Vardagarna äter sig långsamt in i huvudet, det är grått och tristess mest rakt igenom.

Sådär ja, nu har jag jobbat färdigt och lyckats fördriva en massa tid efteråt genom att sitta här och hänga as usual. Måste strax kila iväg och slänga in tvätt alldeles strax, vilket torsdagsnöje. Haha.
Ikväll är det mostly crap på tv, så det är inget jag direkt längtar efter. Ser nog färdigt på sista skivan av säsong tre förmodligen. Sex And The City är fan i mig den bästa serie som någonsin gjorts, haha, fy fan vad skönt det vore att kunna träffas sådär överallt, hela tiden, som de gör. Alltid hittar man något som inte är hundra procent, avundsjuka vill jag inte kalla det, tomhet möjligtvis.

Hips don't lie känns direkt som en äkta Putana-Cariolina låt, jag kan riktigt se oss där skakandes på dansgolvet med en ursus-redbull i ena handen och en cigg i den andra.
San Stef. kommer inte bli detsamma utan putana mou, men vad fan, förhoppningsvis blir det lika roligt med the ladies jag ska åka ner med. Självklart. Det ser lovande ut och jag längtar, längtar, längtar..
Ett inlägg utan det vore som nästan inte ett riktigt inlägg, speciellt inte eftersom det endast är 54 dagar kvar.

I will survive!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback