Jag har fastnat i en förbannelse och jag saknar er så det är snuskigt!

Jag har pratat med Maja, mitt älskade troll från Lkpgs gator som gjorde så att jag överlevde skogen i Dalarna. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar henne och längtar efter att få träffas igen.
Om jag vore miljonär skulle jag ha köpt henne så att vi fortfarande kunde hänga i gäng, sådär som förut.
Hon är så jävla underbar - och vi har gått igenom så sjukt mycket tillsammans.
Känslan att inte ha ett troll i rummet bredvid var grymt hemsk efter studenten
och ännu värre, om det nu är möjligt, efter hemkomsten från sommarens fantasivärld.
Hinner vi inte ses innan jag drar igen (förlåt!), kommer jag bli tokig! 
Livet är inte som vanligt utan henne, det ska ni veta.
Hon är en människa som inte kan beskrivas utan måste upplevas.
Jag älskar dig snärtan!
 
( Slyn-Elin längtas det för övrigt väldans mycket efter!)
Har jag inte världens underbaraste vänner så säg.



(Vad är det för nät jag trasslat in mig i då jag alltid träffar underbara människor som jag inte kan stanna hos utan måste lämna dem med jämna mellanrum?)

Det skär i mitt hjärta av saknad efter er alla.
Det är den förbannade sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback