She's got it.
Hon har suttit upp och surrat mestadelen av dagen tror jag.
Vi var upp först vid klockan 1 innan jag började jobba och surrade en sväng,
hon var pigg men rätt vimsig.
Efter jobbet åkte vi upp igen och nu var hon snäppet vimsigare.
Jag kan tänka mig hur mycket som snurrar runt i hennes huvud.
Hon tar det rätt lätt ändå, förutom att hon avskyr sjukhuset.
"Så lätt blir ni inte av med mig inte." De orden säger hon om och om igen.
Igår hade jag en stund när jag nästan tyckte synd om henne,
för hon säger ofta att hon skulle vilja somna in för gott.
Livet ger henne inte mycket längre brukar hon säga.
Men tro att jag blev glad när hon är så pigg igen.
Roliga saker händer ju också givetvis och vi skrattade mycket.
Jag såg ut som en uggla och såg förfärlig ut en sväng också.
Det är ju tur att hon är ärlig inflikade hon, nästa gång är jag så söt och vacker.
Malin var undersköterska och Anna var 18 (Anna är 11..).
Löständerna hade hittats i källaren under en säng på Solgården.
Sådär höll det på fram och tillbaka från hennes "vanliga" jag och den vimsiga.
Huvudsaken är att hon mår bra och inte har ont!
I would be nothing without you.
har jag berättat att jag har världens underbaraste familj?
Hur irriterad och förbannad jag än kan bli på dem och vice versa
älskar jag dem mer än allt annat och jag skulle göra allt för varenda en av dem.
När folk faktiskt reagerar på att jag och min mamma har något som
liknar en kompisrelation mer än mor och dotter eller när mostrar
känns som systrar, kusiner som systrar och syskon som just syskon.
Då kan livet egentligen inte vara annat än underbart.
Tack för att ni finns.
Jag älskar er!
Alla som betyder så mycket för mig ska ta åt sig.
Tack.
All the best.
Jag missade one hell of a party som det ser ut.
När jag först såg bilderna blev jag så glad för deras skull att jag nästan grät.
De hade hyrt ett vackert gammalt slott och allt ser magiskt ut,
och det vara bara förlovningsfesten gott folk.
Hur bröllopet kommer vara kan jag knappt fantisera om,
men till det ska jag åtminstone ta mig. For sure!
Vacka Eleni mou och hennes Manthos, all lycka till dem!
(Bilder lånade från vänner till det lyckliga paret.)
You should know that I love you.
Okej.
Jag vet att jag rätt ofta tröttnar på min kära syster och vice versa.
Men efter att ha läst ord från en gammal studentkompis till hennes bror som just gått bort
inser jag att verkligheten är brutal och inte låter någon säga de rätta sakerna innan det är för sent.
Det finns inget viktigare än familjen och att vetskapen om att de någon dag
kan ryckas från mig får mig att vilja leva livet fullt ut!
Den dagen det är för sent vill jag inte ångra något och alla ord ska vara sagda.
Jag älskar er alla villkorslöst!
Glöm aldrig det.
Lilla hjärtat mitt.
Har nog inte hänt sedan 'stickan i armen incidenten'
då jag pendlade fram och tillbaka till sjukhuset ungefär dagligen.
Så kändes det åtminstone!
Har sovit vansinnigt dåligt i natt och när jag vaknade för en timma sedan
väntade ett meddelande på telefonen där lillasyster skrivit att hon skulle opereras nu,
ut ifall att det skulle vara blindtarmen.
Hon är så himla rädd och det förstår jag. Det är inte drömmen att bli lämnad på sjukhuset direkt.
Det stod också att hon inte trodde vi fick komma upp förrän ikväll,
men det struntar jag lite i och om någon timme tänker vi åka upp ändå Chroffe och jag.
Jag håller tummarna för att hon ska bli bra efter det här så hon får följa med på torsdag ändå!
Chansen är liten. Men jag kan leva på hoppet i andra fall, så varför inte nu?
Det vore inte detsamma utan dem nu.
Egentligen borde jag försöka sova någon timme till, framförallt eftersom mina ögon kliar sönder.
Nu blir jag en riktig tjej. Jag älskar min mascara, men den är störd så fort den håller på att ta slut.
Helt plötsligt blir den någon form av ögoninflammation på burk och det bara kliar och svider konstant.
Att glasmästeriet nedanför lever rövare gör inte saken bättre..
Filakia!
Tribute.
Jag har kanske världens bästa vänner över hela världen, och tro att jag saknar dom!
Vissa har jag inte träffat på flera år, andra kommer jag kanske aldrig se igen. Man vet aldrig.
Fröken som dricker champagne har förlovningsfest i N.Y i oktober, jag vill så gärna åka. Vem vill följa med?
Jag är alldeles för dålig på att höra av mig och alldeles, alldeles för dålig att berätta hur mycket de betyder!
En sak är säker, och det är att jag är glad att jag fått chansen att lära känna er. Ni är alla underbara!
(De som inte heller finns med på kort här ovanför ska ta åt sig.)
TACK FÖR ATT NI FINNS!
Mitt hjärta monsterungen.
Min diet går sådär, det kan jag erkänna.
Hur som haver.
Väl där fick jag cravings efter mina små barn igen, så jag ringde moster som hämtade mig.
Vi hämtade på dagis och åkte för att handla.
Jag älskar de små liven och de gör mig så himla lycklig!
Visst kan de vara små monster.
Det finns en anledning till att jag kallar dem för just det förstår ni.
Men även monster är söta ibland.
Vem motstår ett sånt här leende?
Ni ska se hennes storebror!
You mean the world to me.
Helgen är över. Jag mår gott.
Godare än på mycket länge. Det är positivt en dag som denna.
Farmor har gjort sig illa, igen.
Därav ska jag hälsa på henne mer än förr.
Med start idag. Så fort lillasyster kommer hem ifrån skidtävlingen.
När jag ringde henne, den gamla kvinnan alltså,
igår så var det ända hon sa och upprepade att hon ville dö.
Hur får man någon att se ljuset i livet igen, allrahelst då det inte finns ljus?
Jag vill blåsa liv i henne och få henne att må bra.
Flera gånger om det skulle behövas.
Men när en människas hopp är långt under botten och anledningen att leva försvunnit,
är de då rätt att övertala dem till annat?
Det som känns värst är att hon är klar. Tillräckligt klar för att skada sig själv om det behövs.
Jag vill torka tårar och locka fram skatt.
Men när det rinner utefter kinden på den jag älskar, gör det ont även i mig.
Min familj betyder allt!
Love for you.
Jag blev så himla glad när jag kom hem och
såg att något jag inte kände igen stod på vardagsrumsbordet.
Mamma och syster Ellen hade varit hit och lämnat små paket.
Från mor och Peter en jättesöt liten blomma med hjärtan och så,
lillasyster hade gjort egna halsband och armband.
Superfina!
Jag sa ju det, jag har en underbar familj.
De är värda mer än alla pojkvänner i världen en dag som denna!
Lite Strepsils och en Zyx på det här så är jag människa igen!
Just how I like it.
Fan, jag vet inte vad som hänt.
Men snooze-knappen och jag har blivit bästisar so to say.
Hur som haver. Jag tog mig i tid till jobbet.
Dagen var snabbt över och det vad nästan lika lugnt som igår.
Nu däremot ska jag sätta fart på saker.
Lite tvätt kanske ska tvättas, lite städning, lite bakning.
En riktig hushemmadag med andra ord. Just how i like it.
Jag var även bort till mor och fick paket från N.Y.
Allra vackraste Eleni hade skickat mig en supergod hudlotion
och en förpackning med 6 läppglans. They were fab!
Ett litet diadem som jag tänker använda ikväll och
en liten påse med grejer till mamma var också med.
I love her and miss her!
Time to get going.
Filakia polla Eleni mou!
You give me joy and im thankful for everything you give me.
Och tisdagen har inte varit så pjåkig heller.
Nu är jag 22, ett år äldre och ett år visare.
Det stämmer faktiskt denna gång.
2008 har lärt mig mycket och jag har lärt känna mig själv lite mer.
Eller lite mindre hur man nu vrider på det.
Jag har åtminstone lärt mig att jag måste ta hand om mig
och att det inte går att trycka ner allt och slita på som vanligt jämt.
Alla behöver tid för sig själva och tid att återhämta sig.
Mycket viktigt!
Hur som haver. Jag fick en helt wonderful hushållsmaskin med elvisp och allt i ett.
Jag blev jätteglad! Av mormor fick jag Leilas bakbok "A piece of cake" som jag älskar!
Mostrarna gav mig ett presentkort på en inredninsbutik, i like it.
Av lillasyster Ellen fick jag en mugg med texten "Världens bästa syster" och en jättefin
tavla med motiv av Marilyn Monroe på en strand.
Av lillasyster Malin med karl fick jag de fina ljusstakarna ICA har designat med Röda Korset,
fina och så går det mesta till en god sak. Helt underbart!:
Pappa kom förbi och jag fick 500:- att köpa mig något fint för.
Med andra ord en bra födelsedag. Jag fick vad jag önskade mig och lite mer. Tack alla!
Vill även tacka alla för alla gratulationer jag fick på telefonen och på Facebook.
Ni är alla underbara och jag är tacksam att jag har så många vänner!
Filakia polla
and
Kalinixta!
Ni fattas mig!
Bara sådär som ett slag i magen kom jag just ihåg att jag drömt inatt igen.
Såna där verkliga drömmar som gjort att det känns som jag träffat alla igen,
fastän jag vet innerst inne att jag inte har det. Ännu.
Nu lyssnar jag på grekiskt och vill gråta en skvätt.
Trots att vissa beter sig som en påse nötter ibland saknar jag dem extremt mycket!
Och Chris. Han var min bästa vän efter Eleni mou där nere.
Honom drömde jag om inatt. Fast han hade klippt sig, sådär som vi alltid skojade om.
Det viktigaste av allt var att han blev glad att se mig och jag att se honom!
(Plus att han inte alls var blyg, det var som jag alltid varit kvar och att engelskan var bättre än någonsin!)
Ni fattas mig!
Mona.
PS.
Här är min vän Mona för övrigt. Så ni har ett ansikte på vem jag pratar i telefon med jämt.
Se hur oskyldig hon ser ut? Jag kan säga att allt hon gör inte är så oskyldigt, utan att avslöja för mycket.
För övrigt trodde jag inte att en vuxen människa kunde se så oskyldig ut.
Men det var tydligen något hon lärde sig när vi var små och fick skäll för att vi pallade äpplen.
Väldigt klokt. Jag önskar jag lärde mig samma oskyldiga min när jag var så liten.
Tänk vad mycket trubbel jag sluppit i mina dar då.
Jag mår fortfarande illa och inbillar mig att jag kommer bli sjuk.
Håll tummarna att jag slipper kräksjuka är ni snälla.
Jag ska käka mer vitpepparkorn first thing när jag kommer till jobbet.
Om inte det här får mig glad, vad får då?
Det här fann jag i en postlåda häromkring bara till mig,
Mona i Lkpg känner sig tydligen också ensam ibland.
Likaså Julia i Norge. Men snart kommer de båda hem.
Kort för ena och längre för den andra.
"Vill bara säga tack, känner mig mycket gladare nu.
Bara att få "höra" dig gjorde mig glad,
känner mig lyckligt lottad som har dig i min närhet.
Tänk så det kan gå, efter att vi inte hade kontakt på flera år
så är du nu här och stöttar mig då jag är nere!
Ha en fin kväll!
Kramar"
It made my day love.
Thank you!
Glöm aldrig att jag saknar er alla.
Sweet memory.
Och genast när jag tänker på Maja måste jag lyssna på Caesars,
de sitter som ihop de där två. Minnen som etsats samman.
Nu när jag blivit pedant saknar jag henne ännu mer.
Några av de bästa minnen jag har är när vi städade för kung och fosterland,
alltid till Caesars, annars gick det som inte lika bra att städa!
Jag saknar henne.
It's not the fall that hurts,
it's when you hit the gound.
På förfrågan nr 2.
Mamma är extremt begåvad när det gäller att sticka och sy.
Tyvärr har jag inte ärvt mycket av den talangen, faktiskt inte något alls.
Jag kan knappt ens stryka en slips eller sy i en nål. Utan att skämta!
Hon har skaffat sig ett eget märke Calcamel, som smart nog står för
Catharina, Carolina, Malin (baklänges), Ellen och mammas egna efternamn Ledin (baklänges).
(Det är vad mina systrar sagt åt mig åtminstone, men ibland vet man inte hur mycket man ska tro på dem.)
Där igenom syr hon haklappar, mobilfodral och jättefina väskor.
Hon stickar också så kallade Åremössor, jag har just fått två nya, grymt fina i lila och senapsgul!
Dessutom stickar hon allt möjligt annat som hon hinner med.
Ett praktexemplar är en jättefin kofta som skulle och ska skickas till N.Y.
Däremot är hon inte riktigt lika duktig att uppdatera bloggen av någon anledning.
Det är himla roligt när hon väl gör det, med bilder på det och än det andra.
Så det ska nog hejas på så hon snabbar sig att lägga upp varje projekt innan hon lämnar iväg det!
En sak jag dock ärvt är lusten att baka. Min är nog större än mammas.
Så ikväll har jag sysselsatt mig med att baka American Stickty Buns.
Jag hade dock inte allt, såsom nötter och liknande men jag löste det på annat vis.
Har inte smakat av dem än, men jag hoppas resultatet blev helt okej trots att jag var
trött och glömde bort att göra massor med saker kom jag på i efterhand.
Och så har jag hunnit städa lägenheten! Helt och hållet.
Garderoben, bakom spisen, toan. You name it!
Då känner jag mig duktig.
Nu ska jag göra färdigt glasyren!
Filakia
Finurliga fröken saknad.
Är det egentligen så konstigt att man saknar
när det faller ner påminnelser runtom en?
Jag fick just ett meddelande från Herr Eriksson.
"Tjeja kompis:)
ja har kommit på att det suger
att ja inte kan åka hem till dig
och snacka skit på kvällarna...
Hoppas allt är bra
Kram"
I sure miss you too!
Nu ska jag nog göra slag i saken och slå honom en signal.
Till Lina med man.
Kärlek är så vansinnigt vackert. Kärlek är underbart.
Det är ren och skär lycka.
När saknaden är som värst.
Jag hörde grekiska igår bara sådär och blev helt knäsvag.
På en gång kom allt tillbaka till mig
och jag har inte saknat Eleni så mycket på länge som då.
Jag har hoppat Kerkyra för sommaren, men N.Y är något jag behöver.
Så fort som möjligt.
Om bara någon kunde slå i lite självdisciplin när det gäller pengar i mitt huvud!
Eleni & Cici,
mina beautifuls.
En efter en trillar de bort, medan jag är kvar.
Jag fick sällskap ikväll. Herr Eriksson kom förbi och brände färdskivor.
Imorgon åker han till Gällivare för att bo, jobba och ta ansvar. Det är inte utan att jag blir stolt.
Jag hoppas från mitt allra innersta att det kommer gå bra för honom,
att han ska trivas och överleva den långa hösten. Hans ord. Och jag hoppas.
För hösten kan vara lång. Det spelar ingen roll hur roligt man har på helgerna.
Den är lite som våren, fast snäppet kallare, mörkare och ensammare.
På hösten ska man dricka te med tända ljus och ha någon man tycker om hos sig, jämt.
Det är egentligen på hösten man ska vara nykär. För ensamheten kan bli så mycket tommare då.
Vad jag vill komma fram till är att ännu en kär vän, en av de käraste jag har,
nu packar sina väskor och lämnar mig här.
Än igen känns det fel. Jag måste vänja mig vid att det inte längre är tvärtom.
Jag kommer sakna honom. Lika mycket som jag redan saknar många andra.
It feels like it's all falling apart around me.