roligare då.
Tills ångesten smäller till.
Jag är nog inte vuxen trots allt.
Ibland önskar jag att jag vore en karaktär i en serietidning.
Jag har lärt mig om klamydia idag.
Man lär sig något nytt varje dag sägs det.
Idag har jag fått lära mig att om du har klamydia
och sedan petar i ditt öga och sedan i någon annans öga
med samma finger så smittas den stackars jäveln av klamydia.
Då undrar jag bara,
om du nu får klamydia i ögat, åker det rutschkana ner till könet på en gång eller?
Jag förstår ingenting och tror egentligen Linus drev röven av oss fröken!
Och typ, om nu du skulle ha klamydia och peta dig i näsan
och sedan köra upp fingret i min näsa. Skulle jag ha klamydia i näsan då?
Är det likadant med alla könsjukdomar eller?
Jag känner mig som 13 igen. Vart fan ska jag komma med det här egentligen?
Jo, jag vill inte ha klamydia i ögat eller någon annanstans.
Och,
Förbättra sexkunskapen i skolan. Se annars hur det går. Ett gäng 20-åringar utan koll.
Den gnager, river och tär. Den där förbannades längtan.
Men nu vill jag fan veta vad som pågår.
Med mitt huvud vill säga.
Hittade bilder. Gamla som nya.
Vackra som stygga.
Helvetes satans förbannades längtan.
Bilden på min vackra vän när hon nu varit och dansat på krogen
fick mig att i stort sett börja gråta.
Jag saknar henne så.
Bilden på mannen som förr gjorde mig vansinnig
fick mig att tro att jag nog inte klarar av en sommar i Sollefteå.
Bilden på pojkarna som sparkade boll på stranden
fick mig att förstå att jag nog aldrig kommer kunna känna mig riktigt hemma.
Bilden på herrn som petat på mig
fick mig längta efter en vinter med after ski och snö tills jag blir tokig.
(Jag som hatar snö.)
Bilden på fnitter och barnsliga upptåg
fick mig nästan att krypa ur skinnet och försvinna härifrån, nu.
Jag är för feg för det här. Jag kan inte stanna kvar än.
Jag är för vek för det här. Jag orkar inte med all press.
Jag önskar jag kunde fly från det här.
Men är det verkligen rätt väg att gå?
Stanna upp, fundera och gå vidare.
Ska vi alltid gå hand-i-hand från och med nu Sollefteå?
Så gick det till när farfar var ung.
När jag var hipp och cool, liten och ung.
Så kan man förklara det.
Mer behöver jag inte säga.
Nu finns det nerskrivet,
precis som du bad om.
Aldrig ska jag erkänna en Danny-pinsamhet igen.
Se upp, snart kommer vi.
Tog mig hem fort som fan efter jobbet.
Fröken fräken har skrämt upp mig rejält med
historier om 20-åringar som flåsar folk i nacken.
Men jag pinnade på och slapp minsta lilla
vindpust i närheten av mig.
Som sagt, dom vet väl att jag är en jävel på karate..(-fylla)
Hövvet hänger inte riktigt med.
Nu vill jag ut på nya rövartåg.
Saknar så mycket, så länge, så vansinnigt!
Pratades vid med Sandra min kära från Völlan idag.
Hon ska dit redan på torsdag.
Jag vill också åka. Nu.
Det är dags att boka in AS 1000 känner jag.
När jag väl åker, inom kort,
ska vi styras upp och mötas allesammans.
Min stuga är redo för allt!
Allrahelst Jennie, Maria, Sandra, Sofia, jag
och mina kära vapendragare härifrån stan.
(De få jag har är mer värda än flera som jag kunnat haft.)
Im my own worst enemy.
Inatt somnade jag ändå i någorlunda god tid,
att jag inte somnade klockan tolv som jag velat får jag skylla på
fröken och herrn som gjorde att jag somnade i soffan alldeles för länge,
dessutom alldeles för tidigt. Söndagar gör lätt så mot mig.
I vilket fall vaknade jag tidigt imorse, när väckarn ringde 10.30
Och jag kände mig faktiskt riktigt pigg. Hade massor att göra.
Men dum som jag är lät jag mig själv snooza,
vilket alltid innebär att jag trycker av väckaren i sömnen av
någon konstig anledning och sedan inte vaknar förrän flera timmar gått.
Precis som idag!
Så, nu sitter jag här. Nyvaken. Har precis slängt in tvätt i maskinen.
Det jag hade tänkt haft på mig idag. Något jag kan köra upp i röven.
Skulle ha hunnit ner på stan innan fröken Wallinder slutar skolan.
Tänkte ta en fika med henne innan jobbet. För att vakna till liv.
Det är dags att röra på fläsket.
Som jag för övrigt skulle ha blivit av med!
Nu är det slut på pizza-perioden. Hör ni det ni två?
En Matilda utan en Carro på rövartåg.
"en matilda utan en carro på rövartåg det är ju som en pizza utan flott
det går bara inte!" - Fröken Wallinder
Bör jag känna mig stolt?
Hedrad?
Laddad, peppad och sugen är ett som jag är.
Men jag vägrar planera. Mer än skivor.
Danny får tydligen inte följa med.
Det känns som det börjar bli dags för dagens sista cigg.
På med flanellpyjamasen bara!
Cry my eyes out.
I walk, the record stands somehow
Thinkin' of winter
Your name is the splinter inside me
While I wait ...
And I remember the sound,
Of your november downtown
And I remember the truth,
A warm december with you
But I dont have to make this mistake
And I dont have to stay this way
If only I would wake
The walk has all been cleared by now
Your voice is all I hear somehow
Callin out winter,
Your voice is the splinter inside me
While I wait...
I could've lost myself
In rough blue waters in your eyes
and I miss you still"
- Joshua Radin - Winter
(Delar och hop-plock.)
Det är så vackert att det gör ont.
Och det är inte ofta det är så.
Gåvan att beröra,
den ska man vårda ömt.
Det är ett som är sant!
Jag borde ha funnit mig själv nu.
Höjden av pinsamhet ta mig fan, att jag alltid ska vara värst.
Ett måste inför fredag!
Jag skäms ögonen ur mig. Men med tanke på allt ont jag gjort mot människor i mina dagar
måste jag väl för en gångs skull göra något ont mot mig själv också?
Det hör som till.
Och det här gör ont.
Att erkänna att: JA, jag gillar faktiskt den här låten. Trots att det är pinsamt!
Härntan, fredag, jag och hiphopparna. Danny ska med i bilen tillsammans med Snook,
annars stannar jag hemma Fröken fräken. Så är det bara.
Nu fick jag det sagt. Och, vi behöver helst aldrig mer nämna det här.
Min käre vän, man och vapendragare herr dator. Where are you?
Vart fan har min dator tagit vägen?
Det undrar jag. Jag saknar honom så.
Nu kommer det en ny herre i mitt liv skulle jag kunna tro.
Om jag inte ska göra könsbyte på han och skaffa en tjej.
Vi kommer kanske bättre överens.
På tal om herrar.
Det var nästan lite löjligt igår.
Jag har brytt mig om jag orkat. Men det gör jag inte.
Och.
Du är allt jag sagt. Frågan är bara vad som sker efter det.
För övrigt.
Till den detta berör.
Nej, jag hatar inte. Jag är glad för vad ni har.
Vad som än sagts sas det nog för att läka sår för stunden.
Sen får man tro vad man vill.
Men jag hatar inte. Det är ett som är säkert.
Några fler kodade lösningar jag måste skriva för tillfället tro?
Sure hope not.
Förvirringar och helveteskval.
Jag vill ju inte förvirra era hjärnor mer än vad de förmodligen redan är.
Så för att reda ut möjliga frågetecken vill jag förklara att alla personer inte alltid är de samma i min värld.
X kan vara någon en dag och nästa en annan.
Matilda finns egentligen inte.
Pej är min tandtrolls-superhjälte, jag har dock inte fått någon fin docka än som Hugo 3 år fått hos tandläkaren.
Min syster är alltid lika snygg som hon var på kortet jag lagt in tidigare.
Fröken Wallinder har ingen någonsin hört talats om förr. Förutom jag. Men det är en hemlighet.
Där har vi förmodligen rett ut en del småsaker.
Kan vara bra att tänka i förväg ibland.
Jag vill ju inte att folk ska "höra" något mer på stan, inte!
And that's just how it goes.
En hel helg utan ett socialt liv. Så känns det. Don't ask me why.
Men det är ungefär lika mycket bluff och båg som självaste Jerry Springer!
Allt har att göra med att jag nog ville gå ut igår,
men att jag aldrig hann och när jag väl vad ready to go så var det packat
och jag kände att vafan, det är Sollefteå. Vad vill det ge mig?
Nada. Noll. Miden. Vilket jag även hade rätt i.
Efter diverse samtal från fulla människor där jag satt på jobbet
kände jag mig mest lättad att jag faktiskt inte gick ut.
Pej hamnade tydligen i någon slags catfight, fast mellan karlar
och blev därför utkörd på moppo med trasig skjorta stackarn. Ny skjorta för övrigt!
Matilda var fullare än ever förr och fick mig inte att förstå något
utav vad hon ville varken med samtal (jag råkade parkera henne), eller med sms.
X var sentimental och ville prata om allt. Nytt. Gammalt. Vilket inte gick.
Inte just då.
Resten var nog precis som förr skulle jag kunna tro.
Och en helg utan det har någon aldrig dött av!
Så, i efterhand ville jag inte ens gå ut igår. Jag ville bara fördriva tid.
Idag har vi ätit pizza. Och hamburgare. Och godis. Och loka-läsk.
Vilket innebär att jag dragit på x antal kilon till förmodligen.
Jag har varit en sån där sken-bakis-människa idag.
Who gives a shit om hundra år?
".Jag är tokfull! Men lag gär ut ändå..skriver detta med årets fyllde hicke men äodå..
jag vet fan inte ens vad jag skrive..vart är du?"
- Citat - Matilda Wallinder
Ja, vi ligger på samma nivå skulle man kunna säga.
Go fuck yourselves.
Det är häftigt att träffa ens ex på stan och när vi då pratar om allt och ingenting,
mitt i allt prat om vad vi är stolta över och att det är skönt att vi mår som vi gör.
Ja, då så säger han helt plötsligt:
"- Men du brukar väl vara med X varje helg? Det har jag hört. Och det stör mig så jävulskt!"
Ja. Det har han hört. För det är så grejen funkar i förbannades Sollefteå.
Här hör man saker. Här tar man saker för givna. Här finns fördomar och patetiska anklagelser.
Sure. Inte jämt. Ibland hör man rätt. Men vafan, jag blir så trött!
Jag sa sanningen. Att visst, X tillhör det glömda förflutna. Det var längesedan nu.
Men att jag inte ville att mitt ex skulle veta eftersom det skulle göra honom illa.
Jag visste det. Jag vet fortfarande. Och nu har jag det bekräftat. Det stör honom!
Så, jag vill tacka er, som framförde det till honom. Jag är er evigt tacksam. Verkligen!
Det kvittar vilka ni är egentligen. Jag skulle uppskatta om ni nu kunde låta mig leva mitt liv!
Ska det vara så förbannat svårt?
Go fuck yourselves!
PS 2.
(Att vi sedan hånglar var och varannan helg, jag och herrn.
Eftersom det är något även vi hör bara sådär.
Jävligt intressant och det visar ju även hur mycket ni har att göra på dagarna!
Innehållsrikt. Intressant. Jag älskar att ni vet mer om mitt liv än jag själv vet!
Det känns tryggt.)
Jag blir förbannad!
Nu kommer allt på en och samma gång.
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig
Det är över nu
Men jag kommer ihåg en helt annan tid
Den är över nu
Det hörs en kall, kall vind som sveper förbi "
Det är härmed klart. Vi har båda gått vidare. Det tog tid, som du sa. Men här är vi.
Lättnad. Kan jag beskriva det så?
Jag vill inget hellre än att du ska må bra, det vet du.
Men det har varit jobbigt tidigare. Att ha velat komma nära, men inte kunnat. Rädd för att såra dig.
Jag känner dig så nära inpå, du känner mig.
Alla fel, alla brister. Men du accepterade, tog på dig, fanns till och älskade.
Jag kommer alltid älska dig, precis som jag sa. Men vi kommer aldrig mer finnas till.
Det är skönt att nu kunna prata om det här utan att veta att det tär i dig.
Du vet var jag finns om något skulle ske. Här. Whenever you might need me.
Det börjar låta högtravande och löjligt, men jag menar det. Vem vet vad framtiden har att ge?
Ingen kan svara på hur vi kommer reagera senare. Men, just nu vet jag hur det är.
Aldrig, kan jag lova. Kommer jag låta någon styra mig och säga, gör si, gör så.
Det vet du! Det ska mycket till för att styra mig.
Så, dina värsta farhågor kan du slänga åt helvete med en gång.
Vi är över nu!
Jag har älskat dig. Kommer älska dig. Aldrig glömma dig.
Ta hand om dig är du snäll!
I saw the sign.
PS.
Jag har drömt sjuka drömmar inatt. Det blev minsann lite läskigt mitt i natta.
Först och främst var det tänder iblandade, världens sötaste Chris
och fröken fräken herself hade också sin del i det hela.
Kan alltså ha att göra med min ångest över vad jag ska göra i sommar.
Eller?
Jag hajar ingenting.
För en snabb genomgång såg det ut ungefär såhär.
Jag vaknade en morgon då vi varit på efterfest (?) någonstans.
Tyckte att käften kändes helt ramsne och såg i spegeln att jag fått glugg, igen!
Grejen var bara att den inte såg ut som min ursprungliga glugg jag hade, senast vid 11 års ålder.
Den här var så sidan av mitten tänderna liksom. Anyway.
Jag skulle den dagen jobba i min bar i Grekland,
vilket betyder att du måste vara döende för att inte komma.
Ungefär.
Jag frågade därför Matilda om hon kunde fråga Chris, men han sa nej.
Jag fick panik, eftersom 2 sekunder senare var jag två tänder fattigare i munnen.
Men tänderna i handen letade jag rätt på Chris som först sa nej,
men då han såg what kind of state i was in, lovade att ta baren åt mig eftersom jag citerar hur det lät:
"Man kan göra mycket. Men att jobba utan tänder kan ingen göra. Tänder tillhör ens identitet och stolthet."
Så både han och fröken Wallinder begav sig från olika håll för att göra mitt jobb.
Sen försvann den på ett ungefär. Det är såhär jag minns.
Betyder det här att jag kommer dö eller bli rik?
Eller betyder det helt enkelt att jag har beslutsångest och vill göra alla glada?
Tappa tänder vill jag inte göra. Utan identitet är jag ingen.
Arghhw.
Jag är så vansinnigt sliten. Något jag inleder varje dag med att säga.
Men, for real, eller på riktigt,
jag är helt galet trött, kan bero på att vi hängde kvar på stan sist av alla igår.
Jag var inte full. Jag var inte hög. Jag var bara rastlös.
Men, jag tog min taxi hem och gick och la mig.
Tycker synd om fröken fräken som hängde på stan lika länge som mig,
men som fick gå hem med stavar som hon hivade efter att fingarna frös fast
och som var tvungen att kliva upp tidigt i ottan för att börja jobba klockan 8!
Det är den skönaste delen med mitt jobb.
Huvudsaken du inte kör frukost slipper du kliva upp sådär snusk-tidigt.
Det är ändå dags att börja göra mig i ordning.
Packet ringde fem imorse. Då är jag far away sedan länge.
Och ja, jag vet att jag svär för mycket för mitt eget bästa!
Hej, hej HALLÅ!
Fröken fräken fattar.
Ni andra behöver inte ens läsa.
Det är sent.
Det är natt.
Jag ska sova. Men först en rök med bruttan.
Vi vill veta allt om varandra.
Speciellt efter ikväll kan jag lova dig käre du.
Aj, oj, whoa, what?
Det här kan bli intressant.
Och nej, jag är inte full.
Jag vill bara inte att du ska fatta!
Me and my partner in crime.
Det är för övrigt fixat. Jag har ledigt.
Nästa fredag drar vi till Härntan och härjar.
Närmre än Åre. Vi får hoppas vi inte missar det igen bara.
Petter. Repa skivan!
Just another friday.
Just another friday.
Jag älskar fredagar. Trots att de innebär jobb en hel helg framåt.
Men det är nu allt händer.
Det är nu jag träffar folk hela tiden.
Det är nu jag får göra vad jag vill göra på jobbet.
Att det sedan resulterar i after works, skratt och roliga kvällar,
det gör bara dagen bättre!
3 timmar senare i telefonen, ja då somnade jag till slut.
Därför är jag vansinnigt trött idag.
Men en dusch och lite pepp-musik löser det.
Ska ner på stan med mamma och fixa knappar till koftan
hon stickat till min kära Eleni som inte längre befinner sig i NY
utan på Korfu.
Där kan hon behöva den minsann!
Have a nice day!
Hemliga beundrare med bomber och granater.
Hört på stan. (Nog nära sanningen.)
- Din kompis var hit och hämtade en familjepizza nu ikväll.
- Vilken av dom? Så att jag kan ringa och jävlas.
- Han som du var på cafét med idag. Per eller vad han heter.
Till saken hör:
Mina kompisar äter alltid pizza
Per är rädd att denne man är tänd på honom
De har aldrig presenterats för varandra, trots att Per skaffat smeknamn åt karln
Per är övertygad om att han vill ligga med honom, men att det inte går
Han kan Pers namn bara sådär
I know you're reading this lille Pej, jag lider med dig!
HAHA!
Jag längtar efter en dag som igår.
Until I find my place I look for something new
And that's how I get my kicks
It's a constant search for something
Something more than this
Nothing left to do, nothing left to say
Cause I'm already on my way
Might have the wind in my face
But at least I'm on my way"
- Bombshell Rocks - On My Way
Grymt skön låt. Det är nästan så att jag är kär.
Till att börja med.
Det känns som jag. Det känns som vi.
Så jag saknar er. Så jag vill ha er här.
Så jag vill iväg. Bort. Nu. För stunden.
För evigt?
Jag kan inte rota mig. Vad är det jag intalat mig själv egentligen?
Försöker jag göra något som kommer sluta i kaos?
With open arms i welcome you.
Såhär, som jag ofta gör när jag känner mig rastlös.
Jag har fan suttit här och beställt bort massor med pengar,
det vill säga pengar som jag inte ännu fått men kommer få.
Nya kläder var det här!
Stod på jobbet idag och kände att jävlar i jesus,
nu var det längesedan jag köpte något nytt att ha på mig!
Egentligen är det bara hitte-på, jag köpte något nytt senast förra veckan.
Men det kliade i fingarna, så nu har jag fått det gjort.
Dumt kan nu säga. Bra tycker jag.
Tills räkningarna kommer!
Tack och lov så funkar det ju även att skicka tillbaka
om något skulle sitta snett eller vint.
Eller ja, om jag nu inte skulle få på något.
Så härmed önskar jag mer sol än ever
och låt våren komma jävlar amalia!
Ihålighetens ögonblick.
Det var konstigt.
Allt verkade så långt bort, men ändå så jävla nära.
Du skattade, var lycklig och jag såg hur det lyste ur ögonen.
Allt det på en kort stund.
Aldrig har jag väl varit gladare för någons skull,
jag önskar dig all lycka i värlen!
Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig liten.
Ensam. Borta. Förlorad.
Jag är way over it, har varit de senaste åren.
Vi hade vårt.
Det var bra när det var bra och dåligt när det var dåligt.
Precis sådär som det bör vara.
Ändå hugger det till lite och jag börjar att sakna.
Men det enda jag saknar är att vara kär,
i kärleken i sig vill säga.
Du vet var jag finns om det någonsin skulle behövas,
var nu rädd om dig och sköt om dig.
And may you have a wonderful life!
Another day here where i am.
Det är dags att pinna på ner till stan snart.
Jag jobbar ikväll, igen, som Frida skulle sagt.
Men det är skönt. Jag slipper sitta hemma och tjura över att jag inte hittar någon lägenhet.
Behöver inte tänka på att jag inte har min dator att leka med.
Och, jag får pengar för det.
Vilket är något jag behöver. Since it's a rich mans world.
Måste nog fixa något att äta först,
det glöms bort så lätt då jag sover så länge om dagarna.
Det tog stopp.
Medelhav vs. Ångermanälven?
"Well it's over and a letter is flying high
Out the window to catch a hand of thine
Could the founder release it's bloody words
Scream the anger and sorrow of a girl"
Egentligen vill jag ha sommar, sol,
grönt gräs, värme och öl.
Allra helst stränder, medelhav och ginhitõs på det.
Vad väljer jag?
Man får ju faktiskt inte alltid som man vill.
Nightmares.
Självklart ska ni väl få veta att jag drömt mardrömmar inatt.
Det började såklart med alla låtsassjukdomar,
men hela grejen var att jag faktiskt hade dom. Så nu känner jag mig nojig igen!
Sen, en lite oväntat vändning och herrejävlar vad rädd jag blev.
Jag drömde att jag skulle färga mitt hår än en gång,
men när jag kollade i spegeln var jag blond.
Aldrig har hjärtat stannat så fort som det gjorde då,
aldrig stannat ever säger ni. Men det kvittar.
Blond. Är det min största mardröm för tillfället?
Att jag senare gjorde ett tidsfördrivstest nu där det sas att jag är blond.
Eller menad att vara blond kanske.
Det gör ju inte saken bättre.
Ska jag behöva gå omkring och vara rädd för mig själv på dagarna?
HALLÅ eller ännu värre GOMORRON?!
Eller hälsa på, kan man ens kalla det så?
Tveksamt.
Anyway, häromdagen klockan 11 vaknade jag av att någon
skrek HALLÅ?! och väckte mig ur mina drömmar.
Död, dödens, dö. Låt mig vara, ville jag skrika.
Men jag knep käft och efter några minuter kunde jag sött somna om.
Nu idag var det mamma som kom förbi här och skrek, GOMORRON!
Jag svarade såklart inte eftersom jag sov som skönast,
då hör jag henne prata med hunden. Säg att nej, här var det ju ingen vaken osv.
Är bara tysta så vaknar jag när jag vill, så känner jag!
Egentligen sitter jag här och skrattar,
för det är ju bra att de väcker mig. Jag har vänt på dygnet!
Något så urbota dumt banne mig.
Inatt blir det ingen dator.
Jag tänker inte sitta här och slösa tid innan herr dator himself återuppstått!
Lögn och båg, var det där. Precis som Jerry Springer!
Jag är ond, jag vet.
Jag kan fan inte låta bli att må lite illa,
trots att jag tycker så synd om de där människorna.
Min mage vändes upp-och-ner, jag är vekare än jag trodde.
Vafan, det där med barnen i Afrika som inte fick mat
då man vägrade äta upp grönsakerna på tallriken
kanske inte bara var något mammor sa?
Men det borde ha varit mer som att,
släng inte bort mediciner för det behöver dom.
Eller duscha inte för länge, för barnen i Afsika har inget vatten.
Säga vad man säga vill, men maten på min tallrik
som barn hade möglat innan den kom ner.
Så inte fick hon i mig mer mat inte.
Nu svamlar jag bara, jag är trött.
Men jag mår illa
OCH
jag tycker synd om dom!
Rädda mig från det onda!
Har blivit informerad av fröken fräken herself
att bronkit är en luftrörskatarr och även något vi ska hålla oss ifrån.
Ja, det kan ju vara bra om det är något farligt.
Maria från Völlan har skickat meddelande om att
hon sprang på lilla Jennie på skalet men att
inte smaskiga nyheter fanns att hämta.
That sucks, another day with nothing then.
Hon ville att vi skulle höras när jag är ledig eller då jag ska till fjällen.
Då slog det mig att hon kan ju fan åka ner med oss,
mindre plats i bilen men mer plats i plånboken.
Nu ska jag planera på riktigt!
Och, inatt kommer det drömmas mardrömmar på Översten.
Sjuk i huvudet som jag blir ibland satte jag mig och googlade,
ja fan, det är fränt att googla,
efter alla dessa sjukdomar som jag trott jag har.
Vi är lyckligt lottade människor som slipper!
Ta i trä.
Utav dem alla slår ebola allt,
jag tycker så synd om dem att det värker.
Isn't life unfair most times.
NU är det natt för fröken Lundgren!
En typisk nattblog skulle fröken Wallinder säga.
Dags att lägga sig säger jag,
här blir det minsann inga barn gjorda.
Och det kommer det aldrig bli heller.
Jag har kommit fram till att jag kommer
bli en käpprätt åt fanders usel mor.
Därför vägrar jag bli en sån som jag sitter
och svär åt själv dagarna i ända.
Jag lägger ner, inte en tanke ever på barn.
Om möjligt inte den lille söte jag vill
ha som ska vara adopterad och kunna
prata minst tre språk bara sådär.
En sån vill jag ha, och då ska jag vara
världens snällaste mamma för evigt och evigt!
Mr Svensson, det är inget för mig!
Släkten är ta mig fan värst, no matter what you say.
Mamma har ju som redan sagt skaffat sig en så kallad stick-blogg,
där hon verkar trivas som saltet på lakrits i att snacka
om diverse garn, tyger, mönster, uppladdningar av stickningar osv.
Hon är duktig, det kan ingen ta ifrån henne.
Att hon sedan inte är en stjärna på att fotografera,
det hör inte hit,
men att ladda upp såna här bilder på mig syster i hennes
nya favorit-pippi-tröja, där går fan gränsen.
Det var så roligt då jag såg den att jag höll på att skratta sönder lungorna!
Även att Malin förmodligen inte sett den och skulle dö
om hon förstår att även jag har laddat upp den.
Hon är snygg egentligen! Jag lovar.
Vinegum och vinballar.
Hört på stan. (Nog nära sanningen.)
- Brukar du knulla när du går ut?
- Jag försöker ju men det skiter sig ju jämt. Vinballe du vet.
Jag skrattade!
Herr dator drog sig långt tillbaka.
HAN med stort H.
Han som var min nye kärlek, som jag tänkt dela mitt liv med.
Han som jag älskade mer än allt annat, han som bedrog mig och gick och dog.
Precis han, Herr dator, han blev inlämnad idag.
Fick senare ett samtal av en K. Jönsson som berättade att mannen i mitt liv minsann
var tvungen att åka hem till sitt hemland.
Är det dags för mig att sluta försöka få ihop med invandrare eller?
Varför var han tvungen att åka hem undrar ni,
och ja, det kan jag snällt berätta.
Han var så mycket som död vid ankomst.
Vad är det för dumt jävla land som skickar döda män till ensamma fröknar som mig?
Vill de krossa mitt hjärta eller?
Vid vidare frågor från mig som ungefär;
- Jaha, vad händer nu. Får jag en ny dator eller?
Svarade herr K. Jönsson som han presenterade sig enbart att;
- Ja, det är ju det vi ska kolla på.
VA?! Kolla på?! 2 dagar tillsammans. Är det allt jag får?
Jag kommer sörja dig käre herr dator. Om inte fröken Wallinder hade jobbat imorgon hade
jag minsann ställt till med en minnesstund utav dess like.
Nu ska jag lyssna på smörballader och gråta en skvätt.
Coweye is my middle name.
Efter vad jag nu vuxit upp med under flera herrans år
så måste jag få säga att jag såg mig själv på tv-n idag
under en reklampause nu såhär för en pisskvart sen.
Det lät ungefär såhär.
"Jag äter gräs, iddisslar och mjölkas.
Jag äter gräs, iddisslar och mjölklas.
Undra vad dom gör mer av mjölken
än bara mjölk.
Näe, bäst jag fortsätter beta."
Bregottkossorna är grymma.
Bäst är att min treåriga kusin Hugo
numer säger att jag är på tv-n när
de kära reklamerna kommer på.
Tack David!
This is who I am, just leave me alone.
Har skramlat ihop det sista nu såhär,
känner mig som Kajsa Kavat när hon vill köpa
polkagrisar och dockor och vad fan det nu är hon vill köpa.
Jag ska dricka kaffe, det är ett som är säkert.
Just nu känner jag mig inte rikast i världen,
vafan, jag är alltid van att ha pengar.
Men inte idag inte.
Datorn ska tillbaka, det är ett annat som är säkert.
Nu ska du få ta mig fan.
Spy ner någon, ja jävlar. Det kan bli intressant.
Mr.Petter har inte gett några klartecken eller
svar överhuvudtaget. Konstigt.
Hur kan man avvisa en så fin kommentar?
JAG VILL JU INTE ATT MATILDA SKA BÖRJA GRÅTA INTE!
Bite me.
Förstår mig inte på varför jag vägrar lägga mig i tid,
när väckarn ringde idag runt en 10-11 så
hörde jag den knappt utan stängde av bara i ren reflex.
Det slutade med att jag nu, halv 2 sitter här nyvaken.
Det är fan pinsamt. Mig kan man inte kalla vuxen!
Loppor och löss springer omkring överallt,
jag tror fan jag drabbats av klisjukan dessutom.
Är dessutom fortfarande förbannad för datorn,
måste försöka få den inlämnad och det nu!
För övrigt vill jag åka till Völlan inom kort.
Helst nu. Och mötas upp med alla galna bovar och pirater.
Vi ska härja, sjunga och dansa mest hela dagarna långa.
That's the way we do it.
Once an angry lady, always an angry lady.
Nu har det lagt sig, vansinnet.
Jag är absolut inte lika arg längre
och det blir inga stjärnor och smällar a'la cartoon network
när jag blinkar och tänker på saker som gör mig arg.
Jag vill inte längre slå något hårt.
Få ur det bara, här funkar nog bättre än everstans.
Nu ska jag röka med fröken över telefon,
för röka själv är som sagt en rädda-mig-ifrån grej.
Allra bäst vore det att sluta med det helt eftersom
vi båda drabbats av bronkit men jag ska vara
vrång som vanligt och lyssna på Herr Jonsson
som tycker att jag ska fortsätta röka och byta tillbaka
till telia så jag får fylla på telefonen med 3-400 i veckan
Han är en klok man i Ramseles skogar.
En sommar med det här så överlever jag allt!
Give it a go, let it out.
Jag är förbannad på mamma som är så vansinnigt konflikträdd.
Jag är förbannad på min låtsaspappa som gör mig så arg och inte visar känslor.
Jag är förbannad på min lillasyster som skriker tills hon får vad hon vill ha. For real, skriker.
Jag är förbannad på min andra lillasyster som är så mycket 16-år och så lite ansvar.
Jag är förbannad på min pappa som har släppt taget om oss och av någon anledning aldrig hör av sig.
Jag är förbannad på vintern och den här jävliga kylan.
Jag är förbannad på min dator som bara la av utan anledning.
Jag är förbannad på Matilda som fick mig att tro att hon var bitter, fast hon inte var det och det blev psyk.
Jag är förbannad på min kompis som alltid hälsar på när jag inte vill.
Jag är förbannad på att det finns sämre med lägenheter här än i helvetet.
Jag är förbannad på nätterna, de där, när jag inte kan sova fastän jag verkligen vill.
Jag är förbannad på att jag läst ut alla böcker jag har och nu inte är hemma och kan ta några nya.
Jag är förbannad på att inte känna mig välkommen.
Jag är förbannad på att chansen ligger framför mina fötter och ändå har jag inte tagit den.
Jag är förbannad på verkligheten som gör så ont att jag oftast vill fly.
Jag är förbannad på Sollefteå och dess befolkning, hitte-på och bluff och båg är allt vad det är.
Jag är förbannad på människor som inte kan hålla sig till sitt utan måste lägga sig i andras.
Jag är förbannad på trångsynhet, bondtänkande och idioti. Falskhet, hånflin och tjafs. Nötter och pack!
Jag är förbannad på allt detta och lite till.
Men mest av allt,
är jag förbannad på MIG SJÄLV!
För att jag är för feg för mitt bästa. Att jag vill fly verkligheten, att jag inte kan stå upp för mig själv, att jag skyller över det onda på någon annan istället för att stå för var det kommer ifrån, att jag inte tar kontakt med min pappa och ser vad som händer, att jag bråkat med min syster så många gånger sedan jag kom hem att jag skäms, att jag mår dåligt ibland även om jag inte vågar visa det, att jag ler och är trevlig trots att det river i hjärtat, att jag inte sa vad jag tyckte när jag fick reda på allt era idiotiska varelser och att jag inte skällde ut er efter noter, att jag vill hugga moraknivar i skärmen på min förbannade dator, att jag hugger så fort jag känner att det kommer för nära, att jag sitter här och skriver och då får alla att tro att jag är en misslyckad människa som mår dåligt på nätterna när jag faktiskt bara kommit in i en period, att jag inte har sökt upp någon att prata med tidigare och även inte än när det finns saker att bearbeta, att jag dricker för mycket när det är fest, att jag skriker och gapar när jag blir vansinnig, att jag behandlade dig så som jag gjorde när du egentligen var allt, just då, att jag tog all skit som blev kastat i ansiktet på mig när jag var ung och dum, att jag var med dig trots att jag visste vad du var för skrot och korn och att det sas att du hade någon riktig, att jag inte tar tag i det som jag kan göra med mitt liv nu och försöker få det till något hållbart, att klockan är halv tre och jag fortfarande inte gått och lagt mig vilket betyder att jag kommer sova bort halva dagen imorgon, att jag slösar alldeles för mycket pengar, att jag flackat omkring så mycket att jag nu inte kan känna ro någonstans, att jag saknar alla jag mött under årens gång och att jag är värdelös på att hålla kontakt!
I have to make peace with myself.
Nu känns det lite bättre.
Och nej, jag är inte helt riktigt så psyko som det kanske kan verka.
Käre herrar, ni får ni väl lugna ner mig.
bara började visa blåskärmar och rappakalja.
Är det inte vackert så säg,
fröken Wallinder tyckte jag skulle blogga för
att lugna ner mig.
Men, det räcker för en sekund med det här
och jag smälter som socker i hetvatten.
Vart tog alla snygga killar i Sollefteå vägen?
Jag är helt jävla vansinnigt förbannad.
Det är fult att svära, i know. Men det skiter jag fullständigt i just nu.
Jag är vansinnig. Det har kommit tillbaka.
Några gram lugnare än igår, men det är fan nära
att det ska börja brinna i hövvet snart.
Min kärlek ja, herr love himself som jag skulle leva med för evigt.
Han gav upp den dumme jäveln!
Efter 2 ynka dagar tillsammans, hur fan ska jag nu överleva?
Jag säger ju det. Jag måste köpa katter och bosätta mig i ett tält i Helgum.
Där får man vara ifred. Och där behöver man inte någon kärlek minsann.
Jag trodde vi betydde mer än så för honom,
men där hade jag fel. Han bedrog mig.
Som alla dessa andra svin som vandrar omkring.
La av bara sådär. Jag har lust att hugga moraknivar i skärmen
på den blå rutjäveln som hånflinar mig i ansiktet
så fort jag försöker något.
HELVETE!
(Märks det att jag är hatisk eller?)
OCH, så ska jag spy Krister i munnen då jag ser han.
Get me ready quicker than ever, or im in trouble.
det var välbehövligt.
Känner mig inte som en zombie längre.
En dusch på det här och några minuter till
så bör jag vara fit for fight.
Lite bråttom börjar det allt bli med tanke på att
jag jobbar snart och ska fika med Per först.
Men det är ju ändå såhär att min största kärlek lämnar
jag inte gärna bakom mig bara såhär.
Nu är han min och vi kommer leva lyckligt.
DU hade så mycket med mig att göra då, härom månaderna.
Det rann ut i sanden. Att komma ikapp nu går inte.
Inga snälla ord eller lösningar finns,
det var meningen att ske.
Pengar kan inte köpa lycka, så egentligen ska du inte tänka på en jugoslav.
"Du kan inte gifta dig med en jugoslav,
det funkar inte så.
Spelar ingen roll hur tjock sedelbunten är,
är du inte kär så funkar det inte.
Man kan inte köpa lycka,
och jugoslaver tänker enbart på sina pengar
dom kan inte bli kära!"
