One step closer.

Äntligen känner jag mig bättre.
Tror du inte på fan att lillasyster ringer från Granvåg
och vill komma hem, för nu har hon åkt på skiten.
Skrattar bäst som skrattar sist, eller?
Stackars henne, på riktigt. Såhär nära inpå har jag medkänsla.

Jag ska sluta jobba på att skaffa liggsår och försöka
få någon ordning i huset istället.
Det är inte stökigt, det är bara jag som
gör allt för att komma ett steg närmre vuxenvärlden.
Dags att dammsuga, nu kör vi!

PS. är jag trött eller? Näe, bra Carro. Vänd på dygnet du bara.

High five!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback