Fröken Lundgren,

Ja, så var tisdagen i stort sett över då.
Jag lyckas alltid med att somna då jag tänkt hitta på något under dagen.
Starkt jobbat Carolina!
Hade massor med missade samtal typiskt nog, så nu är det bara att börja ringa runt,
vakna till liv och börja laga mat snart.

Ikväll ska jag nog beställa mina kläder, woho!
Tack och adjö.

Jag såg några papper idag, vart det var är obetydligt, det viktiga var att de var på grekiska. Mitt hjärta tog ett skutt och genast började mina minnen rulla som en film i huvudet. Det har en vana att bli så, när jag stöter på saker som har med er underbara människor att göra. Tiden gick mycket fortare efter det och nu sitter jag här och lever på att drömma. Det låter så patetiskt, vilket det också är. Men det finns ingen hjälp mot det faktum att jag saknar vissa människor och tillhörande saker så att det ibland trasar sönder verkligheten och får allt att kännas obetydligt.. Jag är en drömmare, det kan du inte ta ifrån mig!

S'exo Eroteutei - Sakis Rouvas
To Parti - Mixalis Xatzigiannis
Agapi Mou Esi - Sarbel & Eirini Merkouri

De två översta kan jag inte låta bli att skratta när jag hör, det påminner om allt!
Den sista är bara för bra, att han sedan ser jävligt bra ut, är inte fel.

---

Nu är jag trött. Har jobbat sedan klockan 7 och min kropp är fan i mig inte van att vara vaken så tidigt.
Såhär på dagen 20 år efter Olof Palme mördades, när det är fettisdag och även min kära vän Emelies födelsedag och för övrigt 20-årsdag, så ska jag nog bara få i mig lite lunch, ta en snabbdusch och ringa fröken Lena för att hitta på något! Vädret är kallt och uselt, då behövs det lite vänskap och skvaller. Haha.

Grattis Emelie min pärla!
Jag saknar dig ska du veta stumpan.
Ta hand om dig och Malung.

Måndag. Jag har inte varit så trött som idag på länge, förutom igår då. Orkade inte åka upp på jobbet förrän ett, min mamma var snäll och körde mig så jag slapp gå. Kom hem för ungefär en halvtimme sedan och började olämpligt nog må illa den sista halvtimmen där uppe och gör det fortfarande. Funderar på om jag fick i mig något dumt på lunchen som ställt till det i magen, jag hoppas verkligen att ifall jag nu kommer börja må ännu mer illa att det är just mat som ligger bakom det, jag orkar inte med någon magsjuka. Speciellt inte eftersom tjejen som vanligtvis städar ICA har blivit sjuk så jag ska ta hennes pass imorgon. Nu måste jag vara frisk! Jag har fått för mig att frukt och vatten kanske kommer hjälpa så vi får se hur det känns efter lite vindruvor.
(Fan, vilka dumma idéer jag har ibland - det går inte att göra annat än att skratta.)

---

Mambo - Elena Paparizou

Så är den nya singeln här och jag kan inte sluta hoppas på att sommaren kommer leva upp till mina förväntningar! Jag är laddad som tusan och ska börja kolla efter kläder har jag tänkt. Det ser ut som jag kommer att beställa, jag tar mig förmodligen inte någonstans i tid annars. Om jag kommer få hälften så roligt som förra sommaren är jag nöjd. Yamas!




(Sån här utsikt kommer vi inte ha i år, nu kommer havet endast vara 50 m ifrån och allt kommer vara mycket mer centralt. Är inte livet för underbart så säg!)

P.S Os är för övrigt klart. Äntligen!
Haha.

Fredag. Nu är det helg igen. Har inte skrivit på evigheter känns det som, vilket beror på att det även känns som att jag inte har något vettigt att skriva överhuvudtaget. Min vardag är innehållslös, jag jobbar mina timmar varje dag, springer på stan en sväng, promenerar, lagar min mat och dör framför tv-n. Ikväll blir det som vanligt lugnt i vilket fall, jag jobbar både morgon och kväll imorgon så jag måste känna mig åtminstone halvfräsch. Det behövs sådär ibland.
Egentligen spenderar jag nog tiden till att vänta, jag har lagt mig själv åt sidan tills vidare och väntar på att snön ska smälta, att solen ska komma fram och på att det blir grönt på marken igen. Det är då jag lever, då jag orkar vara mig själv och mår som allra bäst. Snart är vi på väg, det går inte att sägas alltför ofta. Jag kan knappt hålla mig från att spricka av längtan, det finns egentligen så mycket som vill bubbla upp till ytan och bli sagt men jag sparar det. Det blir nog bäst så.
Nu ska jag ta en rök med Johanna, sedan är det dags att jobba än en gång. Jippi!

Bandstarter - Brainpool är också en sån här gammal goding som får mig att skratta.

De sista orden måste jag ge min mor som ett lycka till på Tjejvasan! Ha en toppenhelg mütti.

Nu är det gjort!
Jag har bokat min biljett och är i stort sett på väg. Mentalt befinner jag mig redan med resväskan packad, med biljett i handen och redo att checka in. Det börjar bli för mycket nu, jag längtar så att jag knappt kan stå stilla och ingen av mina framtida sambos gör saken bättre. Men hej, det är sånt man får leva med! Det kommer inte bli detsamma i år, jag är väl medveten om det och önskar att jag kunde ta med mina pärlor tillbaka i resväskan. Några besök håller jag tummarna för och hoppas att det går vägen. Det kommer nog bli detsamma i år, att jag kommer få världens panikkänslor innan och bara vilja stanna hemma. Det mesta hänger på resan ner, att jag vet att jag kommer ställa in mig på att gå vilse på flygplatsen. Sån är jag. Men då jag väl är där nere kommer det kännas lika jävla über underbart igen! Oh my, jag kan knappt hålla mig. Hoppas med tår och fingrar att Anna och Jennie kommer stå där på flygplatsen och möta mig, jag saknar Anna så att det är lite läskigt. Jag kommer hoppa av lycka då jag ser henne igen, det är en vanesak att se henne i stort sett varje dag. Nu var det längesedan. Jag saknar de flesta massor, alla som jag inte längre träffar så ofta som jag vill, det är dock historia, alla vet det redan..
Jag kommer missa mycket i sommar, det gör jag alltid. Några speciella händelser som jag för allt i världen inte vill missa egentligen kommer svida rejält. Jag önskar jag kunde fira er student bland annat babys, det gör jag verkligen!

Jag är på gång, jag är laddad och jävligt redo!

---

Imorgon är det dags att jobba igen. Nu ska jag ta mig en kopp te, prata färdigt med min älskade putana och sedan ska jag sova! Jag saknar dig min jävla 08:a, det gör jag.

Ey Cariolina!

Ny vecka. Dags att ta tag i mig själv på riktigt, förra veckan blev en mjukstart med diverse sjukdomar och jävulskap. Idag är det dags att börja jobba också, men karln som ska introducera mig har inte hört av sig ännu. Jag hoppas för allt i världen inte att han ringer en kvart innan jag ska infinna mig på skatteverket eftersom jag ska gå upp och det tag åtminstone 25 minuter eller liknande. Det är nog dags att göra mig i ordning och äta frukost ifall han skulle ringa snart.

Lördagen blev riktigt lyckad. Jag fick mitt vin trots allt, dock hade det kunnat vara bättre förhållanden att dricka upp det i. Men till slut kom Lena och vi begav oss på krogen. Att vara i stort sett nytker kan ha sina fördelar eftersom man märker hur folk beter sig och förhoppningsvis tar in lite om hur man själv inte ska bete sig. Haha. Good luck. Det var trevligt i det stora hela, ja det var det.

Idag ska jag beställa biljetter. Det ser ut som att det bästa är att landa i Tyskland för att åka direkt till Korfu. Ska bara prata med Anna och Jennie först. Snart är vi på gång, woho!

I Don't Wanna Be Me - Type O Negative
Lyssnade jag på en hel del för en sommar sedan. Haha.
Kan det bli roligare?

Njut av livet.

Nu är jag trött, det är dags för en tupplur. Haha.
Så jävla ovanligt.
Jag måste skaffa mig ett liv, på riktigt. Snart så, snart så.
Efter många om och med la jag ner vindrickandet, dels för att jag inte orkade söka upp någon ensam själ att dra med och dels för att jag inte egentligen var så sugen.
Värre lär det nog bli ikväll då det inte finns något att göra,
jag hatar melodifestivalen! Den borde förbjudas.
Vilken pessimist jag är, jag vet. Haha.
Jag kan dock erkänna att vissa låtar är helt okej, men de är oftast mer än 20 år gamla
och har gamla klatschiga refränger. Och, my number one är helt okej.
Men det har med annat att göra.

Har jag inte helt fel så sitter några gamla klasskamrater klistade i tv-soffan,
hejandes och sjungandes till musiken efter första refrängen.
Sedan köps första bästa schlager-06-skiva då den släpps
och kommer förmodligen spelas konstant på var eviga fest
till vissa människors förtjusning och förskräckelse för en annan del.
Jag antar att jag vet hur det fungerar efter tre år, man lär känna människor mer än man tror.
Aj, aj Fredrik! Njut av schlagern ikväll!
Själv kommer jag gömma mig långt under soffan med öronproppar i öronen.

Jag började dagen med att försova mig. Mäkta bra Carro!
Tack och lov gör det inte så mycket såhär på lördagmornar, huvudsaken det inte blir senare än 8.
Jag hann med allt jag skulle inom tid och det blev rent och fint.
Börjar bli hungrig, har inte ätit någon frukost ännu så det är dags.

Börjar bli stressad över att hitta en skräddarsydd biljett till mig resa ner till solen,
jag är alltid lika jävla seg och att mamma dessutom är ännu värre gör mig vansinnig!
Det kommer sluta med att de kommer få köpa biljetter för tiotusentals kronor.
Inte mitt problem, jag avsäger mig allt ansvar.

Ikväll är jag sugen på att dricka lite vin, men jag får se hur det blir.
Inget är bestämt ännu och inget lär bli det heller med min snigelfart.
Jag är så fruktansvärt seg och väl medveten om det.
Någon bör vara pepp, jag ska tänka igenom det hela så får vi se.

Och du Johanna, mitt hål mår bra. Haha.
Så jävla roligt, jag trodde att världen gått under eller något
och så var det inget värre än det.
Jag ska nog knäppa en bild så du får se.

Rock 'n Roll.

---

The Knifes nya skiva är för övrigt ruggigt bra, redan efter en genomlyssning.
Det är musik det!

Det är dags att göra mig i ordning, det är alltid lika trist. Har tänkt att jag ska möta upp mamma, Angelica och Hugo på stan eftersom min en-dagars-feber verkar ha släppt taget helt och hållet. Jag måste spendera en hel del tid med människor nu innan jag far, det är dags.

Ode To My Family - The Cranberries
Kan man göra annat än att njuta?

---

Coldplay ska splittras. Åtminstone om man tror på vad som står i dagens Aftonbladet. Chris Martin vill tydligen spendera mer tid med sin Gwyneth, deras Apple och deras ofödda barn. Det gör han rätt i och jag tackar gud att de redan släppt The Scientist, hur hade jag annars överlevt?

Nej, sätt fart på mig nu.

Twinkle - Honey Is Cool
Pass This On -  The Knife
What Else Is There? - Röyksopp ft. Karin Dreijer

Karin Dreijers röst är underbar. Vare sig hon sjunger med de övriga medlemmarna i Honey Is Cool, The Knife eller lånar ut den till Röyksopp så låter det lika jävla bra. Jag är imponerad, mäkta imponerad!

På tal om det här så kom jag att tänka på Jossan för någon dag sedan. Den glada, lilla varelsen från Öland som var en stor del till att vintern i Sälen klarades av. Jag saknar henne och hoppas att hon lever loppan med sin Niklas i Sthlm men inte dricker alltför mycket Downunder, det slutar alltid illa.
Klackarna i taket!

---

Idag är jag underligt nog pigg igen om man bortser från lite yrsel. Febern svettades jag utan problem ut igår, jag knaprade Ibumetin och svetten rann. Jag hatar att svettas! Nu är jag tack och lov frisk igen och det är dags att börja käka nyttigt än en gång. Frukost kanske vore på tiden att få i min vid närmare eftertanke.

Nu ska lägenheten vara fixad vilket känns skönt. Ett problem mindre att tänka på - ett jobb vore inte helt fel att ha. Helt nu på en gång så att hela sommaren känns färdig. Det vore en rejäl lättnad!
Det är dags att göra något snart, det här går inte längre!

Jag lyckas ta mig fan jämt, nu när jag skulle ha börjat jobba idag så kan jag inte. För jag har dragit på mig en jävla feber. Det finns inte annat att göra än att stanna hemma och hoppas att jag blir frisk inom kort. Det känns dock inte som att det är en vanlig förkylning på väg, det börjar likna hur jag mådde i Sälen ifjol. När jag inte kunde röra på mig utan att gråta och hade konstant huvudvärk i över 4 dagar. Det är bland det värsta jag någonsin varit med om och jag vill inte känna så igen.

Grekland blir ett kaos. Nu har jag förberett mig på att det mesta kommer vara fixat, men så är det nog inte ändå. Jag måste skaffa mig ett jobb och är vansinnigt nervös över att det inte kommer gå och jag blir tvungen att lämna ön inom en vecka eller något. Förhoppningsvis löser det sig med lite hjälp av min gamla chef, jag ska nog skicka iväg ett till mail till honom nu när jag fått svar..

Jag vill vara frisk!

Magvärken har fortfarande inte släppt - nu ska jag sova ett tag och hoppas på att den försvinner.
Gör den inte det så skippar jag träningen ikväll,
jag vägrar träna om jag har såhär ont. Det är det inte värt.
Då väntar jag hellre tills jag vant mig med att äta maten och inte känner såhär längre.
Vad har jag gjort med mig själv?

Say, Say, Say - Hi-tack
Det är en av mina nya favoriter.

Jag har fått jobb - jippi!
Det är visserligen bara 2,5 timmar om dagen, varje dag, men det är bättre än inget.
Förhoppningsvis får jag lite struktur i mitt liv.
Nu ska jag upp och träffa min chef och presentera mig för skatteverket,
jag har ont i magen. Fibrer verkar göra mer ont än gott, i alla fall till en början.

---

Igår var jag duktig och följde med Angelica och Annica ut på promenad,
det är alltid skönt då man väl kommer hem. Under tiden kan det vara lite värre..
Ikväll ska jag försöka ta mig iväg på pumpen, det är dags att fördriva tid.

Hej, nu ska här tränas!

---

Jävlar vad roligt det är då man hittar gammal musik från mitten av 90-talet som man fortfarande minns och kan tänka tillbaka till. Det tyder på att jag har lite att göra, jag vet. Men något måste jag fördriva tiden med till jag ska på staden idag igen med Angelica och Hugo. Han har blivit riktigt stor och det är dags att spendera massor av tid med honom innan jag beger mig till utlandet igen. Har tänkt bränna en skiva till Angelica idag också, med alla gamla slagdängor jag hittat. De får mig att tänka på då jag var runt 7-8 år och hon var väl en sisådär 15. Den tiden när jag följde med henne i stort sett överallt och bland annat hjälpte till att gömma Pop's-flaskor i sockar innan hon och hennes vänner skulle ut på Hullstadiscon, allt för att inte mormor skulle höra klirret i väskorna när de gav sig av. Tänk vad mycket det är som inte förändras egentligen, det var ungefär detsamma för oss när vi nått den gyllene discoåldern på Hullsta och diverse andra fester. När vi börjat dricka och gömde saker i sockar och kläder för att inte mamma skulle stoppa en på vägen ut för att höra vad det var som lät. Vi drack dock inte Pop's utan höll oss till Beck's. Jag minns det som igår alla helger hemma hos Lena, där jag i stort sett bodde fredag till söndag, vi satt i hennes rum och svepte i oss öl efter öl med hjälp av ölbongar, vi blev fullare än någonsin samtidigt som vi knaprade på surkrämschips. Det var en standardgrej, vi delade allt som oftast på en låda Beck's och en påse chips. Det var findricka sådär i början, sedan så övergick vi till Andersson som var billigare, men äckligare. För att inte säga all hembränt vi hällde i oss, det var äckligt om något. Men med hjälp av apelsinjuice, San Fransisco-mix och alla Fantasorter som någonsin funnits så slank även den hemska spriten ner. Sedan så växte vi upp, vi slutade träffas hemma hos henne eftersom några flyttade och kontakten förblev inte vad den en gång var.. Jag saknar den tiden, när vi levde på moppar och tjyvrökte var femte minut. När vi badade i parfym för att inte avslöja vad vi just gjort och då vi hittade på diverse hyss för att slippa rastlösheten och tristessen. Fortfarande har vi inte tappat kontakten helt utan ses och hörs lite då och då, vilket egentligen är lite knepigt efter allt som hänt med tanke på att människor flyttat, bytt bekantskapkretsar och liknande.. Järngänget, rätta mig om jag har fel. Men var det inte så vi kallade oss?Ja, det var tider det..
Jag vill vara liten igen!

Catch The Moon - Stefan Andersson
Den är fortfarande lika skön trots att den hade sina glansdagar under mitten av 90-talet.
Woho!

Jag har ännu inte vaknat till liv.
Lyssnar på skön musik och myser, ska nog ta tag i mig själv inom kort.
Men det går inte att ändra allt drastiskt på en och samma gång.
Jag behöver handla mat, ja det ska jag göra!

Dra mig baklänges - det är jobbigt att kliva upp då man knappt har sovit.
Idag är den första dagen på mitt nya liv och jag tänkte att då kan det passa att kliva upp
i någorlunda tid för att få något gjort. Först måste jag hjälpa mamma, hämta någon tidning, några grejer och fixa lite. Sedan är det dags att slänga ihop min första frukost. Allt jag gör nu gör jag för första gången.
Jesus Amalia, jag vill att det här ska gå som smort.

Är tvungen att ringa Norrlands Miljövård också, mina tidrapporter är slut och jag måste ha nya igen innan det är för sent banne mig!

God morgon!

Jag är för trött för att tänka, speciellt eftersom jag just hade lagt ner möda att skriva ett inlägg som verkligen behövdes, som var jag och som kändes mer än det mesta.

Nu är det dags att det händer något snart. Det är tid att ta saken i egna händer och skapa lite action.
Vissa saker vill man inte veta och vissa saker mår man bra av att veta.
Medlidande har jag tonvis av och det kommer ut kvickt, men till vilken nytta?
Minnen, musik, kärlek, vänskap. Det finns många olika saker som gör livet värt att leva.
Sophies Modes snack om att mode, skönhet och diverse annat skulle vara det som får våra liv fulländade kan de köra upp någonstans. Don't get me wrong, allt är olika från person till person och jag behöver min lilla bit av dessa saker även jag. Men jag har hellre min musik, kärlek, vänskap och mina minnen. Det finns många olika saker som gör mitt liv värt att leva.
Allt går inte att köpa för pengar, fastän det kan verka så.
Gör oss alla till miljonärer så blir vi lyckliga och ska aldrig mer klaga. Tough luck.
Det går inte att köpa lycka genom nya bröst, en ny bil, hund, vita tänder, manikyrer, pedikyrer, sex och allt annat som går att få tag på med lite cash. Det är ingen nyhet men folk verkar inte ha förstått det riktigt än.
Pengar gör oss inte lyckligare, de gör bara problemen mindre - för en sekund.
De kan inte trolla bort förlorad självkänsla, de kan inte läka hjärtesår, de kan inte ge mig självinsikt.
Jag behöver hitta allt sådant själv, giv mig styrka!
Livet är hårt, det går inte att komma ifrån och alla hinner bli sårade på vägen.
Man kan inte annat än att vänja sig och anpassa sig.
Vad händer då när man trampat fast i ett träsk och inte tar sig loss?

Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine

---

Går det att sammanfatta bättre än med ett ord.
Stackare.
Stackars mannen med medaljen som putsar sina minnen, i Lasses låt.
Jag är en kvinnlig version utan medalj, men som ändå frenetiskt putsar mina minnen.
Något stackars vet jag dock inte om det finns.
Stackars pojken som söker uppmärksamhet och slutar i fängelse.
Stackars den som går fel och sluter sina ögon i hopp om frid.
Stackars barnet vid vägen som söker lycka hos gamla bilar och äldre män.
Stackars du som vill hitta en väg att gå med fastnar i vardagens tristess.
Det finns så många att tycka synd om.
Stackars barnen i Afrika som lever utan vare sig mat och vatten men med desto mer HIV.
Vissa har det värre än andra, men smärta gör även ont i oss på olika sätt.
Ett brustet hjärta kan skära lika mycket som en motorsåg genom knät.
Sad but true.

---

Jag har tappat känslan och vet inte varför jag sitter här längre, 
jag är för trött för att hjärnan ska fungera och slänger ur en massa idioti
som egentligen inte spelar någon roll.
 Sådant som jag egentligen tjänar på att kapsla in och hålla för mig själv.
Håll dina vänner nära och dina fiender närmre!

Jag pratade med Maja idag. Men hennes telefon dog mitt i och samtalet tog slut, hon hann dock bli arg på mig för att jag missar studenten och vår reunion i Malung i juni. Förlåt! Vissa chanser får man bara en gång och har man tur kanske två, i've gotta go! Har dessutom pratat med Elin (a.k.a Slynan) ikväll, hon var salongsberusad, satt i spritstugan vilket är mitt gamla näste och yrade. Jag vill att det ska vara början av mars nu! Ibland behöver man ha människor nära och jag behöver er för att fungera. Jag saknar er så det är vansinnigt! Nu har jag varit redo för nya, galna äventyr med er länge, det händer alltför sällan nu.
Det är uppenbart att jag inte trivs med livet i Sollefteå - vad gör jag egentligen här?
Missuppfatta mig inte, allt jag har här uppskattar jag extremt mycket.
Jag älskar min familj och mina vänner utöver allt annat. Vad vore livet utan dem?
Kunde jag skulle jag mer än gärna skriva en bok med flera sidor om var och en av dem,
en bok som alla kunde läsa för att förstå vilka underbara människor ni är.
Men jag kan inte sammanfatta allt som behövs,
det är en sådan klyscha men de går helt enkelt inte att beskrivas med alla ord i världen.
De måste upplevas och var och en är en upplevelse för sig!
Det finns nära vänner precis som det finns bekanta.
Jag älskar er alla av hela mitt hjärta och är pinsamt lycklig att jag känner er alla.
De som bör känna ta åt sig vet förhoppningsvis vilka de är,
jag är dålig på att visa min uppskattning. Jag är medveten om det.
Det är en av mina svagheter, en enorm svaghet.
Allt guld i världen går inte upp mot min familj och mina vänner!

Jag är en lyckligt lottad människa!
Det går inte att ta ifrån mig.

"Du är mitt lyckopiller med alla dina stygga kommentarer"
- Madde

"Tack, du ska få en stor prick i himmelen! Du är bäst.. osv."
- Emelie

Det går inte annat än att skratta och bli glad över vad jag har
och att man faktiskt lyckas göra något rätt ibland.

The Scientist - Coldplay
Den kan inte nämnas tillräckligt många gånger och just idag är den tillägnad familj och vänner!

Tack.

Söndagar är långtråkiga, det har de varit hela mitt liv och det kommer nog fortsätta vara så.
Dessutom är det en grov besvikelse att det finns så mycket bra på tv resten av veckan,
medan det bara är skit på söndagar då man verkligen alltid har lust att slappa.
Det har nog löst sig med jobb förresten, jag är mäkta nöjd!
Kvällen-innan-julaftonskänslan är dock borta, men den kommer nog snart igen om jag känner mig själv rätt.
Har kollat lite efter direktbiljetter innan 17e, det känns lite sent, men jag har inte hittat några än så länge. Allt är flyg med mellanlandningar och med tanke på att jag aldrig flugit själv vet jag inte hur bra det skulle gå. I vilket fall löser sig allt i slutändan och jag fick reda på idag att lägenheterna inte alls var fixade, utan att det ska lösas imorgon. Tack gode gud för att båda Hallstachicksen har grek-karlar till hjälp!
Nej, nu ska jag fortsätta kolla på något meningslöst och vantrivas.

Imorgon är den första dagen på mitt nya liv!
Så sant som det var sagt.

Nine million bicycles - Katie Melua

Idag är jag trött. Min sovteknik har inte fungerat så väl på sistone och det märks nu.
Tack gode gud för att jag somnade inatt - men konstigt hade det nog varit annars.
Jag är sliten och känner mig grovt bakfull eller liknande, men ack nej. (Tack nej.)
Det var roligt att jobba igår, det är det då det blir av så sällan och man inte hinner tröttna.
Men jag var trött och ineffektiv. Allt har sina förklaringar och det gick bra ändå.
Jag skulle behöva mer jobb, nu då jag väl är nere på jorden och förstår att allt inte löser sig själv.
Det går inte att sluta se fram mot sommaren, det går inte att sluta sakna människor,
det går inte att sluta leta ny musik och det går inte att sluta vara nöjd över allt jag redan har!

Sitter och slänger i mig frukost, har bråttom som tusan! Börjar jobba om en halvtimme uppe på Remsle, det vill säga, andra sidan stan. Hej hopp! Jag ser inte fram mot att gå upp dit idag igen, men vad gör man inte för att tjäna pengar.

Har sovit värdelöst inatt, helt värdelöst. Låg sömnlös mellan halv tolv och tre, halv fyra någongång.
Aldrig har jag väl varit så rastlös som då.
Jag är som en barn på julafton!

Ännu en kväll har fördrivits med att göra absolut inget vettigt. Ringde Lina idag igen, dels för att det är så satans trist att röka själv och dels för att jag älskar att prata med henne. Det spelar ingen roll om det är om sorgliga, hemska eller tokglada saker. Just idag var det det sistnämda vi spenderade vår dryga timme till i telefonen, hon börjar bli sugen på att åka ner hon med tror jag. Mycket nöjd. Haha.

Har tänkt en hel del på allt det här som verkar lösa sig just idag, med Grekland. Jag har varit inställd hela tiden på att det inte kommer det detsamma, helt klart. Men det faller små bitar på plats hela tiden av saker jag kommer sakna, som att käka frukost tidigt i ottan med  putana mou, sno Linas säng för att sova, knäppa kort på Kim när hon absolut minst anar det och allt sånt som hör till. Det kommer inte bli detsamma utan dem! Helt klart inte. Men jag ser faktiskt framåt för en gångs skull och ska göra allt jag bara kan för att vi ska ha minst lika roligt, om inte roligare i sommar! Den du!

Love you guys with all my heart!

Datorer kan driva mig till vansinne och tvätt som vägrar torka likaså!
Lena är på kryssning och roar sig. Skepp O'hoj! Det finns inget vettigt att se på tv-n ikväll så jag antar att jag ska förälska mig i Patrick Swayze än en gång ikväll. Det går inte att undvika att bli kär i karln då man ser Dirty Dancing.

Jag är laddad till tusen för att hinna med allt jag ska innan jag åker! Lite självdisciplin och det blir rena rama barnleken! Det kan du slå dig i backen på.

Lite musik på det här så ska jag laga lite mat strax!

Ha en trevlig kväll!

Saturday Night - Misfits

Jag kan inte göra annat än att minnas hela sommaren -04. Det är något speciellt med somrar som gör att de vägrar släppa taget, jag tror inte jag har några speciella minnen till vintrar någonsin. Sommaren noll fyra var helt galen, det är ett som är säkert. Jag har nog aldrig jobbat och svinat så mycket på en och samma gång. Urkult tillsammans med Therese, en minibuss med störda dörrar och diverse annat folk var en höjdpunkt, tillsammans med alla övriga svinerier jag, Björn och Anders gav oss ut på. Ja jävlar i jesus, det var en sommar att minnas! Jag lever på minnen ända till det händer något som får mig att stanna i verkligheten ett tag, ja till jag hamnar i situationer där jag kan samla nya minnen till vintern än en gång. Att Björn har lämnat Sollefteå för Stockholm är varken jag eller Anders nöjd med och det brukar oftast klagas en del och ringa och härjas med honom mitt i nätterna, varje gång vi ses på fyllan. Jag tycker att han bör komma hem och svina till det rejält snarast, en riktig gammal god fest. Det vore något det! Från och med idag ska jag tjata järnet och hoppas på att han kommer snart.
Wish me luck!

Dragostea din tei - Haiducii är nästan ännu roligare!
(Maii a hii igen!)

Jag hoppar omkring på moln känns det som, det går inte att beskriva hur jävla uppåt jag är just nu.
Men jag har svårt att sitta stilla, det är ett som är säkert.
Lyssnar på massor av gammal musik som gör att det spritter i magen av skratt, men nu blev jag plötsligt jävligt röksugen. Det är dumt det där att röka, problemet är bara att det är så jävla svårt att lägga av.
Egentligen är det allra största problemet viljan och just att det är så socialt att röka, det går inte att komma ifrån. Jag hatar dock alla moralkärringar och gubbar för övrigt som ska komma och lägga sig i med att säga att man kan dö osv. Jag är väl för fan inte helt hjärndöd, jag är väl medveten om vad jag utsätter min kropp för och det är mitt eget problem. Det finns ingen som kan få mig att sluta om inte jag själv vill det heller, så är det bara. Jag kan dock erkänna att jag tänkt på det några gånger, egentligen fler än några, men det rinner alltid ut i sanden.. Äh, någon gång så tar jag mig förmodligen i kragen och slutar med dumheterna. Men inte ännu.. En cigg på det här så!

Sluta röka, börja kröka! -
Som kära My så vackert skrev på min julklapp.
Problemet är dock att jag gör båda, haha.

Idag är ingen vanlig dag - för det är en jättebra dag. Jag är så jävla uppåt, allt verkar lösa sig! Jag ska nu officiellt dela lägenhet med Jennie och Anna ska bo i en lägenhet bredvid oss. Kan det bli roligare? Dessutom slipper vi den yrselframkallande backen i år som det ser ut eftersom våra lägenheter verkar vara placerade alldeles vid Town Pizza, det vill säga, nästan mitt i byn för er som inte vet. Imorgon har galningen från Hallstahammar bestämt sig för var hon vill arbeta och jag får då också veta om jag står arbetslös eller icke. I vilket fall så löser sig nog allt med tiden, ja det gör det. Positivt tänkande!

Det kan bli mäkta spännande att dela lägenhet med någon jag inte känner - men vid närmare eftertanke så kände jag egentligen inte Johanna så väl heller och se så bra det slutade! Huvudsaken inte Jennie är någon styckmördande galning så överlever jag nog.

Jippi!

Första tvättmaskinerna är inne! Bravo Cariolina.

Jag ska fördriva tiden mellan dem med att ladda hem får-mig-att-skratta-rysa-och-vrida-mig-av-minnen-musik. Hittade ett flertal låtar redan igår som jag lyssnade på för massor av år sedan, nästan tillbaka till Önsta-disco stadiet, dvs. i 4-an. Fy fan vad gammal jag har blivit och det är inte alltid lika roligt.

Malmvägen igår fick mig att skratta kopiöst mycket, alla dessa roliga skämt de drar som ungdomarna går på om-och-om igen. Handtrall, synvinkel och de andra sakerna som både Johnnie och Mattias ber om. Det är humor på hög nivå!

Maii a hii!

18.11

Johnnie från Malmvägen  och Roomservice har tydligen blivit vald till årets granne - eller snarare den granne man mest vill ha - framför Martin Timell. Jag kan inte göra annat än att jubla och hålla med. Både Johnnie och Mattias verkar vara riktigt roliga helyllekarlar som man nog skulle vilja ha som bättre hälft på äldre dar. Jag skulle då inte tacka nej i alla fall, snarare tacka och ta emot!

