Han är fast - tack för det!

Förresten, jag har glömt bort att nämna det. Men, tack gode gud att de har tagit fast Hagamannen! Äntligen har det blivit ett slut på detta eländet, nu kan några människor åtminstone känna sig trygga. Jag tycker synd om hans familj, verkligen. Sådant här måste svida rejält. Stackars. Det perfekt vore om alla andra sjuka personer också kunde få hjälp eller liknande så att alla, överallt kunde känna sig trygga jämt.

Ja, att drömma det mår man bra av!


Favoritiseras.

Nothing Compares 2 U - Sinead O'Connor

Är också en stor favorit i dessa dagar. Jag är less på snön, blåsten och vintern. Humöret styrs av vädret och jag vill ha sol nu. Jag håller tummarna för Sälen, ja det gör jag!

Aldrig blir man riktig nöjd, det är så verkligheten ser ut.

Det börjar komma ikapp mig, från alla håll och kanter..

Den sista tiden har det inte blivit mycket uppdaterande. Det känns lite som att tiden inte räcker till och ändå så tycker jag aldrig att det blir något vettigt gjort. Igår slapp jag arbeta under morgontimmarna och spenderade istället tiden med Hugo eftersom jag var barnvakt för en gångs skull. Det är såna dagar man blir sugen på att skaffa egna barn, då de är glada hela tiden. Då man får dansa, skratta, leka, prata och bara vara. Han är så söt att det gör ont. Resten av dagen gick till jobb, jobb och jobb. Först mitt vanliga städ på Skatteverket och en timme efter jag slutat där var det bara att börja uppe på Hallstaberget med servering. Trött blev jag ändå inte förrän imorse, då jag än en gång skulle börja tidigt som satan. Självklart försov jag mig och blev en halvtimme sen, vilket egentligen inte gjorde något eftersom jag var färdig i tid i vilket fall. Morgonen var väl inte sådär toppen direkt och det har påverkat hela min dag. Mötte upp mamma efter jobbet, hämtade ut några kläder jag beställt och tog en latte. Passade också på att hämta lite grejer som jag behöver till packningen imorgon.

Ja, imorgon bär det ivär. Det ska bli väldans trevligt att träffa alla igen, så är det bara. När man ser fram mot något som mest så brukar det oftast försämras rejält, därför är mina förhoppningar inte så stora. Man vet aldrig vad som händer på ett fjäll, speciellt efter dessa omständigheter. Jag kan inte annat än att sucka och känna mig less på att vara i mitten. Men, det är väl så det är ibland..

För övrigt så är det mest tomt för tillfället. Kan inte sätta fingret på vad det beror på och jag hoppas att det försvinner inom kort. Jag kan ha trampat mig fast i träsket igen, vilket inte är svårt att förstå. Det är så det blir då det inte går att släppa något helt och hållet. Grekland känns så nära, men ändå så långt bort. Ibland kan jag oroa mig för att jag förväntar mig för mycket och därför kommer bli besviken. Jag har bestämt mig för att ta var dag som den kommer, men ändå kan jag inte sluta att hoppas att jag på något sätt kan spendera hela sommaren där och ändå vara med på bröllopet i sommar. Tanken på att missa det känns bedrövlig, men som min ena moster sa, ibland måste man vara lite egoistisk. Frågan är vad som känns bäst.

Ikväll ska jag tillbringa tiden med att bränna skivor, tvätta och packa. Jag måste dessutom lägga mig i tid så jag inte försover mig imorgon igen, det vore dumt eftersom det är jag som påverkar när vi ska åka.
Jag lever fortfarande i Sades värld, det är där jag trivs just nu.

Allt är kaos!


Efter ett tag känns allt bättre, det är bara att vänta ut det.

Efter lite apelsinjuice, en timmes sömn och några timmars arbete mår jag lite bättre. Jag ska hålla mig inne resten av dagen eftersom det är snöstorm utomhus. Jag kan för allt i världen inte gå och bli sjuk nu när jag tagit på mig extra arbete imorgon, att vara barnvakt på onsdagmorgon och dessutom jobba onsdagkväll. Att vi sedan beger oss till fjällen i helgen får mig att kväljas i tanken om jag skulle vara sjuk, jag kan inte missa såna här saker. Det finns inte tid till det nu. Har suttit här ett tag nu med samma låtar på repeat, om och om igen. Jag njuter och ryser, det går som ett band genom kroppen. Det känns som att jag är på väg att kliva in i en känslig period igen, där minsta lilla stöter hål på höljet som skyddar mig och får mig att ta illa upp. Det kan kallas vekt men det kan också kallas nödvändigt. För tillfället skadar det mer än det gör nytta och jag ska nog lägga mig ner och vila en sväng. Njuta av min dvd-box och bara krya på mig. En kopp grönt te och lite vila så blir jag förhoppningsvis piggare. Ikväll ska det ätas soppa, det är riktig krya-på-dig-mat. Sedan har jag planerat att ringa Lina. Jag saknar allt mer och mer i såna här känsliga svackor.

By Your Side - Sade
Det är den ultimata låten för tillfället, jag känner mig hemma i den.

And if you want to cry
I am here to dry your eyes
You know time
You'll be fine

Gnag stilla sönder mig.

Hemma från jobbet, åtminstone för en stund. Det där gnagande jag nämde förut verkar vara trötthet och huvudvärk. Illamående och yrsel. Jag kopplar inte till vad som är fel, måhända har jag ätit något jag inte borde eller så är det min egen kropp som spelar mig ett spratt. Såhär sliten har jag inte varit på länge, utan förklarlig anledning. Ska försöka sova en timme och sedan bege mig upp för arbete än en gång denna dag. Jag behöver pengarna, jag kan inte bli sjuk och det är inte ens roligt att sitta hemma. Det som vanligtvis brukar hjälpa, frisk luft, får mig bara att må ännu sämre idag. Hujedamig!

Känslor är ett underskattat kapitel av mig. Varje dag får de mig att fundera och jag är nästan lite rädd för vad svaret ska bli.

Hur ska jag någonsin kunna förklara allt?

Det här med vuxenskap är egentligen en pina från helvetet.

Klockan är tidigt i jävla ottan och jag är vaken. Trots att den nu visar 05.50 och att vi ställt om till sommartid är jag rätt pigg ändå, eftersom jag spenderade i stort sett hela gårdagen i sängen med Sex And The City. Det är något som har börjat gnaga inifrån, men jag kan inte koppla vad det är. Kanske har det att göra med pengar, kanske om något helt annat. I vilket fall blir det aldrig som man tänkt sig, nu blir det lugnt ett tag framöver med jobb och diverse. Det vill säga helgen efter Sälen såklart. Nej, jag måste käka lite och sedan traska upp till jobbet.

Åh, jag vill verkligen sova igen! Det här är orättvist.

Ge mig solsken dygnet runt.

Ikväll ska det ut och sviras. Jag känner mig lagomt på g, vilket är ganska smart så det inte blir som det kan. Jag hämtade ut mina kläder igår och tack gode gud så ska jag spara allt! Det var perfekt och jag är mäkta nöjd. Ändå har jag inget att ha på mig ikväll.. Det är som vanligt fasen i mig! Sommaren kommer närmre för varje dag som går. Oh me, oh my. Nej, det är dags att ringa till Johanna och sedan måste jag banne mig börja göra mig färdig!

Adios amigo.

Here we go again.

Äntligen är jag hemma från jobbet, och har varit ett litet tag. Fick en väldigt stor men väldigt bra chock då mamma berättade hur mycket min lönespec. från städet var idag, ungefär 1000:- mer än jag räknat ut då jag försökte tänka på hur mycket jag ungefärligt skulle få. Jag är mäkta nöjd! Det gör att jag med gott samvete kan hämta ut mina kläder imorgon och inte behöva känna att jag kommer stå pank på en gång..
Skulle ha försökt att få i mig någon lunch men känner mig inte motiverad för att slänga ihop något nu, så det får nog bli ett äpple och förhoppningsvis blir jag nöjd sedan. Sedan ska jag fräscha upp mig lite och kila ner för att träffa mamma, Angelica och Hugo på stan en sväng. Måste, trots att det ibland känns som lite tidigt, kolla ut mer grejer att ha med mig ner i sommar. Skor är ett måste och jag har visserligen kikat ut 4 stycken. Vi får se hur det blir med den saken! Mitt vill-ha-begär skriker inom mig och allra högst skriks det efter en kuvertväska i guld, jag bara måste ha en innan jag åker ner, annars vet jag inte vad jag gör.
Det är bara att leta tills jag storknar och i värsta fall hoppas på att den hinner komma in på nätet igen innan det är för sent..

Johanna, du gillar mig visst. Det vet vi båda två!

Ella, ella!

Den grekiska versionen av Mambo är för övrigt tiotusentals gånger bättre än den engelska!

Kroppen kan lura sig själv, helt utan någon hjälp från annat håll.

En tidig morgon, bra mycket tidigare än vanligt. Men med tanke på att jag var helt slutkört runt niosnåret och la mig för att sova redan då så är jag piggare än jag normalt brukar vara. Jag somnade visserligen inte på en gång, utan låg och pratade med Lina om allt mellan himmel och jord ett bra tag, men se det var det värt. Jag känner att tröttheten redan vill komma och ta över mig igen, men lite smink på det här så! Ska kila iväg och jobba inom kort, så jag måste göra mig klar. En rask promenad är riktigt skönt på morgonen trots att jag verkligen inte kan se fram mot det, någonsin.

Johanna berättade för övrigt igår att vi kommer befinna oss i Grekland under Euruvision. Det kan bli roligt att se tävlingen från deras sida eftersom jag vet att de är otroligt tävlingsinriktade människor. Själv är schlager inte något för mig, men där nere är man ju bara tvungen att heja på Sverige extra mycket, eftersom vi är de enda svenskarna där. Vad vet man, det kanske ger mer lycka än vi annars skulle ha. Sedan innan har jag redan vetat att jag kommer vara där nere under fotbolls-VM, vilket absolut inte rör mig i ryggen egentligen. Vore jag hemma under det så skulle jag inte ägna en sekund åt att kolla på någon fotboll, men samma sak igen. Där kommer man förmodligen bli så illa tvungen att se på det, eftersom största delen av turisterna är engelsmän - d.v.s fotbollsgalna - och detsamma gäller för grekerna. Att England och Sverige dessutom spelar i samma grupp, ja, det gör att saken ser annorlunda ut. Det gäller bara att heja allt man kan så blir det nog bra sedan, om vi inte slås sönder av diverse engelsmän. Who knows.
Kom igen Sverige, kom igen!

Frukost, smink, kläder och en promenad senare så befinner jag mig på jobbet.

Hej!

Mina dagar går undan som bara den, trots allt.

Sådär. Nu har aktiviteterna för dagen tagit slut, de har förvisso varit få men ändå lika viktiga. Det jag har kvar att göra är att få i mig maten jag har lagat och sedan så bänkar jag mig framför tv-n så jag kan se Malmvägen. Jag kom på att det var onsdag och Malmvägen-dag redan på jobbet och genast gick det fort utav bara tusan att städa, en timmes skratt är det ingen som tackar nej till. Me like!

Imorgon ser jag fram mot att gå upp tidigt som bara den för att jobba först på ICA och sedan mitt vanliga städ. (Money, money, money..) Det tackar jag aldrig nej till.

Är det inte lätt att få dagar att gå så säg!

Jag har för övrigt 48 dagar kvar..

Det där med slöhet är något som sitter i nerverna.

Det är lite pinsamt det här, att jag är så extremt seg på morgonen. Det spelar egentligen ingen roll när jag kliver upp eftersom jag inte tar mig till jobbet förrän senast möjligast i vilket fall. Jag har visserligen hunnit med att uträtta lite grejer nu på morgonen, det är bara att torka golven kvar. Dammandet får vänta till kvällen, då kommer det vara riktigt rent här för en gångs skull. Ja, det går ju att hoppas i alla fall.

