Jag har hittat tillbaka.

Jag är mätt.

Det är jobbigt att jobba med mat. Självdisciplin Fröken Lundgren.
Sedan har jag gjort illa ryggen, lyckat!
Jag låter som ett jävla gnällbälte hela jag.
Nu har jag åtminstone fått skönt liniment och det känns som någon blåser
blåslampa på det onda. Skönt.

Men jag trivs! Med allt. Massvis.
Jag har till och med börjat skönsjunga för mina arbetskamrater igen.
They love it!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback