Fröken Lundgren,

Om jag ser tillbaka så blir jag frustrerad.
Vad fan hände?
Det där träsket fullt av dumhet,
det är ett ställe jag hamnar på titt som tätt utan att faktiskt vilja.
Vad hände med min förmåga att motstå?
Det är något med hela saken som är så
vansinnigt tilltalande att jag skulle släppa allt,
om än bara för en stund.
Idioti, det är världen du lever i.
Jag vill inte ha mer mig dig att göra, egentligen,
ändå lyckas du leta dig in och vända allt upp och ner.
När som helst. Var som helst.
Det räcker fan i mig nu.
Jag ska dränka dig i en sjö av mineralvatten och smågodis.
En viss charm har det allt, men det är inte värt det.

Och här har fröken fått sig en äkta nattblogg,
lagom såhär efter sista ciggen.
För här fick jag inte något vettigt sagt inte.
Aldrig, eller?
Men, till whoever that might read this,
jag är inte bitter.
Det är bara orden som kommer ut lite som de vill,
och jag är för trött för att säga ifrån.

Jävlar i min lilla låda, nu har klockan blivit mycket!