Mina kläder har anlänt och ligger och väntar på mig på Djupökioskens Jourlivs. Helst vill jag ta på mig jackan och springa och hämta dem nu, men det får vänta till fredag då lönen anländer. Just nu sitter jag och beställer lite fler kläder från HM, men jag spårar inte ur den här gången och beställer allt jag ser. Jag är väldigt nyfiken på hur min reaktion på kläderna jag beställt tills nu kommer vara, om de inte lever upp till mina förhoppningar kommer sommaren kännas ljusår bort. Men jag håller tummarna och jag tror nog att det kommer bli perfekt! Lite frustrerande är det att två av bikinis jag vill beställa inte kommer in förrän i slutet av april eller början av maj. Med andra ord skulle jag inte hinna få hem dem innan jag ger mig av. Detsamma gäller en jättesöt cardigan som verkligen skulle passa, den har en underbar grönfärg och jag äts upp av vill-ha begär. Måste ta mig till Sundsvall och försöka köpa in det allra sista innan jag far. Det är dags att göra en inköpslista inom kort så att jag inte glömmer något i sista sekund, det vore frustrerande!

Problematiken med att mixa och matcha allt som ska få plats i väskan.

Jag börjar bli sjuk. Halsen är helt torr och svider så fort jag gör något som får den att röra på sig, eller hur man nu ska förklara det. Jag vill inte bli förkyld och jag hoppas innerligt mycket att det bara är en engångsförteelse som kommer ha försvunnit imorgon. Det räcker med sjukdomar för i år, nu vill jag bara att solen ska komma.

Jag hittar så underbara outfits överallt hela tiden som jag bara måste beställa. Ska sätta mig ner och ta mitt förnuft till fånga här på morgonen för att se vad som verkligen kan passa och inte. Det är onödigt att släpa med sig kläder ner till Grekland bara för att inte använda dem, så det hoppar jag nog över.

With a little help from my friends.

Sådär ja. Ny morgon igen och jag har varit vaken sedan länge, jag är stolt som en tupp! Möttes av att Johanna skrivit så sött på MSN och man kanske kan säga att det gjorde min dag. Vet förvisso inte vad hon syftade på, men tänk att jag saknar henne och kommer fortsätta göra det tills vi ses igen! Så innihelvetesjävlar mycket för att lägga på lite svordomar. Inom kort ska jag bege mig för att hämta laddaren till telefonen eftersom den har lagt av helt och hållet på grund av batteribrist, hur dum får man vara att lämna laddaren någon annanstans?

Gårdagskvällen var lugn, som vanligt. Var på bio med Frida och såg Fun With Dick And Jane jag kan ärligt säga att jag sett bättre och att det hände vissa saker efter bion som var bra mycket roligare än själva filmen. Vissa höjdpunkter fanns det, men det måste det finnas, annars är den ju för sjutton inte ens värd att göra! Väl hemma tog jag tag i Sälen-resan och som det ser ut nu så kan vi åka. Jag ska bara höra med jobbet om det är okej att jag är ledig några dagar och jag håller verkligen tummarna. Måste hinna träffa alla innan jag åker iväg, annars kommer det bli jobbigt alltsammans.

Det är dags att ta sig samman och åka till laddaren.
Wish me luck, då det gäller ledigheten.

Johanna, jag saknar dig!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag vaknade egentligen jättetidigt imorse, av min väckare som ringde runt sjusnåret. Men sliten som jag var efter lördagen, trots nyktra utflykter, tog jag inte styrka till mig att kliva upp ur sängen utan låg kvar ända fram till klockan nio då jag äntligen klev upp. Nu är det det dags att göra sig färdig för arbete snart och bege sig upp till Nipan. Det ser ut att vara fint väder idag och det får mig alltid på bättre humör. Vintern har alltid med sig för mycket funderingar och problem, jag står fast vid att det är mörkret som gör det.

Lördagen var helt okej, men på grund av att det inte blev så mycket folk som tänkt, absolut inte så mycket folk så kändes det rätt tråkigt. Det blir inte alltid som man tänkt sig och helgen innan lön kan ofta ställa till med problem just för att människor inte har några pengar kvar. Jag är en sådan som inte skulle haft råd att gå ut i helgen om det blev så, mina pengar tar slut alldeles för fort varje månad. Innan ett hade i alla fall i stort sett hela personalstyrkan fått sluta, ena baren stängt igen och vi var tre stycken som jobbade hela kvällen ut. Det gjorde inte speciellt mycket och fastän sugen var ett faktum så gick tiden fort, efter jobbet begav vi oss sedan på efterfest där människor däckade av en efter en. Med tanke på att jag var spiknykter, förutom ett glas vin och en mycket snuskig grogg blandad av Frida bestående av Kosken och trocadera , så höll jag mig vaken väldigt länge. Vid halv fem upptäckte jag vid en rökpaus att det var storm ute, ja storm är nog det minsta man kan kalla det. Det gick helt enkelt inte att stå ute då snön for som spikar in i huden, skyltar såg ut att vara nära att blåsa iväg och portdörren höll sig öppen helt själv med hjälp av vinden. På grund av stormen gick vi inte hem förrän vid 6, då den lugnat ner sig en del och jag somnade nog inte förrän en stund efter 7. Igår var jag därför lagomt utmattad.
Nu måste jag öppna fönstret och vädra in lite härlig vårluft så att jag genast blir pigg på att gå och jobba.

Mörkertalet är för stord och matematik har aldrig riktigt varit min starka sida.

Det börjar märkas att tiden snart tar slut. Jag känner det inom mig och alla känslor börjar hoppa runt i magsäcken. Frågorna är många och svaren står inte upp till mina krav. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket att hinna med, pengarna måste räcka och jag det finns massor att slösa dem på. Någon Spara, som i Lyckoslanten-tidningarna från barndomen har jag aldrig varit. Jag liknar mer den ohälsosamma Slösa som äter godis tills hon blir knubbig och inte kommer ha ett sparkapital till hands när hon väl blivit vuxen och ska köpa hus, bil och allt det som ibland behövs.

Det är på väg att bli tid för mig att göra mig färdig för kvällen, jag börjar förvisso inte innan nio men det är bättre att vara färdig i tid än att behöva hålla på och stressa till sista sekund. Jag ser fortfarande fram mot att jobba och det är såna kvällar det verkligen är roligt. Att jag får stå ut med schlagerfestivalen på tv är en annan femma, men det är sånt man får ta. Det gäller att inte  vara så kräsen här i livet, som jag redan sagt.

Trevlig helg!

Love.

Allt blir till en röra inom mig, på grund av några toner som spelar känslorna ett spratt.

Så är helgen här igen, vädret har varit toppen hela dagen och allt är egentligen bara underbart.. Man ska inte vara så kräsen, kanske fick jag höra det för få gånger under min uppväxt. Kanske är jag på tok för kräsen för att egentligen överleva bland tristessen som vardagen brukar bjuda på. Kanske är allt tankar inom min som spelar spratt och får mig att fundera alldeles för mycket. Jag är en tänkare, så har det alltid varit och så kommer det förmodligen alltid att fortsätta. Det händer att det läggs ner alltför stor vikt på saker som egentligen behövs, speciellt nära mig. Spontanitet är något jag älskar och jag önskar att jag kunde ge den mer tid. Planering är inte min starka sida, alltid blir något fel. Men sådär riktigt spontan är det svårt att vara, jag har en förmåga att väga för- och nackdelar fram och tillbaka, det går fort men ändå så görs det. Ja, en tänkare kan inte släppa taget helt.. Oftast försöker jag följa det som jag alltid hört, gör det som först slår dig och håll dig till det som känns rätt. Ja, mammor kan nog ha rätt ibland, tyvärr verkar min mamma ha det mest jämt och det finns alltid något som jag måste vara beredd på att äta upp. För att inte vara så kräsen ser jag verkligen fram mot att jobba imorgon, passet på morgonen är jag inte så uppladdad för men kvällspasset kommer dock bli überroligt om jag får bestämma. Det är dags att leka barkvinna igen och tänk att jag trivs med det!

I never meant to cause you trouble.

Vardagarna äter sig långsamt in i huvudet, det är grått och tristess mest rakt igenom.

Sådär ja, nu har jag jobbat färdigt och lyckats fördriva en massa tid efteråt genom att sitta här och hänga as usual. Måste strax kila iväg och slänga in tvätt alldeles strax, vilket torsdagsnöje. Haha.
Ikväll är det mostly crap på tv, så det är inget jag direkt längtar efter. Ser nog färdigt på sista skivan av säsong tre förmodligen. Sex And The City är fan i mig den bästa serie som någonsin gjorts, haha, fy fan vad skönt det vore att kunna träffas sådär överallt, hela tiden, som de gör. Alltid hittar man något som inte är hundra procent, avundsjuka vill jag inte kalla det, tomhet möjligtvis.

Hips don't lie känns direkt som en äkta Putana-Cariolina låt, jag kan riktigt se oss där skakandes på dansgolvet med en ursus-redbull i ena handen och en cigg i den andra.
San Stef. kommer inte bli detsamma utan putana mou, men vad fan, förhoppningsvis blir det lika roligt med the ladies jag ska åka ner med. Självklart. Det ser lovande ut och jag längtar, längtar, längtar..
Ett inlägg utan det vore som nästan inte ett riktigt inlägg, speciellt inte eftersom det endast är 54 dagar kvar.

I will survive!

Det verkar ibland som att tid inte är något man har en möjlighet att slösa men jag har märkt att det är vad jag gör allra bäst.

Snart är säsong 3 avslutad, det går kvickt då jag väl satt igång. Imorse vaknade jag tidigt som tusan av solen som sken som bara den, klockan var nog inte mer än halv åtta och jag vägrade inse att det var lika bra att kliva upp. Till slut började väckaren ringa och jag gjorde mitt bästa för att ignorera den, mest för att hoppas att jag skulle kunna bli sömnig och åtminstone slumra ett tag till. Men nej då, det var bara att ta mitt förnuft till fånga efter ett tag och kliva upp. Så, nu har jag varit vaken eller ja, det räknas inte. Jag har varit uppe sedan kvart i nio men ändå inte fått i mig frukost än. Jag är en internetnarkoman, då jag väl satt mig gör jag inte mycket vettigt förutom att prata med människor och lyssna på musik, annars hänger jag bara omkring som överallt annars.

Jag ska i alla fall jobba i helgen, igår ringde de och jag blev överlycklig!
Dels för att jag behöver pengarna och dels för att jag tror att det kan bli en mäkta rolig kväll att stå i baren.
Det är alltid roligt att jobba då man verkligen ser fram mot det.

Ibland finns det inte mer att göra än att svälja sin stolthet och bli kastad i smutsen en sväng.

Ibland får man vänja sig med hur allt ser ut och ge ett fånigt leende åt allt.

Jag är så hungrig att det skriker i magen, så nu ska jag ta tag i att laga lite mat.
Har jobbat, trots att det kändes som rena rama pesten innan jag väl kom upp idag, men som vanligt så behöver man inte mer än komma dit så är det inte lika jobbigt längre.
Med tanke på att jag nu har 55 dagar kvar innan jag slipper jobba här hemma mer och får åka ner till sol, fest och människor jag ser fram mot att träffa känns det som att jag kan stå ut med jobbet ett tag till.
Väl där nere hoppas jag att jag får ett jobb, annars blir det underligt.
7dagariveckanjobb-säkertminsttolvtimmarsdagar känns lockande, haha.

Ikväll är det Malmvägen, I can't wait. Det är det bästa som sänts på länge!

Unbelievable - Craig David
(Jag vet att jag har sagt mig ogilla allt han gjort, men denna låt är überskön!)


Jag är en sådan som lyckas med det omöjliga och hatar mig själv efteråt.

Jag har suttit här ett tag nu, utan att ha något vettigt för mig egentligen. Funderar en del på hur i hela fanders jag ska ha råd med en ny mobil innan jag åker till Grekland, eftersom jag lyckades paja den jag har igår. Den var inte ny men tänk att den var enormt omtyckt, precis perfekt för mig och nya mobiler och jag går inte ihop. Det är dags att göra mig i ordning för jobb, mycket nöje. Oh ja!



Små saker kan vara det som betyder mest.

Jag har inte kommit i säng ännu, men snart så. Blev inget Desperate Housewives heller på grund av satans jävla hockeyn som gick på tv. Vad jag har gjort är dock att prata med två av mina änglar Johanna och Leigh. Jävlar anamma vad jag saknar dem! Hon hade en väldans rolig sak att berätta, det enda problemet blir kanske med resan för att komma ner och hälsa på. Jag håller tummarna baby, det gör jag! Han pratade på som vanligt och det är alltid lika roligt. Jag kan inte sluta längta och tänka på då jag är nere på ön igen och ska ut och härja med karln, Anna, Jennie och deras respektive. Det är guld värt.

Lite roar barnen och tänk att jag ändå kan vara så extremt uttråkad.

Det är ofattbart att man kan missa den.

Waiting for a star to fall.
Det är inte för inte minnen etsar sig fast i huvudet. De betyder något, alldeles för mycket ibland. Finns det något som bjuder på så mycket skratt, glädje och ren och skär lycka som de? Svaret är ja, jag vet. Det finns andra saker. Mina dåliga minnen har jag en förmåga att ignorera och glömma bort, det är inte förrän något händer så de är tvungna att komma fram som jag verkligen minns hur det egentligen var och vad som egentligen hände. Som då, en hel dag förstördes på grund av det. Av oro för hur det skulle kunna komma att se ut var jag beredd att släppa allt och bli ett riktigt misslyckande, sådär som jag lovar mig själv att aldrig bli. Men, med lite rådgivning så löser sig det mesta och då min oro inte visade sig vara helt så förjävlig som jag trott den skulle vara kändes allt bättre. Nu kan inget förstöra det som kommer bli av. Har donat lite mer bland bilder och diverse saker och nu spritter det rejält i kroppen i väntan på sommaren. Jag är som ett litet barn på julafton. Vardagen bjuder inte på något speciellt eller intressant, den är grå och trist som vanligt. Förutom det faktum att solen faktiskt lyser under dagtid, snön smälter och det rinner från taken. Det blir varmt och vinterns mörker känns allt längre bort. Genom att lyssna på det-är-sommar-och-vi-sitter-i-en-park-och-dricker-öl-låtar får tiden att gå ännu fortare, förutom det faktum att man faktiskt blir jävligt sugen på öl en vanlig vardag sisådär klockan tio då snön fortfarande ligger tjock. Såna låtar är något alldeles eget, de fungerar dock bara i Sverige. Jag kan inte tänka mig att det skulle funka någon annanstans alls. Just för att vardagen annars är så grå och tråkig så blir jag lätt trött, precis som nu och tanken på att slå mig ner i sängen tillsammans med några avsnitt av mitt trogna Sex And The City känns riktigt välkomnande, trots att klockan knappt är dags för min lillasyster att sova ens. Ett grönt äpple på det här så får vi se hur det blir.

Jag vaggar in minnen av verkligheten i rosa bomull och där blir allt perfekt!



Våren börjar komma och jag är fortfarande lika lat.

Det är dags att bege sig på jobbet inom kort. Jag är inte riktigt vettigt, jag har hållt mig vaken sedan 9 imorse och ännu inte tagit mig till jobbet förrän nu. Trots att det skulle betyda att jag varit färdig om ett tag, nu måste jag däremot jobba fram mot en fyra i eftermiddag. Det är förvisso inte speciellt sent, men halva dagen försvinner ändå.

Håller på att pillra lite med en resedagbok, det kan behövas i sommar. Frågan är bara hur aktivt den kommer användas, men vad fan. Det visar sig så småningom.

Det är überfint väder ute, varmt och skönt. Sol och smältande snö. Snart är våren här, jippi!

Det är dagar som den här jag känner att jag lever!


Vad som helst kan börja lysande och sluta i total katastrof.

Det är redan lördag eftermiddag, och att jag hann med så himla mycket på förmiddagen märks inte längre. Nu har jag sovit bort några timmar och känner mig helt mosig i kroppen, jag vet dessutom att Frida med Co. ska börja festa inom kort och jag skulle ha gjort det bra genom att vara i någorlunda tid för en gångs skull. Moster med barn har ännu inte kommit hem och jag sitter fortfarande här med hunden, men det kvittar egentligen för nu är de hemma så snart att jag faktiskt kan ge mig av om jag känner för det. Måste bara vakna till liv så ska jag nog vara på g.

Jag hatar garderobsproblemet, det där då den är överfull men man
har inget att ha på sig.
Herregud liksom, vad ligger problemet i egentligen?
Jag måste börja söka genom min snarast för att hitta något som åtminstone ser någorlunda okej ut för kvällen, haha. Önska mig lycka till för jag kan banne mig behöva det. Jag vill ha mina nya kläder nu!

Girl's just wanna have fun.

Det är lördag och svirarnerver kittlas onödigt mycket.

Äntligen lördag! Jag har redan hunnit med mycket, rökt, som att mata jycken, promenerat, varit på jobbet, pratat med Johanna i telefonen jättelänge, rökt igen, suttit här och snart ska jag gå och peta i mig lite frukost. (?) Bättre sent än aldrig antar jag. Måste försöka få tag på någon, så att kvällen styr upp sig helt och hållet, det är fruktansvärt irriterande då människor inte svarar i telefonen. Och jag vet att jag är värst själv, haha. Mycket väl medveten vill säga.

Det är dags att äta något innan magsäcken slukar mig inifrån.

Ella Johanna mou! I se putana ke kariola.
Haha, vilka minnen småsaker kan väcka.

Sömngrus och envisa åsnor, tänk så det kan bli.

Det är dags för en sån som mig att kila till sängs,
jag må erkänna att det känna mäkta löjligt.
Men skit i det då man har sovgrus i ögonen
och
då hela kroppen skriker efter några timmars sömn.
Ett besök i Helgum tär på krafterna.

Imorgon ska jag göra allt i min makt för att få Bjoern att stanna hemma,
wish me luck.
Han är envis som en åsna,
men jag är värst.

Det var allt för idag, god natt och adjö.

You'll think of me.

Är det tiden på året som skrämmer?

Nu kommer sentimentaliteten smygande på,
snart anfaller den nog som en stor jävla gepard som gömmer sig i mörkret.
Musik får allt att komma, på en och samma gång.
Jag lever för musiken, vissa stunder och mina minnen påverkas grovt mycket.
Detärinteförstagångendetkommerframmendetkanintesägasnogmångagånger.
That's about it.
Jag pratade lite med Liegh tidigare, det blir mer verkligt för var dag som går.
Snart står jag där nere, helt lost förmodligen, på flygplatsen
och söker bekanta ansikten i form av fröken Wallman med karl.
Jag och engelsmannen bestämde gemensamt att det blir snorfylla,
på en gång jag kommit ner,
något som redan är bestämt med girlsen jag ska spendera sommaren med.
Det kommer bli kanon! No doubt about it.

Maja, Lina, Johanna, Elin, Kim, Emelie, Emma, Leigh, Anna, Josefin, Björn.
Det är några av namnen på dem jag kan sakna så vanvettigt mycket!
Dock bara några och det finns många fler,
beroende på var jag befinner mig för stunden..

Jag lever i en bubbla av glas som spruckit och omöjligt kan bli hel igen.


När jag lärt mig att spå i kaffesump kommer livet bli så mycket enklare.

Mina planer för kvällen gick i stöpet.
Jag hade tänkt mig något glas vin, men jag orkade helg enkelt inte
och lika glad är jag för det men gladast är nog rödräven.
Imorgon vankas det arbete, jag känner mig inte ett dugg motiverad.
De första månaderna gick lördags-arbetet som en smäck,
nu så vill jag mest slippa det men vet att jag måste
så att det blir lite pengar i spargrisen någon gång.
Det verkar dessutom som att de sökt mig från restaurangen,
men jag är så omotiverad på att jobba även kväll
så imorgon blir det inget av.
Har jag inte helt fel så blir det dessutom kvällsjobb nästa helg,
trots att jag behöver pengarna så väljer jag en utekväll.
Sad but true.
Så imorgon hoppas jag på vin och så ska det bli.

Björn är på besök och det är det enda som tar emot med att jag inte svirat till det ikväll,
han är hemma ett fåtal gånger per år och jag har inte sett honom
sen jag vet inte när, ja så känns det i alla fall.
Löjlisen ska tydligen åka från stan till landsbygden och supa
sig snorfull och kolla på gammgubbar som slåss. My god.
Jag röstar för att han ska stanna och så ska det bli!
Hell yeah.

Nej, nu säger fingrarna minsann till att jag ska sluta skriva.

Tänk vad mycket enklare allt vore om man alltid kunde få som man ville!


Det är helt och helt självklart att synda.

Det är dags att gå ut med jycken och jag har äntligen slutat arbeta.
Jippi.

Nu ska jag åka till farmor en sväng.
Tjillevippen!

Jag är sugen på vin, det är helg och jag får synda!

Nu på morgonkvisten vill jag inte annat än att invadera sängen igen, men man får inte alltid som man vill.

God morgon världen!
Haha, det där påminde nästan kusligt mycket
om Jimmy Janssons gamla slagdänga.
(Det var väl så han hette, karln som såg extremt mesig ut?)
Jag är vaken i alla fall, ska strax kila på jobbet så jag
kommer iväg till farmor i eftermiddag.
Annars lär jag förmodligen få äta upp det, länge, länge.
Och ja, idag blev det te istället för kaffe.
Ingen yrsel här inte.
Nej, nu ska jag bara klä på mig och kila.

Haj påre!

Horny As A Dandy - Mousse T & Dandy Warhols

Den är ganska rolig ja.

You lucky bastard.

Dagen blev inte riktigt som förväntat, jag hade planerat så mycket
tänkt träffa en del och inte alls sysselsatt mig med vad jag gjort.
Smällarna av att dricka flera koppar kaffe på i stort sett tom mage
har fått mig att bestämma mig för att börja morgondagen med te istället.
Nu, efter lite mat och en hel del vila mår jag dock bättre.
Inte för att någon lär ha oroat sig, men ändå. Haha.
Jag skjuter upp mina planer till imorgon och känner mig grovt sugen på lite vin.

Jag hoppas på bättre sömn inatt så jag tar mig upp i ottan imorgon
för att rasta hund, äta frukost och slippa hänga fram datorn
hela morgonen istället för att gå och jobba.
Jag är en lat människa, det kan jag inte neka till.
Imorgon har jag bestämt mig för att hälsa på min farmor,
vilket var evigheter sedan. Något som påpekats ett antal gånger.
Det ska bli roligt att träffa henne igen, det är en speciell känsla
det där att träffa någon man tycker om men som man nästan aldrig ser.

Goodnight And Go - Imogen Heap
Har av någon oförklarlig anledning snurrat i mitt huvud ett tag nu.
Av fel människa kan detta lätt missuppfattas, så svaret är nej,
det beror inte på dig.
Den är helt enkelt genial och jag gillar den!
De verkar vara nästa stora grej..
Så, nu säger jag godnatt och går.

Jag är usel på att koka kaffe i perkulator eftersom det blir alldeles för starkt
och
att kräkas är inte min grej!

Tröttheten har gnuggat sig in i huvudet och vägrar släppa taget, ge mig koffein och nikotin.

Sådär, nu är jag vaken och uppe igen. Senare än tänkt, oh ja!
Jag har blivit en sjusovare, eller ja, det har jag nog alltid varit.
Hunden har gnällt och skällt i tid och otid hela natten så jag har inte
fått sova lika bra som jag egentligen har velat.
Börjar piggna till nu, vilket kan behövas om jag ska på jobbet snart.
Jag är för slö för att ta mig iväg så fort jag vaknat och hänger hellre
hemma ett par timmar, vad spelar det för roll om hundra år?
Funderar på vad man ska hitta på till helgen, jag är faktiskt ledig.
Bravo Johanna!
Men pengar har jag inget överflöd av, så man vet aldrig vad som händer..
Nej, nu ska jag börja göra mig färdig för jobb snart.

En kopp kaffe på det här så!


Vissa saker får jag nog aldrig reda på.

Vem bajsade egentligen på balkongen?




Det är en fråga som fortfarande kvarstår.
Jag är mycket nyfiken på svaret och vill ha det nuw!

Hur skönt kan det egentligen vara att torka sig på ett balkongräcke?
Vad fan liksom.

Ord finns det inte tillräckligt av när tankarna får mig att skratta och vilja försvinna från verkligheten för ett tag.

O.K, O.K I am crazy about you
O.K, O.K I can't live without you
O.K, O.K I admit that I love you
O.K I'll do anything for you

Det går inte att sluta längta efter sommaren.
Speciellt inte efter att Anna börjat hennes, Jennies och Mixalis nedräkning till avfärd.
Jag vet därför att jag bara har 62 dagar kvar tills jag anländer på den gröna ön. Oh me, oh my.
Så känns det och jag längtar som fan tills jag får se hennes kalufs på flygplatsen,
jag kommer nog kissa på mig av lycka. Då är man fan lycklig!

Innan jag åker måste jag få alla mina nya kläder,
I want them now!



Sedan får jag hoppas att de är lika fina i verkligheten, och framförallt på mig, som de är på bild!
(Linnet med 5 färger har jag tagit i vitt och byxorna i svart/vitt.)



Kom förresten på att jag kollade lite på Packat & Klart i reklamen förut.
Det var en tjej som besökte Athen på ett roligt sätt, genom att bo hemma hos någon hon aldrig träffat gratis, hon fick äta gratis och allt hon behövde göra var att diska.
Kan nog vara ett roligt sätt att resa och man träffar säkert någon man gillar hos en familj som är beredda att öppna dörrarna för en total främling!
Det kanske vore något.

Dessutom spelade de en massa musik som gjorde mig nostalgisk och genast for tankarna till min alldeles egna putana - Johanna. Det finns ingen som henne.

Skål!


Ettgottskrattförlängerlivet.

Malmvägen, jag är helt förälskad i serien.
Visst, den är lite tragisk eftersom de inte verkar ha det så lätt.
But hey, jag skrattar typ konstant då jag ser det, dom är så jävla sköna. Haha.

För övrigt har jag inte gjort mycket ikväll,
ätit, gått ut med Xally och pimplat kaffe.
Som en normal kväll i stort sett.

Lite musik på det här så!

Jag har fastnat i en förbannelse och jag saknar er så det är snuskigt!

Jag har pratat med Maja, mitt älskade troll från Lkpgs gator som gjorde så att jag överlevde skogen i Dalarna. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar henne och längtar efter att få träffas igen.
Om jag vore miljonär skulle jag ha köpt henne så att vi fortfarande kunde hänga i gäng, sådär som förut.
Hon är så jävla underbar - och vi har gått igenom så sjukt mycket tillsammans.
Känslan att inte ha ett troll i rummet bredvid var grymt hemsk efter studenten
och ännu värre, om det nu är möjligt, efter hemkomsten från sommarens fantasivärld.
Hinner vi inte ses innan jag drar igen (förlåt!), kommer jag bli tokig! 
Livet är inte som vanligt utan henne, det ska ni veta.
Hon är en människa som inte kan beskrivas utan måste upplevas.
Jag älskar dig snärtan!
 
( Slyn-Elin längtas det för övrigt väldans mycket efter!)
Har jag inte världens underbaraste vänner så säg.



(Vad är det för nät jag trasslat in mig i då jag alltid träffar underbara människor som jag inte kan stanna hos utan måste lämna dem med jämna mellanrum?)

Det skär i mitt hjärta av saknad efter er alla.
Det är den förbannade sanningen.

I slutändan klandrar jag mig själv och ingen annan.

Jag är på väg till jobbet - inom kort. Det känns såhär lagomt peppat, men jag är väl medveten om att till slut kommer jag stå där nöjd med ett förmodligen ganska löjligt leende. Jag behöver alla pengar jag kan få nu, har beställt kläder för mer än vad som var meningen från början. Det går inte att behärska sig så man väl kommit igång har jag märkt. Därför ser det ut som att jag får leva på luft och vatten nästan månad, för kläderna behöver jag grovt mycket.
När det gäller jobbet är det jag stör mig på egentligen min egen självdisciplin som är i stort sett obefintlig. Det här med flex-tid kan driva mig till vansinne eftersom jag får flexa mellan 9 och 20 över 1,
självklart sitter jag hemma tills jag slösat bort halv dagen och måste jobba eftermiddag.
Woho, är jag inte bäst så säg!

Sitter hos min moster, de har åkt till Umeå och jag ska tillbringa
resten av veckan här uppe med att vara hund/kattvakt.
Det finns många fördelar med det, bland annat att jag har snuskigt nära till jobbet
och dit ska jag banne mig springa nu!

Rock Ya Body - MVP
Jag behöver inte ens säga något eftersom ord inte i närhet kan beskriva allt som minnen kan.
I fucking miss you girl!

Det slutar inte alltid som man tror.

Gårdagen gick lättare än väntat.
Det var lugnt, med tanke på att deltagarna i skidskytte SM:et
inte är några partyprissar utan äter kvällsfika och går och lägger sig i någorlunda tid.
Det vill säga helst innan tio, skulle jag tro.
Jag hade dock inte något att göra med dem utan tog hand om andra gäster,
man ska aldrig säga för mycket men jag hade aldrig ätit om jag hade varit så.

Jag fick min utekväll igår.
Egentligen fick jag allt,
jag tjänade några slantar till utlandet.
Det var inte många men bättre än inget, I guess.
Jag fick mitt vin, som smakade gott och gjorde mig fnittrig.
Jag fick min kväll bland folk,
okej det blev bara en timme men inte klagar jag för det.
Det kan alltså sammanfattas med att gårdagen blev mer lyckad än jag väntat mig,
vilket alltid är trevligt!


Idag har jag tillbringat dagen med att se på Sex And The City.
Jag har aldrig riktigt kommit för mig och haft tid att spendera tid med boxen tidigare,
men i den här takten har jag sett färdigt den inom någon dag.

Hur kommer det sig att fastän man tror att man har släppt taget helt
så visar det sig alltid att man har fel?
Är det omöjligt att känna sig själv utan-och-innantill?

Det dum di dummades igår, jag tänkte på dig bortskämda 08:a. Haha.
Snart börjar det här låta som riktiga kärleksförklaringar,
my god. That's not the case.
Vi behöver en helnatt på krogen babe, tillsammans. Kan det bli roligare än så?

Jag behöver mat och mer tv, nu.
Ciao!

När hoppet tar slut och verkligheten biter sig fast i min hand.

Lördagar är en pina!
Jag hatar att behöva kliva upp tidigt i jävla ottan för att gå och städa en lördagmorgon,
det är så inte värt egentligen. Men vad fan gör man inte för pengar kan jag undra?
Nu är jag sjukt sugen på att gå ut ikväll, för det första kommer My hem och ville svina,
sedan så är jag sugen på min flaska med vin som ligger i kylen.
Men eftersom jag jobbar så kan jag varken träffa Möken eller dricka mig fnittrig!
Vi får se hur trött jag är inatt helt enkelt, man vet aldrig när jag slutar.
Det är alltid värt att ta igen sig om klockan är innan halv 4,
om det lyckas vill säga..



