Jag är inte så knäpp jämt.

Jag låter schizofrenisk har jag märkt. Tur att ni vet vem jag är, de som behöver åtminstone.
Då vet ni att jag inte är det.

Julia, Sara, Therese, Frida och ni andra. Kom och hälsa på!

Jag måste även tacka MY för att hon var så snäll och lät mig komma och bo där.
Tack, tack, tack. Du får komma hit och göra ingenting när du än känner för det.
Var rädd om dig.

Mycket faller på plats, eftersom.

Nu ska jag gå ner till GulligullSofia och lämna tillbaka datorn för idag.
Kanske ska jag sova en sväng innan jobbet?
Eller bara hänga och gänga.
Det visar sig.
Imorgon ska jag flörta och kanske hinna lägga ut lite bilder.
De kan behövas.

Jag vet var jag har dig nu, och jag är inte glad.
Inte alls.

Kom på nu, medan jag skriver att jag har kläder i maskinen.
Till ikväll. Jag är sämst.
Hem och hänga.

Det rinner tydligen skit ur din käft som andra
utsöndrar saliv. Häftigt.

Jag tycker om dig. Det. Allt. Mycket. Många.

Love always my hunbuns!

(Elin ringde. Nyss. Nyvaken. Hon är bäst.
Ikväll ska vi bli fulla,vilket jag glömde att påminna om.
Det är måndagsklubb. Woho.)

Slyn-Elin och jag.

Jag kan inte bli trött på Snow (Hey Oh), det verkar vara omöjligt.
Nu sitter jag här med högsta volym och vill iväg,
igen. Långt bort.
Roadtrip med diverse sköna människor och framförallt bra musik slår allt!
Vägen till Åre var grym. (Förmodligen inte för chauffören Maria, men hon klagade inte.)
Vi söp, sjöng, rökte, drack och kissade. Sådär som man ska.
Resans kanske roligaste kort knäpptes även,
jag är dock osäker på om det är lämpligt att lägga ut eller inte.
Nu måste jag prata med Elin, vi kanske hinner dra till Sälen snart.
Innan det blir för sent. Jag är peppad igen.
Sprallig har jag varit hela dagen, nu är jag sådär jävla grispepp
som jag bara kan bli då jag ska göra något med Slynan och
som slutar i att vi är fulla och hänger i gäng med bland annat Cheeze.
Henne saknar jag massor. Mer än någonsin.

Vi ska lyssna på de grymma skivorna och bli fulla,
det har jag nu bestämt. Så fort jag slutar ikväll.
Jag får drömma om roadtrips och att träffa trollet,
hon kanske kommer i helgen för övrigt. Då jävlar!

Renee Renee - Paper Doll
Melody Club - Cats In The Dark
Red Hot Chili Peppers - Snow (Hey Oh)
Spiderbait - Black Betty
Rise Against - Paper Wings

Några få, men ack så bra roadtriplåtar.

Det är musiken som gör allt värt.

Det känns som igår.

Jag minns det som det vore igår.
Vi var så nere, i varandra, i allt.
Precis som jag trott varade det inte för evigt,
men det var roligt så länge vi var.

"I thought I'd seen it all, 'Cause it's been a long, long time
But then we'll trip and fall, Wondering if I'm blind

There's been times, I'm so confused
All my roads, They lead to you
I just can't turn, And walk away

It's hard to say, What it is I see in you
Wonder if I'll always, Be with you
But words can't say, And I can't do
Enough to prove, It's all for you "

Nu är jag inte sådär tuggummituggat fast,
aldrig igen.

På mycket länge.

Men jag minns allt från igår,
från förr. Allt var så mycket enklare då,
kan man tycka nu.


Satansjävlar är rätt ord.

Jag har glömt bort att säga det,
men alla måste bli lika ledsna som jag.

Härmed har jag fått pris som årets klantigaste.
Det är dumt att vara snäll, ibland åtminstone.
Jag skulle poppa popcorn och vara vänlig till
diverse varelser i mitt hus en kväll,
inför vår filmkväll.
Hade helt oigenomtänkt på mig den nya Nikejackan
och plötsligt har jag smält sönder ett hål
mot den varma kastrullen.
SATAN!

Det gjorde ont inuti.

Insikt, utsikt. Same shit.

Jag har kommit till insikt.
Kan man säga så utan att jag låter alltför jävla
uppe i luften och försöker?
I vilket fall.
Jag har verkligen försökt förstå hur det ligger till,
och det känns som jag har lyckats.
Allt det jag aldrig ville skulle ske, har självklart skett.
Här sitter jag nu. Nertryckt någonstans där jag egentligen inte alls vill vara.
Bara för att jag är svag, alldeles för svag.

Jag kom dessutom på igår att jag saknar att känna mig saknad.
Hur konstigt det än låter.
Jag saknar känslan av att vara behövd,
eller att åtminstone behövas. Då och då.
Nu går jag mest bara omkring här,
glider och slösar tid.
När allt jag vill få gjort fortfarande hänger i luften,
ogjort. För att jag har tappat lusten och energin.
Men aldrig gnistan.
Du skulle aldrig få det bästa av mig,
aldrig.

I Bruksvallarna/Funäs är allt sig likt.
Vi bor tillsammans. Vi äter tillsammans. Vi sover tillsammans.
Nej, där gick nog gränsen.
Det mesta görs tillsammans. Framförallt fyllorna.
Huset har nu utökats med ännu en människa.
Vi är härmed 7 personer i vår lilla villa.
Som det ser ut blir vi 9 inom kort.
Intressant.
Det måste uppdateras med bilder och dylikt.
Jag ordnar det imorgon.

Eftersom jag äntligen fått ta över baren helt och hållet
slipper jag härmed frukosten. Tills vidare åtminstone.
Jag är sjukt nöjd!
Halleluja för alla dessa sköna sovmornar.
Stockholm har sportlov och det blir diverse tillställningar,
jag jobbar hela veckan och lite mer.
Det behövs. Greklandsbiljetten blir dyrare för var dag,
och eftersom jag brände mina tillgångar i Åre måste jag nu
vänta till nästa löning.

Jag saknar mina kära och nära.
De som verkligen förtjänar det, vill säga.

8000 på 6 dagar, det svider en del.

Jag har hittat tillbaka.

Jag är mätt.

Det är jobbigt att jobba med mat. Självdisciplin Fröken Lundgren.
Sedan har jag gjort illa ryggen, lyckat!
Jag låter som ett jävla gnällbälte hela jag.
Nu har jag åtminstone fått skönt liniment och det känns som någon blåser
blåslampa på det onda. Skönt.

Men jag trivs! Med allt. Massvis.
Jag har till och med börjat skönsjunga för mina arbetskamrater igen.
They love it!


Det är över så fort ibland.

Allting har sitt slut.
Idag mår jag som en jävla idiot.
Det blev lite väl mycket igår,
det kändes inte då. Men tro mig, idag känns det.
Kanske är sprit grejen för mig just nu?
Jag betedde mig bättre än någonsin.
Det är jag stolt över.
Något som gör det hela lite sämre är
att det är så jävla lättdrucket.
Innan klockan ens slagit nio hade jag sugit i mig
en halv 7a gin. Det gick fort!

Idag är halsen ond igen.
Jag har bråttom och känner mig stressad.
Kommer sova bort dagen,
det är bra med tanke på att jag ska resa.
Rätt långt.

Tack för den är gången ungefär Åre,
nu drar jag tillbaka till Funäs.
Där jag kanske hör hemma just nu?

Här trivs jag.

Jag börjar bli full igen.
Nu trivs jag.

Gin IS the shit, foer faen!

Ikväll satsar jag på karatefylla.
Det här ska bli roligt.

Tack kära ni.

Det är så mycket, hur kan det vara så mycket?

Jag grät igår.

Jag vet inte var det kom ifrån, men jag tänker skylla på
fyllesentimentalitet. Åtminstone såhär nu.
Men jag vet, jag vet inte var allt bara kommer ifrån.
Idioti. Så känns det.

Idag ska vi ta våra feta rövar upp ur sängarna
och gå och leta något i klädesväg. Kanske.
Om vi har tur. Typ.
(Nu skrev jag det igen, det där äckliga typ-ordet,
ge mig ett svenskapiller eller sätt mig i skolan igen,
jag skäms!)
+ Att vi har ungefär 75 miljoner andra saker att uträtta,
som att langa till minderåriga och gå ut och hångla upp
arbetande människor i denna lilla by. Eller något.
Man kan ju låtsas ungefär. Jag gillar att låtsas.

Jag är grymt avundsjuk på Annie och Anna.
Fy fan vad roligt det är att ni drog iväg till Bali,
att ni verkligen kom iväg.
Jag blir lite stolt, observera lite, och sedan blir
jag mycket avundsjuk. Jag vill också slippa
den grå trista vintern, faktiskt.
Keep it real, mina kära!

I övrigt börjar jag bli sjuk.
Jag har två stora fotbollar där mina halsmandlar ska sitta,
det gör ont.
(Jag har för övrigt opererat bort mina halsmandlar,
så de sitter fel de där bollarna. För där de är ska det inte vara något,
inget alls. Överhuvudtaget!)
Sluta ömka, ynkliga kvinna.

Avslutningsvis, något som jag nämner för sällan,
Jag älskar mina vänner sjukt mycket,
ni är de bästa jag har!

I LOVE YOU LIKE A FAT KID LOVES COOKIES.

Jag ska leva i den.

Glömde en oviktig men ack ändå så viktig grej.

Jag har kanske köpt världens snyggaste/skönaste
Nike-jacka.
Nu låter jag som världens modebloggarbrud,
icke det.

Den är bara värd att nämnas.
Likaså.
Johnny Cash - Hurt

Jag kan aldrig leva utan musik. Aldrig.

Små saker kan hjälpa så långt.

Efter en macka från Subway,
en puss från My,
skön musik från Navid Modiri och Gudarna
och tanken på att det är fredag
så är jag helt och hållet återställd.

Från allt som har med vad som helst att göra.
Kanske ska jag lägga mig och sova en sväng
i kanske världens kallaste lägenhet?
Bara för att få tiden att gå ännu fortare.

Sounds like a great plan.

Mission almost completed.

NU.

Ska jag gå och leta reda på systemet.
Sedan blir det dags att ladda, vänta och peppa lite mer.
My's roomie Henke är riktigt schysst.
Kanske kommer han hem och spelar musik,
det skulle vara bra. Då kommer jag igång.
Eller så sitter jag här och lyssnar på nätet,
tills vidare. Då Fröken Sörlin entrar byn och möjligtvis gör den osäker.
Sjukt osäker.

Tills vidare ska jag fördriva tiden med att säkert gå vilse,
är jag kanske den enda människan som kan gå vilse
sådär riktigt, riktigt var som helst?

Im enjoying it.

The Fray - How To Save A Life

"Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you’ve told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you and

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life"


Är helt klart det bästa med Elins bil för tillfället,
inte ens den ramsneda ratten klarar av den här godingen.

Trolleri. Jag saknar er i Sälen. Dit kommer vi sen.

Walk away.

Klart man lär sig vett under natten.

Men dra mig långt någonstans vad kallt det är hos My,
över natten.

Idag eller snarare ikväll kommer käraste Lena,
tillsammans med Milla.
Det ska bli roligt. Det kommer bli trångt,
men finns det hjärterum finns det stjärterum.
Vi har mycket hjärterum.
Förhoppningsvis är de riktigt pepp,
för idag är jag inte så misspepp som tidigare.
My jobbar sent, så hade det inte varit för dem hade jag nog
suttit på tvåan, druckit vin och somnat.
Typ.

Mitt språk. Mitt sätt att skriva. Jag känner inte igen mig.
Något har slagit slint, helt klart. Det ska jag ordna.

Jag ska nu leta reda på systemet,
ta en lång, varm dusch, plocka ihop i lägenheten.
Köpa lunch åt My och bara vara.

Det där bara vara, det är nog bland det bästa som finns.

Äntligen riktig natta.

Nu ska jag sova. Och lyssna på musik.
God natt kära människor.
Efter jag bäddat sängen,
det blir aldrig bra då. God fuckin' damn it!

Jag har hört att man lär sig vett på natten,
kanske stämmer det? Vi får se.

Whatever, det är det vettigaste jag kan komma på.
Helt jävla menlöst.

Men imorgon ska vi äta frukost, jag och My.

Och, Anna kommer och hälsar på efter sommaren i Grekland.
Hon har aldrig varit i Sverige och vill bara se en massa meece.
Sjukt roligt!

Sjukt bra, oh yes.

För att gnugga in allt ännu lite tydligare.

Anouk - Girl

Kan tänka mig hur det ser ut. Helt jävla patetiskt.
Men låten är sjukt bra. Faktiskt. Helst just nu.

"Girl girl girl
When I hear him talk
Ooh my mind gets blocked girl

Speak up 'cause my jaw is locked
Which is good, good for me girl
It hides like a warning sign
I'm too blind to see

Speak up yes I'm coming down
With an ice cold fever
Ice cold fever
Ice cold fever

Still got my hands, they're clinging
So I just keep going
I don't know where I belong
But I belong to you
No I don't know where I belong
But I belong

Girl girl girl
Get it while it's hot they say
You see I'm burning up here
I want to but I just can't stop
And it hurts
It hurts like hell girl

You turn me inside out and upside down
Ooh you got me head over heels
I'm stuck
Yes I'm coming down with an ice cold fever
Ice cold fever
Ice cold fever, aha..."
And even more to come, ungefär.

