It just popped into my mind.
Att kolla på tv utan ljud kan vara bra,
samtidigt som man lyssnar på feel-good music vill säga.
Jag kom just på att söndagar är den dag jag avskyr mest.
Hela veckorna nu för tiden är ganska svåra,
i och med att jag jobbar och halva-hela bekanstskapskretsen förflyttat sig.
Helgerna är lite värre då jag faktiskt är helt sysslolös.
Men söndagar. De är de allra värsta
Förr var det tvärtom. Men nu har jag insett att det är den enda dagen jag inte hör ett ord.
Därav driver jag mig själv till vansinne med rastlöshet,
ändå tar jag mig inte för annat än att stanna hemma.
Om jag fick bestämma skulle vi vara nu.
samtidigt som man lyssnar på feel-good music vill säga.
Jag kom just på att söndagar är den dag jag avskyr mest.
Hela veckorna nu för tiden är ganska svåra,
i och med att jag jobbar och halva-hela bekanstskapskretsen förflyttat sig.
Helgerna är lite värre då jag faktiskt är helt sysslolös.
Men söndagar. De är de allra värsta
Förr var det tvärtom. Men nu har jag insett att det är den enda dagen jag inte hör ett ord.
Därav driver jag mig själv till vansinne med rastlöshet,
ändå tar jag mig inte för annat än att stanna hemma.
Om jag fick bestämma skulle vi vara nu.
Feel good music times two in one day.
Ännu en feel-good låt. I det lite lugnare laget.
Jag fick den hemskickad och uppvärmd av fröken Hellstadius.
Citat:
"En go låt till en go tjej!"
Det gör mig varm att veta att det finns snälla människor i världen.
Måhända att det lät fel, klart det finns snälla människor.
Nu har jag satt mig i en svår situation.
Det värmer att veta att snälla människor tänker på mig och vill mig mitt bästa.
Även om det inte är något jag strävat efter så gör det mig glad.
Och det tackar jag innerligt för!
"Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?
How do you know, when to let go?
Where does the good go? Where does the good go?
Look me in the eye and tell me you don't find me attractive
Look me in the heart and tell me you won't go
Look me in the eye and promise no love's like our love
Look me in the heart and unbreak broken
It won't happen"
Jag fick den hemskickad och uppvärmd av fröken Hellstadius.
Citat:
"En go låt till en go tjej!"
Det gör mig varm att veta att det finns snälla människor i världen.
Måhända att det lät fel, klart det finns snälla människor.
Nu har jag satt mig i en svår situation.
Det värmer att veta att snälla människor tänker på mig och vill mig mitt bästa.
Även om det inte är något jag strävat efter så gör det mig glad.
Och det tackar jag innerligt för!
"Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?
How do you know, when to let go?
Where does the good go? Where does the good go?
Look me in the eye and tell me you don't find me attractive
Look me in the heart and tell me you won't go
Look me in the eye and promise no love's like our love
Look me in the heart and unbreak broken
It won't happen"
And it happened again.
En dag för någon vecka sedan fick jag äntligen hem den ny-gamla tv-n från fjället.
Ny för mig, gammal för familjen.
Den har stått och varit ful under plast i veckor nu,
men ikväll blev det ändring på det när Jörgen hämtade hem det gamla aset jag fått låna.
Inget fel på hans tv, tvärtom, den väger miljoners ton bara. Därav as.
Så, jag kopplade i min. Teknisk som jag är lagd tog det tid, men det blev gjort.
Och så, nu skulle den funka. Men som allt annat tekniskt i min väg så var det givetvis fel.
Det finns inget ljud! Så här ligger jag nu och kollar på tv som bara surrar lite irriterande.
Jag blir smått galen när det gäller tekniska saker och har nu insett att de är inte min grej.
Istället ska jag tröstäta kex-choklad och se mig själv gå upp i vikt.
Det är något med mina piller. Så fort jag tagit ett börjar magen leva sitt eget liv.
Jag blir sugen men inte hungrig. Och så har jag flera kilon luft i mellanpartiet så fort pillret är svalt.
En av effekterna förutom att de hjälper mig att somna och att jag ska bli lik mig själv igen,
är också att man drabbas av ökad aptit och viktuppgång.
Som ett brev på posten bara, smack!
Det känns därför tryggt att veta att de hjälper mig och att jag snart är uppe på benen.
För på jobbet, där flyger kilona av vare sig man kanske vill eller inte.
Det är dags att ta nästa kur på raden.
Undra om jag kanske inte ska ringa mamma och be henne plocka upp mig
när hon närmar sig stan igen, efter en hel helg i Stockholm.
Och så ska jag nog leta biljetter till Mona lite mer,
en tur härifrån vore som balsam för själen.
Även om det nu också ger mig dubbla budskap.
Ju mer jag tänker på det desto mer får jag hemlängtan, innan jag redan åkt!
Ännu en sak som kommit tillbaka efter barndomen..
Jag är inte mig själv helt enkelt.
Not yet.
Ny för mig, gammal för familjen.
Den har stått och varit ful under plast i veckor nu,
men ikväll blev det ändring på det när Jörgen hämtade hem det gamla aset jag fått låna.
Inget fel på hans tv, tvärtom, den väger miljoners ton bara. Därav as.
Så, jag kopplade i min. Teknisk som jag är lagd tog det tid, men det blev gjort.
Och så, nu skulle den funka. Men som allt annat tekniskt i min väg så var det givetvis fel.
Det finns inget ljud! Så här ligger jag nu och kollar på tv som bara surrar lite irriterande.
Jag blir smått galen när det gäller tekniska saker och har nu insett att de är inte min grej.
Istället ska jag tröstäta kex-choklad och se mig själv gå upp i vikt.
Det är något med mina piller. Så fort jag tagit ett börjar magen leva sitt eget liv.
Jag blir sugen men inte hungrig. Och så har jag flera kilon luft i mellanpartiet så fort pillret är svalt.
En av effekterna förutom att de hjälper mig att somna och att jag ska bli lik mig själv igen,
är också att man drabbas av ökad aptit och viktuppgång.
Som ett brev på posten bara, smack!
Det känns därför tryggt att veta att de hjälper mig och att jag snart är uppe på benen.
För på jobbet, där flyger kilona av vare sig man kanske vill eller inte.
Det är dags att ta nästa kur på raden.
Undra om jag kanske inte ska ringa mamma och be henne plocka upp mig
när hon närmar sig stan igen, efter en hel helg i Stockholm.
Och så ska jag nog leta biljetter till Mona lite mer,
en tur härifrån vore som balsam för själen.
Även om det nu också ger mig dubbla budskap.
Ju mer jag tänker på det desto mer får jag hemlängtan, innan jag redan åkt!
Ännu en sak som kommit tillbaka efter barndomen..
Jag är inte mig själv helt enkelt.
Not yet.
Feel-good music.
En sak jag inte drömt var att herr Eriksson ringt under natten, men så väck som jag blir har jag inte hört.
Ska nog ringa honom inom kort och höra hur full han var igår, det brukar vara så lördags-nätter.
Har kollat bilder från dem som varit nere på ön i sommar. Jag blir lycklig och ledsen på samma gång.
Jag har saknat allt, det har jag verkligen. Var helt inställt på en vecka i september till alldeles nyligen.
För det första kostar det pengar. För det andra kan det vara psykiskt dåligt att åka ner, det blir mycket på en gång.
En sak är säker att jag skulle inte vilja åka utan mamma. För det tredje är fröken Argyros aldrig där.
Mr. Woods har kärleksproblem som vanligt och ja. Det skulle bli konstigt. Jag hoppar nog hela resan till nästa sommar.
Det här är feel-good music när den är som bäst. Den ger mig mycket.
Jag kan lalla omkring i pyjamas med hårtofsar över hela huvudet en hel dag!
Don't stop me now!
Ska nog ringa honom inom kort och höra hur full han var igår, det brukar vara så lördags-nätter.
Har kollat bilder från dem som varit nere på ön i sommar. Jag blir lycklig och ledsen på samma gång.
Jag har saknat allt, det har jag verkligen. Var helt inställt på en vecka i september till alldeles nyligen.
För det första kostar det pengar. För det andra kan det vara psykiskt dåligt att åka ner, det blir mycket på en gång.
En sak är säker att jag skulle inte vilja åka utan mamma. För det tredje är fröken Argyros aldrig där.
Mr. Woods har kärleksproblem som vanligt och ja. Det skulle bli konstigt. Jag hoppar nog hela resan till nästa sommar.
Det här är feel-good music när den är som bäst. Den ger mig mycket.
Jag kan lalla omkring i pyjamas med hårtofsar över hela huvudet en hel dag!
Don't stop me now!
Att påverka en individ.
Var det dröm eller verklighet?
Så känns det mesta hela tiden nu. När jag tar mitt hallon-piller, somnar och sedan vaknar igen.
De gör det svårt att skilja på begreppen dröm eller verklighet.
Egentligen kvittar det, så länge det gäller fina saker.
Mardrömmarna däremot är oftast dröm och så kan det fortsätta vara.
Men det är konstigt hur något kan sudda ut linjerna mellan verkligheterna.
Det blir så drastiskt och så diffust.
Människor påverkar oss alla på olika sätt.
Vi är snabba på att döma, ofta för kvickt. Jag är en av dem.
Men precis likadant och dumt har jag lika lätt att tycka om, kanske älska.
Orden går att variera. Lita. Skydda. Det går nästan lika fort var gång.
Då önskar jag ibland att alla drömmar vore verklighet,
att det verkliga livet kunde vara lika enkelt och vackert som när jag sover.
Eller att verkligheten fick vara så fin, utan att förstöras.
Det går inte att riktigt vräka ur sig allt, det måste vara diffust.
För när jag sedan förstår mig på allt själv, då kan det vara för sent.
Du gör mig lycklig.
Du gör mig ledsen.
Du gör mig trött.
Du gör mig arg.
Du gör mig illamående.
Du gör mig omtyckt.
Alla påverkar de oss olika.
Frågan är vilka som ska behållas och inte.
Tror du det någonsin kommer lösa sig mellan oss?
The winner takes it all.
Nätterna lunkar fram nu, jag tar min meducin och sover.
Igår tog det dock tid, fick ingen ro förrän klockan hann slå 12.
Men det gör mig inte mycket, jag sov till halv nio och då fick jag all sömn jag behövde.
Rutin kära ni, rutin. Det är vad som ska tillkomma näst i mitt liv.
Var ner på Risön och kollade på Ellen när de spelade cup-match mot jättar.
Ett år gör stor skillnad när de är så unga, ändå hade de vunnit sist.
Motståndarlaget var revanschlystna och vann med vansinniga 7-1.
Huvudsaken det är roligt säger alla, jag måste hålla med.
I övrigt är mitt liv lika händelselöst, med undantag för att en kvinna
kramade om mig idag och sa att det var sjutton vad de saknade mig på jobbet.
Sånt värmer.
Well well, nu ska jag göra mig pigg och kanske åka en sväng med Ellen och Peter på stan.
Det händer mycket just nu.
Filakia
Igår tog det dock tid, fick ingen ro förrän klockan hann slå 12.
Men det gör mig inte mycket, jag sov till halv nio och då fick jag all sömn jag behövde.
Rutin kära ni, rutin. Det är vad som ska tillkomma näst i mitt liv.
Var ner på Risön och kollade på Ellen när de spelade cup-match mot jättar.
Ett år gör stor skillnad när de är så unga, ändå hade de vunnit sist.
Motståndarlaget var revanschlystna och vann med vansinniga 7-1.
Huvudsaken det är roligt säger alla, jag måste hålla med.
I övrigt är mitt liv lika händelselöst, med undantag för att en kvinna
kramade om mig idag och sa att det var sjutton vad de saknade mig på jobbet.
Sånt värmer.
Well well, nu ska jag göra mig pigg och kanske åka en sväng med Ellen och Peter på stan.
Det händer mycket just nu.
Filakia
Dag ut, natt in.
Andra meducinkuren är nu svept.
Den smakade lika mycket hallon idag när den smälte på tungan,
och jag menar inte gott som i hallon utan hallon som i hallon.
Än har inte kroppen domnat av, igår började det med tungan
sedan benen och armarna. Men det kommer nog snart och då ska jag sova igen.
Har varit väldigt ohälsosam idag. Nyss var jag ner och köpte massa karra.
Äter en del nu, men jag vet att jag snart är less.
Det är aldrig lika gott när det väl är hemma, då får jag ont i tänderna av att bara se det.
Förkylningen håller i sig, men mamma gav mig svartvinbärssaft när jag var hemma.
Massa c-vitamin, då blir man både pigg och frisk!
På med pyjamas, borsta tänderna och sova typ ett dygn till.
Jag borde be någon väcka mig 11 imorgon, då kanske jag får lite luft i mig.
Kalinixta
Den smakade lika mycket hallon idag när den smälte på tungan,
och jag menar inte gott som i hallon utan hallon som i hallon.
Än har inte kroppen domnat av, igår började det med tungan
sedan benen och armarna. Men det kommer nog snart och då ska jag sova igen.
Har varit väldigt ohälsosam idag. Nyss var jag ner och köpte massa karra.
Äter en del nu, men jag vet att jag snart är less.
Det är aldrig lika gott när det väl är hemma, då får jag ont i tänderna av att bara se det.
Förkylningen håller i sig, men mamma gav mig svartvinbärssaft när jag var hemma.
Massa c-vitamin, då blir man både pigg och frisk!
På med pyjamas, borsta tänderna och sova typ ett dygn till.
Jag borde be någon väcka mig 11 imorgon, då kanske jag får lite luft i mig.
Kalinixta
Thank's for caring.
Jag är vaken sedan typ två timmar och en halv.
Inatt har jag fått sova, tack och lov. Runt en halv tio var jag så trött att jag inte kunde hålla mig vaken.
Har dessvärre drömt en massa skumt och vaknat flera gånger,
men meducinen hjälpte för jag somnade om på en gång hela tiden.
Sov länge idag, det är jag medveten om. Det var något herr doktor sa att jag skulle göra.
Känner mig yr. Har druckit en kopp kaffe som tydligen kunde hjälpa lite, sedan lagade jag lunch.
Åt alldeles för lite igår av någon dum anledning. Nervositeten gjorde mig illamående.
Bacon chicken var en av de godaste internationella sakerna i Grekland,
så en sådan lagade till åt mig själv idag.
Borde duscha snart och göra mig färdig.
Om fem timmar är det dags för ett nytt piller, då ska jag sova igen.
Rutin är skönt - men skumt ibland.
Har fått vacka krya-på-mig-blommor, fina ord och omtankar.
Tack till alla! Det värmer lite extra.
´
Alltid lär man sig något och jag måste lära mig att lyssna mer på min kropp när den säger ifrån.
Inatt har jag fått sova, tack och lov. Runt en halv tio var jag så trött att jag inte kunde hålla mig vaken.
Har dessvärre drömt en massa skumt och vaknat flera gånger,
men meducinen hjälpte för jag somnade om på en gång hela tiden.
Sov länge idag, det är jag medveten om. Det var något herr doktor sa att jag skulle göra.
Känner mig yr. Har druckit en kopp kaffe som tydligen kunde hjälpa lite, sedan lagade jag lunch.
Åt alldeles för lite igår av någon dum anledning. Nervositeten gjorde mig illamående.
Bacon chicken var en av de godaste internationella sakerna i Grekland,
så en sådan lagade till åt mig själv idag.
Borde duscha snart och göra mig färdig.
Om fem timmar är det dags för ett nytt piller, då ska jag sova igen.
Rutin är skönt - men skumt ibland.
Har fått vacka krya-på-mig-blommor, fina ord och omtankar.
Tack till alla! Det värmer lite extra.
´
Alltid lär man sig något och jag måste lära mig att lyssna mer på min kropp när den säger ifrån.
Snart vänder vi.
Det har varit en lång dag, i många bemärkelser.
Sov inte många timmar inatt och klev upp tidigt för att åka med mamma så jag inte skulle försova mig.
Har även varit väldigt orolig under natten, så som det alltid blir när man ska göra något man inte gillar.
Surrarde strunt med Jessica och lät tiden flyga förbi innan doktorn väntade.
Det gick bra, inte så bra som jag önskat. Men man kan inte få allt man vill här i världen.
Är sjukskriven i tre veckor till och har fått hjälp på vägen, jag litar på farbror doktor.
Det är inget jag någonsin velat men vad som än får mig tillbaka på fötter snabbt, det är bra!
Som det är nu är jag inte jag och då är det en oro i sig.
Har tagit första tabletten och den smakade nästan hallon, fast inte så gott.
Det känns som ett sorts lugn lagt sig över mig, det är nog inbillning.
Jag är vansinnigt trött efter en lång dag och han pratade nästan romantiserat om dessa piller.
En blandning av dessa två måste det vara.
I vilket fall ska jag försöka kolla på Project Runway och sedan slockna.
Håll tummarna att jag mår bra efter det här!
Kalinixta
Sov inte många timmar inatt och klev upp tidigt för att åka med mamma så jag inte skulle försova mig.
Har även varit väldigt orolig under natten, så som det alltid blir när man ska göra något man inte gillar.
Surrarde strunt med Jessica och lät tiden flyga förbi innan doktorn väntade.
Det gick bra, inte så bra som jag önskat. Men man kan inte få allt man vill här i världen.
Är sjukskriven i tre veckor till och har fått hjälp på vägen, jag litar på farbror doktor.
Det är inget jag någonsin velat men vad som än får mig tillbaka på fötter snabbt, det är bra!
Som det är nu är jag inte jag och då är det en oro i sig.
Har tagit första tabletten och den smakade nästan hallon, fast inte så gott.
Det känns som ett sorts lugn lagt sig över mig, det är nog inbillning.
Jag är vansinnigt trött efter en lång dag och han pratade nästan romantiserat om dessa piller.
En blandning av dessa två måste det vara.
I vilket fall ska jag försöka kolla på Project Runway och sedan slockna.
Håll tummarna att jag mår bra efter det här!
Kalinixta
Verkligheten kan vara rätt bitter.
Jag var på fotboll och såg Ellens lag vinna mot Helgumsbrudar modell ett år äldre.
Det var roligt, men det tog på krafterna en stor del.
Jag känner mig tom, trött och likgiltig nu.
Alla verkar veta vad som är rätt för mig. Att jag ska ta det lugnt och lysna på herr doktor.
Jag vet inte alls vad som ska sägas imorgon och jag vet inte heller hur jag känner för det.
Innerst inne känner jag mig inte redo att jobba, det känns ännu obehagligt att möta människor.
Jag har blivit bättre, helt klart. Men jag känner mig inte helt läkt.
Energinivån är på noll. Jag orkar vad jag vill, på mina villkor.
Skulden jag känner inför jobbet är fel. Det verkar alla veta utom jag också.
Att jag hatar hur svårt jag vet det är när jag inte kan jobba. Hitta personal.
I och med att jag kört slut på mig själv måste alla andra jobba mycket mer.
Det får mig att må dåligt. Men så länge jag känner så kommer jag aldrig bli bättre.
Jag ska sluta med det.
Middagen jag gjorde vad god. Men nu är jag sugen på något igen.
Jag ska nog poppa lite popcorn, läsa i nya Cosmo och se på filmen jag fick med.
I wish someone could give me all the answers,
if life just could be that simple
Det var roligt, men det tog på krafterna en stor del.
Jag känner mig tom, trött och likgiltig nu.
Alla verkar veta vad som är rätt för mig. Att jag ska ta det lugnt och lysna på herr doktor.
Jag vet inte alls vad som ska sägas imorgon och jag vet inte heller hur jag känner för det.
Innerst inne känner jag mig inte redo att jobba, det känns ännu obehagligt att möta människor.
Jag har blivit bättre, helt klart. Men jag känner mig inte helt läkt.
Energinivån är på noll. Jag orkar vad jag vill, på mina villkor.
Skulden jag känner inför jobbet är fel. Det verkar alla veta utom jag också.
Att jag hatar hur svårt jag vet det är när jag inte kan jobba. Hitta personal.
I och med att jag kört slut på mig själv måste alla andra jobba mycket mer.
Det får mig att må dåligt. Men så länge jag känner så kommer jag aldrig bli bättre.
Jag ska sluta med det.
Middagen jag gjorde vad god. Men nu är jag sugen på något igen.
Jag ska nog poppa lite popcorn, läsa i nya Cosmo och se på filmen jag fick med.
I wish someone could give me all the answers,
if life just could be that simple
Det tog slut.
Jag blir knäpp på mig själv!
Inatt kunde jag än en gång inte sova, hur mycket jag än försökte.
Så det slutade med att jag blev väckt imorse givetvis,
trots att jag var knas-trött så kunde jag inte somna om.
Men jag kunde inte heller kliva upp. Så jag har lagat här. Länge.
Funderar på att åka med mamma på min lillasyster fotbollsmatch idag.
Bara för att komma ut och få lite frisk luft. I might need it.
Mamma hittar inte lappen med min tid till doktorn imorgon,
så det gäller för mig att somna i tid så jag kan ringa vårdcentralen tidigt.
Minns jag inte fel var det typ klockan 2, men det är ju dumt att gissa.
Jag väntar ett samtal. Det kommer vara väldigt jobbigt, det vet jag.
Men det måste komma ut. Allt. Att hålla inne är dumt, det vet vi nog alla.
Jag känner fler som mår som jag. Är det inte konstigt egentligen?
Ensamhet och ledsamhet på nätter, är det inte sorgligt?
Jag tycker om dig.
Nu ska jag laga mat. Fisk och ris tror jag minsann det får bli.
Jag har inte energi att göra något värre.
Inatt kunde jag än en gång inte sova, hur mycket jag än försökte.
Så det slutade med att jag blev väckt imorse givetvis,
trots att jag var knas-trött så kunde jag inte somna om.
Men jag kunde inte heller kliva upp. Så jag har lagat här. Länge.
Funderar på att åka med mamma på min lillasyster fotbollsmatch idag.
Bara för att komma ut och få lite frisk luft. I might need it.
Mamma hittar inte lappen med min tid till doktorn imorgon,
så det gäller för mig att somna i tid så jag kan ringa vårdcentralen tidigt.
Minns jag inte fel var det typ klockan 2, men det är ju dumt att gissa.
Jag väntar ett samtal. Det kommer vara väldigt jobbigt, det vet jag.
Men det måste komma ut. Allt. Att hålla inne är dumt, det vet vi nog alla.
Jag känner fler som mår som jag. Är det inte konstigt egentligen?
Ensamhet och ledsamhet på nätter, är det inte sorgligt?
Jag tycker om dig.
Nu ska jag laga mat. Fisk och ris tror jag minsann det får bli.
Jag har inte energi att göra något värre.
What do you wanna become when you grow up?
Jag är fortfarande helt inne på att komma tillbaka till jobbet.
Så snabbt som möjligt dessutom. Jag är dyr i drift, det är jag medveten om.
Dessutom helt oekonomisk. Ge mig en miljon och jag sprätter den på fem röda.
Utan att ljuga! Det skulle nog inte ta mer än ett par dagar.
Men jag har haft några givande samtal med två av mina kära.
Julia i Norge och Mona i Linköping.
Framtidsplaner, idéer och bara en massa spånande.
Mona vill plugga och satsar hårt på att komma in,
Julia beger sig till Alperna för att testa säsongandet.
Det är just vad de vill göra härnäst.
Själv så är jag lite osäker.
Jag trodde jag skulle vilja börja plugga snart, men i och med att jag inte än vet vad jag vill bli
känns det inte som att det är någon mening att ta lån och så måste jag ändå börja om efteråt.
Efter många om och men vet jag vad jag vill göra härnäst,
det har inte med skola att göra än så länge utan nu vill jag köra eget.
Ingen restaurang. Jag skulle däremot vilja ha mitt egna café.
Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag!
Tyvärr är det tätbefolkat med just såna i vår lilla stad, så det innebär nog att jag måste packa igen.
Jag vill dock göra något helt annorlunda än vad som redan finns. Allt är samlat i huvudet.
Men det är just vad jag känner är mitt kall för tillfället. Funkar det inte så har jag åtminstone provat det.
Nu ska jag fråga alla i min närhet en ärlig fråga nästa gång vi ses.
Tror du ärligt, inga knussel att jag skulle klara av att ha mitt eget café?
Vi får se vad omgivningen säger. Under tiden ska jag krya på mig och återgå till arbetet så fort jag kan.
För utan pengar kommer mina drömmar ingenvart.
Så snabbt som möjligt dessutom. Jag är dyr i drift, det är jag medveten om.
Dessutom helt oekonomisk. Ge mig en miljon och jag sprätter den på fem röda.
Utan att ljuga! Det skulle nog inte ta mer än ett par dagar.
Men jag har haft några givande samtal med två av mina kära.
Julia i Norge och Mona i Linköping.
Framtidsplaner, idéer och bara en massa spånande.
Mona vill plugga och satsar hårt på att komma in,
Julia beger sig till Alperna för att testa säsongandet.
Det är just vad de vill göra härnäst.
Själv så är jag lite osäker.
Jag trodde jag skulle vilja börja plugga snart, men i och med att jag inte än vet vad jag vill bli
känns det inte som att det är någon mening att ta lån och så måste jag ändå börja om efteråt.
Efter många om och men vet jag vad jag vill göra härnäst,
det har inte med skola att göra än så länge utan nu vill jag köra eget.
Ingen restaurang. Jag skulle däremot vilja ha mitt egna café.
Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag!
Tyvärr är det tätbefolkat med just såna i vår lilla stad, så det innebär nog att jag måste packa igen.
Jag vill dock göra något helt annorlunda än vad som redan finns. Allt är samlat i huvudet.
Men det är just vad jag känner är mitt kall för tillfället. Funkar det inte så har jag åtminstone provat det.
Nu ska jag fråga alla i min närhet en ärlig fråga nästa gång vi ses.
Tror du ärligt, inga knussel att jag skulle klara av att ha mitt eget café?
Vi får se vad omgivningen säger. Under tiden ska jag krya på mig och återgå till arbetet så fort jag kan.
För utan pengar kommer mina drömmar ingenvart.
Berg-och-dal-banan.
Jag har varit ut i skogen igen,
idag med mamma och Ellen för att hämta Malin tillbaka till den bittra verkligheten.
Imorgon början hon 2:an i studenten, jag blir så stolt!
Hade det varit jag hade jag inte heller jublat i och för sig,
men att tänka tillbaka till gymnasieåren är lite mysigt.
Det var bland det bästa jag gjort såhär i efterhand.
Att sedan tänka på att lillasyster fyller 18 i början av nästa år är skrämmande,
hon blir gammal vilket snabbt drar en linje till att jag också blir det.
Skrämmande, som sagt.
En timme i bil gjorde mig gott. Vi skrattade och dansade jag och mamma.
Mina låtar av Queen uppskattades dock inte av alla i bilen.
Nog om det. Mitt humör och min motivation är som en berg-och-dal-bana.
Ena dagen mår jag bra och tror jag kan jobba,
nästa är jag nere på noll och står inte ut med tanken på att träffa människor.
Sedan är det detta ständiga dåliga samvete och oro. Jag äts upp.
Fick ett meddelande av fröken fräken herself ikväll och jag började gråta.
Så känslig och gråtmild är jag nu. Hon kände sig som en skurk och jag fick dåligt samvete.
Vi måste hänga inom kort, det håller jag med om.
Men det känns också som jag gör alla andras liv sura nu, och det vill jag inte.
För då kommer det som ett slag i magen.
idag med mamma och Ellen för att hämta Malin tillbaka till den bittra verkligheten.
Imorgon början hon 2:an i studenten, jag blir så stolt!
Hade det varit jag hade jag inte heller jublat i och för sig,
men att tänka tillbaka till gymnasieåren är lite mysigt.
Det var bland det bästa jag gjort såhär i efterhand.
Att sedan tänka på att lillasyster fyller 18 i början av nästa år är skrämmande,
hon blir gammal vilket snabbt drar en linje till att jag också blir det.
Skrämmande, som sagt.
En timme i bil gjorde mig gott. Vi skrattade och dansade jag och mamma.
Mina låtar av Queen uppskattades dock inte av alla i bilen.
Nog om det. Mitt humör och min motivation är som en berg-och-dal-bana.
Ena dagen mår jag bra och tror jag kan jobba,
nästa är jag nere på noll och står inte ut med tanken på att träffa människor.
Sedan är det detta ständiga dåliga samvete och oro. Jag äts upp.
Fick ett meddelande av fröken fräken herself ikväll och jag började gråta.
Så känslig och gråtmild är jag nu. Hon kände sig som en skurk och jag fick dåligt samvete.
Vi måste hänga inom kort, det håller jag med om.
Men det känns också som jag gör alla andras liv sura nu, och det vill jag inte.
För då kommer det som ett slag i magen.
And here we go again.
Jag är vaken. Somnade inatt efter väldigt många om och men.
Vaknade av ett durrande imorse, hela huvudet vibrerade.
Nyfiken som jag är blev jag klarvaken på en gång, men det var ju inte ens intressant.
Därför är jag nu vansinnigt trött. Har inte soviit många timmar alls.
Känner att jag är helt utan motivation, jag ska stanna här hemma så länge jag orkar.
Det här är inte jag. Vad jag än gör känns det inte rätt.
Jag är inte hon som drar sig undan socialt umgänge egentligen,
eller hon som hellre ligger hemma än att gå en sväng på stan.
Jag är inte hon som aldrig skrattar och har roligt.
Vísst är jag hon som kan vara väldigt bitter, men det är ofta på låtsas.
Det blir så fel nu och jag börjar själv bli orolig.
Desto mer jag oroar mig desto värre verkar det bli.
Nu ska jag göra en massa mysiga saker och försöka bli pigg.
Det känns som jag behöver komma iväg, en liten stund.
En vecka på bortaplan kan göra mig gott. Det vet jag att det kommer.
Vaknade av ett durrande imorse, hela huvudet vibrerade.
Nyfiken som jag är blev jag klarvaken på en gång, men det var ju inte ens intressant.
Därför är jag nu vansinnigt trött. Har inte soviit många timmar alls.
Känner att jag är helt utan motivation, jag ska stanna här hemma så länge jag orkar.
Det här är inte jag. Vad jag än gör känns det inte rätt.
Jag är inte hon som drar sig undan socialt umgänge egentligen,
eller hon som hellre ligger hemma än att gå en sväng på stan.
Jag är inte hon som aldrig skrattar och har roligt.
Vísst är jag hon som kan vara väldigt bitter, men det är ofta på låtsas.
Det blir så fel nu och jag börjar själv bli orolig.
Desto mer jag oroar mig desto värre verkar det bli.
Nu ska jag göra en massa mysiga saker och försöka bli pigg.
Det känns som jag behöver komma iväg, en liten stund.
En vecka på bortaplan kan göra mig gott. Det vet jag att det kommer.
När natten tränger sig på.
Klockan är nu snart halv tre och jag har ännu inte somnat.
Nätterna har börjar bli min fiende. Tiden då jag sov hela dygn utan problem är borta.
Alla funderingar och tankar om allt från himmel till jord håller mig vaken.
Mitt dåliga samvete sätter in och jag drabbas av ångest. Utan någon som helst anledning.
Det är jag fullt medveten om. Ändå gnager den mig.
Tillsammans med medvetandet om att jag inte har en aning om vad som händer härnäst.
På onsdag ska jag tillbaka till herr doktor, som han sa sist behöver jag ingen medicin.
Vad som oroar mig är att han också använde orden, inte än.
- Du behöver ingen medicin, ännu åtminstone.
Vetskapen om att vad jag så gärna vill ha finns så nära, men ändå inte här.
Den gör ont.
Förmågan att hela människor vore något att bära omkring på.
Så jag ligger här och fortsätter fundera. Tv-n får stå på, för jag blir löjligt mörkrädd annars.
På något vis är det som jag hela tiden går tillbaka i tiden,
jag känner mig ensam och bortglömd. Som jag gjorde en hel del då, allrahelst på helgerna.
De där jävla helgerna jag var tvungen att åka iväg. När jag låtsades göra mig illa, typ ramla,
bara så jag kunde gråta utan att det skulle komma flera obehagliga frågor.
För när jag tänker efter drabbades jag även då av dåligt samvete,
jag ville inte göra pappa ledsen för att jag inte trivdes.
Istället ringde jag hem till mamma och grät. Hon pratade mig igenom det hela och till slut kunde jag höra
på rösten hur irriterad hon blev, när jag helg efter helg ringde hem och grät.
Ändå sa jag inget till min far. Han vet nog inte än idag hur jag faktiskt mådde.
För förmågan att prata med varandra har vi inte. Och jag vill ännu inte göra någon ledsen.
Precis detsamma är det med min rädsla för mörker. När jag var liten hade jag en natt-lampa.
Jag minns den så väl. Vi hade varsin min syster och jag. Och så en utanför rummen om jag inte minns helt fel.
Någon var med Musse Pigg, en annan med Kalle Anka har jag för mig.
Med åren växte jag ifrån det där. Jag blev äldre och vågade sova med lampan släckt.
När jag blev äldre även med dörren helt stängd. Det kändes nästan tryggare så efter ett tag.
Men nu känner jag mig otrygg hela tiden. Nätterna här ensam ger mig en obehaglig känsla.
Jag tycker mig höra och se saker överallt, även om det inte är någon där.
Att somna tar längre och längre tid utan att jag kan förklara varför.
Jag låter tv-n stå på tills jag är så trött att jag knappt orkar lyfta huvudet.
Bara för att det ska finnas någon där.
Allt detta må låta skumt. Men det är just såhär mina tankar går nätterna i ända.
Alla har vi sätt att ventilera. Just detta, ett av de dummaste ställena på jorden, fungerar för mig.
Vad jag inte vill att någon som helst ska se, det behåller jag inom mig.
I need a break, from my break.
Nätterna har börjar bli min fiende. Tiden då jag sov hela dygn utan problem är borta.
Alla funderingar och tankar om allt från himmel till jord håller mig vaken.
Mitt dåliga samvete sätter in och jag drabbas av ångest. Utan någon som helst anledning.
Det är jag fullt medveten om. Ändå gnager den mig.
Tillsammans med medvetandet om att jag inte har en aning om vad som händer härnäst.
På onsdag ska jag tillbaka till herr doktor, som han sa sist behöver jag ingen medicin.
Vad som oroar mig är att han också använde orden, inte än.
- Du behöver ingen medicin, ännu åtminstone.
Vetskapen om att vad jag så gärna vill ha finns så nära, men ändå inte här.
Den gör ont.
Förmågan att hela människor vore något att bära omkring på.
Så jag ligger här och fortsätter fundera. Tv-n får stå på, för jag blir löjligt mörkrädd annars.
På något vis är det som jag hela tiden går tillbaka i tiden,
jag känner mig ensam och bortglömd. Som jag gjorde en hel del då, allrahelst på helgerna.
De där jävla helgerna jag var tvungen att åka iväg. När jag låtsades göra mig illa, typ ramla,
bara så jag kunde gråta utan att det skulle komma flera obehagliga frågor.
För när jag tänker efter drabbades jag även då av dåligt samvete,
jag ville inte göra pappa ledsen för att jag inte trivdes.
Istället ringde jag hem till mamma och grät. Hon pratade mig igenom det hela och till slut kunde jag höra
på rösten hur irriterad hon blev, när jag helg efter helg ringde hem och grät.
Ändå sa jag inget till min far. Han vet nog inte än idag hur jag faktiskt mådde.
För förmågan att prata med varandra har vi inte. Och jag vill ännu inte göra någon ledsen.
Precis detsamma är det med min rädsla för mörker. När jag var liten hade jag en natt-lampa.
Jag minns den så väl. Vi hade varsin min syster och jag. Och så en utanför rummen om jag inte minns helt fel.
Någon var med Musse Pigg, en annan med Kalle Anka har jag för mig.
Med åren växte jag ifrån det där. Jag blev äldre och vågade sova med lampan släckt.
När jag blev äldre även med dörren helt stängd. Det kändes nästan tryggare så efter ett tag.
Men nu känner jag mig otrygg hela tiden. Nätterna här ensam ger mig en obehaglig känsla.
Jag tycker mig höra och se saker överallt, även om det inte är någon där.
Att somna tar längre och längre tid utan att jag kan förklara varför.
Jag låter tv-n stå på tills jag är så trött att jag knappt orkar lyfta huvudet.
Bara för att det ska finnas någon där.
Allt detta må låta skumt. Men det är just såhär mina tankar går nätterna i ända.
Alla har vi sätt att ventilera. Just detta, ett av de dummaste ställena på jorden, fungerar för mig.
Vad jag inte vill att någon som helst ska se, det behåller jag inom mig.
I need a break, from my break.
En efter en trillar de bort, medan jag är kvar.
Från en ensamhet till en annan.
Jag fick sällskap ikväll. Herr Eriksson kom förbi och brände färdskivor.
Imorgon åker han till Gällivare för att bo, jobba och ta ansvar. Det är inte utan att jag blir stolt.
Jag hoppas från mitt allra innersta att det kommer gå bra för honom,
att han ska trivas och överleva den långa hösten. Hans ord. Och jag hoppas.
För hösten kan vara lång. Det spelar ingen roll hur roligt man har på helgerna.
Den är lite som våren, fast snäppet kallare, mörkare och ensammare.
På hösten ska man dricka te med tända ljus och ha någon man tycker om hos sig, jämt.
Det är egentligen på hösten man ska vara nykär. För ensamheten kan bli så mycket tommare då.
Vad jag vill komma fram till är att ännu en kär vän, en av de käraste jag har,
nu packar sina väskor och lämnar mig här.
Än igen känns det fel. Jag måste vänja mig vid att det inte längre är tvärtom.
Jag kommer sakna honom. Lika mycket som jag redan saknar många andra.
It feels like it's all falling apart around me.
Jag fick sällskap ikväll. Herr Eriksson kom förbi och brände färdskivor.
Imorgon åker han till Gällivare för att bo, jobba och ta ansvar. Det är inte utan att jag blir stolt.
Jag hoppas från mitt allra innersta att det kommer gå bra för honom,
att han ska trivas och överleva den långa hösten. Hans ord. Och jag hoppas.
För hösten kan vara lång. Det spelar ingen roll hur roligt man har på helgerna.
Den är lite som våren, fast snäppet kallare, mörkare och ensammare.
På hösten ska man dricka te med tända ljus och ha någon man tycker om hos sig, jämt.
Det är egentligen på hösten man ska vara nykär. För ensamheten kan bli så mycket tommare då.
Vad jag vill komma fram till är att ännu en kär vän, en av de käraste jag har,
nu packar sina väskor och lämnar mig här.
Än igen känns det fel. Jag måste vänja mig vid att det inte längre är tvärtom.
Jag kommer sakna honom. Lika mycket som jag redan saknar många andra.
It feels like it's all falling apart around me.
Konsten att vara ensam - något alla vill kunna.
Det blev inget mamma. Hon ringde inte förrän väldigt sent och då hade jag redan börjat laga mat.
Allt för att slippa göra lunch imorgon egentligen, jag gillar inte att inte äta.
För det är just vad jag struntar i att göra om det känns jobbigt att laga ihop något mitt på dagen.
Så rester får det bli imorgon. Köttfärsen i kylskåpet började se rätt suspekt ut så jag snodde ihop grekiska biffar.
Himla gott. Men det är dumt att hålla på att göra "grekiska" saker hela tiden, det skär inne i kroppen.
Jag fick tidigare idag frågan om jag någonsin känner mig helt ensam?
Visst gör jag det. Men som jag sa så brukar det gå över, rätt fort dessutom.
Kanske är det något jag nu får äta upp. För just i denna stund känner jag mig helt ensam.
Som jag tidigare nämnt kan bunkern vara rätt kall och ensam. Det är precis hur den känns ikväll.
Tanken att veta att det inte behöver vara såhär,
att ensamheten inte skulle behöva vara lika ensam och trist, det gör saken bara värre egentligen.
Frågan kan vara vem jag egentligen ska lita på? Kommer det förbättras?
Svaren är bara mina. Men när jag inte kan svara, då får jag snällt vänta ett tag till.
Under tiden ska jag bittert stå ut med det här. För att vara bitter medan jag har tråkigt, det är jag duktig på.
Innerst inne hade jag hoppats att allt var bra tills nu. Det tar emot att erkänna. Jag känner mig naiv.
Det är dags att ställa krav på mig själv och på min omgivning.
Hur ska jag annars lyckas få svar på mina frågor?
Allt för att slippa göra lunch imorgon egentligen, jag gillar inte att inte äta.
För det är just vad jag struntar i att göra om det känns jobbigt att laga ihop något mitt på dagen.
Så rester får det bli imorgon. Köttfärsen i kylskåpet började se rätt suspekt ut så jag snodde ihop grekiska biffar.
Himla gott. Men det är dumt att hålla på att göra "grekiska" saker hela tiden, det skär inne i kroppen.
Jag fick tidigare idag frågan om jag någonsin känner mig helt ensam?
Visst gör jag det. Men som jag sa så brukar det gå över, rätt fort dessutom.
Kanske är det något jag nu får äta upp. För just i denna stund känner jag mig helt ensam.
Som jag tidigare nämnt kan bunkern vara rätt kall och ensam. Det är precis hur den känns ikväll.
Tanken att veta att det inte behöver vara såhär,
att ensamheten inte skulle behöva vara lika ensam och trist, det gör saken bara värre egentligen.
Frågan kan vara vem jag egentligen ska lita på? Kommer det förbättras?
Svaren är bara mina. Men när jag inte kan svara, då får jag snällt vänta ett tag till.
Under tiden ska jag bittert stå ut med det här. För att vara bitter medan jag har tråkigt, det är jag duktig på.
Innerst inne hade jag hoppats att allt var bra tills nu. Det tar emot att erkänna. Jag känner mig naiv.
Det är dags att ställa krav på mig själv och på min omgivning.
Hur ska jag annars lyckas få svar på mina frågor?
Bunkern.
Jag har städat, ätit varma mackor och sunkat ner mig helt och hållet.
Kollar på Project Runway i massor, precis som igår.
Det här är en riktig söndag med andra ord och jag gillar söndagar!
Ska strax släpa min lilla-stora röv in i duschen och få på mig någr kläder.
Har tänkt bege mig hem till mamma på berget och få lite sällskap.
Bunkern kan vara extremt kall och trist utan sällskap.
I övrigt finns det inget att säga just nu.
Jag är helt förvirrad.
Vad skulle hända om jag bara försvann?
Kollar på Project Runway i massor, precis som igår.
Det här är en riktig söndag med andra ord och jag gillar söndagar!
Ska strax släpa min lilla-stora röv in i duschen och få på mig någr kläder.
Har tänkt bege mig hem till mamma på berget och få lite sällskap.
Bunkern kan vara extremt kall och trist utan sällskap.
I övrigt finns det inget att säga just nu.
Jag är helt förvirrad.
Vad skulle hända om jag bara försvann?
You will always have a special place deep inside me.
Jag är nu proppmätt och nästan lite gräsligt trött.
Vi åt en massa goda pajer, jag har pussat på "mina" barn och myst med katt-valparna,
Sedan fick vi fördrink och vin. Mycket trevligt, men alla var sega så det blev en lugn kväll.
Tog en promenad hem och höll på att frysa ihjäl.
Ge mig vinterstövlar i affärerna!
Nu ska jag somna gott och må bra.
Imorgon har vi planerat att baka, Ellen och jag. Vi får se hur det blir med det.
Och ännu en gång saknar jag, nästan mer än förr.
Men som vi kom fram till i telefonen jag och min vän häromdagen,
visst behöver jag en paus. En sväng härifrån för att andas och slippa tänka.
Där räcker det nog. För var skulle jag ha det bättre än här egentligen?
Jag har vucit ifrån säsonget utan att ens ha märkt det,
en av de roligaste tiderna i mitt liv. Alla dessa säsonger överallt.
Nu är det tyvärr stopp.
Men sakna, det gör jag även om det inte är bra.
Kalinixta
Vi åt en massa goda pajer, jag har pussat på "mina" barn och myst med katt-valparna,
Sedan fick vi fördrink och vin. Mycket trevligt, men alla var sega så det blev en lugn kväll.
Tog en promenad hem och höll på att frysa ihjäl.
Ge mig vinterstövlar i affärerna!
Nu ska jag somna gott och må bra.
Imorgon har vi planerat att baka, Ellen och jag. Vi får se hur det blir med det.
Och ännu en gång saknar jag, nästan mer än förr.
Men som vi kom fram till i telefonen jag och min vän häromdagen,
visst behöver jag en paus. En sväng härifrån för att andas och slippa tänka.
Där räcker det nog. För var skulle jag ha det bättre än här egentligen?
Jag har vucit ifrån säsonget utan att ens ha märkt det,
en av de roligaste tiderna i mitt liv. Alla dessa säsonger överallt.
Nu är det tyvärr stopp.
Men sakna, det gör jag även om det inte är bra.
Kalinixta
Smell ya later.
Det verkar som jag åker till min moster med man ändå.
De ska tydligen äta surströmming och visst gillar jag att ha tråkigt,
men mina småkusiner har jag inte sett på länge-länge och jag saknar en kram!
Dags att hoppa in i duschen.
Jag är seg idag. Men jag gillar det.
Ha en trevlig lördag kväll!
De ska tydligen äta surströmming och visst gillar jag att ha tråkigt,
men mina småkusiner har jag inte sett på länge-länge och jag saknar en kram!
Dags att hoppa in i duschen.
Jag är seg idag. Men jag gillar det.
Ha en trevlig lördag kväll!
Ska vi ha tråkigt tillsammans?
Jag hade väldigt trevligt igår. Först fikade jag på stan med Björn.
Sedan åkte vi hem och jag gjorde mig redo. Åkte hem till Veronica där hon inte hittade några kläder.
Vi drack lite vin och vandrade till stan. Middag på Impuls och bowling för första gången på över 10 år!
Jag kan helt ärligt säga att jag var totalt värdelös. Dessutom fick jag skavsår av skorna.
Men, vi hade roligt åtminstone. Vi gick sedan tillbaka till Impuls och hängde med folk.
Jag rökte mest känns det som. Borstbindare. Jag ska fan ta mig i kragen och sluta illa kvickt.
Så fort jag har tillräckligt med motivation.
Idag har jag bestämt mig för att bara ha tråkigt. Jag ska ligga här hemma och sova.
Kolla på en tjejfilm och äta snask möjligtvis. Men det är det roligaste jag tänker göra.
Man behöver faktiskt ha tråkigt ibland också.
Hur ska man annars kunna uppskatta när livet är som roligast?
Fina blommor. Vackra människor. Den som gör mig hel.
Sedan åkte vi hem och jag gjorde mig redo. Åkte hem till Veronica där hon inte hittade några kläder.
Vi drack lite vin och vandrade till stan. Middag på Impuls och bowling för första gången på över 10 år!
Jag kan helt ärligt säga att jag var totalt värdelös. Dessutom fick jag skavsår av skorna.
Men, vi hade roligt åtminstone. Vi gick sedan tillbaka till Impuls och hängde med folk.
Jag rökte mest känns det som. Borstbindare. Jag ska fan ta mig i kragen och sluta illa kvickt.
Så fort jag har tillräckligt med motivation.
Idag har jag bestämt mig för att bara ha tråkigt. Jag ska ligga här hemma och sova.
Kolla på en tjejfilm och äta snask möjligtvis. Men det är det roligaste jag tänker göra.
Man behöver faktiskt ha tråkigt ibland också.
Hur ska man annars kunna uppskatta när livet är som roligast?
Fina blommor. Vackra människor. Den som gör mig hel.
Knacka inte gärna på här mitt i natten heller.
Nu är jag inte längre speciellt glad på den där lille pojken som är min systers före detta med vän alls längre.
Jag la mig tillrätta och kände att nu kommer jag verkligen somna gott, inom kort dessutom, vilket är viktigast.
Just när jag stängt tv-n, släckt lampan och försökt hitta ett skönt sätt att sova på i 10 minuter så knackar det.
Fattar ni, knackar på dörren? Inte en gång. Utan om och om igen.
Jag höll först på att lägga mig under sängen och försöka vara osynlig, tänkte på vad för skum typ som stod där ute.
Sedan försökte jag stoppa fingarna i öronen och somna ändå, är det mörkt och ingen öppnar är jag inte hemma.
När jag tänkte så kom jag på att då kanske någon bryter sig in, så med andan i halsen klädde jag på mig och öppnade.
Där satt han, utanför. Min systers före detta. Dyng-jävla-full och utan anledning att knacka på.
Jag pratade lite. Frågade vad han ville. Gav honom ett glas vatten. Hans vän spy-pojken kom ner. Sedan bad jag dem gå.
Spy-pojken tjatade ungefär 10 minuter om att före-dettan skulle kliva upp så de kunde gå hem eftersom jag faktiskt är sjukskriven, då är det inte bra att väcka henne mitt i natten sa han.
Jävla vettigt av en 17-åring tänkte jag när de gått.
Ända tills 10 minuter senare när de knackade på igen! Då låg jag kvar länge.
Ibland kan man faktiskt vänta ut människor, men fan inte när de är fulla blev jag medveten om.
Så jag stegade upp och klädde på mig igen, öppnade dörren väldigt vänligt och sa:
- Vad fan vill ni nu då? Jag sover här inne och nu börjar jag bli irriterad.
Dom blev rätt förvånade och fick aldrig ur vad de ville.
Så jag sa att kom gärna inte och knacka på när jag sover och så stängde jag dörren. Hårt.
Sedan fick jag lite dåligt samvete. Men så kom jag på att varför ska jag ha det?
Det är ohyfsat att knacka på hos någon 2 på natten!
Det här med sömnen funkar tydligen inte längre..
Jag la mig tillrätta och kände att nu kommer jag verkligen somna gott, inom kort dessutom, vilket är viktigast.
Just när jag stängt tv-n, släckt lampan och försökt hitta ett skönt sätt att sova på i 10 minuter så knackar det.
Fattar ni, knackar på dörren? Inte en gång. Utan om och om igen.
Jag höll först på att lägga mig under sängen och försöka vara osynlig, tänkte på vad för skum typ som stod där ute.
Sedan försökte jag stoppa fingarna i öronen och somna ändå, är det mörkt och ingen öppnar är jag inte hemma.
När jag tänkte så kom jag på att då kanske någon bryter sig in, så med andan i halsen klädde jag på mig och öppnade.
Där satt han, utanför. Min systers före detta. Dyng-jävla-full och utan anledning att knacka på.
Jag pratade lite. Frågade vad han ville. Gav honom ett glas vatten. Hans vän spy-pojken kom ner. Sedan bad jag dem gå.
Spy-pojken tjatade ungefär 10 minuter om att före-dettan skulle kliva upp så de kunde gå hem eftersom jag faktiskt är sjukskriven, då är det inte bra att väcka henne mitt i natten sa han.
Jävla vettigt av en 17-åring tänkte jag när de gått.
Ända tills 10 minuter senare när de knackade på igen! Då låg jag kvar länge.
Ibland kan man faktiskt vänta ut människor, men fan inte när de är fulla blev jag medveten om.
Så jag stegade upp och klädde på mig igen, öppnade dörren väldigt vänligt och sa:
- Vad fan vill ni nu då? Jag sover här inne och nu börjar jag bli irriterad.
Dom blev rätt förvånade och fick aldrig ur vad de ville.
Så jag sa att kom gärna inte och knacka på när jag sover och så stängde jag dörren. Hårt.
Sedan fick jag lite dåligt samvete. Men så kom jag på att varför ska jag ha det?
Det är ohyfsat att knacka på hos någon 2 på natten!
Det här med sömnen funkar tydligen inte längre..
Kräks gärna inte här.
PS.
Under min dryga timme här utomhus när jag snackade skit med hjärtat
så kom det helt plötsligt en ung man, också känd som min systers föredetta
och lämnade några av mina skålar som hon lämnat där.
Det tackar jag för, det var snällt.
När han gått kom det ännu mer helt plötsligt en stor portion kräks.
Så jävla äckligt att jag ville dö. Alltid har jag hatat spya, men aldrig så mycket som nu.
Det är mer vuxenpoäng till mig.
Vad jag vill komma fram till är att sommarlovet är över och skolan är tillbaka.
Ungarna kommer med den, på köpet. Så här har vi säkert fest framöver.
Det bästa är att all kräks hamnar prick utanför mig ungefär. Jippi!
Im getting old.
Under min dryga timme här utomhus när jag snackade skit med hjärtat
så kom det helt plötsligt en ung man, också känd som min systers föredetta
och lämnade några av mina skålar som hon lämnat där.
Det tackar jag för, det var snällt.
När han gått kom det ännu mer helt plötsligt en stor portion kräks.
Så jävla äckligt att jag ville dö. Alltid har jag hatat spya, men aldrig så mycket som nu.
Det är mer vuxenpoäng till mig.
Vad jag vill komma fram till är att sommarlovet är över och skolan är tillbaka.
Ungarna kommer med den, på köpet. Så här har vi säkert fest framöver.
Det bästa är att all kräks hamnar prick utanför mig ungefär. Jippi!
Im getting old.
Hon gör mig lycklig.
En timmes samtal med Julia senare och jag är lycklig.
Fastän på ett vemodigt sätt.
Jag saknar henne nästan löjligt mycket och nu är hon inte längre i Sverige.
Inte så långt ifrån gränsen visst, men i Oslo. Det känns ändå mycket längre bort.
Hon blir inte där så länge heller dessutom utan tar sitt pick och pack till alperna.
Då undrar jag vad jag gör här?
Alla vänner är på andra ställen och jag är kvar här.
Precis som det inte brukar vara, som jag sagt tidigare.
Vad är det som får mig att stanna i Sollefteå egentligen?
Till en början var det jag och fröken fräken som skulle leva loppan hela sommaren,
sedan var det jobbet och alla pengar som rullade in på kontot och kom ut som kläder.
Men vad är det egentligen nu kan jag undra?
Och strax efter kommer frågan jag aldrig trodde skulle slå mig förrän jag var gammal och färdig,
var ska jag hitta lyckan om jag inte finner den här?
Jag känner att jag behöver komma ifrån ett tag. Om så för en dag, en helg eller en vecka.
Ny fräsch positiv anda.
Sedan kommer jag förhoppningsvis komma på vad jag faktiskt vill göra.
Jobbet har jag kvar och dit ska jag tillbaka. För jag trivs verkligen.
Men vad ger Sollefteå mig egentligen?
Om ni bara var här, alla ni som faktiskt gör mig lycklig inifrån och ut.
Fastän på ett vemodigt sätt.
Jag saknar henne nästan löjligt mycket och nu är hon inte längre i Sverige.
Inte så långt ifrån gränsen visst, men i Oslo. Det känns ändå mycket längre bort.
Hon blir inte där så länge heller dessutom utan tar sitt pick och pack till alperna.
Då undrar jag vad jag gör här?
Alla vänner är på andra ställen och jag är kvar här.
Precis som det inte brukar vara, som jag sagt tidigare.
Vad är det som får mig att stanna i Sollefteå egentligen?
Till en början var det jag och fröken fräken som skulle leva loppan hela sommaren,
sedan var det jobbet och alla pengar som rullade in på kontot och kom ut som kläder.
Men vad är det egentligen nu kan jag undra?
Och strax efter kommer frågan jag aldrig trodde skulle slå mig förrän jag var gammal och färdig,
var ska jag hitta lyckan om jag inte finner den här?
Jag känner att jag behöver komma ifrån ett tag. Om så för en dag, en helg eller en vecka.
Ny fräsch positiv anda.
Sedan kommer jag förhoppningsvis komma på vad jag faktiskt vill göra.
Jobbet har jag kvar och dit ska jag tillbaka. För jag trivs verkligen.
Men vad ger Sollefteå mig egentligen?
Om ni bara var här, alla ni som faktiskt gör mig lycklig inifrån och ut.
Bryt dig lös.
I och med att jag sov så länge idag är jag nu extremt rastlös.
Har legat inne hela dagen, vilket egentligen är allt jag känner för.
Är oerhört trött men jag känner hur det spritter i kroppen.
Sådär som det blir när man är inomhus för länge,
efter en lång febersmäll eller huvudvärk.
Egentligen sitter väl allt i min sociala sida. Jag gillar att träffa folk.
Även om jag nu inte orkar vara lika social som jag brukar.
En timme på stan, en stund med familjen, en kaffe och cigg på jobbet.
Ni förstår var jag vill komma.
Några minuter bland människor gör mig gott, det vet jag.
Men allt ska gå i min tid.
Nu ska jag nog snöra på mig ett par skor och ta mig någonstans,
men innan dess ska jag äta mat som jag lagat.
Allt jag vill ha finns så nära.
Ett skratt. En tid.
Har legat inne hela dagen, vilket egentligen är allt jag känner för.
Är oerhört trött men jag känner hur det spritter i kroppen.
Sådär som det blir när man är inomhus för länge,
efter en lång febersmäll eller huvudvärk.
Egentligen sitter väl allt i min sociala sida. Jag gillar att träffa folk.
Även om jag nu inte orkar vara lika social som jag brukar.
En timme på stan, en stund med familjen, en kaffe och cigg på jobbet.
Ni förstår var jag vill komma.
Några minuter bland människor gör mig gott, det vet jag.
Men allt ska gå i min tid.
Nu ska jag nog snöra på mig ett par skor och ta mig någonstans,
men innan dess ska jag äta mat som jag lagat.
Allt jag vill ha finns så nära.
Ett skratt. En tid.
Spread your rumours, whatever makes your life interesting.
Något jag gillar just nu är rykten.
Det är förvånande hur snabbt de faktiskt får fart,
och hur mycket sanning folk faktiskt tror att det ligger i dem.
Framför allt på mindre ställen. Det har jag märkt var jag än varit.
I Grekland for de omkring i räserfart,
som exempel en tjej som var på semester en vecka
hann få ett extremt dåligt rykte innan halva veckan gått.
Samma sak gäller här hemma.
Ena dagen har någon blivit nunna, nästa dag är hon gravid.
Och så vidare.
Hur irriterad jag än kan bli vet jag att det grundar sig i osäkerhet.
Och avundsjuka.
Varför kan man fråga sig? Men jag tvivlar på att det någonsin kommer finnas ett bra svar.
Jag ska följa detta intressant.
Vem vet var alla dessa historier om olika människor slutar?
Im in the middle of a reality-show.
När natten kommer slår det mig.
Det gick inte riktigt som jag ville igår,
det spelade tydligen ingen roll hur trött jag verkligen var.
Jag kunde inte sova! Tankarna snurrade runt i skallen och jag kunde inte sluta.
Sedan att jag även är extremt mörkrädd vanliga dagar,
nu har jag blivit spritt språngande paranoid.
Hela tiden hör jag skumma grejer utanför bunkern,
till slut var jag tvungen att slå på tv-n igen och kolla på OS för att lugna ner nerverna.
Det påminner läskigt mycket om när jag var 16 och bodde i Malung
bland pack och nötter, då menar jag flera snäpp värre än här hemma!
Där tankarna malde sönder hjärnan på nätterna och paranoian var extrem.
Hela tiden dörren slog var det någon som kom till oss, elak.
För vad visste jag om skulder och dylikt herrn i huset dragit på sig?
Att umgås med skummisar ska man fan hålla sig ifrån, aldrig har jag mått sämre.
En sak är säker. Jag skulle aldrig kunna vara kriminell.
När fan skulle jag få sova?
Tv-n stängdes av vid 4, ändå kunde jag inte sova.
Så det är därför helt normalt att jag sov fram till ett när mamma väckte mig.
Idag tänker jag inte göra ett dugg.
Förutom att städa lite kanske. Och ta på mig mina nya jeans så att de sätter sig efter mig.
All I wish is to stop this.
det spelade tydligen ingen roll hur trött jag verkligen var.
Jag kunde inte sova! Tankarna snurrade runt i skallen och jag kunde inte sluta.
Sedan att jag även är extremt mörkrädd vanliga dagar,
nu har jag blivit spritt språngande paranoid.
Hela tiden hör jag skumma grejer utanför bunkern,
till slut var jag tvungen att slå på tv-n igen och kolla på OS för att lugna ner nerverna.
Det påminner läskigt mycket om när jag var 16 och bodde i Malung
bland pack och nötter, då menar jag flera snäpp värre än här hemma!
Där tankarna malde sönder hjärnan på nätterna och paranoian var extrem.
Hela tiden dörren slog var det någon som kom till oss, elak.
För vad visste jag om skulder och dylikt herrn i huset dragit på sig?
Att umgås med skummisar ska man fan hålla sig ifrån, aldrig har jag mått sämre.
En sak är säker. Jag skulle aldrig kunna vara kriminell.
När fan skulle jag få sova?
Tv-n stängdes av vid 4, ändå kunde jag inte sova.
Så det är därför helt normalt att jag sov fram till ett när mamma väckte mig.
Idag tänker jag inte göra ett dugg.
Förutom att städa lite kanske. Och ta på mig mina nya jeans så att de sätter sig efter mig.
All I wish is to stop this.
Im so lucky.
Har varit och ränt på stan nästan hela dagen,
är därav också väldigt trött.
Vi shoppade, jag och Mickan.
Jag stod för shoppandet och hon för hjälpen.
Det tackar jag för!
Sedan bjöd jag alla på middag innan vi vandrade
av tacosen till Risön och kollade på Claras match.
Prick till hennes mål-pass kom vi. Grym timing!
Har tänkt en massa skumt. Filosoferande kallas det visst.
Idioti skulle jag kalla det. Om det inte var för att jag inte vill kalla mig själv för idiot.
För hur skulle det se ut?
Nu ska jag sova.
Vi tar det en annan dag.
Kalinixta
är därav också väldigt trött.
Vi shoppade, jag och Mickan.
Jag stod för shoppandet och hon för hjälpen.
Det tackar jag för!
Sedan bjöd jag alla på middag innan vi vandrade
av tacosen till Risön och kollade på Claras match.
Prick till hennes mål-pass kom vi. Grym timing!
Har tänkt en massa skumt. Filosoferande kallas det visst.
Idioti skulle jag kalla det. Om det inte var för att jag inte vill kalla mig själv för idiot.
För hur skulle det se ut?
Nu ska jag sova.
Vi tar det en annan dag.
Kalinixta
Jag är på väg.
Jag tog mig upp klockan 7 och fick in tvätten i maskinen.
Att jag sedan gick från vaket tillstånd till sömn på under tre röda
fram till all tvätt var färdig klockan 2, det hör inte hit.
Nu luktar det gott i lägenheten av ren tvätt, jag har dammsugat och vädrat.
Nyss började det dugga så jag fick hänga in den fuktiga tvätten istället,
snart har jag därför regnskogsvärme här inne.
Det har varit en skön dag, en lugn dag. Jag känner hur jag är på väg tillbaka.
Av någon anledning flyger det omkring småkryp i luften,
som knott fast ändå inte. Bananflugor vägrar jag tro att det är.
Jag har fan rent här hemma och där det är rent trivs inte dom!
Men mitt mål ikväll är att döda varenda en.
Och så kanske jag ska laga mig en middag, även fast jag har soppa kvar.
Vi får se vad som händer, vi får se.
Känner mig fortfarande vansinnigt trött. Nästan så att jag måste hålla mig vaken
En kopp kaffe vore gott. Det har jag inte druckit på flera dagar nu.
Laters.
Att jag sedan gick från vaket tillstånd till sömn på under tre röda
fram till all tvätt var färdig klockan 2, det hör inte hit.
Nu luktar det gott i lägenheten av ren tvätt, jag har dammsugat och vädrat.
Nyss började det dugga så jag fick hänga in den fuktiga tvätten istället,
snart har jag därför regnskogsvärme här inne.
Det har varit en skön dag, en lugn dag. Jag känner hur jag är på väg tillbaka.
Av någon anledning flyger det omkring småkryp i luften,
som knott fast ändå inte. Bananflugor vägrar jag tro att det är.
Jag har fan rent här hemma och där det är rent trivs inte dom!
Men mitt mål ikväll är att döda varenda en.
Och så kanske jag ska laga mig en middag, även fast jag har soppa kvar.
Vi får se vad som händer, vi får se.
Känner mig fortfarande vansinnigt trött. Nästan så att jag måste hålla mig vaken
En kopp kaffe vore gott. Det har jag inte druckit på flera dagar nu.
Laters.
While you're missing me im thinking of you.
Ännu en inte helt effektiv dag people.
Men vet ni vad? Det kvittar.
Hela meningen med att jag är hemma är för att återhämta mig,
ta det lugnt och vila. Sova mycket, göra vad jag orkar.
För att sedan vara social i små mänger, så mycket som jag känner att jag klarar.
Så regniga dagar när jag ligger hemma i sängen passar mig alldeles perfekt.
Även om jag får lite panik och känner mig arbetslös igen,
sådär vet ni när man vet att man äter för mycket och rör sig för lite.
Det är något jag tänkt på, men som jag väljer ta som det kommer. Nu är jag inte motiverad.
Då finns det inte heller någon mening, jag tänker inte pressa mig själv till något jag inte vill.
När man inte får något gjort och känner sig nästan värdelös.
Helt sant är inte det sista, idag har jag gjort både middag och gjort fint.
Sedan gick jag för en stund sedan och bokade tvättstuga till imorgon bitti.
Ska försöka kliva upp tidigt och få det undanstökat så att det torkar,
förutsättningarna för det är inte de bästa i den andra bunkern här i huset.
Annars har jag inget alls planerat imorgon och tanken är underbar.
Ingenting planerat, inga tider att passa på jobbet, inget att stressa över.
Fritid.
Jag är fortfarande helt slut. Ska äta någon vindruva till.
Dom är grekiska och vansinnigt goda, påminner lite om min och Annies veranda
där vi fick serverade direkt ifrån trädet av den söta husägarinnan.
Har kollat på resor. Jag måste sluta bränna alla pengar.
Kalinixta
Men vet ni vad? Det kvittar.
Hela meningen med att jag är hemma är för att återhämta mig,
ta det lugnt och vila. Sova mycket, göra vad jag orkar.
För att sedan vara social i små mänger, så mycket som jag känner att jag klarar.
Så regniga dagar när jag ligger hemma i sängen passar mig alldeles perfekt.
Även om jag får lite panik och känner mig arbetslös igen,
sådär vet ni när man vet att man äter för mycket och rör sig för lite.
Det är något jag tänkt på, men som jag väljer ta som det kommer. Nu är jag inte motiverad.
Då finns det inte heller någon mening, jag tänker inte pressa mig själv till något jag inte vill.
När man inte får något gjort och känner sig nästan värdelös.
Helt sant är inte det sista, idag har jag gjort både middag och gjort fint.
Sedan gick jag för en stund sedan och bokade tvättstuga till imorgon bitti.
Ska försöka kliva upp tidigt och få det undanstökat så att det torkar,
förutsättningarna för det är inte de bästa i den andra bunkern här i huset.
Annars har jag inget alls planerat imorgon och tanken är underbar.
Ingenting planerat, inga tider att passa på jobbet, inget att stressa över.
Fritid.
Jag är fortfarande helt slut. Ska äta någon vindruva till.
Dom är grekiska och vansinnigt goda, påminner lite om min och Annies veranda
där vi fick serverade direkt ifrån trädet av den söta husägarinnan.
Har kollat på resor. Jag måste sluta bränna alla pengar.
Kalinixta
Hur att räkna på engelska.
Ten, ten, ten, tententententententen.
Jag kissar nästan på mig.
Tack.
Get lucky.
Jag hann ner på stan.
Gjorde ett kap på tre par skor för drygt 400:-
Frågan är när jag ska använda två av dem,
men det kommer en sommar nästa år också.
Och då de var så billiga kvittar det faktiskt nästan!
Gick och kikade på lite kläder men jag var helt apatisk,
det är som inte så himla roligt på egen hand så jag har
stämt träff med min lilla stora kusin på onsdag.
Då ska vi kika omkring om vi hittar något roligt, sista dagen på hennes sommarlov.
Sedan handlades det mat. I massor. För över en tusing.
Lika bra medan jag faktiskt har pengar. Att det sedan är mina Greklands-pengar
som flyr sin kos, det får mig att må lite illa. Men jag behöver sakerna, så vad gör man inte?
Jag får väl typ plocka ut löner i förskott så jag kan åka istället.
Om det vore så väl..
Nu har jag och Ellen ätit oss lite för mätta.
Hon ville ha tjockpannkaka, jag hade redan planerat potatis- och purjolökssoppa.
Det är banne mig bland det godaste jag vet!
Men pannkaka orkar jag inte göra, våfflor fick hon däremot ungen.
Resten av kvällen ska vi kolla på dåliga tv-program och bara vara.
Jag är dödstrött.
Och så saknas det ständigt. Tänk om..
A bit of luck would be good.
Gjorde ett kap på tre par skor för drygt 400:-
Frågan är när jag ska använda två av dem,
men det kommer en sommar nästa år också.
Och då de var så billiga kvittar det faktiskt nästan!
Gick och kikade på lite kläder men jag var helt apatisk,
det är som inte så himla roligt på egen hand så jag har
stämt träff med min lilla stora kusin på onsdag.
Då ska vi kika omkring om vi hittar något roligt, sista dagen på hennes sommarlov.
Sedan handlades det mat. I massor. För över en tusing.
Lika bra medan jag faktiskt har pengar. Att det sedan är mina Greklands-pengar
som flyr sin kos, det får mig att må lite illa. Men jag behöver sakerna, så vad gör man inte?
Jag får väl typ plocka ut löner i förskott så jag kan åka istället.
Om det vore så väl..
Nu har jag och Ellen ätit oss lite för mätta.
Hon ville ha tjockpannkaka, jag hade redan planerat potatis- och purjolökssoppa.
Det är banne mig bland det godaste jag vet!
Men pannkaka orkar jag inte göra, våfflor fick hon däremot ungen.
Resten av kvällen ska vi kolla på dåliga tv-program och bara vara.
Jag är dödstrött.
Och så saknas det ständigt. Tänk om..
A bit of luck would be good.
Som om tiden stannar mitt i vardagen.
Egentligen borde jag redan ha varit på stan,
gjort min veckoshopping både när det gäller kläder och skor
med allrahelst mat.
Men icket.
Det är alltid bra att ha något att skylla på
och idag skyller jag på regnet som har öst ner.
Mitt paraply är kvar hemma hos mamma och jag vill inte göra om
misstaget jag och Malin gjorde när vi anlände till stan dyngblöta.
Men nu är jag i alla fall på väg. Ellen ska klippas så jag liftar med dem.
Eftersom jag inte har bil är det svårt att storhandla också
så jag får passa på när mamma har tid att leka chaufför.
Jag behöver mer tid.
Men jag är säker på vad jag vill.
gjort min veckoshopping både när det gäller kläder och skor
med allrahelst mat.
Men icket.
Det är alltid bra att ha något att skylla på
och idag skyller jag på regnet som har öst ner.
Mitt paraply är kvar hemma hos mamma och jag vill inte göra om
misstaget jag och Malin gjorde när vi anlände till stan dyngblöta.
Men nu är jag i alla fall på väg. Ellen ska klippas så jag liftar med dem.
Eftersom jag inte har bil är det svårt att storhandla också
så jag får passa på när mamma har tid att leka chaufför.
Jag behöver mer tid.
Men jag är säker på vad jag vill.
The worlds still spinning and im just sitting here.
Tankarna höll mig vaken länge inatt,
jag håller på att förlora allt vett jag någonsin haft.
Egentligen kan jag inte förstå var jag får allt ifrån
eller varför jag nu oroar mig för allt som sker i världen.
Jag är säker på att det är en fas, som snart går över!
Ska försöka gå ner på stan idag, det regnar och är kyligt.
Jag vet allt jag sagt om inga mer kläder,
men nu börjar det fan bli riktigt kallt ute och då funkar inte mina sommarkläder längre.
Sorry to say this, men jag behöver nya kläder!
Planen är att inhandla kylskåpet fullt idag och sedan något nytt
till garderoben möjligtvis. Skattepengarna bara ryker.
Jag kommer ha ångest. Men det kvittar just nu.
Rean på Wedins lockar mig också. Dit ska jag allra först!
Filakia
En släng av det dåliga.
Vid eftertanke lät det sista hemskt.
Jag skyller inte allt på min far, men väldigt mycket.
Jag är inte perfekt och det är jag medveten om.
Men hela far-dotter-grejen ska inte skyllas på varken mig eller min syster tycker jag.
Som sagt. Ett barn väljer inte sina föräldrar.
Nu fick jag en släng av dåligt samvete helt enkelt,
som sagt inget ovanligt nu.
Men, när det kommer till oss är jag bitter.
Det känns som vi missat så mycket, men ändå är jag nöjd hur livet ser ut.
Dåligt samvete var det, ja..
Jag skyller inte allt på min far, men väldigt mycket.
Jag är inte perfekt och det är jag medveten om.
Men hela far-dotter-grejen ska inte skyllas på varken mig eller min syster tycker jag.
Som sagt. Ett barn väljer inte sina föräldrar.
Nu fick jag en släng av dåligt samvete helt enkelt,
som sagt inget ovanligt nu.
Men, när det kommer till oss är jag bitter.
Det känns som vi missat så mycket, men ändå är jag nöjd hur livet ser ut.
Dåligt samvete var det, ja..
Det var en gång när jag kallades pappas flicka.
PS.
Vad som är problemet mellan mig och min far frågade anonym.
Svaret kan jag ge då det är rätt enkelt,
det finns inget problem egentligen.
Bara det att vi inte haft kontakt på väldigt länge då vi båda varit usla på att kontakta den andra.
Därav känner vi inte varandra och beter oss som främlingar.
Jag vet att han älskar mig, det märker jag så fort vi ses. Det har gått så lång tid bara.
Ska vi någonsin återfå den kontakten vi en gång hade kommer det ta ännu längre tid.
Angående hela höra av sig grejen har han haft bättre förutsättningar än jag
då jag under en lång tid bland annat varit fattig student och sedan bott utomlands och därför
inte haft miljoners miljoner att fylla på telefonen och så vidare,
därför och bara genom den enkla anledning att han är min pappa klandrar jag honom
då han faktiskt inte försökt alls. Jag har inte valt honom, men han har satt mig till denna värld.
Som sagt. Det finns inget problem.
En hel del ilska, sorg och svek finns det däremot.
Tillsammans med känslan av att inte känna sin egen far - det är nästan värst.
Men som sagt.
Jag vet att han älskar mig.
Kontakt. Ja. Nu var det sålängesedan att jag faktiskt inte minns.
Men tills jag var kanske 9 så kallades jag pappas flicka.
Det stämmer.
Vad som är problemet mellan mig och min far frågade anonym.
Svaret kan jag ge då det är rätt enkelt,
det finns inget problem egentligen.
Bara det att vi inte haft kontakt på väldigt länge då vi båda varit usla på att kontakta den andra.
Därav känner vi inte varandra och beter oss som främlingar.
Jag vet att han älskar mig, det märker jag så fort vi ses. Det har gått så lång tid bara.
Ska vi någonsin återfå den kontakten vi en gång hade kommer det ta ännu längre tid.
Angående hela höra av sig grejen har han haft bättre förutsättningar än jag
då jag under en lång tid bland annat varit fattig student och sedan bott utomlands och därför
inte haft miljoners miljoner att fylla på telefonen och så vidare,
därför och bara genom den enkla anledning att han är min pappa klandrar jag honom
då han faktiskt inte försökt alls. Jag har inte valt honom, men han har satt mig till denna värld.
Som sagt. Det finns inget problem.
En hel del ilska, sorg och svek finns det däremot.
Tillsammans med känslan av att inte känna sin egen far - det är nästan värst.
Men som sagt.
Jag vet att han älskar mig.
Kontakt. Ja. Nu var det sålängesedan att jag faktiskt inte minns.
Men tills jag var kanske 9 så kallades jag pappas flicka.
Det stämmer.
Slacker söndag.
Jag har gjort absolut ingenting och verkligen så idag.
Har myst omkring i lägenheten, packat upp alla kläder som varit hos mamma.
Varit hungrig och märkt att jag inte hade någon mat hemma.
Note to self: Måste handla oftare.
Nu hittade jag i alla fall en liten kycklingfilé och lite ris.
Tillräckligt gott och absolut mättande.
Jag måste börja jobba snart, eller möjligtvis gå lika mycket som jag gör på jobbet
annars kommer jag fan att bli fet. (Igen.)
Det vill vi ju verkligen inte, då måste jag köpa ännu mer kläder!
Jag ska försöka hitta en bra film och dricka mer saft.
Fick sockersug hipp som happ och saft funkar bra.
Efter det ska jag sova. Jag är groteskt trött, som jag alltid är nu för tiden.
Det komer över mig som en våg oftast, bara sådär.
Jag är kär i dig - aldrig har jag varit så glad.
Trodde vi.
Mer än du trott, mer än jag förstått.
Det blev stressigt igår, men vi hann i tid.
Malin hittade en klänning i sista sekund och Chroffes klippning tog dryga timmen.
För att klippa en kille? Helt galet. Men jag är ju inget proffs när det gäller just det, så jag ska vara tyst.
Själv var jag redo tidigt och blev rätt nöjd med resultatet, nu har klänning använts och kan stoppas in i garderoben igen.
Väl uppe i Helgum fick jag fria händer och fixade Marie-Louises smink, något jag även blev nöjd med.
Ännu bättre så blev även hon det, vilket var en lättnad.
Huset var fullt av folk som verkade känna mig men som inte jag hade en susning om vilka de var.
Träffade alla tre fastrar, varav jag inte sett ena på 5 år och den andra på säkert 10.
Till slut tog vi oss tack och lov till kyrkan. Vigseln var fin men kameran ville inte som jag och Malin ville.
Bröllop är alltid rörande på något sätt. Vi fick vara med på en massa foton och sedan hälsade vi på farfars grav.
Väl på bröllopsfesten åt vi grymt god mat, drack champagne och vin, åt lite mer, sjöng ungefär en miljon sånger.
Efter maten var jag löjligt trött. Det är inte ens ett skämt. Jag kunde inte sluta gäspa, vilket är väldigt otrevligt.
Så efter ett tag ringde jag Annica och bad henne komma, samtidigt som jag berättade för brudparet att jag skulle bege mig. Vilket de hade full förståelse för.
Missade därav tårtan, men jag var så full av mat att det var nog lika bra.
Allt gick över förväntan, jag lyckades parera de flesta frågor så jag inte kände dåligt samvete eller stress.
Men jag verkade nog väldigt disträ kan jag tro, inget jag lägger mer vikt vid.
Hur underligt våra band är går att beskriva när Marie-Louise tackade för att jag kom och jag svarade:
- Tack för att jag fick komma.
Varav hon svarade:
- Men det är ju självklart. Kom gärna och hälsa på osv.
Det jag menar att ni vet hur man tackar för att man fått komma på en fest
när man inte känner värden så väl, eller bara som gott uppförande och det brukar vara en bra sak.
Igår blev det helt fel dock i och med att det är min far och hans sambo som gift sig.
Tack för att jag fick komma lät helt plötsligt mer som ett anklagande än ett riktigt tack.
Jag skämdes.
Det verkligt jobbiga hade dock kommit när jag åkt hem då Malin med pojkvän var kvar ensamma.
Talen började och i stort sett varenda karl höll ett, där de berömde om deras familj och underbara barn:
Victor och Anna.
Ingen hade nämnt oss, en endaste gång och Malin tog oerhört illa vid sig.
Jag kan förstå dem, hur enkelt kan det vara att minnas oss när talet skrivs eftersom vi alltid är där.
Men när både jag och Malin blivit presenterade som Jans äldsta döttrar och Malin faktiskt sitter där
borde väl någon haft vett att nämna henne åtminstone?
Sånt gör mig förbannad.
Vi har varandra, det är allra viktigast.
All kärlek.
Malin hittade en klänning i sista sekund och Chroffes klippning tog dryga timmen.
För att klippa en kille? Helt galet. Men jag är ju inget proffs när det gäller just det, så jag ska vara tyst.
Själv var jag redo tidigt och blev rätt nöjd med resultatet, nu har klänning använts och kan stoppas in i garderoben igen.
Väl uppe i Helgum fick jag fria händer och fixade Marie-Louises smink, något jag även blev nöjd med.
Ännu bättre så blev även hon det, vilket var en lättnad.
Huset var fullt av folk som verkade känna mig men som inte jag hade en susning om vilka de var.
Träffade alla tre fastrar, varav jag inte sett ena på 5 år och den andra på säkert 10.
Till slut tog vi oss tack och lov till kyrkan. Vigseln var fin men kameran ville inte som jag och Malin ville.
Bröllop är alltid rörande på något sätt. Vi fick vara med på en massa foton och sedan hälsade vi på farfars grav.
Väl på bröllopsfesten åt vi grymt god mat, drack champagne och vin, åt lite mer, sjöng ungefär en miljon sånger.
Efter maten var jag löjligt trött. Det är inte ens ett skämt. Jag kunde inte sluta gäspa, vilket är väldigt otrevligt.
Så efter ett tag ringde jag Annica och bad henne komma, samtidigt som jag berättade för brudparet att jag skulle bege mig. Vilket de hade full förståelse för.
Missade därav tårtan, men jag var så full av mat att det var nog lika bra.
Allt gick över förväntan, jag lyckades parera de flesta frågor så jag inte kände dåligt samvete eller stress.
Men jag verkade nog väldigt disträ kan jag tro, inget jag lägger mer vikt vid.
Hur underligt våra band är går att beskriva när Marie-Louise tackade för att jag kom och jag svarade:
- Tack för att jag fick komma.
Varav hon svarade:
- Men det är ju självklart. Kom gärna och hälsa på osv.
Det jag menar att ni vet hur man tackar för att man fått komma på en fest
när man inte känner värden så väl, eller bara som gott uppförande och det brukar vara en bra sak.
Igår blev det helt fel dock i och med att det är min far och hans sambo som gift sig.
Tack för att jag fick komma lät helt plötsligt mer som ett anklagande än ett riktigt tack.
Jag skämdes.
Det verkligt jobbiga hade dock kommit när jag åkt hem då Malin med pojkvän var kvar ensamma.
Talen började och i stort sett varenda karl höll ett, där de berömde om deras familj och underbara barn:
Victor och Anna.
Ingen hade nämnt oss, en endaste gång och Malin tog oerhört illa vid sig.
Jag kan förstå dem, hur enkelt kan det vara att minnas oss när talet skrivs eftersom vi alltid är där.
Men när både jag och Malin blivit presenterade som Jans äldsta döttrar och Malin faktiskt sitter där
borde väl någon haft vett att nämna henne åtminstone?
Sånt gör mig förbannad.
Vi har varandra, det är allra viktigast.
All kärlek.
No need for words.
Det är allt jag har att säga just nu och hon får göra det åt mig.
Tack.
I get lost in this world
I get lost in your eyes
And when the lights go down,
thats where i'll be found
There's a wolf around, it's me.
PS.
Jag kom att tänka på en sak.
Ni vet hur man springer på folk man absolut inte förväntar sig att se bara sådär ofta mitt i ingenstans,
eller hur man ibland går på stan och ser någon man helst vill undvika att möta.
Ibland kanske man vänder bort blicken, panikskriver ett onödigt meddelande eller rent av byter sida på vägen
allt bara för att slippa stå några extra minuter och prata om allt och ingenting.
