And all they said was, oh.
Hela dagen var vi på stan, mina små-stora kusiner och jag.
Fönstershoppat blev det inte mycket av,
Michaela hade fått (mycket) lön och hoppade nästan av glädje.
Det lönar sig att jobba så att säga, även när man är femton.
Jag slog till på stort och köpte lite smått.
Ett bälte kan jag behöva, skosnören sitter som inte så snyggt på mig
och sedan allrahelst till den underbara klänning jag planerat att köpa
när jag börjat jobba och pengarna börjar rulla in igen.
Sedan hittade jag en längre kofta, med långa armar och många knappar.
Guld värt!
Hittade ungefär en trettiosju saker till, men de får vänta.
Jag har inte råd just nu. Och jag är lite stolt att jag insåg det.
Aldrig har en dag på stan tärt så mycket på mina krafter.
Halv tre var jag helt slut även fast jag druckit tre koppar kaffe.
Promenaden hem till mamma kändes mil lång så vi väntade
tills moster slutade och då fick hon köra mig hem. Tack!
Hade kunnat somna på parkbänken, utan att ens hitta på.
Så jag la mig och slockande nästan lika fort, efter att jag stängt ut Yngve
som kliade sig själv som ett annat monster.
Nu är jag vaken igen och har ätit mat. Mormors lax, den godaste lax som finns!
Dricker ett glas vin och sitter ute och myser. Äntligen är det inte iskallt längre.
Men sommaren är över, och jag har knappt sett den..
Ska försöka se lite mer människor idag
eller så stannar jag bara h