Touch you.
Idag är det visst Valborg också.
Det känns som evigheter sedan, men jag minns partygalna kvällar för flera år sedan.
Fortfarande känner jag suget vakna till liv. Men för människor som mig väntar jobb.
Vad som sker efter det är fortfarande ett mysterium, men det kan bli roligt.
Nu tänker jag göra mig en frappé och sätta mig på balkongen, det är skugga, men snart sommar.
Det gäller att passa på att njuta.
En kort stund funderade jag på om jag skulle promenera en sväng.
Sedan tog jag mitt vett till fånga och bestämde mig för att strunta i det.
Det kommer fler dagar.
Oh what a night.
Vrooom. Vrooom. Smack-Bang-Krash-Hejhå. Vrrrrooooom. Vrrrrrrrrrooooooooomm!
Där har ni ljuden som väckte mig 07.42 den här morgonen. För mig är det okristligt tidigt.
Efter en stund hämtade jag sovmasken och försökte bittert somna om, men det var hopplöst.
Då jag började fundera på om de hittat hem vår bortsprungna hund var jag tvungen att kliva upp och ringa hem.
Än har han inte kommit hem och ju mer jag tänker på min övertygelse att han inte kommer tillbaka,
desto mer vill jag verkligen att han ska hitta hem ifrån berget.
Man ska inte låta hundar springa fritt, åtminstone inte våra!
Jag får för mig att han har känslor och längtar hem, känner sig övergiven och ensam.
Det är för mig omöjligt att tro att han blivit ett rovdjur som äter det han hittar, mammas ord.
Han är en snäll hund som säkert är svag av hunger nu och ligger under en gran för att bli hämtad.
Tankarna är nog något ungefär som, stackars mig, ingen vill ha mig, kom och hämta mig!
Yyyyyyl.
Min älskade lilla Xigge. Spring till ett hus och stanna där så de kan ringa polisen.
Medium ska man nog inte lita på, den min moster ringde igår sa att han skulle vara tillbaka inatt eller idag.
Det är han inte. Jag vill nästan gråta en skvätt!
Even if it's going wrong.
Sol gör mig lycklig, vädret är på min sida idag.
Har spenderat mesta delen av dagen i telefonen för skvaller och rådgivning.
En del saker behöver man ventilera och få någon annans tankar om,
då är det skönt att ha kära människor i närvaron eller att vara någons kära människa.
Hur som. En lösning måste tina fram och jag förstår frustrationen.
Tvättstugan är inte min vän däremot, den var fullt belamrad fortfarande.
Jag klev i arg-ansiktet och slet och rev i grejer. Jag behöver tvätta.
Det är inte okej att vara smutsig på jobbet. Jag hatar att vara smutsig.
Just därför städade jag lägenheten i väntan på att allt ska torka.
Nu är det dags för en omelett och en dusch. Sedan ska jag svänga mig ner till stan.
En mjukglass är fan på tiden, kvitta hur onyttigt det är.
Jag mår bra av glass!
Sömnen är tillbaka. Jag somnade i tid, eller ja, och vaknade klockan 9.
Dum som jag är vill jag alltid dra på mig. Men till slut var jag uppe och jag mår bra av den här rytmen!
Filakia polla!
Abstinens.
Jag saknar också men skulle aldrig kunna åka tillbaka.
Det är en sorts hatkärlek som min älskade vän Leigh vill kalla det.
Jag älskar många och mycket, men jag avskyr också många och mycket.
Som en fin balansgång som för att inte göra någon besviken, jag är trött på balansgångar.
Det ska bli skönt att vara turist och få göra allt som jag själv vill.
Min gamla lärare frågar efter ställen för tjejer att praktisera utomlands.
Jag rekommenderar Korfu och mina gamla somrar flashar går i repris framför mina ögon.
Då hjälper musik, frappé och bilder. De dämpar suget.
Katse kala!
En dag senare.
Jag är kär i soffan och en del ledsen över att jag bränt sönder den,
ännu mer ledsen över att MIO inte berättar för mig hur det ska gå.
Jag väntar på svar tills imorgon, sedan ringer jag upp dem igen.
Allt som kan gå fel har gått fel, men jag äter mina satsumas och funderar på att sova.
Då känns allt bra igen. Kan jag sluta röka kan jag tydligen sluta med allt.
Nu var det över en vecka utan godis, lyssna på den gott folk, en vecka är länge i min värld!
En vecka utan godis är inte bara länge, det är en evighet.
Jag tänkte att jag skulle tvätta nu när jag kom hem men tji fick jag.
Samma tvätt som imorse är kvar i stugan och jag blir helt tokig.
Imorgon är det jag som kliver upp tidigt och hivar ut den, för jag måste tvätta!
Jag kan bli arg, jag också. Nu smäller de smällare.
Jag hoppas jag kan sova ändå, för medicinen börjar försvinna ur mitt system och jag älskar det!
Filakia polla!
Count me in.
Jag vaknade av åska imorse, är det något jag avskyr är det åska!
Det gör mig till fem år och barnsligt rädd igen,
jag minns det som igår hur man slet ut alla sladdar och hade extremt tråkigt när det åskade.
Lite som långfredagen, fast fler än en gång om året.
Men den som väckte mig imorse är ingenting i jämförelse med de stormar jag upplevt i Kerkyra.
Efter dem är jag löjligt löjlig som ogillar de vi har i Sverige. Barnlekar!
Känner mig sugen att luncha. Men det får vänta någon dag.
För det första är jag pank, men det hindrar mig inte, det finns däremot väldigt få som har tid.
Istället tänkte jag tvätta, men samma kläder som i förrgår är kvar där nere!
What to do, förutom att bli lite irriterad?
Så jag köpte mig lite hårfärg istället. Flinten (läs det blonda) börjar komma fram.
Sedan ska jag sätta in pengar på kontot så jag kan betala mina räkningar på endast 7400:- som jag har kvar.
Kräks på räkningar!
Nu blev jag sur. Då behöver jag frukost.
Ciao!
My sister and I.
Jag lagade mat och bjöd både lillasyster och hennes vän.
Hon är en mindre version av mig, bara lite mer av hur jag en gång var.
Odödlig, orörlig och hon går i mina fotspår, kan vara ofrivilligt med likt förbannat.
Så kan hon vara rätt otrevlig också, utan att hon tänker på det.
Vi slutar nästan alltid i bråk, inga synpunkter är bättre än hennes
och är det något hon inte är i mina ögon är det vuxen.
Det måste man ändra på men hjälp är överskattat.
Jag tror du fattar. Typiskt syskonkärlek.
Sedan är hon jävligt mogen också,
hon är ju så jävla mycket snyggare än mig!
Sånt är moget.
Men jag älskar henne ändå! Hon växer till sig snart.
18th.
Det vackra vädret har dragit lång väg och nu väntar visst regn har jag hört.
Idag gör det mig ingenting, jag känner att jag kan behöva lite regn,
känslan av felande och att allt jag rör vid vänder taggat utåt är tillbaka.
Fortfarande har jag inte läst symptomboken om min medicin, det kanske är dags.
Hur som haver. Jag mår bra, men känner att regn kan ta bort ganska många lager skinn.
Som en orm som ömsar kropp och blir som ny, flera gånger om.
Natten har varit god mot mig, jag somnade efter två och fick sova ända till halv 10.
Tanken var att jag skulle tvätta, men det blev inget av idag igen.
Av 4 personer i ett hus, varav 2 jobbar borta och ändå är det alltid någon där.
Jag ska kanske städa lite. Det har jag inte gjort sedan i onsdags.
Ciao!
Diagnostisera mig.
Jag är inte gravid, jag mår inte dåligt, jag har inga sura uppstötningar.
Jag får däremot en bubbla i magen, då vill jag rapa men lyckas inte och sedan är det rätt kört.
I 2 minuter mår jag dåligt. Sedan mår jag bra igen.
En diagnos tack?
It's all sunny.
Jag älskar verkligen vädret vi har i luften just nu.
Under helgen älskade jag det också,
ända tills jag var tvungen att sitta inomhus och vänta på folk med kocken.
Vi blev rätt bittra när alla människor gick till parken för att äta glass,
och nästan ännu mer bittra när det började lukta grillat.
För att säga det rätt med hans ord, det är såna dagar man önskar att man hade ett annat jobb.
Helt sant.
Nätterna har varit konstiga. För det första verkar jag tappat förmågan att smälta mat.
När jag för tredje gången på två månader fick upp det jag ätit för timmar sedan,
kanske är det kyckling jag inte tål, kanske är det stress, magkatarr, kanske är jag döende?
Ni fattar grejen. Jag smälter inte maten, den kommer upp och sedan mår jag som en stjärna igen.
Är det inte underligt?
Natten till idag däremot var vidrig, jag kunde inte somna förrän runt 2.
Satte mig inte vid någon dator i ren protest, ändå somnade jag inte.
Hur som haver. I ynka 4 timmar orkade jag ligga och vrida på mig.
Klockan 6 gav jag upp och kollade lite på tv, läste lite bok, och klockan 9 lyckades jag somna om.
I en timme. Jävla jippiyayey! Jag är övertygad om att mina beslut ibland är rätt dumma..
Som man bäddar får man ligga eller hur var det? Kanske är dags att ge upp min revolt från medicinen.
Eller så börjar jag sova med ansiktsskydd.
Nu ska jag njuta en stund till i det fina vädret.
Sedan bjuder jag lillasyster och Kattis på mat. Gott!
Release me.
Det är varmt inne och jag känner mig lugn.
Telefonen ringer och det verkar som de okända numren med psykos har börjat igen.
Jag lägger lock över tankarna och klär mig i blommig kjol och sommarlycka.
Det börjar dra ihop sig för arbete.
Ha en trevlig helg i solskenet people.
Jag hoppas nästan på grillat på söndag, hoppas får man.
Twisted.
Ny dag, nya möjligheter med massor av sol!
Min plan var att tvätta arbetskläder när jag vaknade nu på morgonen,
men det sket sig rätt rejält.
Tur att det finns extrakläder må jag säga, så får det bli i helgen minsann.
Idag väntar jag på att MIO ska ringa för att ge mig domen om soffan,
måste jag gå via försäkringen eller kan jag betala på egen hand.
Det vill säga om det är massor med pengar billigare än självrisken!
Min soffa är fin, men den tappade en del av sin charm när jag brände den..
Jävla pappskalle!
Utmattningen var ett faktum och jag sov, om än oroligt, hela natten.
Planerna för helgen är få men jag väntar tålmodigt ändå.
Som ett slag i magen böjer sig verkligheten dagligen och jag får aldrig riktigt fäste.
Tänk er att använda flip-flops i såpvatten, lite så glider jag omkring och det gör mig orolig.
Om jag inte fastnar snart, hur länge ska jag behöva vänta?
Fast, vad väntar jag på och varför kan vi inte alltid må som geléhjärtan och kärlek?
I ren protest är jag ensam, självständig och lite mer ensam. Här finns inget för mig.
På med solskensleende, yta och redo för en ny dag.
Filakia polla!
Pow-pow.
Jag förstår inte riktigt hur jag ska bära mig åt, men jag börjar bli lite galen!
Allt gick som smort i vilket fall och det var varmt.
Vi har roligt, det behöver jag nog aldrig mer berätta igen. Men jag är glad för det!
Natten är här sedan länge, men jag är fast i datorn.
Nu måste jag slita mig, gå och sova och försöka få lite ro.
Det här utan medicin känns redan jobbigt, men det är perioden ur hoppas jag.
Kalla mig dum som försöker på egen hand, jag vet inte vad farbror doktor säger,
man jag känner att jag behöver komma ifrån den.
Redan känner jag mig lite mer som mig själv, den jag minns att jag var.
Det kan ha med sommaren att göra. Men jag skrattar, skrattar och skrattar gott.
Länge händer det också. Och oftare än på mer än ett halvår.
Att ha känslor på mute funkar inte.
Jag hejar på Ellen som åker till Norge för att spela handboll!
Mina älskade syskon. Dom är underbara!
Lycka till Ellen! Jag tänker på dig.
Och Malin, kom hem och umgås lite.
Filakia!
Ångest.
Mina nätter är inte längre som de brukade
och jag börjar ångra beslutet att sluta med medicinen.
Inatt har jag legat och vridit på mig samtidigt som jag tänkt på att jag nog är sjuk,
att jag har cancer, har någon farlig blodsjukdom eller något annat farligt.
Det känns som att allt detta kan vara relaterat till mitt avslut med lyckopillren,
jag har för mig att både oro, mardrömmar och ångest kan vara biverkningar.
Rubbad sömn är självklart ett, men jag trodde jag kommit längre än så!
Nu måste jag klä på mig lite kläder och snärta ner till jobbet.
Ska ta med mig biverkningsfoldern och läsa på riktigt.
Idag vankas det heldag med Fredric. Det blir bra känner jag, det är inte ett moln på himlen!
Då blir jag lycklig.
Så ut i solen.
Filakia polla!
Flow.
De rullar in som brev från posten. Räkningarna. Och bra musik.
Det första kan vi elda upp. Det andra hurrar jag för!
Hypokondriker?
Humöret är på sin högsta topp och lunchen med Petra var värd mycket!
Vi pratade, skrattade gott och åt kanske bättre.
Såna stunder betyder mycket och det behöver alla då och då.
Nu undrar jag. Kan hypokondri smitta?
Helt plötsligt är jag övertygad om att jag har tarmcancer.
Precis som ägaren av ena bloggen jag följer.
Jag såg ett klipp med en läkare och jag får en iskall känsla.
Nu vill jag ringa vårdcentralen, men jag inbillar mig bara.
Och vad säger man till sköterskan som svarar?
Jag tror jag har tarmcancer, har ni tid för mig?
De kommer tro att jag verkligen är hypokondriker så ofta jag varit där på sistone.
Min moster är hypokondriker. Därav frågan om det smittar.
Hur som. Imorgon väntar heldag på jobbet igen.
Jag får Nina som hjälp under kvällen. Trevligt!
Allt är sig likt. Vi skrattar mycket och jag känner att sommaren är lite bättre.
Ciao!
If you're not in.
Dum som jag är vägrade jag kliva upp när jag vaknade,
eftersom väckaren inte ringt.
Så nu har jag spenderat morgonen med att försöka ligga ner armarna.
Varje morgon när jag vaknar har jag ont i axlarna, eftersom jag alltid sover med armarna uppåt.
Strange.
However bjöd natten på fler mardrömmar. Inatt körde jag över en bil med min bil, utan körkort.
Det gick bra, jag körde alltså över den, som monstertruckar typ.
Men så var det AS1000, familjen var i stugan,
vi var i fjällen och jag tordes inte berättade att jag inte hade körkort.
Jag var hemma hos familjen vars bil jag körde över och yes it was freaky.
De skulle helt plötsligt ha sommarfest och hela, då menar jag hela, Sollefteå var där.
Jag tror det betyder att jag måste ta mitt körkort snart!
Nu ska jag städa i lägenheten. Det är ris över hela golvet sedan monstret var här.
Till det ska jag lyssna på bra musik och sedan gör jag mig färdig för avfärd för lunch.
Filakia!
Nightmares.
Min sömn är fortfarande sjukt rubbad och jag hoppas på bättre sömn inatt.
Visst sov jag, men jag drömde om och om igen att min älskade unge Hugo hade dött.
Vad betyder det egentligen att drömma att någon man älskar dör?
Det värsta av allt var att ingen brydde sig om att berätta det för mig,
jag fick alltid reda på det sist och på de sjukaste ställen tänkbara och vaknade av gråt.
Flera gånger om och om igen.
Jag hatar mardrömmar!
Den där Dave.
Min vän Per tipsade mig om bra musik.
Jag är inte den som är den när det kommer till bra musik.
Hade jag bott i Stockholm hade jag nog gett denne man mer pengar än jag handlat kläder för.
En sån här bra röst måste uppmärksammas.
Han påminner väldigt mycket om en man från England som jag känner, eller Skottland.
Riktigt såhär bra var han dock inte att sjunga. Men de har något gemensamt.
Mer finns att hitta där jag fann detta.
Mr. Jones gör mig glad, nu får jag mest gåshud.
19.00.99
Hjärnan är rätt matt och jag har haft roligt,
vi skrattar rätt mycket på mitt arbete. Med folk och åt folk.
Får man säga så? Det är mest med folk givetvis och jag älskar det.
Att skratta alltså.
Jävla godisberoendet har inte slutat upp att verka än.
Jag försökte vara nyttig och skalade mig 3 (!) morötter när jag kom hem.
Kolla siffran, jag kan liksom inte skala en för jag vet att jag kommer vilja ha mer.
Men när morötterna var slut kom jag på att jag fortfarande hade några godisar kvar,
några som nu är nere i 2. När jag börjat kan jag inte sluta. Pinsamt!
Det var sista gången på länge jag köpte hem godis och nu ska jag snaska på morötter.
Det är faktiskt godare, när jag tänker efter!
Imorgon jobbar jag ingen lunch och ska slösa mina ruttna ören på en lunch med Petra.
Vi ska surra och ha trevligt. Det är värt varenda öre!
Sedan måste jag vända fickorna ut och in för att betala räkningar,
att anmäla mig till Radiotjänst var det dummaste jag gjort!
De är de dummaste jag mött också, vem har fakturadatum den 24 var tredje månad?
Skjut mig!
Kalinixta!
If you could just listen.
Inte var jag den som var den när jag fick reda på att det var helt okej,
för då la jag mig själv för att sova en kort sväng.
Sedan vaknade monstret och var snällare än vad hennes mamma brukar säga att hon är,
fine I get it. Hon älskar mig så mycket att hon inte törs göra annat än att vara snäll.
Vi åt fisk, vi dansade och sjöng, vi åt lite gurka och kollade på barnprogram, sedan läste vi en bok.
Efter allt detta tog vi på oss kläderna och rullade ner mot stan, Hedvig har vagn därav rullande.
En sväng hos mamma med en glass. Gott och glatt.
Jag har räkningar upp i halsen den här månaden. Helst vill jag trilla ifrån dem.
Dessutom har jag jobbat mycket, mycket mindre än på väldigt länge.
Det är helt sinnsykt!
Därav måste jag jobba häcken av mig och har beordrat chefen om att få jobba lunch/kväll imorgon.
Helst på torsdag och fredag också.
För jesus amalia, I need cash!
Nu ska jag ta mig en morot och sedan tänker jag sussa med persiennerna nere.
Filakia polla!
Mitt monster.
Natten var inte min vän, jag har slumrat ut och in i en orolig sömn.
Norrland börjar bli ljust, jag måste lära mig att persienner finns i fönster av en anledning.
Ikväll ska jag testa om de funkar.
Jag inbillar min kropp att det är därför jag inte kunnat sova,
beslutet att hoppa meducinen på prov har inget med det att göra.
Vattnet var kallt i duschen och jag var rätt bitter. Jag vill bli skållad, varmt vatten på morgonen är guld.
Några minuter senare kom moster förbi med sitt lilla monster som nu, hör och häpna, sover i min soffa!
Det känns inte rätt, jag vill inte paja hennes dygnsrytm så jag ska ringa Angelica och höra om det är okej.
Lite kläder och en uppfräschning senare ska jag nog ta ut henne i vagnen.
Solen skiner och jag struntar i om det är kallt. Vi behöver frisk luft.
Filakia!
Music will make me fly.
Det här hade kvalificerat sig i min önskelåtlista somrarna när jag levde på sprit och dans.
Jag känner att det kommer bli en bra sommar, med bra musik.
It's like 2006 all over again.
I wish we could turn back time.
Lazee.
Men det var också längesedan jag åt så nyttigt (?) som jag gjorde idag.
Endast 3 små godisbitar har hittat in i mig, i övrigt åt jag sallad, kyckling, äpple och päron.
Och tro att jag är mätt, utan godisångest.
Tvätten är tvättad men jag har inte orkat torka golven ännu.
Det får nog vara tills imorgon.
Då ska jag ändå babysitta ligistungen Hedvig, mitt lilla hjärta.
Hon är sjuk, igen, en vanligt återkommande sak i hennes liv.
Min moster pluggar hela dagarna så då tycker jag att hon kan få göra det,
så barnet kommer till mig och jag ska försöka roa henne hela dagen lång.
Vi får se hur det går.
Men för att klara av det måste jag städa en del här hemma.
Tvätten måste tillbaka till sin vanliga plats garderoben och klockan är redan mycket.
Har knåpat på en drinklista till jobbet i några timmar, den börjar se okej ut. Nästan okej.
Har jag sagt att jag typ är perfektionist? Jag gör inget om jag inte kan vara stolt över resultatet sen.
Men det var längesedan jag bakade.
Imorgon!
Kalinixta!
Bring me flowers.
De var väldigt fina och jag blev väldigt glad.
Jag älskar att få blommor, det får mig att känna mig speciell!
What a shame då det händer mer sällan än ofta.
Jag ska nog börjar köpa egna snittblommor och lyxa till det,
synd att jag inte är ofta nog för att njuta av dem.
Något som jag fått på senaste tid, fråga mig inte varifrån, för jag har fan städat hemma!
Bananflugor, blomflugor. Hjälp!
Det får mig att tänka på Johannes och Mackans lägenhet i Malung
där man stötte till öl-flaggan de hade i köket och en miljon bananflugor attackerade en från ingenstans.
Det är vidrigt och jag blir äcklad!
Jag har i alla fall bilder att kolla på!
Time to learn greek.
Döm av min förvåning när jag loggade in på min kärlek facebook
och läste att den före detta grekiska chefen skrivit till mig än en gång, på svenska!
Spiros Kapovitsos at 9:19pm April 18 Var inte imponerad, jag kommer att tänka på dig imorgon.
and yes, i miss you!...xx
Vem är den lille smurfen som sitter i Kerkyra och lär honom svenska?
Eller är det internet. Något smart översättningsprogram som träffar helt rätt.
Jag är väldigt imponerad!
Nu måste jag plugga grekiskan stenhårt!
Från mig till dig.
Allt ifrån festande prinsessor, spydiga rebelltjejer och smarta egenföretagare.
Sedan följer jag även Vimmelmamman som lever dubbelliv,
ena stunden vimlande kändisjournalist och andra stunden mamma med perfekt liv i ett pepparkakshus.
Ett perfekt liv förutom cancern som följer henne.
Jag blir väldigt imponerad över det mod hon besitter.
Det går inte att sätta sig in riktigt i hur hon mår, vilka beslut och vad väntan gör med en människa.
Ändå är hon glad och berättar om sitt liv med en positiv känning.
Hon är en stark människa och jag önskar henne lycka till, och krya på dig!
Här sitter jag i soffan och ojar mig över känslan jag har i gomen,
som om tänderna ska lossna och mina mardrömmar bli verklighet.
Min kloka moster tror att det är var, från förkylningen som trycker ner i tandköttet.
Då måste man tydligen åka på sjukhuset för penicillin. Jag är trött på sjukhus efter stickan i armen.
Nu får det vara nog.
Det känns inte riktigt rätt att sitta här och tycka synd om mig själv
när det finns människor som får hemska besked dagligen.
Därför tänker jag äta alvedon och hoppas på att varet försvinner av sig självt.
Jag vill inte vakna tandlös imorgon!
Im in love with my sundays.
jag är ju en jävel på att dra ut saker som sagt.
Klockan 20.00 stod maten på bordet och jag har lyckats bättre om man säger så.
Men det dög helt klart och vi blev mätta.
Mätta och trötta!
Vid elvasnåret tog jag mitt pick och pack och begav mig hemåt.
Det var isande kallt ute och jag har inte varit så glad att komma hem på länge.
Tvätten håller på att tvättas och jag ska ta mig lite frukost.
Jag gillar frukost, fast helt sent på dagen. Morgonätande har aldrig varit min grej.
Sedan måste jag nog torka golven, det gjorde jag inte i fredags.
Min lediga helg är över. Solen skiner. Jag är glad!
Filakia!
Tappa hakan.
Folk slutar aldrig chocka mig.
Ärligt. Det är sällan jag inte blir chockad om dagarna.
Men när min före detta grekiska chef skrev på svenska till mig på facebook.
Då tappade jag fan hakan!
Jag ska på middag och vin ikväll. Han skrev ordagrant såhär:
Spiros Kapovitsos at 4:40pm April 18 Spit grillat lamm i morgon och vin!
Very impressive.
Det må betyda att dom saknar mig jävla mycket där på ön!
Woo-woo.
Nu packar jag väskan och beger mig hem till moster.
Det börjar bli sent och jag älskar att dra på saker,
bara för att.
Jag kan vänta i flera timmar med att äta, bara för att.
Det ligger nog i min lata sida, jag fattar liksom inte vem jag ärvt den av egentligen?
Jag är trött också. Det är jag nästan jämt.
Men nu har jag nog bestämt mig för att sluta medicinera mig,
det har gått flera dagar sedan jag senast tog den och jag sover som en prinsessa ändå.
Det är glada det ger mig är jag hellre utan,
alla känslor är på mute och jag vill vara en känslosam människa!
Att inte känna något är verkligen inte jag.
Okej om jag bollas upp och ner i humöret, hellre det om det gör att jag känner livet.
Jag är bakfull. Därav funderingarna.
Bakfylla gör mig alltid rätt konstig, jag räds ingenting och jag är nästan bäst på allt.
Have a wonderful evening!
Upp över mina öron.
Jag har ofta hört påståenden om att hon är någon sorts nykterist,
men nu kan jag tvärt avfärda såna saker för hon drack både det ena och andra.
Jag bjöd på helstekt kyckling, billigt och fruktansvärt gott!
Till det åt vi klyftpotatis med vitlöksröra och sallad.
Ska man äta hos mig ska man gilla vitlök, jag har det i allt!
Till det drack vi gott vin och mådde minst lika gott.
Sedan tog vi oss en sväng på stan och lite dans,
äntligen fick hon sin efterlängtade Kaffe Karlsson som jag pratat om så länge.
Ikväll ska jag hem till mostra mi på Remsle för mer middag och vin.
Jag ska bjuda på älgfilé och till det ska vi äta potatisgratäng har jag tänkt.
Det här med att vara ledig är inte så dumt..
Dessutom skiner solen, livet är toppen!
Ciao!
Psycho.
Alldeles nyss kom jag på mig själv att sitta och skratta högt och ljudligt
åt ett skämt på tv-n som jag inte ens tyckte var speciellt roligt.
Mest bara för att man måste skratta.
Man lever länge då har jag hört!
Jag har även skrattat högt och länge åt bilder på min vän Sara.
Det gör jag hjärtligt, för att det är extremt roligt.
Skulle ni se skulle ni förstå. Jag ska ordna det.
Gör det mig lite psyko, att jag sitter hemma och skrattar på egen hand?
Jag undrar lite på det ibland.
Men nej, det gör mig bara till en glad människa!
Give me a million and I'll spend it.
Flera hundra fattigare är jag hemma igen.
Ikväll blir det en ugnsgrillad hel kyckling och någon sorts tillbehör.
Det lutar mot gratäng igen, det är barnsligt gott!
Förkylningen vägrar släppa mig och jag har ett tryck över hjärnan.
Bihålorna sa någon, jag håller inte med.
Jag har hört att man ska snyta sig grön då och det gör jag minsann inte!
Är det något jag inte har är det råd att vara sjuk,
nästa vecka har jag planer på att jobba dubbelpass flera dagar.
Om min chef går med på det vill säga. Jag har gjort så få timmar den här månaden att det behövs!
Om några månader åker jag till Grekland och då måste jag ha massor med pengar!
Nej gott folk.
Nu ska jag nog lägga mig i soffan och värma mig en sväng, jag fryser som en gammal dam.
Ciao!
Plus minus noll.
Nu är lägenheten helt städad och fräsch,
jag har gjort mig i ordning och trots det grå vädret känner jag livet i mig.
Bra musik kommer vara min följeslagare den här helgen!
Nu är det stan som väntar, alla har redan gjort sina ärenden så jag verkar vara sist ut.
Fröken Andersson kommer förbi och ska göra mig sällskap.
Jag har funderat på om jag kanske ska bjuda henne på middag idag,
Molitor Sjöberg hade andra planer och det är inte var helg vi är lediga samtidigt!
Jag har dessutom gett ett presentkort gällande en helkväll till henne.
Men Nina, hon skulle nog må bra av en god middag. Även om hon inte dricker vin.
Problemet är att hon är rätt svår när det kommer till mat.. Vi får se vad som händer!
Fredagen rinner ur mina händer och jag har inget att ha på mig.
Inte heller några pengar att slösa eller köpa nya kläder för. Jag är luspank.
Från att ha haft massor med pengar att spendera ligger jag nu lågt, jävligt långt.
Jag måste börja jobba ihjäl mig igen, det verkar vara det enda rätta!
En kjol från chicy.se ligger och väntar på mig. Det kan vara dags att plocka ut den..
Filakia!
Rain.
Jag vaknade av ett meddelande från mor som meddelade att hon befinner sig i Lilla London.
Vad skulle jag inte ge för att också sitta på avenyn med ett glas rött och en cigg, fast fan.
Där sket sig hela vårplanen. Det har nu gått 8 veckor sedan jag slutade upp med dumheterna.
Eller fel, 9 veckor imorgon.
När jag först vaknade kunde jag inte somna om för solen sken så jag blev pigg.
Men jag är envis, var trött och somnade till slut under kudden ändå.
Klockan halv 11 när jag vaknade och klev upp, då är det storm utanför fönstret och solen har rymt.
Därför tänkte jag plocka ihop lite i min lägenhet, tvätta lite kläder och göra mysigt innan jag beger mig på stan.
Lite vin, en god middag och skvaller. Det är sånt jag värderar högt.
Men jag tror jag hoppar utemöblerna..
Tell you Im sorry.
jag har ju hela livet framför mig.
Men just på grund av vad som händer runtom mig när alla minst anar,
så har jag länge känt att det är viktigt att berätta vad jag vill när jag en dag går bort.
Musiken är allra viktigast, och en låt som förföljt mig i många år
är den som jag tvingar alla att veta att den ska spelas på min begravning.
Då vet alla och skulle någon glömma finns det alltid någon annan som minns.
Jag har skrivit det här förr och jag gör det igen, för jag älskar den. Så enkelt är det!
Alla versioner är lika bra. Jag får gåshud och tåras upp varje gång.
Carpe Diem!
Life isn't fair.
Livet kan vara orättvist mot oss alla. Det får var och en bekräftat då och då.
Ibland är det däremot vidrigt till en punkt där förståndet försvinner och allt kvar blir svart.
För några månader sedan dog en vän till en vän.
Rakt av ifrån ingenstans vaknade hon inte upp på morgonen, för att hjärtat tagit slut.
Hur kan hjärtat bara ta slut och säga farväl i en ung människas kropp?
Att dö av hjärtesorg när ens käresta försvinner efter ett liv tillsammans, det kan jag förstå.
Men att hjärtat ger upp innan livet ens börjat, utan att förvarna en enda gång.
Det är för mig helt ofattbart!
För några år sedan var det en olycka som small av.
Som i den värsta tänkbara mardrömmen voltade bilen och den unge mannen kunde inget göra.
Han var en nära vän till mina allra närmaste vänner och jag avfärdade det hela som ett skämt.
Vad gör man annars?
Verkligheten kan vara så oerhört grym att allt man kan önska är för den att vara en dröm.
Ifjol besökte vi graven. Jag och min nära vän som sörjer honom enormt.
Mitt hjärta fastnade som i en järnklo och jag kände bara en väldig sorg. Över att livet är så orättvist.
Att se min vän gråta på grund av något så overkligt gör mig ont än idag.
Så när det smäller, om och om igen. Då blir jag nästan förbannad.
Hur kan det vara menat att vackra, snälla, glada och livsnjutande människor ska tas ifrån sina nära och kära?
Var finns logiken i det hela?
Sjukdomar som cancer, en av de sjukdomar jag föraktar allra mest, förstör familjers liv dagligen.
Än så länge kan vi inget göra, mer än att hoppas att de en dag kommer hitta bot, och sörja.
Sörja de vackra människor som slits ur våra vardagar när vi minst anar.
Då hoppas jag faktiskt att Nangijala finns och att det är en värld där alla är glada!
Vila i frid, alla er vi saknar och älskar.
Ciao bella!
Min sjukt korta vecka på jobbet är över!
Fan, det borde alltid vara påsk.
Fast å andra sidan, då skulle jag inte uppskatta min lediga tid.
Kvällen på jobbet var lugnare än på länge. Så säger jag ofta nu, men det är en lugn period.
Jag har fördrivit tid med att städa, lite mer och lite bättre.
Alla fönster är putsade insides och några utanpå.
Resten får jag ta en söndag då jag kan röra om hur jag vill i restaurangen utan gäster!
Nu har jag helg gott folk! Det är inte en vanlig sak i mitt liv.
Fjällen får vänta till nästa år. Jag har inte tid eller råd att sitta på en buss hela dagen.
Jag orkar liksom inte..
Så därför bestämmer jag mig för att stanna hemma och njuta av ledigheten.
Helst med lite vin och god mat. Då mår jag som allra bäst!
Have a wonderful weekend!
You are my memory.
Vad som ska sätta stopp för det kan jag inte svara på.
Britains Got Talent.
Men jag måste erkänna att jag tappade min haka lika mycket som juryn och publiken!
Det är helt underbart att få se en människa slå tillbaka underifrån.
Alla skrattade åt henne, inte med henne.
Hon vill bli lika stor som Elaine Paige, då skrattade alla åt henne.
Hon hann sjunga en rad innan publiken jublade och skrattade, åt sig själva.
Ett första intryck kan vara allt.
Därför är det alltid noga att tänka på det.
Men att se någon krossa fördomar och tankar. Det är grymt!
Susan Boyle kan bli något stort!
Bullfight.
Som oro, obehag och lite illamående.
Tänker jag efter har den funnits där hela natten, och jag har sovit extremt lite.
Nu vill jag veta var känslan kommer ifrån så jag kan vakuumförpacka den
och skicka bort den till långtbortistan snabbast kvickt.
Våren var och hälsade på hos mig i flera dagar.
Men igår tog det tvärt slut, snöflingor singlade ner från himlen istället för solstrålar.
Väldigt bitter trotsade jag vädret och använde min helt faboulösa vårjacka ändå.
Fan, har jag välkomnat våren en gång så kan jag inte sluta bara sådär!
Därför tänkte jag göra slag i saken och kolla på utemöbler i eftermiddag också.
Bara en snabbis, innan jag börjar jobba. Nu är våren här, det har jag bestämt!
Även om det allrahelst ser ut att vilja börja snöa idag igen..
Det är intressant att lära känna människor också har jag kommit på efter flera år.
Alla är så extremt olika och du kan tro att du känner någon,
men när en speciell händelse slår in inser man att allt du tidigare trott inte var sant.
Man slutar liksom aldrig förvånas. Det är vardagsspänning om något!
Jag ska sluta vara så envis, visa mer respekt för medmänniskor och lyssna nogrannare.
Då kanske jag kan sova lite bättre om nätterna.
Ciao!
Vilken skräll.
envisheten håller mig tillbaka.
när jag inte kunde vila, då tvingade jag mig själv att vila.
Det slutade med flera timmar till och från i vakenhet och inte en stund ute i solen.
Nu är det en timma kvar till jobb och jag borde äta, fixa mig osv.
Ansiktet går före magen.
Allt som jag tänkte göra idag får helt enkelt vänta till imorgon,
för nu har jag helt enkelt inte tid!
Det jag måste göra allra först är att bestämma mig inför helgen!
Filakia!
You, me and some of them.
Nu är jag fit for fight för alla sommardagar som komma skall.
Några kilon mindre så skulle jag må som en prinsessa.
Det kanske är dags att sluta äta påskgodis?
Idag åt jag i alla fall frukost till frukost. Det är ett steg i rätt riktning.
Var upp på sjukan där de tog bort stygnen. Själva grejen tar aldrig tid där,
det är väntetiden som tar knäcken på mig.
Som idag då jag hade tid 09.15 fick jag komma in till sköterskan 09.47.
09.55 var jag ute därifrån..
Jag tycker synd om stackarna som har vatten över huvudet.
Men de ska å andra sidan ha förståelse för oss andra när vi stressar på våra jobb.
Då vore världen rättvis.
Jag minns att jag för ungefär 3 månader sedan sa att sommaren var nära.
Både medhåll och mothugg mötte mig, men ack så rätt jag hade.
Nu knackar sommaren på dörren och jag njuter. Om det bara inte vore för allt som följer med.
Jag måste sova en sväng. Är jag trött kan jag inte njuta av vädret.
Sedan ska jag gå och hälsa på mor som är hemma från fjället.
I was made for you.
All I can say is that I was made for you.
Make no sense.
Ibland att få något gjort. Eller att få någon att förstå.
You get it. Ibland känns allt omöjligt!
Lite så är det idag. Jag tänker så mycket och vill få så mycket gjort.
I slutändan blir det ändå aldrig riktigt som jag menade från början.
En vänlig gest kan sluta i bråk. Små meningar för att visa omtanke kan stöta någon lång väg.
Blickar kan skära sönder kött. Ljud kan tappa luft.
Vad som än började gott kan sluta ont.
Jag kan inte riktigt förstå hur världen tycks vändas mot en enda människa ibland?
Men det är förmodligen hela meningen. Att ingen ska kunna förstå.
Som man bäddar får man ligga har jag hört,
det är tur att jag ligger jävligt skönt!
Trots att livet aldrig är en dans på moln med pärlor av kärlek.
Dubbelsöndag.
Hur kan man inte älska det, två söndagar i rad liksom?
Jag har förslappat mig. Ätit choklad till frukost, igen.
Struntat i att städa lyan och önskat att jag hade sköna utemöbler!
Solen har hunnit gå i moln innan jag kom på att det funkar lika bra med vanliga stolar.
Nu funderar jag på att göra mig själv en frappé och sätta mig bland molnen,
helst av allt skulle jag haft en bra bok och skyller på mamma att hon inte gav mig en sist jag var där.
På grund av min extremt onyttiga, men även omättande frukost kan jag inte sluta tänka på middag.
Just nu lutar det åt något med älg, som jag har i frysen. Allrahelst grillad.
Med potatisgratäng. Men då måste jag först till jobbet för att hämta min form som är kvar där.
Jag sprider mina grejer med vinden.
Helgen är bekräftat ledig och jag får panik av att göra planer.
Antingen stannar jag hemma, men då måste något verkligt bra hända!
Eller så åker jag till fjälls och möter upp med familj och vänner.
Det lutar åt det sista. Allt i Sollefteå kan gott vänta en helg.
Ciao!
I used to be blonde.
Men jag är en äkta data-nörd. Timmar kan jag tillbringa på facebook utan att göra något alls.
Jag bara sitter framför datorn och slösar bort dyrbar tid.
Där händer allt. Kanske inte riktigt allt. Men ni fattar.
Jag vet inte hur mycket snack som rullar omkring som egentligen kommer därifrån.
Bilder, påståenden, samtal. You name it.
Idag hittade jag hipp som happ en grupp om mitt gamla jobb, Hotel Nafsika.
Där fanns det bilder och givetvis blev jag nyfiken.
En bild kom upp och jag slogs av en enda tanke. Var det sådär jag såg ut som blond?
Jag har nästan helt glömt bort.
Mitt hår var kort. Plattången fungerade fortfarande.
Jag var blond. Det var höst och kallt. Min sista vecka i Kerkyra -07.
Då var jag ledig, drack drinkar, åt mat och umgicks med Xristos.
Han var och är en av mina bästa vänner därifrån. Vi har inte hörts sedan sist.
Det kommer bli underligt att ses igen!
Undra om han klippt av hästsvansen ännu?
I thought you were better than that.
Är det något jag ska inhandla nu så är det just det!
Jordgubbarna som låg i kylen och väntade på mig. Eller jag väntade på dem.
Lite för länge visade det sig, nu har jag slängt dem och det lutar mot godis igen.
Godis och bra musik. Det tar man sig långt på!
Spola cirka en minut så får ni det sista.
Godis får ni köpa själva!
How to say.
Det har varit extremt lugnt och jag är nästan i lite chock.
Jag minns i fjol, då var det fullt hus. I år har jag klarat mig själv.
Nyöppnat lockar, jag hoppas de har haft fullt hus.
Det kan bli så att jag hälsar på under mina lediga dagar nu!
Som det ser ut kan jag få en ledig helg nästa helg.
Synd att jag bränt alla pengar och inte har råd med någonting.
Funderar på om jag ska ta en sväng till Vôllan,
lillasyster tävlar i helgen och det vore roligt att kolla på!
Det visar sig.
Nu ska jag äta söndagsfrukost, hör och häpna.
Godis har varit min mat fram till nu. Det måste bli andra bullar.
Jag tyckte jag lärde mig att frukt var godis häromsistens?
Ciao!
Tänk på alla oss.
Det där med vuxensovmornar har gått till överdrift, för idag vaknade jag 13.11!
Jag hade vaknat flera gånger innan, fine. Men ändå. Jag valde att sova längre.
Det är dags för mig att ge mig.
Nu ska jag äta kokta ägg och vara fem liter bitter över att alla verkar vara lediga.
Ta mig inte fel. Jag älskar mitt jobb! Men att alla är lediga storhelger och jag jobbar, det är fail.
Jag önskar ändå alla lediga glad påsk, men tänk en tanke för alla oss som jobbar.
Vi är rätt många!
Familjen är på fjället och jag kan nästan slå vad om att det är vackert väder och jätteskönt!
Jag skulle ge mycket för att äta kokta ägg där istället.
Filakia polla!
Before I forget.
Det beror nästan helt och hållet på min fantastiska lägenhet (strax efter min fantastiska familj).
Jag älskar verkligen mitt hem, även om det alltid finns saker att fixa.
Den är varm, annars skulle jag inte överleva. Jag har nära till var jag än vill.
Det finns många, stora garderober (nästan) alla kläder får plats.
Väggarna, förutom köket, är målade i färger jag vill ha.
Den är inte för stor, och inte för liten. Jag är varken ensam eller inträngd.
Jag tror ni fattar vad jag menar.
I love my home!
GLAD PÅSK!
Min lilla prins kom iförd hatt med fjäder, blåskjorta, spidelmannenvantar och spindelgummistövlar.
Han var så fruktansvärt söt att till och med tanterna kommenterade.
Är det konstigt att man smälter?
Hedvig var inte långt efter. Och jag lyckades idag mata henne med första klubban.
Hennes mor var inte riktigt lika nöjd som hon var! Jag kan liksom inte säga nej..
Bihålorna dödar mig och ögonen skriker i rött. Jag ser ut som att jag supit i 17 dagar utan att sova.
Därför tackade jag nej till både öl och vin ikväll efter jobbet och gick hem till min lilla lägenhet.
Här sitter jag nu och dricker lemonad (Brämhults lemonad fanns på ICA igen och jag hoppade lite av lycka)
och äter jordnötter.
Det känns som jag redan ätit nog med godis för den här påsken och tänderna grinar lite redan,
ändå har det bara gått en dag..
Nu ska jag fortsätta kolla på dåliga serier och vänta på att meducinen ska kicka in.
Filakia!
Easter.
Det hör som till idag. Och jag började påsken helt rätt, med godis till frukost.
Jävla nyttigt! Det är nästan så jag tycker att mamma ska vara stolt över mig.
Helt död var jag när väckaren ringde, men sjukhuset kallade och då finns det inget jag kan göra.
Så upp klev jag, hoppade i ett par av mina slappaste jeans,
sprang ner i tvättstugan och upptäckte att rösten var borta!
Det är inte ens ett skämt. Jag får ur mig små falsettpip som låter helt galna.
Hur ska det gå ikväll kan jag undra?
Nu är jag i alla fall hemma. Ska göra ett ryck om ett tag.
Ett tag funderade jag på om jag kanske skulle sova ett tag till.
Men det känns faktiskt som en rätt dålig idé, mina sovmornar är en dålig sida av mig.
Så nu ska jag göra slag i saken och få lägenheten skinande ren,
sedan snärtar jag ner på stan och äter lunch. Det känns att det behövs nu.
Magen kurrar.
Ett ägg för att fira påsken möjligtvis?
I used to.
Tillsammans med annat i precis samma genre.
Många kallar sig allätare. Jag är mer periodare.
Beroende på hur jag mår. Vad vi har för väder och vilka jag umgås med.
Men jag gillar nästan allt.
We give it all.
Give it all.
Jag har försökt med allt. Mirakelhalstabletter, godis, kaffe, te.
You name it.
Den gör så vansinnigt ont och rösten sviker titt som tätt.
Därför måste jag sova en sväng och drömma att jag vaknar som ny imorgon.
För då ska jag faktiskt till sjukhuset en sväng igen,
sedan ska jag hem för att städa och tvätta färdigt.
Efter det väntar jobbet med lunch och tårta, för chefen fyller 40.
Och när det också är avklarat måste jag springa till ICA för att handla
så min mor kan köra hem det innan hon åker till fjällen.
Jag är ICA in i hjärtat, det spelar ingen roll hur nära Konsum ligger.
Mamma sa även något om ett påskägg tyckte jag..
God natt.
Strawberries?
I mitt yrke hör man mycket.
En del som inte var menat för mina öron, en del som är.
Många skämt, en del skit och mycket vardagligt.
Jag tror folk glömmer bort att vi faktiskt hör, att vi inte bara är skyltdockor.
Hur som.
När jag för ett tag sedan hörde en människa säga att denne inte gillar mint slog det mig.
Vad borstar folk som inte gillar mint tänderna med egentligen?
Jordgubbssås?
Vitamin-boost.
Min hals gör fortfarande ont.
För att bäst beskriva känns det som att halsen rivs i rivjärn när jag sväljer.
Det låter skönt eller hur?
Inte ens mirakelpillret Zyx hjälper nu.
Jag tar med mig mitt mirakel-boost-the på med smak av champagne på jobbet.
Då kanske jag blir frisk!
Break the ice.
Med typ menar jag, golven är inte rena än. Men det får gott vänta tills imorgon.
Påsken börjar inte förrän på riktigt då.
Som om det vore därför jag städade, jag ska ändå jobba hela påsken.
Allrahelst vill jag till Vôllan, dit hela familjen far. Och där mina vänner bor!
En påsk på Vôllan, det är grejer. Det ska ni veta!
Det drar ihop sig och kvällen kan bli rätt busy.
Vi har en del bokat, även fast det är nyöppning av en restaurang i stan.
Jag skickade just ett lycka-till-meddelande till min Petra som kommer jobba där.
Inatt drömde jag om blommor med lycka till, men meddelandet får räcka för nu.
Jag sitter alltid här in i det längsta.
Nu måste jag ta mig ut i slasket. Väldigt motiverande.
Först ska jag äta lunch, i form av älgfärs och makaroner som jag gjorde igår. Tack pappa!
Sedan måste jag göra mig fräsch. Det skadar inte att försöka!
Filakia polla!
You make it real.
Nu när morgonen var här, då var jag faktiskt vaken.
Jag slog upp ögonen, kollade ut och bestämde mig för att somna om.
Så för 10 minuter sedan vaknade jag på riktigt.
Det här är som att ha påsklov, fast i vuxet format.
Igår gjorde svalget ont och jag sa till Kocken att huvudsaken är att jag inte får riktigt ont i hela halsen.
Att jag aldrig lär mig att hålla käften, rent ut sagt.
För när jag nu har vaknat på riktigt känns halsen som sandpapper. Gulligt!
Tanken har varit att städa idag, så det ska jag göra.
Sedan måste jag snärta ner på stan för att köpa lite påskägg.
Systeryster åker till fjällen och hon förtjänar ett, andra syster är i fjällen och vill nog också ha ett.
Mina barn, Hugo och Hedvig har redan fått kläder, men en påsk utan godis är inget alls.
Och så skulle jag behöva handla lite mat innan mamma hinner åka.
Så jag får nog ställa in grejorna hos henne så hon får köra hem dem hit, eller något.
Ciao!
Grey.
Då förtrollas verkligheten och lättnad skapas.
Aldrig är du ensam.
Kalinixta!
No offense.
Under täcket, i sängen, bakom persienner och full av tankar.
April-väder är det tydligen som hälsar på oss nu. Typiskt aprilväder dessutom sa mamma igår.
Jag höll inte med.
Fast hon är å andra sidan 19 år visare än mig, hon vet bättre vad som händer i april.
Vilken månads väder det än är vill jag att det ska försvinna. Jag behöver inte slask och grått.
Det gör mig deprimerad.
När jag snabbt tänker lite blir jag nervös och tror att jag måste ändra om i vardagen igen.
Det var längesedan jag var såhär deppig upp och ner, i en sådan lång period.
Jag har tyckt att allt funkat bra, fram till för en stund sedan.
Men vid närmare eftertanke är det vid våren någon sorts panik brukar komma över mig.
Jag brukar vara på väg, långt borta och vara upp i varv. All stress gjorde mig deppig.
Nu är jag ensam, hemma. Jag har inga planer. Jag har stannat på samma ställe i över 1 år. Snart 2.
Det gör mig stressad, på ett annat vis. Jag trivs, men vill inte fastna.
Utan att säga alltför mycket har jag många tankar. Alldeles för många.
De behövs redas ut.
Så jag ska dra täcket över huvudet och hoppas på sol imorgon. Då blir jag lycklig med en gång!
When it comes to you.
Till klockan halv ett låg jag i sängen och drog mig.
Hur många gånger jag än vaknade orkade jag liksom inte kliva upp.
För vi har det här vädret idag igen, det är grått, blött och kallt.
Då spelar inget någon roll, för jag vill liksom inte ha med det att göra.
Jag behöver sol. Jag behöver skratt.
Nu är det snart jobb som väntar. Under tiden har jag städat lite och vattnat mina kära blommor.
Det är något jag är usel på. Om det nu var någon som undrade.
Filakia polla!
Love to love.
Måndag har i vanlig ordning varit min lediga dag.
Den har varit lugn, men väldigt behaglig.
Kanske bör jag ringa adressändring och flytta mitt namn till sjukhuset, för där var jag idag igen.
Och torsdag ska jag tillbaka.
Räckte inte det kan jag säga att jag ska dit på tisdag också.
Då åker stygnen och sedan ska jag inte dit på mycket länge hoppas jag!
Resten av dagen har spenderats med mamma i stort sett.
Vi gick en sväng på stan och jag köpte lite söta kläder åt mina barn.
Gulle-grisarna Hugo och Hedvig fick lite smått och gott.
Det är ju trots allt påsk och är man gudmor så är man!
Kvällen börjar ta slut och jag har glömt min meducin.
Så den ska jag ta nu, även om jag tror att jag skulle somna lätt som en plätt utan den.
Gott folk. En veckas jobb väntar.
Ciao!
Made in China.
Det är var en tid i Malung, vi hade roligt. Jag och Maja levde loppan.
Inte alltid så bra. Men alltid till fullo!
80-talet var rätt gott ändå kan jag tro.
Och jag måste berätta att jag är stolt över min syster som klarade skoterproblemet på egen hand!
Min mamma i spagat.
Det finns mer att berätta.
Nu förstår jag igen, det var flera år sedan sist, varför barn ofta skäms över sina föräldrar.
Min mamma, tillsammans med vår diskare dansade mest igår.
Fast jag kan inte säga att mamma dansade så mycket.
Enligt Jessica satt hon mest i spagat och gick med händerna fram och tillbaka?
Vad det nu innebär.
Hade jag varit tretton hade jag självdött och tagit mamma med mig på kuppen.
Men nu är jag gammal. Och jävlar så vi skrattade!
Jag ska göra mig bästa att inte bli en pinsam förälder, om jag blir förälder, hur man nu lyckas med det!
What a night.
för att låta som en liten sagoprinsessa.
Chefen, som fyller 40, var helt ovetande och fick sig en rejäl chock.
Reaktionen vi fick var att han ville vända, men vi sjöng och till slut stod han kvar.
Jag tror nästan en tår kröp fram och det var så roligt att se någon så glad
för vad vi planerat och försökt ordna på bästa sätt.
Det är nästan så jag funderar på att sadla om till festfixare möjligtvis?
Hur som.
Jag vill tacka alla medverkande för en förbannat bra fest!
Nu måste jag självdö på soffan en stund.
Imorgon väntar sjukhuset och nya kostnader. Jävla sticka.
Kalinixta!
PS.
Bilder kommer inom kort!
Fit for fight.
Jag vaknade imorse och var pigg som en liten lärka!
Ingen tid finns som sagt för mig att vara sjuk,
så idag är jag fit for fight och extremt taggad inför kvällen!
Det som står på schemat är överasskningsfest och nu kan jag berätta det,
chansen är inte stor att personen i fråga hinner läsa detta själv.
Har allt gått som planerat är han inte i närheten av en dator och vi kan jobba i fred.
Tårtor har bakats och mitt hår håller på att färgas.
Så fort jag duschat måste jag springa upp på vinden för att hitta ett par skor.
En ny-gammal klänning ska invigas tillsammans med en stentvättad jeansjacka.
Jag har ju världens största plåster på armen efter stickan, som ska sitta i över en vecka till.
Jag har inte tid att vara sjuk,
så med andra ord har jag inte heller tid att sitta här egentligen.
Ciao!
Upplev en grå vardag.
Så känns det både inuti och utanpå.
Magen är tom. Förutom en liter blåbärssoppa som jag egentligen tror hamnar på ett annat ställe än där.
Så magen är tom. Huvudet är tomt och jag känner mig down.
Det här med att vara sjuk var ingen moodswing direkt.
Var jag nere igår är det snäppet värre idag.
Ensam i soffan, som jag för övrigt fortfarande inte har skickat in försäkringsanmälan på.
Jag orkar liksom inte.
Hur som haver.
Nu hoppas jag mamma kommer förbi och förgyller min tillvaro lite.
Jag har beställt choklad, och så ska hon få ta med sig kläder tillbaka till Sundsvall som jag ångrat mig över.
Impulsshopparnas mästare ångrar sig snabbt, och jävligt hårt.
Ciao!
Vad var det sista jag behövde? Magsjuka!
Jag är full av förväntan över hur roligt det kommer bli inom kort,
och så vaknar jag mitt i natten och måste spy.
Med andra ord. Jag har fått magsjuka.
Eller någon släng åtminstone.
För morgonen och natten var vansinnigt jobbig.
Nu dricker jag blåbärssoppa för brinnande livet,
samtidigt som jag känner mig seg. Men pigg.
Jag mår inte ett endaste dugg illa längre och förhoppningsvis är livet snällt mot mig.
Surt sa räven om att jag måste ligga inne hela dagen, missa timmar på jobbet
och även missa en invigning som hade varit intressant att se.
Jag ska hyra film, tvinga mamma att komma hit med choklad och längta bort från lägenheten.
Hope to get better soon.
Do you know me? I sure don't.
Jag märker såhär i efterhand själv vad som händer
med mitt humör när det trista mars-vädret är just trist, grått och blött.
Hela jag sjunker ner till en nivå som jag vanligtvis inte ens visste fanns.
En bitter, otrevlig och väldigt ledsen sida äter upp mig och allt är piss.
När solen skiner å andra sidan flyger jag fram och nästan spricker av lycka.
Då är allt blommigt, ljust, vackert och bara underbart.
Jag beter mig allra mest som en jojo-bantare, fast i lyckoversion.
Ena dagen är jag så högt upp man kan komma och nästa långt nere i dyngtunnan.
Ni har hört det förr, jag har tänkt det förr.
Men det som är allra värst är att fortfarande inte känna mig som jag.
En del av mig dog den där kvällen i juli, den självsäkerhet jag en gång kände blåste bort.
Och att behöva lära känna sig själv igen, det är nog det allra värsta.
What if I don't like who I become?
Keep your friends close..
Allt faller på plats och jag känner mig delvis lugn.
Om bara det vardagliga livet alltid föll på plats, som en räls.
Iställer försvinner allt vett då jag trodde att det var som vanligt.
Minsta sak slår som en bomb av uppvaknade. Ka-boom!
Det gör mig frustrerad allt som oftast.
Att inte veta säkert hur nästa drag blir, eller ens vem som gör det kan göra mig galen!
När samtal inte sker, ord inte växlas och blickar blinkar.
Då tar mitt hopp paus och rymmer ur min kropp. Självkänslan glider till minus och allt blir mitt fel.
Fastän jag innerst inne har gnistan kvar.
Ibland får jag gott vänta. Och tiden äter upp mig.
Ovisshet är min fiende. Att behöva lära känna den kan vara det värsta.
Jag kan inte enkelt förklara.
Pour some sugar on me.
Jag måste baka tårtor på rullande band och jag ser fram mot det.
Gott, gott, gott. Och väldigt onyttigt.
Fast å andra sidan måste livet vara lite onyttigt ibland.
(Det börjar dock gå till överdrift för min del, ciggen är nära!)
Städningen är över. Det enda jag har kvar att göra är att torka golvet.
Men moppen och hinken är trasiga, båda två, så jag väntar till söndag.
Nu är det åtminstone dammfritt och det luktar gott utan skurmedel. Det luktar jag.
En dusch och jag är fit for fight att få alla punkter gjorda inför det som komma skall.
Ursäkta hyschandet, men man vet aldrig vem som läser, och vissa hemligheter ska förbli hemligheter.
Off to work.
Ciao!
Superman.
De som flyger fram och klarar allt, i dina ögon.
Kan vara de som mår allra sämst.
Hur man än vrider på det blir det inte lätt.
It's not easy to be me.
Mitt liv i paus.
Vår plan som vi smitt, i några veckor närman sig med stormsteg och jag måste inhandla lite saker.
Smitt, säger man så förresten?
Allra först måste jag få lite ordning i lägenheten.
Det var längesedan jag städade nu, i och med att jag sov bort hela söndagen.
Så det får bli idag, då har jag en fräsch och fin lya att komma hem till sen.
Lovely.
Call me stupid.
Det där med att handla kläder är inte bara roligt.
Jag har gått upp i vikt, eller åtminstone svällt.
Mycket på grund av min medicin, som gör mig konstant sugen.
Men sluta-rökandet har inte hjälpt heller.
All karaktär jag hade förr är väck.
Så för att må dåligt över att jag gått upp i vikt, vad gör jag?
Öppnar en 200 grams chokladkaka och äter ihjäl mig såklart.
Ibland är jag smart!
(Imorgon blir det apelsiner. Jag njuter av min choklad så länge..)
Big spender.
Mitt sår är omlagt och jag mår gott.
Armen har knappt gjort ont på hela dagen,
men jag måste erkänna att jag tjuvkikade när sköterskan sprang för att hämta grejor.
Jag kommer få ett frankensteinärr på armen också.
Som att inte de på vaden, låren och handen räcker?
Jag är en klantskalle!
För att må lite gott ville jag åka till Sundsvall för att shoppa.
Believe it or not, men jag kom iväg! Utan körkort. Jag har talang ibland.
En outfit för kommande evangemang skulle inköpas, men jag hittade massor mer.
Som tur är ska mamma dit på lördag så allt jag känner mig osäker på ska lämnas tillbaka,
jag känner mig själv alldeles för väl. Annars kommer de ligga i garderoben och skräpa!
Hur som. Outfit är hittad. Lite gammalt, lite nytt som man brukar säga.
Och just ja, solen sken hela dagen!
Även fast jag var inomhus på jobbet gjorde den mig glad.