- Föreläsning av gäst på jobbet härom kvällen
Jag har väl aldrig sagt att jag ska bli kär i en jugoslav?
Inte det.
Men det låter ju som det vore kört
för vem som än faller dig för en.
Otur.
Det ser ut som att det kan bli tacos till frukost med Per.
Om jag nu orkar ta mig ur sängen,
är så vansinnigt trött. Inatt ska jag sova!
Life got in the way, as normal.
"And I wanted you so much
Just like I do right now
I wanted us to be the one the poets write their books about
I wanted it to last
I wanted to grow old
But life got in the way"
- Sister Hazel - Life Got In The Way
Det är vackert.
Det är sant.
Det är förjävligt.
Något det inte är,
det är fränt!
Men det här är vad som får avrunda min söndag.
Jag hoppas livet inte kommer i vägen fler gånger.
God natt.
Träskjävel försvinn ifrån mig omedelbart.
Vad fan hände?
Det där träsket fullt av dumhet,
det är ett ställe jag hamnar på titt som tätt utan att faktiskt vilja.
Vad hände med min förmåga att motstå?
Det är något med hela saken som är så
vansinnigt tilltalande att jag skulle släppa allt,
om än bara för en stund.
Idioti, det är världen du lever i.
Jag vill inte ha mer mig dig att göra, egentligen,
ändå lyckas du leta dig in och vända allt upp och ner.
När som helst. Var som helst.
Det räcker fan i mig nu.
Jag ska dränka dig i en sjö av mineralvatten och smågodis.
En viss charm har det allt, men det är inte värt det.
Och här har fröken fått sig en äkta nattblogg,
lagom såhär efter sista ciggen.
För här fick jag inte något vettigt sagt inte.
Aldrig, eller?
Men, till whoever that might read this,
jag är inte bitter.
Det är bara orden som kommer ut lite som de vill,
och jag är för trött för att säga ifrån.
Jävlar i min lilla låda, nu har klockan blivit mycket!
Ett misstag växer sig snabbt stort, fult och lila.
Inte i helgen utan nästa.
Det är inte Åre, helt klart inte.
MEN.
Det är roligt. Det är iväg.
Det är verklighetsflykt. Det är kalla det vafan du vill.
Det är något vi måste göra för att överleva!
Hjärtat har knipit till en gång och flera den sista tiden,
först och främst saknar jag Funäs. Allt, alla, vi, dom.
Till och med jobbet kan du tänka dig,
rensa avloppsrör och blanda drinkar.
Människorna, vardagen, vädret, after skin.
Sen är det den där jävla ensamheten igen,
mer än två gånger på en vecka bådar inte gott.
Jag gillar det, mer än ofta. Men dagar som igår, då funkar det inte.
Herrn framför mig är ju som sagt min nye kärlek,
i ärlighetens namn kan han nog inte göra allt jag vill dock.
Han ger ingen värme på natten och drar säkert för mycket el!
Blir jag någonsin nöjd? JA. När allt går som det ska.
Helst nästa helg.
Kickstart My Heart!
Gud och jag kommer aldrig bli vänner inte.
vaknade på den sköna madrassen. För övrigt en god vän till mig.
Såklart hade all luft pyst sin kos och det var som att
vakna upp i en grop. Jag gillare!
Alldeles för ljust för det första, något som inte bådar gott.
Soliga söndagar får mig bara att vilja kväva mig själv
och vakna upp en vecka senare då allt blivit grått
och mulet igen, fan sol på en söndag?
Det är då man ska ligga hemma och fisa under täcket,
orka aldrig med ljusa promenader och skit på söndagar.
Ge mig sol en måndag, tisdag, lördag eller tors hammardag för fan.
Aldrig söndagar.
Jag gillare. Att det inte spelar någon roll vems väder det är,
för mig är det alltid fel. Nu får du fan slå mig fröken!
Min nya kärlek.
Och när man är kär så bryr man sig inte om annat,
så är det bara och jag kan inte sluta.
Dåligt samvete har jag i och för sig,
när fjöken och hejjn suttit och väntat fler dar
och jag ändå inte är färdig men måste bli!
Ursäkta mig, jag är lite skadad.
Här kommer jag hänga mycket nu,
datorn är min nye vän.
Det kan nog inte bli värre egentligen.
Ibland är det inte lätt inte.
I just can't get enough.
Förbannades morgon.
Jag kan även berätta att vädret är mulet,
snön smälter fortfarande bort.
Allt ser trist ut,
tills man kollar upp mot Hallsta och ser att det håller
på att spricka sönder i molnen. Äntligen!
Drömde om sommaren. Utlandet.
Har jag verkligen bestämt mig för att göra det rätta?
Frågan är om jag ens bestämt mig.
Jag vill fortfarande tro att jag tar var dag som den kommer.
Just nu ligger jag inte i lä med att vara långsam.
Gör mig i ordning och jobba hela dagen lång.
Vi hörs på stan!
Carpe diem.
Nu får det vara nog.
Är det helt hopplöst?
Nu är det natt. Jag är inte trött.
Som jävla vanligt.
Jag svär på tok för mycket för mitt eget bästa.
Hade det varit som de sa när jag var ung och skör,
att tungan blir svart,
då hade mig fan ruttnat bort för längesedan.
Och tänk vad jobbigt det vore utan tunga!
Hur skulle jag då kunna äta banan&rödbetsglass?
Vems jävla påhitt är det skulle jag vilja veta,
hur fan kan man komma på något så vansinnigt?
Jag är inte trött, eller hur var det nu jag sa?
Yreri, det är ett starkt tecken på att jag borde varit i säng för minst en timme sedan.
Men, vem ska jag kramas med när jag blir stor?
Måste jag köpa mig en katt och bli en sån där enstöring?
Jag som hatar katter!
Nothing beats my mother.
Allt jag vill ha, det kan hon knåpa ihop på ett eller annat vis.
Och fort går det. Tjoff så har hon något färdigt.
Det är inte utan att jag blir lite stolt.
Lite synd må jag säga att det är när jag inte ärvt
någon utav de där "handy" generna. Förbannades.
För att göra lite gratisreklam, kolla på:
http://calcamel.blogg.se
Ses det något intressant hör av er ta mig tusan.
You won't regret it.
(PS.
Sjalarna är sjukt sköna och Åremössan sitter
på huvudet på en hel del i denna stad.
Själv har jag 3. I love it.)
Inget slår mammor, de är alltid bäst!
Borde jag kanske börja med PR?
Öh, njae.
Allt har sin charm, trodde jag visst.
Vintern är fan i mig en tragisk årstid,
jag menar, som nu.
Jag gled på jobbet idag, bokstavligt talat. Utan att krascha. (Applåder.)
Det var mulet, blött och trist.
En röksväng under dagen så såg jag solen på solberget,
as we call it. I ynka 3 minuter.
Fika på rasten med herr Anders och det var skymning.
Hem just nu och det är kolsvart.
Kan man bli annat än deppig?
Min största önskan förutom ett crib, min dator,
ett liv och massa pengar är just nu en sån där
sol-lampa som väcker en på morgonen.
Jag går ju runt som en jävla zombie för tillfället.
Oh me, oh my. Jag gör inte mycket annat än att klaga.
Jag vet.
Men det är lite charmigt också. Annars skulle ju inte jag vara jag.
Och, paniken stiger. Kan jag få ett svar vafan?
Vad händer? Vad hände? Vad kommer hända?
Dumhet är det fånigaste som finns.
För övrigt saknas det en del.
Nu vill jag träffa er.
NU!
We will find you.
It's haunting me.
Vafan, jag dör.
När allt lugnat ner sig och sett bra ut
så sker det. Som inte får ske.
Förbannades satans helvete.
Vi har i alla fall sagt upp kontakten med varandra,
just so you know.
Bright and early.
Jag är uppe vansinnigt tidigt i jämförelse med
vad jag varit mina två lediga dagar.
Kunde som kakan på tårtan inte sova inatt,
men vafan gör det om hundra år egentligen?
Nu jobb-jobb-jobbar jag ända fram tills
helgen är slut och efter det.
Konstant.
Mer pengar in i spargrisen.
För övrigt har jag kanske, kanske, håll tummarna
fått tag på en lya om jag inte blir för snål.
Det är dyrt att bo i Sollefteå tydligen. Wierd.
Och jag är en sån här, som hellre köper nya kläder
än skaffar någon vettig stans att bo.
Anyway.
Det är dags att traska till arbetet. I halkan.
Jag kommer nog slå ihjäl mig på vägen ner, no doubt about it.
Om du kommer hem med Carro is the shit
så skulle jag kissa på mig av skratt.
Tjoll behöver ett ställe att bo.
Jag är ett tjoll som söker först och främst lägenhet,
men sedan kanske även en karl.
Inte för att jag någonsin skulle söka någon såhär,
men ibland kan man väl hoppa över sina egna regler.
Bara för stunden.
Det blir ju så satans ensamt ibland, trots att det är vad jag vill ha.
21 jordsnurr, gillar hästar, vara med kompisar och byta suddisar.
Eller?
Jobbar i stort sett jämt, då jag får. Hänger i gäng.
Dricker kanske på tok för mycket. Luktar inte suddis, lite äckligare kanske.
Någon intresserad?
Lägenheten är viktigare. Har du någonstans att bo.
Hör av dig för då är du min, bara min.
En fin lägenhet så blir du han, jag ska ha!
(Greklands-chips är en last jag har från Dollar Store.
Sånt får man leva med!)
"When im good im good,
but when im bad im even better!"
Kontaktannons.
Det här är vad min mosters man sa till mig att göra.
Jag är inte direkt lika på själv tanken som han var.
Tydligen har det blivit dags att skicka in en annons
i tidningen om att jag vill ha lägenhet.
Bra idé. Helt klart. Kan man hoppas.
Att han sen säger att jag bör även skicka in en
kontaktannons så att jag med lite tur även hittar
en karl är något jag tar avstånd ifrån.
Det kvittar hur många som träffat kärleken på internet
osv. jag gör inte sånt. Det är mot mina principer!
All the best to you, som redan gjort det.
Vad han sen menar, att jag är för ful för att hitta någon
i verkliga livet eller om jag kanske är för dum. Det skiter jag i.
Men jag tänkte såhär.
Jag söker lägenhet!
I Sollefteå. Omgående.
Så finns det något tips, keep in touch.
Trettiotvå tusen saker bara rakt upp och ner.
Jennie hjärtat. Jag ska inte stryka med.
Mina knölar i halsen känns genast bättre
då jag vet att det är en jättefarlig sjukdom.
Mina halsmandlar håller kanske på att
växa ut igen bara? Vafan.
Eller så kanske det bara är vanligt halsont.
How am i supposed to know?
Idag har helt klart varit den tröttaste dagen för detta år.
Jag har inte gjort annat än att läsa, sova
och oroa mig för lägenheter.
Aldrig har jag förstått hur eftertraktat lilla Sollefteå
kanske egentligen är, eller måste vara
med tanke på hur lite bostäder det finns att få tag på.
Jag vill inte ge upp.
Men ju sämre det går desto mer intalar jag mig själv
att det är inte är min lott i livet att stanna kvar här.
Att det är meningen att jag ska åka iväg igen,
leva för stunden och möta nya människor.
Men sen så kommer de tillbaka.
De tusen frågor som nu slåss om uppmärksamhet
i mitt huvud när jag egentligen inte orkar tänka på det.
Men en sak är sant.
Chanser som denna får man annars inte serverade
på silverfat som jag nu fått, och de kommer inte ofta.
Det här är något vanliga dödliga slåss om,
och här står jag och känner mig osäker på hur jag ska göra.
Klarar jag av det? Har jag vad som krävs för att inte falla isär?
Är det egentligen så att man bör vara försiktig
med vad man önskar, för en dag så har du det, mitt framför dig.
Ett råd på vägen skulle jag behöva,
men kan inte få. För det här är något som man inte talar högt om.
Ingen gillar en människa som ger upp.
Is this how it's gonna end?
När jag blir stor ska jag skaffa mig en unge som ska heta Robert.
Men när jag berättar för folk om honom så ska det låta såhär.
- Jobejt haj nyss läjt sig kjypa. Kolla så han fjäser fjam.
- Åh nej, Jobejt haj gjojt illa öjonen. Tjumhinnan haj gått söndej.
- Gjattis Jobejt på fyja åjsdagen.
osv.
Jag vet. Jag är tråkig. Jag ber om ursäkt.
Helt fruktansvärt meningslöst.
But i like it.
Och huvudsaken är väl att jag får ha roligt?
Dra på smilbanden,
det är något alla bör kunna.
Jag är trött. Skyller allt på det.
Imorgon är en annan dag och då kommer jag skämmes ta mig fan.
Diagnostisera det hela och ge mig ett svar.
Ge mig ett svar. För herr Eriksson törs jag inte tro på.
Svaret han sa var så lätt att det inte kan vara sant.
Vägrar tro på någon som har så många r i namnet.
Hypokondrin har iallafall smittat av sig i familjen
och jag har härmed alla sjukdomar ifrån ebola till bronkit.
Den sista för att jag läste det ordet i en bok inatt
om några glamourösa människor i NY där en karln röker och hostar,
ungefär som min tillvaro här hemma i lilla Sollefteå.
Jag röker och hostar, men inte mycket är glamouröst inte.
Två knölar i halsen, har jag jag åtminstone.
Och där får de sitta för herr eller fru doktor är
något jag drar mig för att besöka.
Allt går att lösa med lite blåbärssoppa och alvedon!
En cigg på det här så.
Jestaujang Ojjen.
Vi var och åt pizza häromdagen,
eller rättare sagt dagen efter vår genomtänkta Åre-resa.
I alla fulla fall, för fulla kan man i stort
sett anklaga oss för att vara denna dag,
så fick jag en jättefin pizza av min kompis.
Bakad dagen i ära, fast ja, det får man ju hoppas att de alltid gör!
Helvete vad jag pratar strunt, i vilket fall.
Det här är sånt som händer oss, vare sig man vill eller inte.
Oss kan man inte ha i möblerade rum inte!
- Det var väl barnpizza du beställde, va?
PS.
Ja, jag fick en riktig pizza också.
Och ja, vi har ätit pizza sen dess.
Ungefär varenda dag.
Men det är gott!
Hello sunshine, eller vart tog solen vägen?
Nu vet alla att det kommer fortsätta med att jag ska
klaga, gnälla och bara vara allmänt missnöjd över
hur allt ser ut för tillfället.
Ja, det hade ni fått kunna trott!
Sure, jag älskar inte vintern. Jag gillar inte snö.
Det är mörkt och kallt. Men idag skiter jag i vilket.
Det finns så mycket annat att tänka på.
Som att jag ska få äta tacos alldeles snart!
Har två dagars ledigt. Wunderbar! Idag tog jag sovmorgon.
Ska äta tacos till frukost och tårta till middag.
Can life get any better?
Vi ska ut och röva omkring en sväng till.
Tänk om jag vore rik och berömd, då hade inte Sollefteå
behövt sett oss mer på de här två dagarna inte.
Det är dags att jag gör mig färdig.
Nu börjar det bli bråttom!
Röva runt med mig.
Finare bild kan inte finnas.
Eller jo, möjligtvis finare. Men inte fränare.
Dra mig ut på nya rövartåg och skapa mer auuwrghh.
Eller ja, hur ska jag förklara det?
Förbannat roligt. Det är något vi har åtminstone.
Kolla in fröken fräkens sida.
Då förstår även ni som inte förstår.
Allt är internt i mitt liv.
Förstår du inte, då kan jag inget göra.
OM inte röva runt så kan man säga som Hugo 3 år.
- Skaka på röven (jöven).
Come up to meet you.
Min ständiga följeslagare när saker och ting
inte känns riktigt som de ska har funnit sin plats.
I mina öron.
Kärahjärtanes, ta mig tillbaka till starten.
Coldplay - The Scientist
Är det lagligt att bli så rörd av något
så som jag blir av den?
När jag blir vuxen ska jag bli clown.
Och nu får det fan vara nog med dålig stämning,
ryck upp mig ur jorden.
Jag ska se positivt på saker och ting!
Det är inga problem.
Tunghäfta. Jag vill få ut det. Bara vräka ur mig allt.
Men det sitter fast. Jag är den som sätter det på tvären.
Har jag orkat hålla allt de senaste åren,
då bör jag väl orka resten av livet ut?
Jag är rädd.
Att det ska bli som det blivit med mamma.
Att allt ska komma ikapp när jag är vuxen och stadig,
att jag försvinner ner i ett mörker.
När allt är helt och hållet förträngt och minnet om
varför jag en gång mådde som jag gjorde inte längre finns.
Då det springer ikapp och sliter en baklänges,
utan att man ens förstår varför.
Jag är rädd.
Vill få ut mig allt. Försöker prata om vad jag tänker.
Ändå kommer det bara tomma ord, det är så det känns.
Skulle försöka få reda ut allt med han som jag kommer ifrån,
men hur ska det gå?
Kan man prata då man inte längre känner varandra?
Jag är rädd.
Vågar jag släppa ut det som gnager mig?
Kommer jag bli tokig? Hamna någonstans där jag inte vill?
Är det dags att sluta fly verkligheten?
Jag behöver så många svar men vågar inte ställa frågorna till de som vet.
Jag är rädd.
"Se mitt stora problem är att mina problem
Är så pass små att dom knappt räknas som problem
Men dom gör lika ont för det"
En helt ovanlig måndag.
Grattis kära lilla kusin!
Tänk att vara 15 igen va,
vilken mardröm!
När allt brister så står vi där, nakna för omvärlden.
Ungefär så känns det. Jag har sprungit in i den för många gånger nu.
Allt håller på att rasa,
den vackra fasad som byggts upp under all tid vi haft tillsammans.
Kanske är inte allt så perfekt som det ibland ser ut.
Men vad var det nu som sas? Inte kan väl vi må dåligt,
vi har ju faktiskt allt man kan önska sig.
Kanske har ni rätt. Vi har allt.
Utom kärlek.
Allt bara rusar igenom huvudet, men ändå är där så tomt.
Jag har slutat tänka, orkar inte älta mer.
Helt plötsligt ska vi prata om det,
allt som döljts under denna långa tid ska nu upp till ytan.