Det är för övrigt inte så jävla illa som det låter.

Den får mig bara att gräva ner mig just nu,
ungefär för att jag gillar den.
Det. Dom. Vad som helst.

Ynkliga jävla kvinna, skärp till dig!


Det går inte. Det gick inte. Jag kan inte.

Det blev inget av. Inte ikväll.
Jag gick till min kära väns jobb, efter ett tag.
Där har jag hängt, druckit ett glas vin och insett en hel del massa.
Jag är inte på topp, inte alls.
Men så får man vara ibland, så får man känna ibland.
Jag är nere, riktigt låg för att vara exakt.
Ibland får man vara låg också, jag hade bara önskat att det inte vore
som det är precis just nu. För tillfället.

Förhoppningsvis blir det inte såhär länge till.
Jag ska borsta av mig allt, allt jag känner att jag behöver få bort.
Helst redan imorgon. Om det ändå vore så väl.
Det är inte för någon uppmärksamhet eller bara ren och skär självömkan
att jag skriver det här just nu.
Det är bara för att få iväg det.
Precis som det kan hjälpas att prata kan det hjälpas att skriva ibland.
Kanske behövs det ett riktigt prat, för att allt bara ska försvinna?
Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag vill veta.
Så jävla illa är det.

Hur har jag hamnat där jag lovade mig själv att aldrig ens tänka tanken?

Jag har trampat ner i det där djupa jävla träsket igen,
eller?

Jag är inte bitter, inte längre.

Jag mår med det hela lite bättre,
en del bärs i kroppen och jag livar upp mig själv.
Stannar i Åre ett tag, åtminstone till lördag förmodligen.
Ser upp som att Lena och Milla kommer upp imorgon.
Måste träffa Lenabruden, inte bara en massa random människor.

Nu ska jag gå till My på jobbet och bli full,
jättefull!

Tack och adjö,
förresten du är en jävla nolla.

Världens elakaste satans jävla brud.

Det är allt jag kan säga för tillfället.

+ att jag håller på att bli boozed up och diverse andra saker som jag inte orkar berätta för er obetydliga jävlar. En del åtminstone.

Hey, im fucked up today!


P.S Jag ställer alltid till det så att jag sitter hårt nere i skiten. Typ 150 meter ner i dyngtunnan som min farmor skulle sagt. Åh vad jag saknar en dag som igår!


Jag är ett litet barn.

Jag känner mig sjukt ynklig.
Nu ska jag nog gråta en skvätt,
eller så går jag och hälsar på My.

Varför går allt åt helvete för det mesta?

Ta mig till Sollefteå, kvickt!

Helvetes jävla hora, för att uttrycka mig klart.

Jag mår förjävligt dåligt.

Inte nog med att jag kanske är världens elakaste brud.
Nu har jag satt mig i skiten riktigt jävla ordentligt.
Har ställt in mig så jävla hårt på att dra hem i helgen,
så nu har alla dragit till Funäs och det visar sig att jag
fan åt helvete inte tar mig tillbaka på söndag.
Helvetes jävla hora, för att uttrycka mig helt ärligt.

Jag svär så tungan blir svart, men vet du?
Det rör mig inte i ryggen just nu.

Antingen får jag försöka skräddarsy en resa till Funäs imorgon.
Vilket känns helt meningslöst eftersom jag i så fall kunnat åka bil med
mina vapendragare idag. Smart jävla tjej du är Carro, jävligt smart.
Eller så drar jag helt enkelt hem till stan och hoppas på att
jag hittar någon snäll människa som tar emot en slant
för att köra ner mig till Härliga Härjedalen på söndag.
Huvudsaken jag är i Östersund innan 17.00.

JAG ÄR SÄMST!

Är det inte sant.

Jag ska inte bli kär. Aldrig.

Det har vi nu kommit fram till.
Mitt vett och jag.

Killar är skit.

Jag är bitter. Jag vet.

Musik som känns. På ett ytligt sätt.

Melody Club - Cats in the dark

Är kanske det ultimata partylåten.
Sånt älskar vi! I massor.
Flera ton helst.

P.S. Glad alla jävla stjärtans dag!

ÅRE.

Vi är på semester.
Som vanligt spenderar jag allt som har med ledig tid att
göra till att svulla och bara må som en jävla stjärt.
Är i Åre över helgen och svirar med lilla My.
Vi kan fortfarande inte bete oss, absolut inte jag.
Men det är charmigt. Det går ju att låtsas åtminstone.

Funderar på att sticka hem över helgen.
Bara komma iväg och träffa alla där hemma.
Det enda som gör att det känns ovärt är resorna, jag hatar att resa.
Speciellt att vänta på diverse bussar och annat jävulskap.
Antingen skiter jag i allt och drar till Funäs på en gång med my partners in crime imorgon,
eller så stannar jag här över helgen och är odräglig med min vän.
Vi får se.

Är sjukt sliten idag, som sagt. Men snart ska vi ut igen.
Man kan inte åka iväg för att göra precis samma saker som hemma,
det vill säga ingenting.
Jag är för övrigt kanske en av världens elakaste brudar.
Nu vet jag hur dåligt samvete känns. Jag som inte ens trodde jag hade ett.
Fast egentligen ångrar jag ingenting, mer att jag får äta upp det om och om igen.
Det hör till att jävlas.
DU tog för övrigt hem priset i Årets roligaste min. Nollställd.

De känner mig för väl. De kan mig utan och innan.
Det är rätt. Jag faller alltid dit när det absolut inte passar.
Där jag inte passar in.
Dit jag egentligen inte ens borde tänka tanken att försöka passa in.
Men ibland trivs jag. Utan att jag själv vet hur.
Bara glider med. Jag gillar att glida.

Men jag måste säga att jag blir förvånad.
På ett positivt sätt. Jag gillar det helt enkelt.

Ta hem mig till stan imorgon nu. Jag måste få veta allt.

Nu är jag verkligen smittad av dumhet.
Jag kan inte säga nej till det. För jag vet att du har rätt.

How to save a life.

Jag lever i fjällen, jag lever jämt.

(Men i fjällen fungerar inte datorerna, så jag får uppdatera i efterhand.)

Jag känner ingen inspiration. Ändå försöker jag.
Men det känns som att det mestadels är förgäves.
Jag är här och jobbar nu, det går bra. Det är så simpelt.
Ändå är jag inte nöjd.
Hur fan lär man om sig från rätt metod till käpprätt åt helvetes fel?
Jag blir matt bara av tanken.
Vi glider på dagarna. Fram och tillbaka mellan huset och jobbet.
Jag gillar att glida. Och äntligen är luncherna över!
Halleluja!

Som sagt. Jag bor i ett hus. Men 6 stycken andra.
Allt går finfint än så länge. Jag trivs.
Jag måste erkänna att jag varit skeptisk,
men mina polare at work är sjukt roliga och det är det viktigaste.
Att vi har roligt på jobbet. Det har vi Sofia och jag, det är ofta jag har ont i magen av skratt.
Men, vi har inte tillgång till dator. Det är bara denna snälla redan omnämda person som har en sådan.
Så det blir inte så mycket skrivande av tyvärr. Hade jag kunnat hade det blivit bra mycket mer.

Vi dricker en del. Mitt nya liv, ja. Som vi alla visste har det gått så jävla dåligt det bara kan.
Jag är för slö, det är bara att acceptera. Men jag ska fortsätta försöka, än är det inte för sent.
Igår var vi ut. Jag sprang på någon redan känd och många nya. Jag drack Fernet.
Jag halkade nästan omkull på dansgolvet. Jag dansade massor. Jag skrattade åt folk.
Jag skrattade nästan mest åt norrmän, överallt, hela tiden, jämt.
Jag var full!
Ikväll ska vi ut igen. Det kan bli intressant. Med tanke på att Elin spydde ner sig igår så är vi nog inte på topp idag, någon av oss. Först ska jag avverka middagen. 3 personer. Ja, tänk vad fort det ska gå.

Jag saknar mina vänner och min familj. Massor. Varje dag.
Jag tänker på er. Jag vill skratta med er, gråta med er och vara mer er.
Fan, nu är jag sådär jävla sentimental igen!
Min familj kommer ner i helgen. Det ska bli roligt.
Jag ser fram mot det.
Och, jag har träffat Linda. Linda, Linda. Hon var också full igår.

Vi kollar på Mötley Crüe's dvd mest varje dag.
Jag tänker på dig nästan varje gång. Fråga mig inte varför.
Jag har väl smittats av dumhet, men jag skulle aldrig erkänna det.
Någonsin.

Jag har varit förtvivlad. Men det har gått över.
Nu går jag mest omkring och driver.
För ett avbrott i vardagen gör jag som vanligt.
Jag lyssnar mina öron trasiga i ren desperation.
Allt blir mycket enklare då.

"And I wanted you so much
Just like I do right now
I wanted us to be the one the poets write their books about
I wanted it to last
I wanted to grow old
But life got in the way"


Det är vackert.