Fröken Lundgren,

Vi är på semester.
Som vanligt spenderar jag allt som har med ledig tid att
göra till att svulla och bara må som en jävla stjärt.
Är i Åre över helgen och svirar med lilla My.
Vi kan fortfarande inte bete oss, absolut inte jag.
Men det är charmigt. Det går ju att låtsas åtminstone.

Funderar på att sticka hem över helgen.
Bara komma iväg och träffa alla där hemma.
Det enda som gör att det känns ovärt är resorna, jag hatar att resa.
Speciellt att vänta på diverse bussar och annat jävulskap.
Antingen skiter jag i allt och drar till Funäs på en gång med my partners in crime imorgon,
eller så stannar jag här över helgen och är odräglig med min vän.
Vi får se.

Är sjukt sliten idag, som sagt. Men snart ska vi ut igen.
Man kan inte åka iväg för att göra precis samma saker som hemma,
det vill säga ingenting.
Jag är för övrigt kanske en av världens elakaste brudar.
Nu vet jag hur dåligt samvete känns. Jag som inte ens trodde jag hade ett.
Fast egentligen ångrar jag ingenting, mer att jag får äta upp det om och om igen.
Det hör till att jävlas.
DU tog för övrigt hem priset i Årets roligaste min. Nollställd.

De känner mig för väl. De kan mig utan och innan.
Det är rätt. Jag faller alltid dit när det absolut inte passar.
Där jag inte passar in.
Dit jag egentligen inte ens borde tänka tanken att försöka passa in.
Men ibland trivs jag. Utan att jag själv vet hur.
Bara glider med. Jag gillar att glida.

Men jag måste säga att jag blir förvånad.
På ett positivt sätt. Jag gillar det helt enkelt.

Ta hem mig till stan imorgon nu. Jag måste få veta allt.

Nu är jag verkligen smittad av dumhet.
Jag kan inte säga nej till det. För jag vet att du har rätt.

How to save a life.