Jag lägger ner verkligheten för ett tag.

Det blir ingen film, inte än på ett tag i alla fall. Datorn vill inte som jag vill och därför lägger jag ner. Jag ska nog ta mig hem till mamma snart, jag är trött på det här nu. Jag är trött var jag än är. Det är lätt att klaga, det har jag märkt, men desto svårare än det att vänja sig och bli nöjd med var man hamnar. Det har jag också märkt. Nu vill jag sova, länge! Att komma bort från verkligheten är något jag verkligen behöver nu - det kan inte hjälpas.

Tid faller hårt -
tårar likaså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback