Fröken Lundgren,

31:a december 2007.
Idag har jag en del att uträtta,
den förbannades sömnen har därför inte varit på topp.
How i love waking up every ten seconds thinking:
Is it morning yet?
Kände mig som ett litet barn på julafton ungefär,
trots att jag har huvudvärk och dålig andedräkt.
Det har nog inte dom, allt som oftast.
Jag kan informera om att paketet som var så himla roligt,
eftersom det såg ut som att det vore mjölk jag pimplade
inte innehöll mjölk. Ack och ve.
Det innehöll vin, as we all know.
Men det kändes inte igår, det får jag tillbaka idag.
Kaboom. (Lägg  gärna märke till ljudeffekten, det är något jag blivit bra på under året.)
Snart kommer Linda med min obligatoriska maskerad utstyrsel.
Bör nog plocka ihop en del först, mitt så rena hus ut som Beirut idag.
Jag antar att det var messy där förr, om inte fortfarande.
Bruden med koll ska egentligen hålla käften.
Malligt.

Farmor på telefon tidigare.
Försökte förklara att jag fått bidrag till NY-resan
som nu ska bli av på riktigt.
Hon förstod sig inte riktigt på det hela kan jag gissa.
Kissa-på-sig-roligt ungefär.

"Men Lina, vad ska du dit och göra?
Herreminje, i Amerika bor det ju bara gangsters."

Gangsters? Ja, vill man kalla befolkningen för det så.
Och herreminje är den nya grejen för mig just nu.

Alla mina planer bara far åt fanders.
Fan, jag skulle ju städa. Sure thing.
Drog fram dammsugarn och började.
Efter ett tag med musik i öronen tyckte jag den
sög jävligt dåligt och var nästan lite oroväckande tyst.
Jäveln hade ju såklart dött.
Nu svär jag såhär osexigt mycket också, men jag är fruktansvärt less.
Jag kom då på att julafton innebar makaroner på golvet,
vilket innebar att vi sög upp dom. Men inget i slangen där inte.
Nej, han dog bara. Och jag skulle vilja veta varför.
För nu ser hallen fortfarande ut som ett grustag
vilket stör mig, att dammsuga grus är bland det bästa som finns.
Knaster, knaster. Im a sick person i know.

Nu inväntar jag på att Eleni ska ringa från andra sidan antlanten.
Det vore roligt. Då har jag någon att prata med eftersom alla
andra jag känner är ute och svirar för tillfället.
Bastards!

Äntligen känner jag mig bättre.
Tror du inte på fan att lillasyster ringer från Granvåg
och vill komma hem, för nu har hon åkt på skiten.
Skrattar bäst som skrattar sist, eller?
Stackars henne, på riktigt. Såhär nära inpå har jag medkänsla.

Jag ska sluta jobba på att skaffa liggsår och försöka
få någon ordning i huset istället.
Det är inte stökigt, det är bara jag som
gör allt för att komma ett steg närmre vuxenvärlden.
Dags att dammsuga, nu kör vi!

PS. är jag trött eller? Näe, bra Carro. Vänd på dygnet du bara.

High five!

Jag måste få vara sjukt tragisk när jag är sjuk.
Det hör liksom till.
Och vet ni vad? I don't really give a fuck. Är jag tragisk så är jag.
Det är fränt!
I vilket fall känns det bra att någon tänker på mig eller till och med två på samma dag.
Jag blir riktigt nöjd här hemma i mitt svettnäste.
Gotta mig i att vara omtyckt en dag om året åtminstone, det ska jag göra.
Dags att ringa och kolla hur det går med fyllan snart.

"Anyway, jag har varit ute och knatat runt på stränderna och letat efter en engelsman jag har träffat och på vägen tillbaka gick jag förbi en bar där dom spelade mai-a-HIIIIIIIIIIIII!

Då tänkte jag på dig "

MER MAIIIII-a-HIIIII åt folket fan!

"Haha, nu kom "karatefylla" ur högtalarna och jag tänker på dig på en endaste gång. Roligt roligt!
Hur står det till med fröken karate idag?"
- Fröken Wallinder

Ja, tack för den. Tack, tack. Ska jag ta det som en komplimang eller?

JAG VILL OCKSÅ VARA I ÅRE OCH SVIRA!

Inköpen är färdiga. Aldrig mer ska jag åka på stan med feber.
Äckligare har jag nog varken känt mig eller sett ut förut.
Nu fryser jag sönder. Det är dags att lägga sig i sängen,
kolla på film och äta lite mer blåbärssoppa tror jag.
Nu måste jag bara fixa maskeraddräkten och sedan är jag fit for fight när det gäller nyår.

På med flanellpyjamsen bara!

Mamma var och köpte 4 filmer innan hon for så att jag skulle ha något att göra, bless her.
Synd bara att jag såg nu att två av dem var skräckfilmer som jag aldrig vågar se ensam
och de två andra visar att vi är på olika stadier i livet. Kan man säga så?
Olika smak då det kommer till film har vi åtminstone.
Men, det är tanken som räknas och jag får skylla mig själv som inte gav bättre direktiv.
Nu ska jag värma mig i badet och sedan ska jag äta min blåbärssoppa
vilket är allt jag orkar ta fram när det är såhär synd om mig.
Sedan ska jag faktiskt kolla på filmerna, eftersom jag får lite dåligt samvete annars.
Hon är ju så snäll mor min! Hon är faktiskt bäst - ingen protest. Som det sas i varje match i kvartersfotbollen.

Men, ska vi ligga eller?

Praise the lord!
(om jag nu vore kristen.)

Det är sant. Fler än bara jag känner som jag känner.
Att hon gjorde det stod i och för sig redan klart för mig.
Vi har ju haft en del snack angående det hela.
Och även mycket annat. Efter så många år har man mycket att snacka om.
Förutom då jag är sjuk och feberyrar.
Och det bästa av allt, vi har hört samma saker. Flera gånger. I olika omgångar.
Have fun in Åre och röva omkring för mig med.

"Sollefteå är fortfarande världens bästa stad att bo i om man vill veta
saker om sig själv som man själv inte riktigt visste om! You got to love it."

Så skrev hon. And im loving it. För är det inte sant så säg?

Hej och välkomna till förkylningsakuten.
How i just love being sick.
Eller, hur var det nu? Har fan legat i 2 dagar nu.
Och därmed tröttnat, sedan länge.
Mamman har varit hemma och sedan farit igen.
Jag är nu själv och det är så synd om mig..
Det är alltid synd om mig när jag har feber!
Men hon var snäll och shoppade allt jag behöver
och lite mer därtill. Hoppas jag åtminstone.

God fortsättning bör jag väl även säga.
Det hör som till. Och ja, jag menar det.

Ser att mitt nyårslöfte från början av 2007
knappast blivit som det skulle.
När skulle jag egentligen ha valt själv att bli vuxen?
Tydligen så hade jag en svag period där då jag valt att vilja det.
Men det blev ju inte så, inte alls.
Jag trivs som det är nu. Nästan jämt.
Saknar säsongandet vansinnigt mycket!
Sollefteå är skönt. I några veckor eller någon månad.
Längre än så och jag hoppar på väggar.
Hoppar, klättrar skitsamma. Det gör jag åtminstone.
Men hur var det nu du sa?
Att det behövs såna som vi någonstans för att folk ska ha något att syssla med.
Det kan nog stämma. Om man ser på hur mycket snacket redan gått.

Mer musik och ipren, sedan är hela jag frisk.
Men händerna mår bra åtminstone!