Vad har jag att säga? Så mycket som förträngts ska nu fram.
Ändå känns mina problem så små. Vilka är de egentligen?
Det finns barn utan något att äta om dagarna,
som lever på gator utan någon som bryr sig om dem.
Vad har jag att klaga på när mitt liv är en saga i jämförelse till deras?
Jag blir så arg, men det är över på fem minuter.
När jag gråter så torkas tårarna innan de ens hunnit fram.
Ta mig samman.
Utöver det hela fick jag ett oväntat förslag,
hur ska jag kunna orka tänka på det nu?
Och, viktigast. Hur länge orkar jag stanna här hemma?
För alltid? Två år? Kortare än så?
Vad har jag som är värt att satsas på?
Jag vill ge upp nu. Gå under.
Men aldrig, aldrig kommer jag tillåta mig själv att bryta ihop.
Jag klarar mig själv!
Alldeles matt och tom i huvudet, så känns det.
Styr upp mig!
I've got something to hide.
Hej.
Är det så att jag har något att dölja?
Har jag knark i handväskan?
Luktar jag illa när jag är bakfull? Ja, det gör jag faktiskt. Men vafan.
Smugglar jag zigenare i bagaget när jag åker bil?
Stoppar jag bomber och granater i röven för att göra folk illa?
Är det jag som sitter och gömmer på Palmevapnet?
Så jävla många frågor på grund av en mening.
- Carro, nu är du tyst!
Det var vad fröken Wallinder sa när de 7 poliserna stoppade oss.
Sjukt roligt.
FÖR JAG HAR SÅ JÄVLA MYCKET ATT DÖLJA.
I dina drömmar shorty.
Fuck me up from the inside and out.
Fredag. Det innebär jobb, i vanliga fall massor.
Ikväll kommer det troligtvis bli lugnt däremot.
Därför innebär det städning i överflöd har jag hört.
Ja jävlar, det passar mig precis. Jag hatar att städa.
Hata är ett starkt ord som jag egentligen inte bör använda,
men just i detta sammanhang finns det inget annat att städa.
Jag är så jävla opedantisk som en människa kan bli!
Annars ska vi på karaoke och skratta, inte med folk. Åt folk.
That's the way we do it.
Jag har ingen motivation, ingen lust.
Har nu insett att får jag som jag velat så blir jag fast, här,
kanske inte för evigt. Men bra jävla länge.
Jag känner mig instängd. Trängd.
Att jag har vakuum i huvudet och inte får ut något
vettigt av det hela hör också hit. Hjärnan lägger av.
Det är dags att klä på sig. Frukost/lunch med fröken fräken.
Köpa skjorta och se glad ut.
Sollefteå, har vi någonting att ge till varandra?
Herr Kjellvander, i wanna get married and that's now.
Lyssnat på nya skivan mest hela natten och dagen,
han låter så vacker. Han är så vacker.
Kan man säga vacker när det är en karl det handlar om?
Passar han sig inte så byter jag man, det finns en del som sitter
högt uppe på listan och hotar.
Men för tillfället är herr Kjellvander han jag ska ha!
Nu ska jag och fröken äta frukost/lunch snart,
innan jag börjar jobba.
Vi är precis lika snabba båda två.
Det är dags att lägga på ett kol!
Väck mig aldrig igen.
Är fortfarande sjukt seg efter hela resan och allt det där.
Men det var det värt, utan tvekan.
På tal om något annat så ska jag vara tyst.
Har drömt en hel del sjuka grejer inatt,
ena stunden så känner jag mig sure på att det
är här jag borde stanna nu ett tag för att spara lite cash.
I nästa stund springer ångesten ikapp mig
och sliter tag i mig för att jag ska inse sanningen.
Jag kommer inte klara det här. Det kryper i kroppen redan.
Önskar så gärna att jag skulle klara av det,
jag måste komma fram till framtiden. Vart vill jag åka härnäst?
Drar jag nu blir det bara något randomställe där jag
egentligen inte vill hamna säkert.
Förbannades, helvetes, satans jävlar!
Jag hatar beslutsångest.
Annars är allt bara vakuum, orkar inte med det.
Ge mig ett svar och få mig att känna mig hemma.
Miss Argyros i NY verkar ha problem och har dragit
"hem" till mannen i Grekland. Fattar ingenting.
Säger att hon ska stanna ett tag och att det är knas.
Erhm, betyder det att jag kan köpa datorn? Woho.
NY kan vänta. Nu har jag varit till Åre och härjat.
Sa vi söndag igen eller?
"Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem."
Ett litet ps på allt mummande.
Inte att förglömma, jag drack kåsa på vägen upp.
Det var roligt. Lite kisse-på-sig-roligt även där.
Gin och caribez, ingen grape där inte, i kåsa.
Väldans gott. Himla kladdigt.
Bilder finns, men dom ska icke visas.
Och, visste ni den här?
Går ni glasögonbeprydda jävlar in genom
en ytterdörr baklänges nu då det är kallt ute så blir det ingen imma.
Och, ännu en sak. Kallt, Åre?
Say whaat. Vafan, för en sisådär 10 år sedan skulle ni varit med pojkar.
Det där var ju rena rama Bahamas.
Vi hade mycket roligt att prata om fasen.
Skåne bör bland annat tillhöra Danmark,
vore jag kung vore det så.
Det, du, alla är bara så jäkla mum.
Framförallt om man dömer norrlänningar och klär sig som sådär.
Det ska inte finnas på kartan, jesus amalia vi är ju dom bästa som finns.
Hövv i dumme och dum i huvve.
Jag har egentligen så mycket att säga men hövve hänger inte med,
jag är vansinnigt trött efter en jävla intensiv resa.
Eftersom vår Petter-resa blev inställd av diverse jobb
och krångel så bestämde vi oss, jag och fröken Wallinder
för att hänga i gäng hemma hos henne och låtsas vara på Petter typ.
Störtlöjligt kanske, men det vore roligt.
I alla fulla fall så ringde hon mig någon gång där under min
vansinnigt meningslösa tid på jobbet, inte en gäst igår för första gången.
Det var dock bra på ett sätt med tanke på att jag då fick gå 21.30
och därmed hann med att åka till Åre ändå som vi bestämde där
på kvällskvisten. Jävligt spontant, men det var det värt.
Vi missade dock Petter, så-klart! Skratta baby, skratta. Där var jag fyndig.
Lilla hjärtat och alltihop. Jag skrattar så jag kissar på mig.
Matilda rev tv-apparater och kraschade vinglas på vår improviserade efterfest,
vi blev bjudna på en tillbringare av årets första - hembränt med vatten.
Fan, det har jag inte druckit sedan jag var 15 och bodde i Malung. Aldrig blandat dock.
Inte igår heller, den bjöd jag tillbaka på till en termos som jag hoppas ingen
häller kaffe i idag inte. Sangria är godare, vansinnigt mycket godare.
Grannen med glasögonen försökte sova, jag och fröken Wallinder åkte på moppo.
Även att Pej fick följa med till Åje och han tackade Anderjs Ejiksson så mycket för tändajen.
Se, där skrattade till och med dom.
Nu ska jag borsta tänderna innan fröken och jag ska käka pizza.
Vi tar resten sen tror jag, måste vila hjärnan innan jag tuppar av.
Hytta med näven då jag är såhär trött.
- Hej, jag heter fru schysst stil inne på Statoil.
(Där förgyllde vi dagen för två människor åtminstone.)
Mum-mum-mum-mum-mum-mum-mum-mum.
(Det är roligt med internskämt.)
You're so freakin' hot.
En dag då jag kan sova hur mycket jag vill!
Det är underbart.
Men underbart är dessutom kort.
Imorgon ska jag ner och jobba igen,
dubbelpass. Jag får in lite stålers. Im in need, big time.
Knät är fortfarande paj och mer blått än förr.
Ser för tillfället ut som en krigszon. Det är grymt.
I don't make any sence what so ever.
Vad jag egentligen vill ha sagt är att jag är trött,
mitt knä gör ont, det är synd om mig och jag borde sova.
Gör mig snygg.
Överlever jag bland allt bytänk?
Nu har det satts igång.
Mostrarna ska börja leta åt mig eftersom jag är
på tok för oansvarig för mitt eget bästa.
Det är inget jag tycker är fränt,
jag har inte energin att lägga ner tid bara.
Därför sköts det av dem.
Jag vet inte vad jag hoppas,
om jag ens vill att det ska gå bra?
Överlever jag att bo i Sollefteå,
på riktigt,
inte bara en sån här stanna-för-stunden-åker-snart-igen
som jag gjort de senaste gångerna?
Frågan är om jag klarar att stå ut med sånt
som hör till här hemma. Det som jag föraktar mer än något.
Bytänkande och inskrängdhet. Det finns ännu mycket att lära!
I vilket fall.
Hittar jag en lya med någorlunda hyra så stannar jag en sväng.
Jag måste ge det en chans. Fundera på var jag vill härnäst.
Om det är värt det? Åker jag själv?
Klart det är värt det. Jag kommer alltid vara den jag är,
men ibland behöver man tjäna lite cash också.
Vad jag nu behöver är en roadtrip, komma ifrån stan om ens bara för en dag.
