Fröken Lundgren,

2007 var ett grymt år såhär i efterhand då man kan skratta åt det.
Faktiskt.
Sjuka grejer har hänt, helt sjuka.
Konstigt nog är det några få små detaljer som står ut rejält,
och det är en och samma person som är min partner in crime.
Mycket skumt. Väldigt underligt. Vad försöker det att säga mig tro?
Att dom där små detaljerna kanske inte egentligen inte är så små,
det kvittar väl för fan? Vem bryr sig om hundra år.
De har ju fått något att gotta sig i åtminstone.
 
Den här låten hittade jag då jag kollade igenom gamla grejer från året,
dra mig baklänges vilken nostalgi jag fick. Så inåt långt någonstans.
Grymt. Grymmare. Grymmast.
(Fröken Wallinder, lägg märke till de "helt ute" uggisarna.)
.

Enjoy motherfuckers!
..och jag ska aldrig smittas av dumhet igen. Är det för sent?