Fröken Lundgren,

Det börjar bli dags att avsluta dagen så som jag började den.
Under täcket, i sängen, bakom persienner och full av tankar.

April-väder är det tydligen som hälsar på oss nu. Typiskt aprilväder dessutom sa mamma igår.
Jag höll inte med.
Fast hon är å andra sidan 19 år visare än mig, hon vet bättre vad som händer i april.
Vilken månads väder det än är vill jag att det ska försvinna. Jag behöver inte slask och grått.
Det gör mig deprimerad.

När jag snabbt tänker lite blir jag nervös och tror att jag måste ändra om i vardagen igen.
Det var längesedan jag var såhär deppig upp och ner, i en sådan lång period.
Jag har tyckt att allt funkat bra, fram till för en stund sedan.
Men vid närmare eftertanke är det vid våren någon sorts panik brukar komma över mig.
Jag brukar vara på väg, långt borta och vara upp i varv. All stress gjorde mig deppig.
Nu är jag ensam, hemma. Jag har inga planer. Jag har stannat på samma ställe i över 1 år. Snart 2.
Det gör mig stressad, på ett annat vis. Jag trivs, men vill inte fastna.

Utan att säga alltför mycket har jag många tankar. Alldeles för många.
De behövs redas ut.
Så jag ska dra täcket över huvudet och hoppas på sol imorgon. Då blir jag lycklig med en gång!