Aldrig blir man riktig nöjd, det är så verkligheten ser ut.
Det börjar komma ikapp mig, från alla håll och kanter..
Den sista tiden har det inte blivit mycket uppdaterande. Det känns lite som att tiden inte räcker till och ändå så tycker jag aldrig att det blir något vettigt gjort. Igår slapp jag arbeta under morgontimmarna och spenderade istället tiden med Hugo eftersom jag var barnvakt för en gångs skull. Det är såna dagar man blir sugen på att skaffa egna barn, då de är glada hela tiden. Då man får dansa, skratta, leka, prata och bara vara. Han är så söt att det gör ont. Resten av dagen gick till jobb, jobb och jobb. Först mitt vanliga städ på Skatteverket och en timme efter jag slutat där var det bara att börja uppe på Hallstaberget med servering. Trött blev jag ändå inte förrän imorse, då jag än en gång skulle börja tidigt som satan. Självklart försov jag mig och blev en halvtimme sen, vilket egentligen inte gjorde något eftersom jag var färdig i tid i vilket fall. Morgonen var väl inte sådär toppen direkt och det har påverkat hela min dag. Mötte upp mamma efter jobbet, hämtade ut några kläder jag beställt och tog en latte. Passade också på att hämta lite grejer som jag behöver till packningen imorgon.
Ja, imorgon bär det ivär. Det ska bli väldans trevligt att träffa alla igen, så är det bara. När man ser fram mot något som mest så brukar det oftast försämras rejält, därför är mina förhoppningar inte så stora. Man vet aldrig vad som händer på ett fjäll, speciellt efter dessa omständigheter. Jag kan inte annat än att sucka och känna mig less på att vara i mitten. Men, det är väl så det är ibland..
För övrigt så är det mest tomt för tillfället. Kan inte sätta fingret på vad det beror på och jag hoppas att det försvinner inom kort. Jag kan ha trampat mig fast i träsket igen, vilket inte är svårt att förstå. Det är så det blir då det inte går att släppa något helt och hållet. Grekland känns så nära, men ändå så långt bort. Ibland kan jag oroa mig för att jag förväntar mig för mycket och därför kommer bli besviken. Jag har bestämt mig för att ta var dag som den kommer, men ändå kan jag inte sluta att hoppas att jag på något sätt kan spendera hela sommaren där och ändå vara med på bröllopet i sommar. Tanken på att missa det känns bedrövlig, men som min ena moster sa, ibland måste man vara lite egoistisk. Frågan är vad som känns bäst.
Ikväll ska jag tillbringa tiden med att bränna skivor, tvätta och packa. Jag måste dessutom lägga mig i tid så jag inte försover mig imorgon igen, det vore dumt eftersom det är jag som påverkar när vi ska åka.
Jag lever fortfarande i Sades värld, det är där jag trivs just nu.
Allt är kaos!
Den sista tiden har det inte blivit mycket uppdaterande. Det känns lite som att tiden inte räcker till och ändå så tycker jag aldrig att det blir något vettigt gjort. Igår slapp jag arbeta under morgontimmarna och spenderade istället tiden med Hugo eftersom jag var barnvakt för en gångs skull. Det är såna dagar man blir sugen på att skaffa egna barn, då de är glada hela tiden. Då man får dansa, skratta, leka, prata och bara vara. Han är så söt att det gör ont. Resten av dagen gick till jobb, jobb och jobb. Först mitt vanliga städ på Skatteverket och en timme efter jag slutat där var det bara att börja uppe på Hallstaberget med servering. Trött blev jag ändå inte förrän imorse, då jag än en gång skulle börja tidigt som satan. Självklart försov jag mig och blev en halvtimme sen, vilket egentligen inte gjorde något eftersom jag var färdig i tid i vilket fall. Morgonen var väl inte sådär toppen direkt och det har påverkat hela min dag. Mötte upp mamma efter jobbet, hämtade ut några kläder jag beställt och tog en latte. Passade också på att hämta lite grejer som jag behöver till packningen imorgon.
Ja, imorgon bär det ivär. Det ska bli väldans trevligt att träffa alla igen, så är det bara. När man ser fram mot något som mest så brukar det oftast försämras rejält, därför är mina förhoppningar inte så stora. Man vet aldrig vad som händer på ett fjäll, speciellt efter dessa omständigheter. Jag kan inte annat än att sucka och känna mig less på att vara i mitten. Men, det är väl så det är ibland..
För övrigt så är det mest tomt för tillfället. Kan inte sätta fingret på vad det beror på och jag hoppas att det försvinner inom kort. Jag kan ha trampat mig fast i träsket igen, vilket inte är svårt att förstå. Det är så det blir då det inte går att släppa något helt och hållet. Grekland känns så nära, men ändå så långt bort. Ibland kan jag oroa mig för att jag förväntar mig för mycket och därför kommer bli besviken. Jag har bestämt mig för att ta var dag som den kommer, men ändå kan jag inte sluta att hoppas att jag på något sätt kan spendera hela sommaren där och ändå vara med på bröllopet i sommar. Tanken på att missa det känns bedrövlig, men som min ena moster sa, ibland måste man vara lite egoistisk. Frågan är vad som känns bäst.
Ikväll ska jag tillbringa tiden med att bränna skivor, tvätta och packa. Jag måste dessutom lägga mig i tid så jag inte försover mig imorgon igen, det vore dumt eftersom det är jag som påverkar när vi ska åka.
Jag lever fortfarande i Sades värld, det är där jag trivs just nu.
Allt är kaos!
Kommentarer
Trackback