För att man vill komma undan den pinsamma tystnaden och de konstiga kommentarerna som oftast följer.
De flesta vet nog precis vad jag menar.
De där små stunderna som ingen helt vill uppleva men alla gör hela tiden.
Vad jag nu kommit fram till är att jag ofta är rätt duktig på att lyckas slingra mig ur sånt.
Men idag så kommer jag att spendera hela dagen mitt bland dom.
Hur skumt är det. Då går det inte att skriva meddelanden eller byta sida på vägen.
Runtom mig. Hela dagen. Mystiskt.
Jag kommer känna mig som en räv i en hönsbur, typ.
Det här kommer bli väldigt intressant.
And i will give you all my love.
Jag kom att tänka på en sak.
Ni vet hur man springer på folk man absolut inte förväntar sig att se bara sådär ofta mitt i ingenstans,
eller hur man ibland går på stan och ser någon man helst vill undvika att möta.
Ibland kanske man vänder bort blicken, panikskriver ett onödigt meddelande eller rent av byter sida på vägen
allt bara för att slippa stå några extra minuter och prata om allt och ingenting.
För att man vill komma undan den pinsamma tystnaden och de konstiga kommentarerna som oftast följer.
De flesta vet nog precis vad jag menar.
De där små stunderna som ingen helt vill uppleva men alla gör hela tiden.
Vad jag nu kommit fram till är att jag ofta är rätt duktig på att lyckas slingra mig ur sånt.
Men idag så kommer jag att spendera hela dagen mitt bland dom.
Hur skumt är det. Då går det inte att skriva meddelanden eller byta sida på vägen.
Runtom mig. Hela dagen. Mystiskt.
Jag kommer känna mig som en räv i en hönsbur, typ.
Det här kommer bli väldigt intressant.
And i will give you all my love.
Giv mig ord.
Håller på att försöka börja göra mig färdig.
Är seg från igår. Vi var ut och åt. Mamma. moster med väninna och jag.
Massor av tapas och vansinnigt gott, som vanligt!
Vi drack vin och hade det trevligt, lite för trevligt kan tyckas.
Precis som jag var ute efter, nu är jag seg idag och då släpper pressen lite.
Helt sjukt. Men att vara bak-seg hjälper oftast. Jag blir mer rak då.
Har just gjort lite frukost och ska äta lite innan jag blir klar.
Mamma har åkt till Åre och ikväll åker jag till lägenheten.
Familjen är på hemväg och då är det inte lika roligt längre.
Det är dags att slita tag i mig själv.
Önska mig en trevlig dag tack, det kan jag behöva.
Och tack för en trevlig kväll!
Gör mig illa.
Dåligt samvete.
Det är vad mina dagar är fulla av sedan en vecka tillbaka ungefär.
Egentligen är det underligt, för jag har alltid varit en människa med dåligt samvete
trots att jag inte reflekterat speciellt mycket över det.
Jag minns när jag som liten flicka var tvungen att först ta med mig alla gosedjur
när jag skulle åka någonstans. Då menar jag verkligen alla.
Annars skulle de få som blev kvar bli ledsna och då fick jag dåligt samvete.
Värst var om jag åkt någonstans och kom på efter vägen att jag glömt något av dem.
När jag sedan blev äldre och det blev tillräckligt pinsamt med leksaker att man inte kunde ta mig sig alla
var jag tvungen att lämna alla hemma så det inte skulle bli orättvist.
Eller så tog jag bara med den allra mest speciella som jag fått av morfar,
om jag bestämde mig för det var jag först tvungen att
pussa och krama de resterande i säkert en halvtimme innan det kändes rättvist igen.
En annan sorts dåligt samvete som jag alltid haft är när jag ätit mat,
jag kan inte lämna kvar till exempel en ensam köttbulle på tallriken, jag måste äta allt!
Annars har jag fått för mig att han blir ledsen. Hur fan ska en köttbulle kunna bli ledsen?
Det kan också ha att göra med att mat på något vis är en tröst, och något jag älskar.
Jag får alltid vansinnigt dåligt samvete om jag bråkar med någon, eller ljuger, eller är uppriktig.
Ni ser. Listan kan göras lång. Men nu är det värre än någonsin, jag har dåligt samvete hela tiden!
Det var även något som jag nämde för doktorn igår och han frågade varför och på vilket sätt.
Det går inte att svara på varför jag har det eller på vilket sätt, det är bara något jag får och det får mig att må illa.
Vad får jag när jag sagt att det inte går att förklara. Dåligt samvete givetvis.
Eller som nu när min faster ringt och ringt, sedan ringde min syster och sa att hon ville åka med oss till pappa imorgon.
Ingen av oss är speciellt fäst i våra fastrar så på något sätt lyckades syster få oss att komma undan så hon inte ska lifta.
Även fast jag är glad över det drabbas jag av någon sorts kortslutning.
Syster börjar prata om att vi ska åka tidigt eftersom jag ska sminka, jag blir arg och lägger på.
Sedan får jag givetvis dåligt samvete. Även om jag har rätt att inte vilja åka så är det inte hennes fel.
Även om jag kan tycka att hon gjorde fel som ringde i mitt ställe och sa ja, där har jag rätt att vara arg.
Men jag får ändå dåligt samvete.
Hela jävla tiden!
Förr har det inte varit ett problem. Kanske lite skumt. Men inget farligt.
Ju mer jag tänker på det nu verkar det lite sjukligt,
men vad kan hända när jag tänker så.
Jo, jag får dåligt samvete över att jag ger mig själv dåligt samvete hela tiden.
Jag önskar att bättre självkänsla kunde köpas, liksom tid
Egentligen är det underligt, för jag har alltid varit en människa med dåligt samvete
trots att jag inte reflekterat speciellt mycket över det.
Jag minns när jag som liten flicka var tvungen att först ta med mig alla gosedjur
när jag skulle åka någonstans. Då menar jag verkligen alla.
Annars skulle de få som blev kvar bli ledsna och då fick jag dåligt samvete.
Värst var om jag åkt någonstans och kom på efter vägen att jag glömt något av dem.
När jag sedan blev äldre och det blev tillräckligt pinsamt med leksaker att man inte kunde ta mig sig alla
var jag tvungen att lämna alla hemma så det inte skulle bli orättvist.
Eller så tog jag bara med den allra mest speciella som jag fått av morfar,
om jag bestämde mig för det var jag först tvungen att
pussa och krama de resterande i säkert en halvtimme innan det kändes rättvist igen.
En annan sorts dåligt samvete som jag alltid haft är när jag ätit mat,
jag kan inte lämna kvar till exempel en ensam köttbulle på tallriken, jag måste äta allt!
Annars har jag fått för mig att han blir ledsen. Hur fan ska en köttbulle kunna bli ledsen?
Det kan också ha att göra med att mat på något vis är en tröst, och något jag älskar.
Jag får alltid vansinnigt dåligt samvete om jag bråkar med någon, eller ljuger, eller är uppriktig.
Ni ser. Listan kan göras lång. Men nu är det värre än någonsin, jag har dåligt samvete hela tiden!
Det var även något som jag nämde för doktorn igår och han frågade varför och på vilket sätt.
Det går inte att svara på varför jag har det eller på vilket sätt, det är bara något jag får och det får mig att må illa.
Vad får jag när jag sagt att det inte går att förklara. Dåligt samvete givetvis.
Eller som nu när min faster ringt och ringt, sedan ringde min syster och sa att hon ville åka med oss till pappa imorgon.
Ingen av oss är speciellt fäst i våra fastrar så på något sätt lyckades syster få oss att komma undan så hon inte ska lifta.
Även fast jag är glad över det drabbas jag av någon sorts kortslutning.
Syster börjar prata om att vi ska åka tidigt eftersom jag ska sminka, jag blir arg och lägger på.
Sedan får jag givetvis dåligt samvete. Även om jag har rätt att inte vilja åka så är det inte hennes fel.
Även om jag kan tycka att hon gjorde fel som ringde i mitt ställe och sa ja, där har jag rätt att vara arg.
Men jag får ändå dåligt samvete.
Hela jävla tiden!
Förr har det inte varit ett problem. Kanske lite skumt. Men inget farligt.
Ju mer jag tänker på det nu verkar det lite sjukligt,
men vad kan hända när jag tänker så.
Jo, jag får dåligt samvete över att jag ger mig själv dåligt samvete hela tiden.
Jag önskar att bättre självkänsla kunde köpas, liksom tid
Du är inte värd mina tårar, trots att vi är kött och blod.
Nu äter det upp mig igen, den där overkliga nervositeten.
Den jag inte vill ha med att göra.
Morgondagen är inget jag ser fram mot,
med andra ord är jag inte nervös på ett sånt där spänt och roligt sätt.
Absolut inte.
Vill tillfrågan om jag kunde sminka Marie-Louise tvekade jag och gav inget svar.
Min lillasyster tjatade dock. och gnällde och tycker att det kvittar väl.
Så efter ett samtal med mig igår ringde hon upp min far och sa att jag ställer upp,
trots att det absolut inte var det jag ville.
Jag hade tänkt prata med honom själv så att jag i värsta fall kunnat dra mig ur.
Det river och sliter i mig, jag vill verkligen inte!
Egentligen är det inte det, jag har inga problem med att sminka.
Men jag vet vilken enorm press jag kommer lägga på mig själv, hur vansinnigt tjurig jag blir om det inte blir bra
och bara tanken på att det här är en hel dag med släkt som jag inte har kontakt mig får mig att må illa.
Jag känner mig som ett litet barn igen, på helgen, när jag inte vill lämna mamma.
Det är just skådespelande jag inte har kraft till just nu, jag orkar inte spela lycklig och sorglös jämt
vilket är precis vad jag måste göra när jag träffar dessa människor.
Spela att jag inte bryr mig om deras ofta elaka kommentarer om min kontakt till min far,
om hur längesedan det var vi sågs för jag kom ju aldrig och hälsade på och så vidare.
Jag måste spela att jag blir glad att se dem och fasaden får inte bryta en enda gång,
det är ett bröllop det handlar om. Inget får gå fel på en bröllopsdag.
Jag är medveten om att jag kan låta oerhört självisk och barnslig.
Men kontakten vi har går inte att förklara, den finns nämligen inte.
Aldrig har jag fått så många samtal från pappa eller hans sida av familjen som nu.
Det kan dels ha att göra med min sjukskrivning, men varje gånger kommer hintar
och bedjanden om att de vill att jag ska komma på bröllopet.
Jämförelsevis av hur mycket han hört av sig förr känns det nu som att det är just därför.
Jag unnar dem en lycklig dag, ett fint bröllop, allt. Det är inte det.
Allt det här sliter upp köttsår i mig. Inget kan få mig ur balans som just vi.
Det är det sista jag behöver nu.
How I wish I could say these where tears of happiness,
but when it comes to you it's all about dissappointment and grief.
Den jag inte vill ha med att göra.
Morgondagen är inget jag ser fram mot,
med andra ord är jag inte nervös på ett sånt där spänt och roligt sätt.
Absolut inte.
Vill tillfrågan om jag kunde sminka Marie-Louise tvekade jag och gav inget svar.
Min lillasyster tjatade dock. och gnällde och tycker att det kvittar väl.
Så efter ett samtal med mig igår ringde hon upp min far och sa att jag ställer upp,
trots att det absolut inte var det jag ville.
Jag hade tänkt prata med honom själv så att jag i värsta fall kunnat dra mig ur.
Det river och sliter i mig, jag vill verkligen inte!
Egentligen är det inte det, jag har inga problem med att sminka.
Men jag vet vilken enorm press jag kommer lägga på mig själv, hur vansinnigt tjurig jag blir om det inte blir bra
och bara tanken på att det här är en hel dag med släkt som jag inte har kontakt mig får mig att må illa.
Jag känner mig som ett litet barn igen, på helgen, när jag inte vill lämna mamma.
Det är just skådespelande jag inte har kraft till just nu, jag orkar inte spela lycklig och sorglös jämt
vilket är precis vad jag måste göra när jag träffar dessa människor.
Spela att jag inte bryr mig om deras ofta elaka kommentarer om min kontakt till min far,
om hur längesedan det var vi sågs för jag kom ju aldrig och hälsade på och så vidare.
Jag måste spela att jag blir glad att se dem och fasaden får inte bryta en enda gång,
det är ett bröllop det handlar om. Inget får gå fel på en bröllopsdag.
Jag är medveten om att jag kan låta oerhört självisk och barnslig.
Men kontakten vi har går inte att förklara, den finns nämligen inte.
Aldrig har jag fått så många samtal från pappa eller hans sida av familjen som nu.
Det kan dels ha att göra med min sjukskrivning, men varje gånger kommer hintar
och bedjanden om att de vill att jag ska komma på bröllopet.
Jämförelsevis av hur mycket han hört av sig förr känns det nu som att det är just därför.
Jag unnar dem en lycklig dag, ett fint bröllop, allt. Det är inte det.
Allt det här sliter upp köttsår i mig. Inget kan få mig ur balans som just vi.
Det är det sista jag behöver nu.
How I wish I could say these where tears of happiness,
but when it comes to you it's all about dissappointment and grief.
Thriller.
Jag är redan vaken. Hör och häpna.
Såg fram mot en skön lång dag i sängen eftersom jag klev upp så tidigt igår
och sedan också var monstertrött resten av dagen och kvällen. Inget skämt.
Men mamma levde rövare imorse så jag vaknade givetvis.
Himla tur att jag kan sova senare, för natten har varit vidrig.
Kan inte minnas hur många gånger jag vaknat och hur många olika mardrömmar som väckt mig.
Har legat och funderat, halvt vaken mest hela natten. Vardagliga saker blandat med drömmar.
Vidrigt precis som jag sa. Jag blir ju inte mindre mörkrädd direkt.
Jag skyller på att det var för varmt, det känns bättre så.
Imorgon är den stora dagen för min far och låtsasmor.
Har lite saker att uträtta idag just bara därför.
Får se när jag orkar, mamma slutar halv fyra, jag hinner då.
Det kanske är dags att vakna till liv trots allt?
Jag önskar jag kunde lita mer på det mesta.
Såg fram mot en skön lång dag i sängen eftersom jag klev upp så tidigt igår
och sedan också var monstertrött resten av dagen och kvällen. Inget skämt.
Men mamma levde rövare imorse så jag vaknade givetvis.
Himla tur att jag kan sova senare, för natten har varit vidrig.
Kan inte minnas hur många gånger jag vaknat och hur många olika mardrömmar som väckt mig.
Har legat och funderat, halvt vaken mest hela natten. Vardagliga saker blandat med drömmar.
Vidrigt precis som jag sa. Jag blir ju inte mindre mörkrädd direkt.
Jag skyller på att det var för varmt, det känns bättre så.
Imorgon är den stora dagen för min far och låtsasmor.
Har lite saker att uträtta idag just bara därför.
Får se när jag orkar, mamma slutar halv fyra, jag hinner då.
Det kanske är dags att vakna till liv trots allt?
Jag önskar jag kunde lita mer på det mesta.
For you, that i love.
PS.
Den där grekiska musiken som ingen tål.
Det är just vad jag lyssnar på, om och om igen.
Att orden ibland är rappa-kalja och jag inte hänger med spelar ingen roll.
Ibland behövs inte ord, även fast de är vackra.
Just detta är som någon sorts plåster på ett osynligt sår.
All tjat om saknad, den är vidrig. Men så sann.
Kan vara så att allt blir värre av att älta, men ändå hjälper det.
Dessa små noter, toner och ljud får allt att kännas en liten bit närmre,
om så bara för en liten stund. Men det hjälper.
Jag hoppas verkligen att det går vägen och jag tar mig ner,
en sommar här hemma har varit oerhört nyttig och behövlig.
Men att sakna, det är fan vidrigt.
Något jag kom att tänka på häromdagen.
Mina närmaste förutom familjen finns ingenstans i närhet.
Ingenstans.
If you could just understand how much i miss you.
Den där grekiska musiken som ingen tål.
Det är just vad jag lyssnar på, om och om igen.
Att orden ibland är rappa-kalja och jag inte hänger med spelar ingen roll.
Ibland behövs inte ord, även fast de är vackra.
Just detta är som någon sorts plåster på ett osynligt sår.
All tjat om saknad, den är vidrig. Men så sann.
Kan vara så att allt blir värre av att älta, men ändå hjälper det.
Dessa små noter, toner och ljud får allt att kännas en liten bit närmre,
om så bara för en liten stund. Men det hjälper.
Jag hoppas verkligen att det går vägen och jag tar mig ner,
en sommar här hemma har varit oerhört nyttig och behövlig.
Men att sakna, det är fan vidrigt.
Något jag kom att tänka på häromdagen.
Mina närmaste förutom familjen finns ingenstans i närhet.
Ingenstans.
If you could just understand how much i miss you.
En portion tid, tack.
Herr doktor och jag har träffats igen. Hur mår jag? Jag vet inte.
Just precis som jag trodde föll orden ur min mun, vakuum.
Fast det är ju så att ärlighet varar längt och vet jag inte, då vet jag inte.
Känsligare frågor, känsligare svar. Jag bröt inte ihop igen, men det var nära. För nära.
I det stora hela är jag inte redo riktigt än, jag behöver fortfarande tid.
Tid. Jag önskar det var något man kunde köpa sig, bara sådär. En portion tid.
Och sedan skulle allt vara färdigt och löst. Som en kaffe, kaka eller vad som helst.
Bara en portion tid. Lite andrum.
Två veckor till. Så länge har jag tid. Jag hoppas för allt i världen att det räcker.
Helt ärligt kan jag säga att jag saknar arbetet, kontakten, skrattet.
Allt förutom skådespelet, jag är inte tillräckligt stark för att skådespela än.
Låtsas. Le. Skratta. Smöra. Vara verkligt trevlig, för att jag velat.
Allt det där jag förr gjort på räls, det fungerar inte än.
Jag får ont i huvudet och magen snöras vid tanken.
Tog en sista fika med Mona, imorgon flyttar även hon.
Alla reser sin kos och för en gångs skull är det jag som är kvar här.
Känslan är underlig. Jag brukar vara den som åker.
Lämnar människor och minnen bakom mig. Men inte nu.
Vardagen behandlar mig väl här för tillfället och jag trivs än så länge.
Har vilat en stund men är vansinnigt trött fortfarande,
borde plocka ihop och kanske göra mat åt min mor men jag har ingen ork.
Möjligtvis om ett tag.
Du gör mig lycklig och arg, allt på en och samma gång.
Just precis som jag trodde föll orden ur min mun, vakuum.
Fast det är ju så att ärlighet varar längt och vet jag inte, då vet jag inte.
Känsligare frågor, känsligare svar. Jag bröt inte ihop igen, men det var nära. För nära.
I det stora hela är jag inte redo riktigt än, jag behöver fortfarande tid.
Tid. Jag önskar det var något man kunde köpa sig, bara sådär. En portion tid.
Och sedan skulle allt vara färdigt och löst. Som en kaffe, kaka eller vad som helst.
Bara en portion tid. Lite andrum.
Två veckor till. Så länge har jag tid. Jag hoppas för allt i världen att det räcker.
Helt ärligt kan jag säga att jag saknar arbetet, kontakten, skrattet.
Allt förutom skådespelet, jag är inte tillräckligt stark för att skådespela än.
Låtsas. Le. Skratta. Smöra. Vara verkligt trevlig, för att jag velat.
Allt det där jag förr gjort på räls, det fungerar inte än.
Jag får ont i huvudet och magen snöras vid tanken.
Tog en sista fika med Mona, imorgon flyttar även hon.
Alla reser sin kos och för en gångs skull är det jag som är kvar här.
Känslan är underlig. Jag brukar vara den som åker.
Lämnar människor och minnen bakom mig. Men inte nu.
Vardagen behandlar mig väl här för tillfället och jag trivs än så länge.
Har vilat en stund men är vansinnigt trött fortfarande,
borde plocka ihop och kanske göra mat åt min mor men jag har ingen ork.
Möjligtvis om ett tag.
Du gör mig lycklig och arg, allt på en och samma gång.
En hel dag på en vecka.
Hallå. Här går det fort.
Festen igår var lyckad, jag hade mäkta trevligt.
Enbart folk som jag i stort sett kände, sånt underlättar nu har jag märkt.
Då får jag inte panik och blir monstertrött på en gång.
Maten var guld värd och jag hade kunnat äta ihjäl mig!
Började min promenad hem rätt tidigt, i jämförelse med vissa andra.
Tänkte vara snäll och skona mamma från att hämta mig,
men halvvägs så blev jag lat och ringde ändå.
I alla fulla fall så vill jag tacka Frida och hennes far för en trevlig kväll!
Nu hoppas jag att hon tar hand om sig och är rädd om sig själv.
Det behöver man när man bor i Stockholm minsann!
Idag har jag mest legat och latat mig. Läst lite, myst med Yngve lite, städat lite.
Det har spöregnat och jag kände verkligen inte för en sväng på stan,
då får man sitta hemma och bara vara istället.
Nu på kvällen kom moster med barn hit och vi åt fisksoppa.
Än en gång åt jag nästan ihjäl mig, ännu värre idag till och med.
Sedan middagen har jag bakat, bakat och bakat ännu mer.
Gjorde hallon-cupcakes där glasyren blev helt misslyckad,
har gjort "mums-mums"-cupcakes som inte var så vackra som jag önskat men goda ändå
och nu så har jag en morotskaka i ugnen som väntar på att bli färdig.
Det här är avkoppling för mig, att baka och lalla omkring.
Bättre än vilken promenad som helst i hela världen!
Jag blir mer och mer taggad på att ha ett eget hak,
nu vill jag inte säga att allt jag bakar smakar hallon och guld,
men jag älskar tanken på att göra något eget och nytt som inte ännu finns.
Nog sagt om det. Jag gillar att drömma.
Imorgon väntar farbror doktor på mig igen.
Det känns väldigt blandat. Jag vet för guds skull inte vad jag ska säga!
Hur mår jag? Jag vet inte.
Orkar jag jobba? Jag vet inte.
(Tanken på att behöva möta främlingar med ett leende på läpparna får fortfarande håret att krypa.)
Är jag piggare? Egentligen inte. Piggare, visst. Pigg, nej.
Jag brottas med mig själv. Å ena sidan vill jag tillbaka och jobba, jag börjar bli rastlös på något vis.
Å andra sidan vet jag inte om jag klarar av det än, det är psykiskt.
Aldrig har jag varit folkskygg. Nu vill jag helst bara umgås med de jag känner allra bäst.
Aldrig har jag blivit trött för ingenting. Nu dödar två timmar på stan all energi jag har.
Jag får dåligt samvete när jag tänker på vilket helvete det är att hitta personal,
allt är mitt fel. Ändå vägrar jag tänka så. Det är inte mitt ansvar.
Vi får se vad farbrorn och provsvaren säger imorgon.
Och nej, som jag hört. Det här har ingenting att göra med att jag är trött eller less på mitt yrke.
Inte heller med att jag har blivit lat och inte längre trivs med vad jag gör.
Dumheter! Skulle det vara så hade jag sagt upp mig och skaffat ett nytt jobb.
Jag är inte hur jävla dum som helst.
Sjukskriver sig gör man bara i nödfall!
(Det har jag lärt mig utomlands, både bra och dåligt märker jag själv nu..)
En sak är säker.
Jag måste lära känna mig själv bättre. För om inte jag kan, vem ska då svara på hur jag mår?
En rörelse och jag föll.
Tack-för-nu-och-lycka-till.
And things has started..
Om drygt två timmar ska jag på tack-för-nu-festen för Frida.
Har inte gjort något speciellt, ligger mest och funderar på vad jag ska klä mig i.
Tanken är att sitta ute har jag hört, så overallen lockar mest.
(Om jag haft något hade den gjort det åtminstone..)
Har så mycket oanvänt i garderoben som säkert skulle vilja göra nytta
innan sommaren är slut, men jag trär nog på mig min nya favorit-sjömans-klänning
eller ett par jeans och en skön kofta. We'll see.
I alla fulla fall, det känns rätt skönt att komma ut och träffa lite folk.
Annars är allt precis som sig bör, eller inte bör.
Beroende på hur man ser det.
Jag känner mig som 14 igen.
Om drygt två timmar ska jag på tack-för-nu-festen för Frida.
Har inte gjort något speciellt, ligger mest och funderar på vad jag ska klä mig i.
Tanken är att sitta ute har jag hört, så overallen lockar mest.
(Om jag haft något hade den gjort det åtminstone..)
Har så mycket oanvänt i garderoben som säkert skulle vilja göra nytta
innan sommaren är slut, men jag trär nog på mig min nya favorit-sjömans-klänning
eller ett par jeans och en skön kofta. We'll see.
I alla fulla fall, det känns rätt skönt att komma ut och träffa lite folk.
Annars är allt precis som sig bör, eller inte bör.
Beroende på hur man ser det.
Jag känner mig som 14 igen.
And we're still going strong.
Ska nog gå ut snart. Göra något. Om så bara gå en liten sväng.
Eller så ber jag mor komma och hämta mig.
Familjen har nu begett sig åt olika håll igen,
Malin är i Edsele som vanligt, Ellen har åkt till Åre och Peter till Völlan igen.
Det är bara jag och mamma hemma igen, och det är himla skönt.
Lägenheten börjar gå mig på nerverna,
det är så himla litet. Jag hade förträngt det, eller kanske aldrig märkt det.
Jag har ju aldrig spenderat längre stunder här,
sovit, ätit lite och gått och jobbat. Kommit hem och somnat.
Lite så, runt, runt. Som ett hamsterhjul.
Därför behöver jag något större. Något med fönster.
Min bunker är hur charmig som helst, don't get me wrong.
Men, vi har stått ut med varandra länge nu
(och mina kläder har inte en chans att få plats, urstädad garderob eller inte..)
Imorgon är det fest för Frida. Going away party.
Hon flyttar till El Stockholmo på torsdag och jag kan inte annat än önska henne lycka till.
Jag är hel säker på att hon kommer trivas och må väl där nere.
Vi har inte setts mycket, jag har jobbat, hon har jobbat.
Men jag tycker om henne och hoppas att allt kommer gå bra.
Jag ska dit. Får se om jag blir sugen på vin eller om jag är nykter.
Det ska bli himla trevligt att ses åtminstone. Ta igen det vi inte har hunnit.
Jag kommer dessutom ut. Nu ser jag ingen anledning att göra något.
Tragiskt nog är jag lat, vilket jag vet. Känner mig tom idag igen.
Då är det enklare att bara vara, hemma själv.
På det viset slipper alla höra gnäll och gny.
Förutom här då..
Jag ber om överseende.
Mondays that i hate.
Tidig måndagkväll.
Jag är fortfarande hemma, sängliggandes.
Här har jag varit i stort sett hela dagen, mycket spännande.
Regnet öste ner när jag vaknade, så jag läste lite i min bok istället.
Vädret blev lite bättre, jag tog en dusch.
Sedan regnade det igen och jag läste lite mer.
Gjorde mig färdig för i stort sett ingenting.
Slog på tv-n och läste lite mer.
För några timmar sedan hade jag läst färdigt boken,
den är slut nu. Lite jobbigt. Det var en sån där bra bok som aldrig får ta slut.
Jag skulle laga mat, äkta pita gyros, men det är jävla svårt utan grönsaker.
Ska fixa det snart, hoppas jag.
Som sagt. Spännande dag.
Men jag orkar inte göra mer idag. Har ingen motivation.
Känner att jag redan gått upp i vikt av min sjukskrivning,
gör inte mycket annat än äter och sover som sagt.
Men jag skiter i vilket. Jag vill bara bli piggare, gladare, mer som jag egentligen är.
Saknar mycket, allrahelst dig - mig.
Kan det vara så att det är saknaden som äter upp mig?
Jag är fortfarande hemma, sängliggandes.
Här har jag varit i stort sett hela dagen, mycket spännande.
Regnet öste ner när jag vaknade, så jag läste lite i min bok istället.
Vädret blev lite bättre, jag tog en dusch.
Sedan regnade det igen och jag läste lite mer.
Gjorde mig färdig för i stort sett ingenting.
Slog på tv-n och läste lite mer.
För några timmar sedan hade jag läst färdigt boken,
den är slut nu. Lite jobbigt. Det var en sån där bra bok som aldrig får ta slut.
Jag skulle laga mat, äkta pita gyros, men det är jävla svårt utan grönsaker.
Ska fixa det snart, hoppas jag.
Som sagt. Spännande dag.
Men jag orkar inte göra mer idag. Har ingen motivation.
Känner att jag redan gått upp i vikt av min sjukskrivning,
gör inte mycket annat än äter och sover som sagt.
Men jag skiter i vilket. Jag vill bara bli piggare, gladare, mer som jag egentligen är.
Saknar mycket, allrahelst dig - mig.
Kan det vara så att det är saknaden som äter upp mig?
More than anyone.
Det här är lycka. Vackert.
Ord kan vara så fina.
Jag saknar dig. Det. Allt som betytt så mycket.
Tack!
How do you like me now?
Det var dumt att sova mitt på kvällen,
men jag var ju så himla trött.
Det var också dumt att sätta på datorn,
jag är helt såld på ett spel här på internätet.
Helt störtomöjligt att sluta spela ska ni veta!
Men jag ska göra mitt bästa, jag måste sova.
Känner mig tom. Konstig. Vad fan står på?
Jag är inte riktigt jag än, av någon skum anledning.
Men jag kan inte sätta fingret på vad.
En sak är säker, jag skulle bra gärna vilja veta
för jag tycker om att må bra!
Dum-dum-jag har självplågat mig själv idag också,
en sån där läskig kriminalserie gick på tv
och jag kunde inte låta bli att tjyvkika, med ljudet på!
Så korkad har jag inte varit på länge. Med alla mardrömmar jag drömt på sistone.
Nu har jag slagit på basket istället,
det känns som lite bättre då.
Ska läsa en stund i boken, som för övrigt är suverän, sedan ska jag banne mig sova.
Allra mest önskar jag att allt blir bra nu.
Kalinixta
You gave me the will to try.
PS.
Jag tvivlar inte längre. Nu förstår jag hur allt kommer sig.
Om det är så det ska beskrivas. Jag kan känna känslorna och förstå meningen.
Det där om att ord betyder så mycket, det står jag fast vid.
Aldrig har de varit så vackra som nu. Ändå är det en blick som gör det.
Att finna förklaringar är meningslöst, det finns ändå inget som kan vara lika fint.
Därför tar det slut. Alla dessa bokstäver är överflödiga.
Det är det där som kallas lycka.
Jag tvivlar inte längre. Nu förstår jag hur allt kommer sig.
Om det är så det ska beskrivas. Jag kan känna känslorna och förstå meningen.
Det där om att ord betyder så mycket, det står jag fast vid.
Aldrig har de varit så vackra som nu. Ändå är det en blick som gör det.
Att finna förklaringar är meningslöst, det finns ändå inget som kan vara lika fint.
Därför tar det slut. Alla dessa bokstäver är överflödiga.
Det är det där som kallas lycka.
What gives me hope.
Det var roligt igår.
Först åt vi sådär vansinnigt god mat igen,
som jag är van att göra mest var eviga dag.
Vi drack gott vin och ännu godare Kaffe Karlsson,
och tills allt tagit slut hade jag vaknat till liv så vi tog oss en svängom på stan.
Det var rätt lite folk, till en början. Men vi hade trevligt.
Givetvis är det som vanligt, in mellan dörrarna och hux flux har tappar man varandra.
Så vi minglade runt på två olika håll och sprang in i varandra.
Mina fötter dödade mig långsamt, en helkväll i högklackat är inget
för en kvinna som alltid går i lågskor inte. Det märkte då jag!
Till slut gav jag upp och tog mig hem,
somnde lika fort som jag la huvudet på kudden.
Mamma väckte mig imorse och jag pallrade mig upp.
Mådde som jag förtjänade, vansinnigt illa.
En dusch och jag var redo, loppisar att besöka.
Så vi plockade upp mormor och åkte till Ramsele, för första gången i mitt liv.
Nu är jag en verkligt berest människa, eller något.
Hittade en massa fina väskor och på vägen hem ett par grymma skor
för enbart 20:-, ett riktigt kap!
Jag är mycket nöjd med det hela.
Har sovit en sväng och nu är jag vaken.
Letar febrilt efter något intressant i lägenhetsväg på internätet
men hittar tyvärr noll som lockar just nu. Snart så, hoppas!
Nu vill jag kolla på film. En bra en.
Adjö
Först åt vi sådär vansinnigt god mat igen,
som jag är van att göra mest var eviga dag.
Vi drack gott vin och ännu godare Kaffe Karlsson,
och tills allt tagit slut hade jag vaknat till liv så vi tog oss en svängom på stan.
Det var rätt lite folk, till en början. Men vi hade trevligt.
Givetvis är det som vanligt, in mellan dörrarna och hux flux har tappar man varandra.
Så vi minglade runt på två olika håll och sprang in i varandra.
Mina fötter dödade mig långsamt, en helkväll i högklackat är inget
för en kvinna som alltid går i lågskor inte. Det märkte då jag!
Till slut gav jag upp och tog mig hem,
somnde lika fort som jag la huvudet på kudden.
Mamma väckte mig imorse och jag pallrade mig upp.
Mådde som jag förtjänade, vansinnigt illa.
En dusch och jag var redo, loppisar att besöka.
Så vi plockade upp mormor och åkte till Ramsele, för första gången i mitt liv.
Nu är jag en verkligt berest människa, eller något.
Hittade en massa fina väskor och på vägen hem ett par grymma skor
för enbart 20:-, ett riktigt kap!
Jag är mycket nöjd med det hela.
Har sovit en sväng och nu är jag vaken.
Letar febrilt efter något intressant i lägenhetsväg på internätet
men hittar tyvärr noll som lockar just nu. Snart så, hoppas!
Nu vill jag kolla på film. En bra en.
Adjö
Nu bör jag vara klar.
Sådär ja. Nu är jag fått lite gjort, mer än sist.
Har duschat, diskat, fått på ansiktet.
Allt som är kvar är att hitta några kläder
(garderoben är som sagt klädlös).
Måste göra något åt håret också. Typiskt mig.
Mona är här när som helst och jag ska hälla upp lite vin.
Vi kommer ha en trevlig kväll.
Synd bara att jag känner mig rent ut sagt förjävla trött.
Jag får ta det som det kommer.
Imorgon ska vi på loppis och jag ska för första gången någonsin till Ramsele.
Vilken hit va!
Jag har längtat efter loppis, då får man stiga upp i ottan.
Ha en trevlig kväll!
Filakia
Har duschat, diskat, fått på ansiktet.
Allt som är kvar är att hitta några kläder
(garderoben är som sagt klädlös).
Måste göra något åt håret också. Typiskt mig.
Mona är här när som helst och jag ska hälla upp lite vin.
Vi kommer ha en trevlig kväll.
Synd bara att jag känner mig rent ut sagt förjävla trött.
Jag får ta det som det kommer.
Imorgon ska vi på loppis och jag ska för första gången någonsin till Ramsele.
Vilken hit va!
Jag har längtat efter loppis, då får man stiga upp i ottan.
Ha en trevlig kväll!
Filakia
Another saturday night.
Helt plötsligt är det visst lördag.
Helgen går utan att jag känner ett minsta sug på något.
Varken att gå ut eller träffa en massa människor.
Trots det ska jag ut och äta ikväll,
tillsammans med Mona.
Det är sista helgen hemma för henne innan hon åker tillbaka
ner till Östergötland och lever loppan.
Känner ingen lust att laga mat idag,
då är det mycket bättre att dricka gott och äta gott
utan att behöva tänka på allt runtomkring.
Och framförallt att slippa diska!
Skulle behöva hitta något att ha på mig,
det spelar ingen roll hur mycket nytt som ligger där inne.
Jag har ändå aldrig något att ha på mig.
Måste plocka ihop lite innan hon kommer hit med,
vi ska ta ett glas vin och snacka strunt innan vi går ner och äter.
En lugn lördagskväll ser det ut som. Skönt.
But I still can't stop thinking about you.
Helgen går utan att jag känner ett minsta sug på något.
Varken att gå ut eller träffa en massa människor.
Trots det ska jag ut och äta ikväll,
tillsammans med Mona.
Det är sista helgen hemma för henne innan hon åker tillbaka
ner till Östergötland och lever loppan.
Känner ingen lust att laga mat idag,
då är det mycket bättre att dricka gott och äta gott
utan att behöva tänka på allt runtomkring.
Och framförallt att slippa diska!
Skulle behöva hitta något att ha på mig,
det spelar ingen roll hur mycket nytt som ligger där inne.
Jag har ändå aldrig något att ha på mig.
Måste plocka ihop lite innan hon kommer hit med,
vi ska ta ett glas vin och snacka strunt innan vi går ner och äter.
En lugn lördagskväll ser det ut som. Skönt.
But I still can't stop thinking about you.
There's one thing in life you can always count on, sorrow.
Har sms:at med allrakäraste fröken Argyros även.
Yiayia ligger på sjukhuset, vet än inte varför
eller hur allvarligt det är.
Men jag vet att det inte bådar gott.
Kvinnan är 74 år och har jobbat konstant, hela hennes liv.
Inga undantag med vansinniga arbetstider, 07.00 - 01.00.
Där snackar vi gå in i väggen mina vänner!
Krya på dig Theodora.
Jag tänker på er alla.
Oavsett vad jag bestämmer mig för.
Jag har tagit det mäkta lugnt idag,
tvättat undan tvätt och städat åt mamma tills
resten av piraterna skulle komma hem och härja.
Sedan sov vi två timmar till mitt på dagen, Yngve och jag.
Bara sådär! För det behövde vi minsann.
Tog med mig mor hem hit till lägenheten där jag är nu igen,
här har vi städat och plockat tillsammans så nu är det fint.
Jag rensade garderoben. En hög liknande en majbrasa kastades/gavs bort.
Ren och skär separationsångest, trots att det är saker jag aldrig rör,
men nu får jag plats med mer i garderoben igen!
Annars så mår jag bra idag. Upp och ner.
Lite som en berg-och-dal-bana man inte kan lita på.
Funderar på att gå en sväng. Det har regnat och det luktar så gott.
Synd bara att det är himla kallt.
Jag vill ha sommar.
Därför saknar jag Grekland. Men annars inte. Det blir för mycket.
tvättat undan tvätt och städat åt mamma tills
resten av piraterna skulle komma hem och härja.
Sedan sov vi två timmar till mitt på dagen, Yngve och jag.
Bara sådär! För det behövde vi minsann.
Tog med mig mor hem hit till lägenheten där jag är nu igen,
här har vi städat och plockat tillsammans så nu är det fint.
Jag rensade garderoben. En hög liknande en majbrasa kastades/gavs bort.
Ren och skär separationsångest, trots att det är saker jag aldrig rör,
men nu får jag plats med mer i garderoben igen!
Annars så mår jag bra idag. Upp och ner.
Lite som en berg-och-dal-bana man inte kan lita på.
Funderar på att gå en sväng. Det har regnat och det luktar så gott.
Synd bara att det är himla kallt.
Jag vill ha sommar.
Därför saknar jag Grekland. Men annars inte. Det blir för mycket.
How will you try to make it work?
Idag har jag sovit såhär länge igen.
Gårdagens strapatser på stan tog rejält på mina krafter!
Idag vet jag inte om jag känner för att göra något alls,
men egentligen bör jag nog ta mig ut.
Kanske träffa lite folk igen, kanske vara lite social.
Får se vad jag känner för efter att jag duschat.
Lillasyster har tagit sig hem också,
men åker nog upp till skogarna igen redan idag.
Det var trist.
Vi hade kunnat myst lite, gått ut och ätit eller så.
Men det kommer det med.
Nej!
Det är dags att få någon ordning på mig.
Adjö
Gårdagens strapatser på stan tog rejält på mina krafter!
Idag vet jag inte om jag känner för att göra något alls,
men egentligen bör jag nog ta mig ut.
Kanske träffa lite folk igen, kanske vara lite social.
Får se vad jag känner för efter att jag duschat.
Lillasyster har tagit sig hem också,
men åker nog upp till skogarna igen redan idag.
Det var trist.
Vi hade kunnat myst lite, gått ut och ätit eller så.
Men det kommer det med.
Nej!
Det är dags att få någon ordning på mig.
Adjö
Den där väggen.
Träffade några vänner på stan idag varav ena sa:
- Vad gör du?
- Jag ska hem och sova.
- Har du jobbat?
- Nej, jag är sjukskriven.
- Klarade du inte trycket?
- Nej, tydligen inte.
- Har du gått in i väggen?
- Nej. Jag är uttröttad, sa doktorn.
- Ja, gått in i väggen.
Gått in i väggen? Alla snackar om den där väggen.
Är det så man ska se det? Jag gör inte det.
Jag är extremt trött och behöver återhämta mig bara.
Någon vägg har jag inte slagit i, inte som jag kan känna.
Förutom alla gånger jag ordagrant gått i väggen på jobbet.
Dessutom är jag på tok för ung för det!
- Vad gör du?
- Jag ska hem och sova.
- Har du jobbat?
- Nej, jag är sjukskriven.
- Klarade du inte trycket?
- Nej, tydligen inte.
- Har du gått in i väggen?
- Nej. Jag är uttröttad, sa doktorn.
- Ja, gått in i väggen.
Gått in i väggen? Alla snackar om den där väggen.
Är det så man ska se det? Jag gör inte det.
Jag är extremt trött och behöver återhämta mig bara.
Någon vägg har jag inte slagit i, inte som jag kan känna.
Förutom alla gånger jag ordagrant gått i väggen på jobbet.
Dessutom är jag på tok för ung för det!
And all they said was, oh.
Hela dagen var vi på stan, mina små-stora kusiner och jag.
Fönstershoppat blev det inte mycket av,
Michaela hade fått (mycket) lön och hoppade nästan av glädje.
Det lönar sig att jobba så att säga, även när man är femton.
Jag slog till på stort och köpte lite smått.
Ett bälte kan jag behöva, skosnören sitter som inte så snyggt på mig
och sedan allrahelst till den underbara klänning jag planerat att köpa
när jag börjat jobba och pengarna börjar rulla in igen.
Sedan hittade jag en längre kofta, med långa armar och många knappar.
Guld värt!
Hittade ungefär en trettiosju saker till, men de får vänta.
Jag har inte råd just nu. Och jag är lite stolt att jag insåg det.
Aldrig har en dag på stan tärt så mycket på mina krafter.
Halv tre var jag helt slut även fast jag druckit tre koppar kaffe.
Promenaden hem till mamma kändes mil lång så vi väntade
tills moster slutade och då fick hon köra mig hem. Tack!
Hade kunnat somna på parkbänken, utan att ens hitta på.
Så jag la mig och slockande nästan lika fort, efter att jag stängt ut Yngve
som kliade sig själv som ett annat monster.
Nu är jag vaken igen och har ätit mat. Mormors lax, den godaste lax som finns!
Dricker ett glas vin och sitter ute och myser. Äntligen är det inte iskallt längre.
Men sommaren är över, och jag har knappt sett den..
Ska försöka se lite mer människor idag
eller så stannar jag bara h
Wednesday.
Idag mår jag trött, igen.
Har sovit från någon gång när mamma sytt färdigt, tills nu.
Helt ärligt är jag rätt nöjd att jag vaknat så tidigt idag.
Jag ska försöka få mig själv färdig, skulle behöva åka förbi
min lilla bunker där jag ska plocka upp lite saker.
Helst ska detta göras innan mamma börjar jobba om cirka en timme.
Men innan dess måste jag också ringa och väcka mig lilla stora kusin.
Vi ska ner på stan och fika. Och kanske förstershoppa en del.
Ha en bra dag.
Har sovit från någon gång när mamma sytt färdigt, tills nu.
Helt ärligt är jag rätt nöjd att jag vaknat så tidigt idag.
Jag ska försöka få mig själv färdig, skulle behöva åka förbi
min lilla bunker där jag ska plocka upp lite saker.
Helst ska detta göras innan mamma börjar jobba om cirka en timme.
Men innan dess måste jag också ringa och väcka mig lilla stora kusin.
Vi ska ner på stan och fika. Och kanske förstershoppa en del.
Ha en bra dag.
Grattis fröken fräken!
PS.
OCH, så vill jag vara den allra första som grattar fröken fräken herself!
Så grattis på födelsedagen Matilda Wallinder!
Ha en underbar dag.
PUSS
OCH, så vill jag vara den allra första som grattar fröken fräken herself!
Så grattis på födelsedagen Matilda Wallinder!
Ha en underbar dag.
PUSS
Isn't life pretty damn wonderful after all.
Vi myser mamma och jag.
Har varit ner på stan och lämnat mitt sjukintyg,
det var skönt. Då slipper jag tänka på det mer.
Inga fler "måsten" på 2 veckor.
Förutom att jag måste hem och städa lägenheten
och färga håret dessutom, jag ser sådär halvkal ut igen.
Sedan gjorde jag skagenröra och vi drack ett glas gott vitt till.
Både vatten och vin. Det är viktigt.
Nu ska hon sy mössor och jag ska mest gå och sova.
Imorgon ska jag fika med min lilla kusin som blivit stor.
Det kan kännas bra att komma ut lite, se lite folk och bara vara.
Men utan alla måsten som sagt. De hoppar jag över.
Sedan har jag tänkt bjuda mor på middag,
helst på restaurang för då kan man allrahelst bara vara. Sådär som jag gillar.
Malin kommer nog också hem så hon får följa med.
Och så har vi moster med barn som kanske hakar,
och Biggan om vi har tur. Det blir bara brudar men en massa skratt!
Nu letar jag efter något större.
Min bunker kan ha gjort sitt. Jag behöver en garderob.
Utrymme för allt krafs jag samlat på mig genom åren.
Ska nog säga upp allrakäraste bunkern i veckan,
någon som studerar kan behöva den bättre än jag.
En tvåa minst vill jag ha, eller en monster-stor etta.
Önska mig lycka till, jag må behöva det.
Sov gott
Har varit ner på stan och lämnat mitt sjukintyg,
det var skönt. Då slipper jag tänka på det mer.
Inga fler "måsten" på 2 veckor.
Förutom att jag måste hem och städa lägenheten
och färga håret dessutom, jag ser sådär halvkal ut igen.
Sedan gjorde jag skagenröra och vi drack ett glas gott vitt till.
Både vatten och vin. Det är viktigt.
Nu ska hon sy mössor och jag ska mest gå och sova.
Imorgon ska jag fika med min lilla kusin som blivit stor.
Det kan kännas bra att komma ut lite, se lite folk och bara vara.
Men utan alla måsten som sagt. De hoppar jag över.
Sedan har jag tänkt bjuda mor på middag,
helst på restaurang för då kan man allrahelst bara vara. Sådär som jag gillar.
Malin kommer nog också hem så hon får följa med.
Och så har vi moster med barn som kanske hakar,
och Biggan om vi har tur. Det blir bara brudar men en massa skratt!
Nu letar jag efter något större.
Min bunker kan ha gjort sitt. Jag behöver en garderob.
Utrymme för allt krafs jag samlat på mig genom åren.
Ska nog säga upp allrakäraste bunkern i veckan,
någon som studerar kan behöva den bättre än jag.
En tvåa minst vill jag ha, eller en monster-stor etta.
Önska mig lycka till, jag må behöva det.
Sov gott
I sure miss you too.
PS.
Och så bara sådär. Idag. Från ingenstans.
Ett meddelande på telefonen.
Jag saknar dig!
Från damen i Stockholm som jag inte sett på år och dagar. Ordagrant.
Det gjorde att min dag började lite bättre än alla andra.
DU ska veta att jag saknar dig med.
Och så bara sådär. Idag. Från ingenstans.
Ett meddelande på telefonen.
Jag saknar dig!
Från damen i Stockholm som jag inte sett på år och dagar. Ordagrant.
Det gjorde att min dag började lite bättre än alla andra.
DU ska veta att jag saknar dig med.
Rara barnaskara.
Det har sett ut som vanligt idag. Jag har frusit och sovit.
Men med sällskap av Yngve blev det lite varmare.
Han är go mest hela tiden och som en liten svans.
Det tar emot att erkänna det, han är inte min favorit.
Sedan tog vi en promenad ner till stan lagom tills mamma slutade.
Mina två monsterpåsar räckte inte långt, han sket en miljon gånger!
Är det någon gång jag inte vill ha hund, då är det när jag måste plocka upp skit.
Fy bubblan vad illa det är. Jag tänker inte ens beskriva känslan, då får jag gåshud.
Vi blev i alla fall upplockade på vägen, åkte och köpte kebab som vi åt hos mormor.
Där var huset fullt av i stort sett hela släkten! Hundra barn och massor föräldrar.
Jesus amalia, livat var det också kan ni tro. Vi har ätit, fikat och ätit.
Det är sånt man gör hos mormor. Plus att man dricker kaffe med sump.
Absolut inte lika gott som fikat, det är ett som är säkert!
Mitt huvud höll på att sprängas till slut.
Det är rart med barn, när de sover..
Men jag älskar mina kusiner! (Framförallt när de sover faktiskt.. eller ett barn i taget.)
Nu sitter vi hemma och kollar på tv. Mor är nöjd att jag är hemma.
Hon envisas att kolla på deckare som gör att hon inte kan sova själv.
Tur att jag inte kollar, då skulle inte jag heller kunna sova.
Men med sällskap av Yngve blev det lite varmare.
Han är go mest hela tiden och som en liten svans.
Det tar emot att erkänna det, han är inte min favorit.
Sedan tog vi en promenad ner till stan lagom tills mamma slutade.
Mina två monsterpåsar räckte inte långt, han sket en miljon gånger!
Är det någon gång jag inte vill ha hund, då är det när jag måste plocka upp skit.
Fy bubblan vad illa det är. Jag tänker inte ens beskriva känslan, då får jag gåshud.
Vi blev i alla fall upplockade på vägen, åkte och köpte kebab som vi åt hos mormor.
Där var huset fullt av i stort sett hela släkten! Hundra barn och massor föräldrar.
Jesus amalia, livat var det också kan ni tro. Vi har ätit, fikat och ätit.
Det är sånt man gör hos mormor. Plus att man dricker kaffe med sump.
Absolut inte lika gott som fikat, det är ett som är säkert!
Mitt huvud höll på att sprängas till slut.
Det är rart med barn, när de sover..
Men jag älskar mina kusiner! (Framförallt när de sover faktiskt.. eller ett barn i taget.)
Nu sitter vi hemma och kollar på tv. Mor är nöjd att jag är hemma.
Hon envisas att kolla på deckare som gör att hon inte kan sova själv.
Tur att jag inte kollar, då skulle inte jag heller kunna sova.
Mitt på dagen.
Inatt har jag sovit, och sovit ända tills nu.
Det håller inte, jag måste kliva upp tidigare och göra något.
Imorgon så!
Mamma är hemma och vi hälsade på mormor igår
där även morbror Anders med barn är på besök.
En massa skvaller och några koppar kaffe senare
var jag dödstrött, men ändå klarvaken.
Kaffe på sena kvällen är inte egentligen en bra idé.
Men det är himla gott for sure.
Nu har mor precis åkt till jobbet.
Yngve är hemma med mig och lever rövare,
han är nyduschad och skvätter ner varje plätt
när han skakar sin blöta päls.
Egentligen kanske jag skulle gått ut och gått med honom.
Men jag känner inte att jag orkar.
Efter en liten frukost och tvätt i ansiktet kanske.
Skulle också behöva gå ner till jobbet med mitt sjukintyg.
Vi får se hur jag gör!
Kalimera
Det håller inte, jag måste kliva upp tidigare och göra något.
Imorgon så!
Mamma är hemma och vi hälsade på mormor igår
där även morbror Anders med barn är på besök.
En massa skvaller och några koppar kaffe senare
var jag dödstrött, men ändå klarvaken.
Kaffe på sena kvällen är inte egentligen en bra idé.
Men det är himla gott for sure.
Nu har mor precis åkt till jobbet.
Yngve är hemma med mig och lever rövare,
han är nyduschad och skvätter ner varje plätt
när han skakar sin blöta päls.
Egentligen kanske jag skulle gått ut och gått med honom.
Men jag känner inte att jag orkar.
Efter en liten frukost och tvätt i ansiktet kanske.
Skulle också behöva gå ner till jobbet med mitt sjukintyg.
Vi får se hur jag gör!
Kalimera
Som ett litet barn.
Jag har sovit, vaknat och ätit.
Mitt liv ser ut som ett spädbarns just nu.
Det är i stort sett allt jag gör. Sover, äter, sover.
Imorgon har jag tänkt att jag ska gå ut och röra på mig lite,
kan ha att göra med en promenad eller så går jag ner på stan.
Där går jag ändå fram och tillbaka, kanske ska fönstershoppa
och det är minst lika bra som en långpromenad. Typ.
Jag får se vad jag orkar.
Nu äter jag lite till. Vattenmelon.
Ska försöka äta mer frukt och få energi från sånt.
Mamma kommer hem snart,
jag ska bjuda på rester från min middag.
Sedan ska jag nog gå och sova igen, can't wait.
Det är läskigt vad trött jag är!
Give me some strength.
Mitt liv ser ut som ett spädbarns just nu.
Det är i stort sett allt jag gör. Sover, äter, sover.
Imorgon har jag tänkt att jag ska gå ut och röra på mig lite,
kan ha att göra med en promenad eller så går jag ner på stan.
Där går jag ändå fram och tillbaka, kanske ska fönstershoppa
och det är minst lika bra som en långpromenad. Typ.
Jag får se vad jag orkar.
Nu äter jag lite till. Vattenmelon.
Ska försöka äta mer frukt och få energi från sånt.
Mamma kommer hem snart,
jag ska bjuda på rester från min middag.
Sedan ska jag nog gå och sova igen, can't wait.
Det är läskigt vad trött jag är!
Give me some strength.
Back off.
Nu har jag varit hos herr doktor.
Det gick bra, trots att jag, som han även skrev
på papperet är väldigt gråtmild. Smaka på ordet.
Gråtmild. Det låter fint. Finare än förstörd i alla fall.
Ja, jag kunde inte hålla de där tårarna borta.
Det blir som en ridå mellan mig och vad jag berättar.
Eller så är det bara att jag är vansinnigt känslig.
Hur som helst, jag är sjukskriven i två veckor framöver
och inbokad för återbesök i slutet av nästa vecka.
Då får jag även svar på de prover som gjordes.
Jag håller tummarna för att det här kommer hjälpa,
att jag hittar någon energi som får mig glad igen.
När jag kom hem gjorde jag plättar.
Med färska jordgubbar och naturell youghurt,
så himla gott!
Några sparade jag så att jag och mamma kan
göra en skagenröra eller något och smaska på.
Ikväll har jag tänkt äta igen, jag är en hungrig dam.
Laga mat är roligt och rogivande, baka likaså.
Nu blev jag sugen på att baka bullar och kakor.
Det kan jag roa mig när tiden aldrig kommer ta slut.
Men innan dess ska jag sova en sväng,
jag är så trött att ögonlocken inte kan hållas uppe.
Filakia
Det gick bra, trots att jag, som han även skrev
på papperet är väldigt gråtmild. Smaka på ordet.
Gråtmild. Det låter fint. Finare än förstörd i alla fall.
Ja, jag kunde inte hålla de där tårarna borta.
Det blir som en ridå mellan mig och vad jag berättar.
Eller så är det bara att jag är vansinnigt känslig.
Hur som helst, jag är sjukskriven i två veckor framöver
och inbokad för återbesök i slutet av nästa vecka.
Då får jag även svar på de prover som gjordes.
Jag håller tummarna för att det här kommer hjälpa,
att jag hittar någon energi som får mig glad igen.
När jag kom hem gjorde jag plättar.
Med färska jordgubbar och naturell youghurt,
så himla gott!
Några sparade jag så att jag och mamma kan
göra en skagenröra eller något och smaska på.
Ikväll har jag tänkt äta igen, jag är en hungrig dam.
Laga mat är roligt och rogivande, baka likaså.
Nu blev jag sugen på att baka bullar och kakor.
Det kan jag roa mig när tiden aldrig kommer ta slut.
Men innan dess ska jag sova en sväng,
jag är så trött att ögonlocken inte kan hållas uppe.
Filakia
Clocks.
Nu har jag hunnit sova en sväng till.
Det var vansinnigt skönt, men ännu är jag inte utvilad.
Kunde inte sova speciellt bra inatt och det känns idag.
Har duschat och gjort mig halvt färdig.
Det vill säga att sminket är på och jag har bestämt
mig för att vara stenhård och inte vika en millmeter
när jag ska prata med doktorn, inte en tår.
Det är lika bra det, då slipper jag se ut som en panda
när jag ska gå därifrån efteråt.
Jag vet att karln i fråga är en gäst hos oss, vilket gör det ännu svårare.
Av någon anledning skäms jag, eftersom jag alltid ska vara glad.
Jag får se hur det går. Det blir säkert bra.
Borde göra något att äta.
Såg pannkakor på bild och blev himla sugen.
Jag får se om jag orkar. Något måste jag få i mig.
Adjö
Det var vansinnigt skönt, men ännu är jag inte utvilad.
Kunde inte sova speciellt bra inatt och det känns idag.
Har duschat och gjort mig halvt färdig.
Det vill säga att sminket är på och jag har bestämt
mig för att vara stenhård och inte vika en millmeter
när jag ska prata med doktorn, inte en tår.
Det är lika bra det, då slipper jag se ut som en panda
när jag ska gå därifrån efteråt.
Jag vet att karln i fråga är en gäst hos oss, vilket gör det ännu svårare.
Av någon anledning skäms jag, eftersom jag alltid ska vara glad.
Jag får se hur det går. Det blir säkert bra.
Borde göra något att äta.
Såg pannkakor på bild och blev himla sugen.
Jag får se om jag orkar. Något måste jag få i mig.
Adjö
Jag fick det gjort.
Jag gjorde det.
Kom över rädslan och ringde dit.
Tyvärr är jag inte lika bra skådespelare
som jag försökt och låtsas.
Redan vid förklaringen om varför jag behövde en läkartid
höll jag på att börja gråta. Jag är inte den här personen.
Nu har jag i alla fall fått en tid, så jag antar att det är dags att kliva upp.
Moster eller hennes man ska följa med,
jag vet inte ens vart det ligger.
Och så ska jag rycka upp mig. Jag kan inte gå dit med gråten i halsen.
Inatt har jag legat och tänkt, grubblat och önskat.
Inget har hjälpt. Det blev snarare värre.
Jag har ont i huvudet och skulle nog behöva sova mer.
Önskar att det var något så simpelt som ett kärleksproblem,
det som jag förr tyckte var så vansinnigt vidrigt
är ingenting i jämförelse med det här.
Några påsar snask och sorglig musik löste allt på den tiden,
nu känns det som jag aldrig kommer bli densamma igen.
Jag är inte den som gråter utan anledning, eller som drar sig undan folk.
Jag brukar skratta och ha hysteriskt roligt, allra helst på jobbet.
Önskar att jag förstod vad som hänt.
Det hjälper att skriva.
Men jag ber om ursäkt för det tragiska läsandet.
Jag ska rycka upp mig.
Kom över rädslan och ringde dit.
Tyvärr är jag inte lika bra skådespelare
som jag försökt och låtsas.
Redan vid förklaringen om varför jag behövde en läkartid
höll jag på att börja gråta. Jag är inte den här personen.
Nu har jag i alla fall fått en tid, så jag antar att det är dags att kliva upp.
Moster eller hennes man ska följa med,
jag vet inte ens vart det ligger.
Och så ska jag rycka upp mig. Jag kan inte gå dit med gråten i halsen.
Inatt har jag legat och tänkt, grubblat och önskat.
Inget har hjälpt. Det blev snarare värre.
Jag har ont i huvudet och skulle nog behöva sova mer.
Önskar att det var något så simpelt som ett kärleksproblem,
det som jag förr tyckte var så vansinnigt vidrigt
är ingenting i jämförelse med det här.
Några påsar snask och sorglig musik löste allt på den tiden,
nu känns det som jag aldrig kommer bli densamma igen.
Jag är inte den som gråter utan anledning, eller som drar sig undan folk.
Jag brukar skratta och ha hysteriskt roligt, allra helst på jobbet.
Önskar att jag förstod vad som hänt.
Det hjälper att skriva.
Men jag ber om ursäkt för det tragiska läsandet.
Jag ska rycka upp mig.
Who's gonna believe me, i don't believe in myself.
Min moster har precis ringt och väckt mig.
Det var bra, jag hade tänkt gå upp i tid idag.
Måste ringa vårdcentralen nu, jag gruvar mig.
Jag tycker inte om sånt där, inte alls.
Men jag vet att jag måste, därför gör jag det.
Idag känns det tyvärr ännu jobbigare.
Jag skulle kunna stanna inne i huset hela dagen.
Det vore allra skönast.
Men jag antar att jag måste ner på stan.
Om jag nu får en tid hos herr doktor.
Jag gruvar mig.
Who's gonna make my decisions, i can't make them on my own.
"In case you didn't know I really care for you
I just wish you all the best
If love should come and knock on your door
I hope it treats you with respect
I cannot count the times I've seen you oh just slip it away
cause of broken hearts...
And you thought:
Who's gonna make my decisons
I can't make'em on my own
Who's gonna rise the occasion
when no one's around
Who the hell is gonna believe me
I don't believe in myself
Who's gonna be there forever
well, it ain't gonna be him."
Önskar vi tillräckligt kan jag lyckas.
Jag har städat och grisat undan lite.
Malins rum ser fortfarande ut som stryk,
men jag kom på att det är enklare att göra fint åt henne
när jag fått ut alla mina kläder därifrån.
Det vill säga typ imorgon när mamma kommer hem igen.
Gick ner en sväng till stan, var och köpte cigg
sedan gick jag in och sa hej till Sandra som jobbade ikväll.
Jag bjöds på paella och drabbades av ett sömnbehov jag aldrig känt.
Så fort jag kliver över tröskeln bakom restaurangen mår jag illa,
det kryper i kroppen och jag blir så vansinnigt trött.
Jag ser så mycket jag måste göra. Måste. Det tar bara stopp.
Det är förvirrande. Jag har inte trivs så bra på en arbetsplats förr.
Vad är det som händer egentligen?
Det pratas fortfarande om att gå in i väggen,
jag tror och hoppas verkligen inte det.
Men jag är rädd att de fan kan ha rätt. Allt jag kan tänka är dock:
Jag är fan för ung!
Imorgon är det jag som ska ringa till doktorn.
Jag som hatar sånt. Sjukhuslukt får tårna att krypa samman.
Men jag kan behöva pratas med någon tror jag.
Det funkar inte längre såhär.
Jag ryser vid tanken av att jag kommer behöva prata med folk imorgon,
inte just folk utan okända människor där jag hela tiden måste vara trevlig.
Jag är livrädd att jag kommer göra något fel, för då bryter jag ihop.
Det vet jag.
Jag vill tänka positivt och ta allt med en klackspark, men det går inte.
Kan inte förstå vad det är som händer.
Allt jag hoppas är att vakna upp imorgon och se fram mot att gå till jobbet.
I och med att jag inte tänkt längre än näsan räcker har jag inget att falla tillbaka på.
Jag har ju alltid jobb, och jag jobbar alltid. För det gillar jag.
Men nu, när jag har tagit slut. Vad fan ska jag göra då?
Det är dags att lösa det här. Hoppas jag.
Adjö
Malins rum ser fortfarande ut som stryk,
men jag kom på att det är enklare att göra fint åt henne
när jag fått ut alla mina kläder därifrån.
Det vill säga typ imorgon när mamma kommer hem igen.
Gick ner en sväng till stan, var och köpte cigg
sedan gick jag in och sa hej till Sandra som jobbade ikväll.
Jag bjöds på paella och drabbades av ett sömnbehov jag aldrig känt.
Så fort jag kliver över tröskeln bakom restaurangen mår jag illa,
det kryper i kroppen och jag blir så vansinnigt trött.
Jag ser så mycket jag måste göra. Måste. Det tar bara stopp.
Det är förvirrande. Jag har inte trivs så bra på en arbetsplats förr.
Vad är det som händer egentligen?
Det pratas fortfarande om att gå in i väggen,
jag tror och hoppas verkligen inte det.
Men jag är rädd att de fan kan ha rätt. Allt jag kan tänka är dock:
Jag är fan för ung!
Imorgon är det jag som ska ringa till doktorn.
Jag som hatar sånt. Sjukhuslukt får tårna att krypa samman.
Men jag kan behöva pratas med någon tror jag.
Det funkar inte längre såhär.
Jag ryser vid tanken av att jag kommer behöva prata med folk imorgon,
inte just folk utan okända människor där jag hela tiden måste vara trevlig.
Jag är livrädd att jag kommer göra något fel, för då bryter jag ihop.
Det vet jag.
Jag vill tänka positivt och ta allt med en klackspark, men det går inte.
Kan inte förstå vad det är som händer.
Allt jag hoppas är att vakna upp imorgon och se fram mot att gå till jobbet.
I och med att jag inte tänkt längre än näsan räcker har jag inget att falla tillbaka på.
Jag har ju alltid jobb, och jag jobbar alltid. För det gillar jag.
Men nu, när jag har tagit slut. Vad fan ska jag göra då?
Det är dags att lösa det här. Hoppas jag.
Adjö
For all the pain.
PS.
Jag känner mig obeskrivligt tom.
Vet egentligen inte vad det tjänar till att dela med sig utav det.
Imorgon är det back in business som gäller
och jag är övertygad om att det kommer gå väldigt bra.
Ändå får jag gråten i halsen och klumpar i magen.
Det känns så vansinnigt jobbigt.
Att något jag trivs med så mycket kan göra mig så ont.
Det är något som kommer förundra mig tills den dagen jag dör.
Jag känner mig obeskrivligt tom.
Vet egentligen inte vad det tjänar till att dela med sig utav det.
Imorgon är det back in business som gäller
och jag är övertygad om att det kommer gå väldigt bra.
Ändå får jag gråten i halsen och klumpar i magen.
Det känns så vansinnigt jobbigt.
Att något jag trivs med så mycket kan göra mig så ont.
Det är något som kommer förundra mig tills den dagen jag dör.
Ett sista ryck.
Nu har jag nog myst färdigt. Blir bara tröttare och tröttare.
Lite frisk luft kan nog göra mig gott!
Men innan jag promenerar ner på stan för att köpa cigg
(det är just för giftet jag tar den långa promenaden ner, nyttigt!)
så ska jag göra ett ryck här hemma banne mig.
Mamma kommer hem imorgon och det är förvisso renare nu än
när de for, men jag tänkte plocka ihop på min lillasysters rum
som jag skapat något slags tredje världskrig av med alla mina saker.
Sedan tänkte jag också ta mig an att rengöra toan nere,
där hundar och diverse monster brukar hänga utan att rengöra.
Det ser rent ut sagt jävla vidrigt ut där nere!
Men om en timme eller så kommer det vara skinande fint och gräsligt grönt igen.
Nu gör jag ett ryck. Lycka mig till.
Filakia
Lite frisk luft kan nog göra mig gott!
Men innan jag promenerar ner på stan för att köpa cigg
(det är just för giftet jag tar den långa promenaden ner, nyttigt!)
så ska jag göra ett ryck här hemma banne mig.
Mamma kommer hem imorgon och det är förvisso renare nu än
när de for, men jag tänkte plocka ihop på min lillasysters rum
som jag skapat något slags tredje världskrig av med alla mina saker.
Sedan tänkte jag också ta mig an att rengöra toan nere,
där hundar och diverse monster brukar hänga utan att rengöra.
Det ser rent ut sagt jävla vidrigt ut där nere!
Men om en timme eller så kommer det vara skinande fint och gräsligt grönt igen.
Nu gör jag ett ryck. Lycka mig till.
Filakia
Söndagsmys.
Jag går fortfarande omkring i myskläder och gör just det, myser.
Kollar än igen på SATC och skrattar för mig själv.
Ska nog spendera hela kvällen hemma för mig själv,
det är faktiskt vansinnigt skönt.
Sedan är det ju söndag dessutom, det vill säga snask.
Jag har chips och dipp orört och oöppnatt givetvis
som väntat på mig i snart en vecka nu. Det kanske är dags.
Ha en mysig dag.
Ciao
Can't call it love.
Jag är löjligt trött. Det har nog inte varit så svårt att vakna på länge.
Väldigt länge!
Det kan ha att göra med min resa till Näsåker,
att glo på folk som dansar runt några trummor som besatta,
och gå fram och tillbaka, tillbaka och fram
det kan ta på krafterna minsann.
Jag borde äta frukost snart. Då blir jag lite piggare åtminstone.
Och så borde jag höra av mig till chefen så jag vet hur jag jobbar.
Vi har pratat tidigare angående just det.
Som det lät ska jag säga till när jag orkar, och jag ska inte vara ensam.
Det ska finnas någon där för att se så att jag verkligen funkar.
Måste säga att det låter helt sjukt, men kan säkert vara en bra idé.
Jag funkar väl alltid tycker jag?
Det pratas också mycket om att vara oroliga och rädda för att jag
gått in i väggen?
Störtomöjligt, tycker jag igen. Men sen när jag faktiskt är där och får kalla kårar.
Då är det kanske inte lika omöjligt längre.
Men som 22-åring.
Det är riktigt illa när man är så ung som vi, som någon sa.
Jag ska sluta grubbla och ta dagen som den kommer.
Filakia
The air is getting hot.
Jag har ta mig tusan sovit, och sovit, och sovit allra näst hela dagen lång.
Men vansinnigt skönt kan ni slå er i backen på att det var!
Är det något jag fortfarande behöver är det sömn banne mig.
Måhända att det är dumt att säga när klockan nu är 03.36 och jag fortfarande är vaken,
men det beror nog allra just på att jag sovit hela dagen och faktiskt är dödstrött just nu.
Det är bara det att jag är lite upp i varv och är alldeles vansinnigt lycklig. Fortfarande.
Precis som jag gillar't!
Vi tog en sväng till Näsåker. Jag, Anders och Oscar.
Där har vi strosat fram och tillbaka, tillbaka och fram på ett cirka.
Måste erkänna att jag inte såg många i mörkret och alla jag såg var för unga. Typ.
Jag åt de bästa vårrullarna jag vet, dom är guld värda!
Men jag måste även erkänna att det inte har samma charm när man bara går
utan mening och kollar på folk, jag var inte ens onykter hör och häpna!
Det har nog mycket med vädret att göra. Det var kallt, grått och ruggigt.
Det har nog mycket att göra med att jag faktiskt inte bodde där i år,
samma stämning kan helt enkelt inte infinna sig tyvärr.
Men sedan har det nog även mycket att göra med att jag börjar bli vuxen.
Believe it or not.
Att gå och hänga bland småglin som slåss är inte alls lika lockande då som nu.
Jag skyller på vädret..
Nu ska jag sova.
Drömma gott och längta lite, för det är jag värd.
När jag nu börjar jobba för övrigt är osäkert,
inte på måndag tror jag. Inte som det ser ut.
Vi får se.
Jag
Du
Vi
Dem
Ska jag kalla det för överlycka?
Men vansinnigt skönt kan ni slå er i backen på att det var!
Är det något jag fortfarande behöver är det sömn banne mig.
Måhända att det är dumt att säga när klockan nu är 03.36 och jag fortfarande är vaken,
men det beror nog allra just på att jag sovit hela dagen och faktiskt är dödstrött just nu.
Det är bara det att jag är lite upp i varv och är alldeles vansinnigt lycklig. Fortfarande.
Precis som jag gillar't!
Vi tog en sväng till Näsåker. Jag, Anders och Oscar.
Där har vi strosat fram och tillbaka, tillbaka och fram på ett cirka.
Måste erkänna att jag inte såg många i mörkret och alla jag såg var för unga. Typ.
Jag åt de bästa vårrullarna jag vet, dom är guld värda!
Men jag måste även erkänna att det inte har samma charm när man bara går
utan mening och kollar på folk, jag var inte ens onykter hör och häpna!
Det har nog mycket med vädret att göra. Det var kallt, grått och ruggigt.
Det har nog mycket att göra med att jag faktiskt inte bodde där i år,
samma stämning kan helt enkelt inte infinna sig tyvärr.
Men sedan har det nog även mycket att göra med att jag börjar bli vuxen.
Believe it or not.
Att gå och hänga bland småglin som slåss är inte alls lika lockande då som nu.
Jag skyller på vädret..
Nu ska jag sova.
Drömma gott och längta lite, för det är jag värd.
När jag nu börjar jobba för övrigt är osäkert,
inte på måndag tror jag. Inte som det ser ut.
Vi får se.
Jag
Du
Vi
Dem
Ska jag kalla det för överlycka?
Vad som gör mig hel.
Jag är helt slut som artist och som privatperson.
Ligger än igen i sängen, har inte gjort något vettigt alls än så länge.
Här stannar jag nog resten av dagen.
Det värsta är att när mörkret faller blir jag så vansinnigt rastlös
om jag legat inne hela dagen och jag vill, bara vill göra något.
Men än så länge trivs jag bra under täcket och stannar här.
Det är varmt och myggfritt, precis så som jag gillar det.
Har haft en av de mysigaste stunderna hittills.
Kan vara en dröm eller möjligtvis verklighet.
Det spelar ingen roll för jag kan känna lyckan i kroppen.
Inget eller ingen få mig att må så bra som jag gör då.
Bara ett eller en, beroende på hur man ser det.
Nu ska jag fortsätta drömma.
Mellan sömn och vakna stunder.
Ligger än igen i sängen, har inte gjort något vettigt alls än så länge.
Här stannar jag nog resten av dagen.
Det värsta är att när mörkret faller blir jag så vansinnigt rastlös
om jag legat inne hela dagen och jag vill, bara vill göra något.
Men än så länge trivs jag bra under täcket och stannar här.
Det är varmt och myggfritt, precis så som jag gillar det.
Har haft en av de mysigaste stunderna hittills.
Kan vara en dröm eller möjligtvis verklighet.
Det spelar ingen roll för jag kan känna lyckan i kroppen.
Inget eller ingen få mig att må så bra som jag gör då.
Bara ett eller en, beroende på hur man ser det.
Nu ska jag fortsätta drömma.
Mellan sömn och vakna stunder.
Riktig sanning utan krusidull.
Det är allt jag vill tillägga just nu.
Old habits die hard..
It's just a feeling, let it be.
Jag är uppe och hoppar!
Känner mig utvilad på en konstigt sätt,
samtidigt som jag tror att jag inte kommer kunna sova
är jag fortfarande monstertrött och ögonen kliar av sömn.
Planer har jag inte gjort idag, precis som vanligt.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ligga i huset
alldeles ensam hela dagen som jag gjorde igår,
det blir så tyst och trist efter ett litet tag. Välbehövande och skönt, sure.
Men, jag kommer på spunk om jag bara stannar inne idag.
Så, jag ska nog göra mig färdig om någon timme och kanske
gå ner en sväng på stan eller så, vi får se.
Det beror på hur pigg jag blir.
Annars ligger jag här i sängen och njuter av livet.
Har drömt vackert inatt och den där känslan av att inte vilja vakna
den är fast i mig. När det man drömt om var så fint
att man inte vill öppna ögonen utan att se var allt slutar.
Verkligheten kan vara precis lika spännande och vacker,
det gäller bara att ta vara på stunderna så är de värda mer än diamanter och guld!
För tänk att leva i en fantasivärld för alltid.
Känner mig utvilad på en konstigt sätt,
samtidigt som jag tror att jag inte kommer kunna sova
är jag fortfarande monstertrött och ögonen kliar av sömn.
Planer har jag inte gjort idag, precis som vanligt.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ligga i huset
alldeles ensam hela dagen som jag gjorde igår,
det blir så tyst och trist efter ett litet tag. Välbehövande och skönt, sure.
Men, jag kommer på spunk om jag bara stannar inne idag.
Så, jag ska nog göra mig färdig om någon timme och kanske
gå ner en sväng på stan eller så, vi får se.
Det beror på hur pigg jag blir.
Annars ligger jag här i sängen och njuter av livet.
Har drömt vackert inatt och den där känslan av att inte vilja vakna
den är fast i mig. När det man drömt om var så fint
att man inte vill öppna ögonen utan att se var allt slutar.
Verkligheten kan vara precis lika spännande och vacker,
det gäller bara att ta vara på stunderna så är de värda mer än diamanter och guld!
För tänk att leva i en fantasivärld för alltid.
Det lilla extra.
PS.
Jag tycker om att skratta.
Ungefär 6 månader.
Massor med skratt, glädje och värme.
Precis som det ska vara.
Jag blir lycklig bara av tanken.
Det är minnen som gör det.
Jag tycker om att skratta.
Ungefär 6 månader.
Massor med skratt, glädje och värme.
Precis som det ska vara.
Jag blir lycklig bara av tanken.
Det är minnen som gör det.
Watch me pass by.
Kvällen är här.
Det är mörkt ute och sommaren börjar officiellt ta slut.
Egentligen är det vansinne vad fort tiden går.
Jag har nu varit hemma i Sverige i snart ett år,
det längsta på väldigt länge men jag måste säga att jag trivs!
Bättre än väntat och jag är glad över allt just nu.
Känner mig fortfarande trött och sliten.
En del osäker på vad jag bör göra nu, ska jag gå tillbaka och jobba
eller ska jag försöka hitta på något nytt?
Jag trivs så bra på jobbet men
det här är ett tecken på att det är något som inte fungerar.
Helt utmattad.
Har varit fruktansvärt skönt att bara legat i soffan hela dagen
och hela kvällen med för den delen.
Imorgon kan det bli detsamma, eller så kan det bli Urkult.
Vem vet.
Men jag kan säga att när jag stannat hemma när möjligheten
fanns att åka till Näsåker då är jag fan trött.
Och kanske en del vuxen.
Time goes by
Love and garlic.
Nu har jag sovit och ätit, och sovit.
Satte igång någon film och slocknade,
såhär skönt har jag inte haft det på länge.
Sitter fortfarande här nerkrupen i mina sjömansbrallor
under filten och småfryser lite.
På teve är dom kära i varandra och pussas,
alla är så himla kära i varandra.
Det tycker jag är himla bra må ni tro!
Att vara kär kan jag vilja ibland, men inte hela tiden.
Nu har jag ätit såhär mycket vitlök att det till och med
luktar ut genom öronen igen.
Väldigt sexigt. men så fruktansvärt gott!
Det kvittar ändå, för jag är instängd för mig själv ikväll.
Och den enda jag kommer pussa på är cigaretten.
Filakia
Satte igång någon film och slocknade,
såhär skönt har jag inte haft det på länge.
Sitter fortfarande här nerkrupen i mina sjömansbrallor
under filten och småfryser lite.
På teve är dom kära i varandra och pussas,
alla är så himla kära i varandra.
Det tycker jag är himla bra må ni tro!
Att vara kär kan jag vilja ibland, men inte hela tiden.
Nu har jag ätit såhär mycket vitlök att det till och med
luktar ut genom öronen igen.
Väldigt sexigt. men så fruktansvärt gott!
Det kvittar ändå, för jag är instängd för mig själv ikväll.
Och den enda jag kommer pussa på är cigaretten.
Filakia
Första fredagen är den bästa.
Jag har hoppat allt.
Sitter hemma i mina nya piratbyxor under en filt och myser.
SATC maraton är det som gäller för mig ikväll,
tillsammans med en massa snask och onyttiga saker.
I och med att jag inte äger några gummistövlar
känns det inte tipptopp att åka till Näsåker och hänga i gäng.
Jag skyller på vädret, för jag himla seg och så blir man när det regnar.
Inget drinkblandande heller, det är jag absolut inte taggad på.
Hellre imorgon, eller söndag.
Nu ska jag mysa ihop mig under filten och glo på tv-n.
Jag gillar faktiskt regnet, det är en bra anledning att stanna inne.
Lovely!
Filakia
Sitter hemma i mina nya piratbyxor under en filt och myser.
SATC maraton är det som gäller för mig ikväll,
tillsammans med en massa snask och onyttiga saker.
I och med att jag inte äger några gummistövlar
känns det inte tipptopp att åka till Näsåker och hänga i gäng.
Jag skyller på vädret, för jag himla seg och så blir man när det regnar.
Inget drinkblandande heller, det är jag absolut inte taggad på.
Hellre imorgon, eller söndag.
Nu ska jag mysa ihop mig under filten och glo på tv-n.
Jag gillar faktiskt regnet, det är en bra anledning att stanna inne.
Lovely!
Filakia
Vi gillar inte vin, inte.
Pack och nötter verkar befolka mitt liv allramest.
Men igår hade vi trevligt, nästan helt pack-lösa.
Var ner och betalade hyran, sånt behöver man göra.
Sedan tog vi en fika och jag s-h-o-p-p-a-d-e lite till.
Kläder gör mig glad och glad är bra!
Bjöd moster och Clara på mat, kycklingsallad är bra gott i värmen.
Sedan tog vi oss ner i parken och lyssnade på raggar-rock
väntade in den andra mostra mi och gick ner på jobbet
för att snacka skit och dricka vin.
Det kan vi även lugnt säga att vi lyckades med,
en sisådär säkert 3,5 flaskor drog vi i oss, under lång tid.
Då känns saken helt klart bättre.
Och jag mår prima idag, det gör mig också nöjd.
Vi hade roligt, det är allt som räknas.
Träffade även en fröken som åker till Näsåker ikväll fram och tillbaka.
Jag är allt bra sugen på att haka på, så vi ska höras sedan.
Men det är fler saker planerade, innehållande sprit givetvis.
Jag ska blanda drinkar tills händerna blöder är det tänkt.
Himla skoj i och med att det är historiens kanske godaste,
och allramest somriga. Men inte detsamma utan min vackra vän.
Vädret är dock inte som på rosor direkt, det duggar och är grått.
Till och med lite kallt. Allt jag önskat, fast på fel dag.
Men lika glad är jag för det!
Nu ska jag göra något vett och ta mig ur sängen.
Kalimera
Men igår hade vi trevligt, nästan helt pack-lösa.
Var ner och betalade hyran, sånt behöver man göra.
Sedan tog vi en fika och jag s-h-o-p-p-a-d-e lite till.
Kläder gör mig glad och glad är bra!
Bjöd moster och Clara på mat, kycklingsallad är bra gott i värmen.
Sedan tog vi oss ner i parken och lyssnade på raggar-rock
väntade in den andra mostra mi och gick ner på jobbet
för att snacka skit och dricka vin.
Det kan vi även lugnt säga att vi lyckades med,
en sisådär säkert 3,5 flaskor drog vi i oss, under lång tid.
Då känns saken helt klart bättre.
Och jag mår prima idag, det gör mig också nöjd.
Vi hade roligt, det är allt som räknas.
Träffade även en fröken som åker till Näsåker ikväll fram och tillbaka.
Jag är allt bra sugen på att haka på, så vi ska höras sedan.
Men det är fler saker planerade, innehållande sprit givetvis.
Jag ska blanda drinkar tills händerna blöder är det tänkt.
Himla skoj i och med att det är historiens kanske godaste,
och allramest somriga. Men inte detsamma utan min vackra vän.
Vädret är dock inte som på rosor direkt, det duggar och är grått.
Till och med lite kallt. Allt jag önskat, fast på fel dag.
Men lika glad är jag för det!
Nu ska jag göra något vett och ta mig ur sängen.
Kalimera