Fan, jag skriver det nästan varenda jävla gång här,
men fan i mig JOHANNA, jag saknar dig så in i röven mycket.
Sluta upp med dumheter om att vela inför att hälsa på, vi kan sparka deras rövar när som helst.
Ella kokla. Jag vill träffas och härja med dig snarast helst!
Sjunga lite, dansa lite, dricka mycket och bara vara.
It's you and me baby.

Förresten så minns jag mer och mer sjuka grejer för varje dag som jag glömt.
Jag skrattar alltid lika mycket,
du borde vara här nuw!



Lite sömn innan jag ska upp och jobba igen vore inte fel.
Haj på dig.
Shark's on you.
Det var lite roligt,
internt.

(Och hur i helvete orkar någon lyssna på Laffy Taffy egentligen?
Att den ens får spelas på
MTV är ett stort mysterium.)
MY GOD!

Lite barnsligt löjligt, så att jag faktiskt skäms.

Nu sitter jag på äkta Putanavis och diggar till en barnsligt löjlig låt. Jag har hållit mig undan ska du veta, det har jag. Men nu har den visst hunnit ikapp, jag skyller på allt bra du sa om den. Haha.
Dum di dum di dum didi.
Det är ju så att man skäms!

Nu är det helg. Jag kommer dock inte känna mycket av den eftersom jag jobbar både tidigt i ottan imorgon och sedan kväll/natt. But hey, jag behöver pengarna så det är det värt!
Att det är helg innebär dock att jag får synda,
ikväll ska jag äta gott och även försöka få i mig något att dricka.
Lite gotta ska nog slinka ner till och mer, det var fan veckor sedan sist.
(Med undantag för igår då.) Haha.
Typiskt mig.

Måste slita mig in i duschen inom kort. Tråkigt så det skriker om det.
Funderar på om jag ska ta mitt pick och pack upp till Annica inatt
så jag slipper komma för sent till jobbet. Det vore illa!

Dags att dum di dumma vidare.

Trevlig helg!

Det kan vara jobbigt såhär när tankar vägrar släppa taget.

Snart är det helg igen. Jag ska jobba, det blir lugnt än en gång med andra ord.
Det känns skönt faktiskt, det här att slippa gå ut på krogen och träffa samma människor varje lördag.
Vinet får jag nog i mig ändå, med Fridas hjälp, beroende på hur sent det blir efter jobbet.
Nu är jag mest trött, jag börjar tro att jag lider av kronisk trötthet.
Imorgon ska jag ta mig till jobbet tidigt, jag har lovat att rasta Xally efteråt och är så illa tvungen.
Nästa vecka ska vi till och med umgås, jag och hunden, i tre dagar. Ja, det ska bli roligt!

Nu ska jag röka. Dags att hitta någon att ringa.
 Sedan ska jag nog ta och städa lite, tv-n bjuder inte på något bra och jag tycker det är äckligt här.
Adios amigo.



Det är svårt att släppa tanken helt och hållet -
du har funnits här hela dagen lång, till och från.


My Name Is Earl verkar för övrigt bli en ny favorit.
Skratt förlänger livet.
Inget slår dock Malmvägen, jag älskar denna serie så grovt mycket!

Låt inte verkligheten låsa dig fast, stanna i fantasin och du bestämmer vad som händer.

Jag är onaturligt trött idag. Det kan ha något att göra med att jag jobbar mornar två dagar i rad och varit uppe innan tuppen. Idag är jag dock fri och har märkt att det kanske inte bara är bra, nu kommer jag nog inte upp på jobbet förrän sent. Fast vad gör det egentligen?

Natten har varit underlig. Jag har sovit tungt, så som jag gör i snitt fem gånger per år.
Jag har drömt massor, allt har med det jag lämnat bakom mig och vad jag har framför mig att göra.
Det var jag, Anna och Jennie, precis som det kommer vara i sommar. Men fler var där och egentligen bör jag inte ens försöka mig att på förklara. Drömmar förstår ingen.
Jag minns att det dessutom var en till grupp svenska, dock blandad med greker i ett ganska litet hus.
Allt var underligt. Jag skulle tro att drömmen grundar sig i min osäkerhet och mina tvivel inför sommaren,
hur kommer man egentligen att reagera? Jag är nyfiken och kan knappt vänta tills jag får upptäcka.
En sak som inte stämde var att jag sprang in i någon som för övrigt led att grava pms-besvär.
(Jag behöver inte säga mer, de som vet ska veta och de som inte vet - det kvittar!)
Denna någon såg inte ut som vanligt, snarare som en dålig kopia av en annan människa,
fast med mer sol i skinnet. Vi sprang in i varandra på en toalett, jag ramlade och fick ingen hjälp upp.
Hade jag varit en drömtydare vet jag precis vilket sätt jag tolkat all strunt på.
Vad som senare förvånade mig gravt var att denne pms-lidande människa blev extremt glad och sa något i stil med att det var underbart och att sommaren skulle bli perfekt.
Jag hoppas på det sista, men resten kan jag lika gärna strunta i.
Vad ska man säga, vissa människor är jag inte säker på om jag vill springa in i,
risken är stor att det inte kommer bli som man kanske vill.

Nu måste jag äta frukost, sluta skriva om obetydliga drömmar och snart gå på jobbet.


Putana mou, by the way. Men hans humör och din slynighet är risken stor att ungarna blir helt instabila, men se bara på honom. Han är knappast en exemplarisk prästson själv. Juli/augusti låter helt perfekt babe, vi får hålla tummarna för att jag är kvar bara & att jag vågat möta mina demoner och att du får göra detsamma då.. Haha. Fan vad illa det låter, men se det är det inte egentligen!
Jag har förresten tänkt på en sak, hur fan ska jag gå på Ceasar's utan dig? Vi hörde ihop där,
som Bill och Bull, Nalle Puh och Nasse, B1 och B2.
Inget kommer vara sig likt..

War Child - The Cranberries