Det är synd om fröken Lundgren idag.
Hej och välkomna till förkylningsakuten.
How i just love being sick.
Eller, hur var det nu? Har fan legat i 2 dagar nu.
Och därmed tröttnat, sedan länge.
Mamman har varit hemma och sedan farit igen.
Jag är nu själv och det är så synd om mig..
Det är alltid synd om mig när jag har feber!
Men hon var snäll och shoppade allt jag behöver
och lite mer därtill. Hoppas jag åtminstone.
God fortsättning bör jag väl även säga.
Det hör som till. Och ja, jag menar det.
Ser att mitt nyårslöfte från början av 2007
knappast blivit som det skulle.
När skulle jag egentligen ha valt själv att bli vuxen?
Tydligen så hade jag en svag period där då jag valt att vilja det.
Men det blev ju inte så, inte alls.
Jag trivs som det är nu. Nästan jämt.
Saknar säsongandet vansinnigt mycket!
Sollefteå är skönt. I några veckor eller någon månad.
Längre än så och jag hoppar på väggar.
Hoppar, klättrar skitsamma. Det gör jag åtminstone.
Men hur var det nu du sa?
Att det behövs såna som vi någonstans för att folk ska ha något att syssla med.
Det kan nog stämma. Om man ser på hur mycket snacket redan gått.
Mer musik och ipren, sedan är hela jag frisk.
Men händerna mår bra åtminstone!