Få lite perspektiv på alltsammans. Mätta lusten och se om det går.
Kanske går allt bara åt pipsvängen och får mig att försvinna ännu snabbare.
Hur fan ska jag kunna överleva i en stad där jag måste dricka ihjäl mig för att ens orka gå på krogen?
Hide, dom kommer snart banne mig.
Jag har aldrig kunnat sova sent förr,
idag klarade jag fan i mig inte ens att kliva upp.
Det har inget med de alkoholhaltiga dryckerna att göra,
faktiskt inte,
jag är vansinnigt trött bara. Överallt.
Jag ska njuta hela dan då jag är ledig.
Och yes, allt går som vanligt emot mig.
Tror ni att det blir något Åre med Petter eller? Nae.
Jag måste jobba, eller måste, jag är snäll så jag gör det.
Vi tar det en annan dag fröken och jag.
I övrigt så är huset är mörkt och kallt.
Jag ska städa och tända ljus,
dammsugarn är fortfarande kajko sen det satan dog.
Jag kan får på den, men han sprutar mer än han suger tror jag.
Jag får sopa, sopa, sopa. Snart kommer familjen hem.
Jag vill dra täcket över huvudet och dö.
Det här fungerar inte i längden, jag kan inte bo hemma.
Hittade några vettiga saker inatt, måste nog prata med de två.
Nu är det åtminstone dags att städa,
och att försöka få tag på cigg. Segt.
Mamma om att jag skulle åka till Åre över natten:
- Vi ska dit och kolla på Petter. Jag behöver komma bort en sväng, mamma.
- Ska ni åka till Åre och kolla på Petter Nyholm? Varför det?
I 40-åringars värld finns inget annat än locals.
Inte bara det kära nu.
Jag är trött på detta nu. Är närmare säker att jag kanske stannar,
så länge jag orkar åtminstone och sedan drar i höst/vinter så långt vindarna bär mig.
På ett ungefär till Forsmo kan jag tro, but who cares?
Den stora frågan är.
VEM TOG MINA CIGG?
Jag är nästan säker på att herr Eriksson och Fröken Wallinder fick med sig dom.
Om inte så är det väl Pej som ska följa med till Åje kanske?
(Haha.)
Dagens kissa på sig.
Sov nu era förbannades satar. (j.)
Hej då.
Sad but true. Men inte så jävla sad egentligen. Bara nöjt och vettigt.
Säg vad ni vill men det var fruktansvärt skönt att kunna snacka
med Mrs. det-har-varit-förbannat-dåligt-tidigare,
precis som att vi vore de vanliga människor vi är.
Jag säger aldrig ifrån mig någon skuld,
men
borde det verkligen få mig att må dåligt?
Har det något med mitt samvete att göra? Kanske.
Men igen, jag är inte hon eller han som hör ihop.
Jag är den som inte bryr sig just nu.
Förrän det vansinniga redan har hänt. Jag är den elaka.
Därför ska jag nu gå och sova. Det behövs. Jag är trött.
Men, just so you know hun.
Vi har pratat ett flertal gånger redan och du vet vad både
jag och karln tycker. Vissa ska man hålla sig borta ifrån.
Ta hand om er och kalinixta.
Fröken Wallinder, du betyder trubbel.
Im lovin' it.
Och att tala i gåtor. Dagen efter denna kommer jag
inte minnas det hela, det är fränt. Jag känner mig lika häftig som Dr. Mugg.
Vi hörs i ottan kära du.
Im feelin' sick just thinking about it.
Fränt kanske jag ska kalla det. Förbannades vansinne.
Jag är ju inte den som är den,
men då allt går emot mig som det gjort nu
då kan jag inte inte ens låtsas vara nöjd.
Det funkar ta mig fan inte!
Jag trivs väl som det är ibland,
men allt seriöst snack. Jag vet, det behövs.
Men, stort MEN orkar jag verkligen stanna i stan?!
Skaffa lägenhet och allt sånt seriöst. Funkar det för moi?
Har jag blivit så gammal? Eller är det värt att stanna en sommar i Sverige.
Det är själva frågan egentligen? Vad är värt vad?
En hel sommar. Jag behöver lägenhet.
Jag behöver vettiga människor, fler än bara 2 eller 3.
Jag behöver en lillasyster som mår bra. Jag måste må bra.
Det är mycket som verkar gå åt fanders redan nu.
My darlings, take care ta mig fan så hörs vi!
Rise and shine, freakin sleepyhead.
Jag är uppe, det har jag varit minst 10 minuter.
Är sjukt trött dock, överallt, i hela kroppen.
Förstår inte hur någon orkar med det här i längden.
Jag är imponerad!
På väg att fräscha till mig någorlunda. Det kan behövas.
Seriously.
Nu har jag tappat tråden igen.
Gått in i en vägg av tomhet,
vakuum huvud.
Här blir det inga barn gjorda inte.
Just another weekend.
Eller, va? Nu yrar hon igen. Ta inget på allvar. Inget alls.
(Snook, löjligt. Men är dom snygga eller?)
Ptja, en del. Då och då. Kanske jämt.
Att jag ens har en konversation med mig själv
är ju lite att gå över gränsen om jag får säga det själv.
Jobbet var vansinnigt lugnt en fredag som denna.
Vi stängde tidigt och jag tog en öl på haket med
både Fröken Wallinder, Anders och Per sedan.
Mycket trevligt hade vi tills klockan blev två
och det var dags att ringa herr Taxi för att ta sig hem.
Han tog inte ens mycket pengar idag den sötnosen,
jag blev så glad att han till och med uppskattade det.
Ta mig tusan!
Lördag idag, imorgon. Vi ska ta oss ut efter jobbet även då.
Tillsammans. Jag och Linda. Då blir det livat i lådan.
Hon är peppad som få, jag är alltid redo.
Herreminje, det här ska bli roligt att se. (Rimmet bjudet jag på idag.)
Det är dags att ta sig till sängs har jag fått för mig.
Hörs då!
PS. Pengar löser sig väl alltid mrs?
SÅKLART!
Jag förstår.
Men det är där jag kommer ifrån och,
Vart jag än kommer och går är det nånting som jag aldrig kommer ifrån."
Fröken rock 'n roll är som en tonåring för tillfället.
Han ska jag ha!
Pst, ey dy bryden. Såklart!
Det måste bli av. Jag behöver det. Nu är jag trött!
En dag är bättre än inget.
Vi drar fröken, vi drar. Bara jag kommer ifrån verkligheten.
Cross your fingers.
Vi förtjänar det där ibland. Det gör alla!
Jag är trött på Sollefteå.
Jag kan vägen.
I stort sett. För alla era lyckliga jävlar som jobbar 9-5 jobb.
För mig är det också helg. Snart så.
Helg innbär jobb, men inte ska jag gnälla för det inte.
Jag behöver alla ören jag kan få ihop, fan,
med närmare eftertanke behöver jag förmodligen
runt en sisådär 30 000 för den där roliga NY resan.
Det just för att den ska bli rolig!
Sjukt, det kommer jag aldrig hinna.
inte då jag slänger pengarna runt mig som om de
vore något jag skiter ut när jag är bakfull.
Styr upp mig!
Har tänkt försöka mig på att slänga i lite färg i håret,
på egen hand för första gången ever.
Jag har så jävla mycket hår. Okej, det där lät illa.
Jag har så tjockt hår. Det lät bättre.
Just nu spelar det ingen roll, jag ser ut som skalle-Per
när utväxten börjar komma. Tjusigt värre.
Det här kan bli jävligt intressant. Wish me luck.
Idag vill man inte vara jag inte.
Idag vill man fan inte leva mitt liv kan jag lova.
Först ramlade jag utanför jobbet.
Ja, jag ramlade. Ovanligt va?
Det var ju inte första gången på den här veckan,
så jag slog knät åt helvete och svor.
Hela vägen ner gick bra och så precis utanför dörren
är det blankis och jag ramlar. Upp på apoteket bara.
Voltaren och tigerbalsam löste det hela för stunden,
nu ska jag ta av bandaget och kolla hur det känns.
Jag blev nöjd!
Kommer tillbaka och kocken är magsjuk. Bra!
Ringde runt till halva världen och tack gode gud löste det sig.
Imorgon kan bli roligt, då får jag se hur det går.
Nöjd!
Nu är det fan dags att sova. Börjar om några timmar känns det som.
God natt, tack och hej!
PS.
Imorgon kommer fröken Wallinder hem.
Då ska det hängas igen banne mig.
Och,
som det ser ut blir det roadtrip på mindre än ett dygn
mellan tisdag och onsdag.
Petter i Åre.
Grymt!
Du har rätt.
depends on the quality of your thoughts"
Ge mig lite energi.
Det var slut lika fort som det började.
Så var det roliga över.
Jag har inlett det nya året med en dag utan livsglädje.
Allt känns ungefär bara, jaha.
Natten var onödig. jag är glad att jag inte är 16 igen.
Jag tycker synd om det, er, allt, alla.
Det är en sådan dag. Det är bara synd.
Och hopplöst.
Det är nog kanske dags att äta, då blir jag gladare.
Kika på film och somna i tid, imorgon kör jag lunch.
Keep it real.