Ikväll har jag tänkt att jag ska se just Malmvägen, tillsammans med diverse andra program. Yrseln vägrar försvinna och det börjar bli riktigt obehagligt nu. Tidigare då jag dammsugade fick jag problem att stå på benen på grund av den ett flertal gånger, jag har därför bestämt mig för att ta det extremt lugnt idag så får jag se hur jag mår senare. Bättre hoppas jag. Jag har aldrig svimmat och inte planerat att göra det inom kort heller - inte heller på länge för den delen.

En cigg och sedan är det dags att slänga ihop lite mat.
Riktig husmanskost i form av stuvade makaroner och falukorv tillsammans med sallad.
Sådan vi saknade nere i utlandet och förmodligen kommer göra igen.
Jag tänker faktiskt på Lina och Anna då denna maträtt kommer på tal,
det finns nog en maträtt till varje vän. Haha. Jag är gravt HR-skadad.

Petaga Psila - Filoi gia Panta

Det blir ingen film, inte än på ett tag i alla fall. Datorn vill inte som jag vill och därför lägger jag ner. Jag ska nog ta mig hem till mamma snart, jag är trött på det här nu. Jag är trött var jag än är. Det är lätt att klaga, det har jag märkt, men desto svårare än det att vänja sig och bli nöjd med var man hamnar. Det har jag också märkt. Nu vill jag sova, länge! Att komma bort från verkligheten är något jag verkligen behöver nu - det kan inte hjälpas.

Tid faller hårt -
tårar likaså.

Låten jag skrev tidigare - Epiphany, är så grisjävla bra att jag ryser då jag lyssnar på den. Förr spelades den om och om igen, då i ett sårat tillstånd mest för att riva upp  gamla sår och få dem att läka från början igen. Det lyckades aldrig speciellt bra, men den fick mig att gråta - det gör den alltid. Staind är liksom Coldplay nästan snuskigt bra på att fånga in mig i dess texter, toner och ord. Det känns som att allt var menat att bli som det blev..

Har ingen ork att göra något idag. Från och med imorgon ska jag bli en mer aktiv människa, just idag måste jag bara ta vara på det jag är och försöka ta mig upp. Har tänkt börja om från början med en ny Greklandsfilm. Den jag förr började på blev det inte mycket av och jag har aldrig ork att fortsätta med den, vi får se hur det blir. Kanske har jag en ny färdig redan idag - kanske inte.

"I am nothing more than
A little boy inside
That cries out for attention,
Yet I always try to hide
'Cause I talk to you like children,
Though I don't know how I feel
But I know I'll do the right thing
If the right thing is revealed

'Cause it's always raining in my head
Forget all the things I should have said."

12.24

Måndagen har gått - det tog tid. Äntligen är det tisdag och jag känner mig underlig. Svartmålad, hemsk och självisk. Samtidigt som jag aldrig varit såhär lättad förr, i början var det ett lyckorus som spred sig snabbt från tår, till fingrar, mage och hjärta. Sedan kom smärtan, att känna att jag tappat något, att något fattades och att jag inte skulle få det tillbaka. Efter det kom ångesten, när jag var elakast i hela världen, att alla kommer se snett och veta att där är hon som klarar av att göra sådana hemska saker. Nu är jag tillbaka på ruta ett, första minuten, första timmen och första dagen. Det kommer ta tid hur inställt jag än har varit på att klara det utan att ens fälla en tår. Vissa saker tar tid vare sig man vill eller inte, detta är just en sådan sak. Jag kan inte längre ta det tillbaka och jag kan inte ändra på något. Muren kommer byggas högre och saknades bli större, jag vill ha er hos mig jämt!

Epiphany - Staind

Just deal with it!

Jesus Amalia! Idag har jag mått sämre än på länge - vilket är underligt eftersom jag var i stort sett nykter igår. Jämfört med många andra, haha. Lite roande måste jag erkänna att det är att gå ut nykter här hemma och se på hur människor beter sig. Lite skrämmande är det dessutan att se resultatet dessutom - och vad som skrämmer värst är att jag vet att jag förmodligen är värst av alla i onyktert tillstånd.
Pratade med en riktigt onykter Leigh också, engelsk-engelskan är fan underlig då man inte hört den på länge och har var dessutom full han med vilket inte underlättar. Anyway, jag saknar honom så jävla mycket! Som det ser ut nu så kommer han till Grekland i sommar i vilket fall. Woho! Väntar med spänning och en hel del osäkerhet på morgondagen. Det går inte annat än att hålla tummarna och hoppas på det bästa! Jag saknar alla så det skriker inom mig - dessutom kan jag ärligt säga att jag tänker på, pratar om, minns saker om de människor jag saknar minst en gång om dagen. Oftast mer. Tragiskt men sant. I love you guys.

 Nu är det dags att äta något för första gången idag - mums filibabba!

Såhär vill jag alltid leva mitt liv!



Det går inte att sluta skratta då man ser på Leigh & Anna. Förmodligen tjuter han sitt vanliga "eeeeheee" medan hon bara står bredvid och skrattar. Full av Ursus, submarines och annat som hörde sommaren till.
Älta, älta, älta. Det går inte att sluta älta!
Jag lever på mina minnen vintertid, äter minnen, sover minnen, lever minnen. Så har det alltid varit, hade det inte varit Grekland hade det varit Urkult, eller kanske en kall sommarkväll. Vad vet jag. Aldrig släpper jag taget om dem, mina minnen. Men lika glad är jag för det!
Har försökt mig på att lära mig grekiska på mitt egna sätt, men helvete vad svårt det är.
Det är nog en plan jag inom kort kommer lägga ner, i guess.

Ge mig glada människor. De jag saknar!

Lots of love,
Cariolina a.k.a Καρολινα

Jag ska inom kort fortsätta min film. Jag vet att det finns någon otålig där ute och nu börjar suget komma rejält för mig själv. Bravo Andreas.

12.24

Jag fick tag på mina saker inatt, det löste sig och jag fick springa ut i regnet och hämta dom vid 1. Då var jag lagomt pigg kan jag berätta, efter att försökt sova hela dagen igår utan att lyckas så sov jag istället hela natten inatt. Konstant. Dessutom var det en djup sömn, vilket var jäfligt längesedan. Skönt som fan att bli utvilad.

Skulle ha varit på möte med kommunen och AMS imorse, men jag försov mig. Tänkte faktiskt gå dit, mest för att göra mamma nöjd efter att vi tjafsat om det igår. Men jag var så jävla klantig att jag lyckades sova för länge för att hinna gå upp, därför hade jag inget annat val än att sjukskriva mig. Det är inte hela världen dock, tjejen jag pratade med sa att jag skulle få en ny tid så fort jag frisknat till. Helt ärligt så känner jag mig fortfarande hängig, det värker i huvudet och jag är yr. Men det löser sig inom kort hoppas jag. Jag orkar inte bli sjuk!

Är sugen på att träna. Hjärtstillestånd? Men det får vänta någon vecka till, just nu är det inte speciellt bra timing på att göra något liknande. Ska diska upp det värsta nu så det försvinner och sedan är det dags att laga ihop något att äta. Jag är mest törstig, men vet att jag kommer få ett djävulskt humör om jag inte äter också. Sån är jag.

I wan't to tell you, but I don't know how.
Livet är alltför komplicerat ibland.

It's a beautiful day!

Ännu en kväll framför tv-n, as usual. Börjar få lite panik, har ringt Lena en hel del utan svar. Vill inte väcka henne, samtidigt som jag inte kan låta henne sova. Har nämligen möte i ottan imorgon bitti, eller snarare runt 9. Är egentligen inte sugen att gå, men det känns bara dumt att sjukanmäla mig. Lika bra att få det överstökat. Ska på något skit för kommunen och AMS tillsammans, jobblinjen eller något liknande. Har ingen aning om vad det är och kan inte få reda på det utan grejer heller. Allt jag äger och behöver i stort sett ligger hemma hos Lena och jag måste ha tag på det. Helst nuw!

Eftermiddag. Närmare bestämt onsdag eftermiddag. Jag börjar känna mig hängig, huvudet ligger lång efter, vilket också kan bero på att jag inte sovit mer än 3-4 timmar sammanlagt med idag och inatt. Hur mycket jag än försöker kan jag inte somna, tankarna maler sönder mig inifrån och jag börjar bli galen..

Hur ska man förklara? Det går inte att förklara för någon som inte själv varit med om detsamma, och kanske inte ens för den. Alla människor upplever saker olika och fastän jag inbillat mig att jag är stark och att jag inte blir påverkad så är det inget annat än just, inbillning. Skuld är inget jag kommer låta mina fingrar röra vid eftersom jag vet att jag då kommer bli förlorad, helt förlorad. Lättnaden ska jag dock välkomna med öppna armar och hoppas att allt går precis som jag vill. Ja, tänk gärna: you wish. För det gör jag, jag önskar verkligen att det kommer gå vägen utan att skrapa in sig för hårt i skinnet på mig.
Jag driver mig själv till vansinne!

En ipren till huvudet och en bok mot tankarna.

Happy Birthday - Flipsyde
Låten kan få mig att tänka efter.
Om och om igen.
Verkligheten är bisarr, det är en sak som är glasklar.

Vilken jävla natt. Det är det enda jag har att säga - förvisso var den inget jämfört med vad Lena var tvungen att utstå, självklart, eftersom det var hon som styrde bilen på isbanan. Var riktigt trött redan i Junsele, som vanligt, och la mig i baksätet för att försöka sova. Som tur var hann jag aldrig somna utan hörde att vi till slut kört fast någonstans. Väl ute i regnet fick jag leka He-Man och putta bilen, men inget hände trots ett flertal försök av oss. Till slut var Lena tvungen att väcka människorna i huset som ägde vändplanen som förvandlats till skridskoplan. De sa att de hade grus på gården som vi till slut hittade och tack gode gud, vi tog oss därifrån! Jag kunde inte göra annat än att skratta åt eländet medan Lena var den som skrek, svor och härjade. Det händer alltid något spännande var dag - eller ja, nästan åtminstone. Resten av natten tog väldigt lång tid den med och vi var inte hemma förrän 5 över 7 imorse, vilket kändes halvjobbigt med tanke på att vi skulle vara färdiga till 09.15. Men det löste sig och nu ska jag snart sova ett tag till tänkte jag.

Första målet är avklarat. Just nu känner jag inget annat än tomhet. Det går inte att beskriva med ord, frågan är om jag ens vill försöka. Vissa saker vill man bara slänga bort, allra längt in i minnet och aldrig plocka fram dem igen - andra vill man behålla men de hamnar där ändå av någon förunderlig anledning och man hittar dem aldrig igen. För tillfället har jag knappt koll på vilket ben jag ska stå på, allt har blandats ihop till en enda stor sörja och jag kan inte göra annat än att stå kvar i den. Snart så är det över, alldeles strax och jag väntar med stor spänning och förhoppningar att det inte ska göra så ont som jag vet att det kommer..

"Kärleken är evig - men föremålen varierar."