Låt inte verkligheten låsa dig fast, stanna i fantasin och du bestämmer vad som händer.
Jag är onaturligt trött idag. Det kan ha något att göra med att jag jobbar mornar två dagar i rad och varit uppe innan tuppen. Idag är jag dock fri och har märkt att det kanske inte bara är bra, nu kommer jag nog inte upp på jobbet förrän sent. Fast vad gör det egentligen?
Natten har varit underlig. Jag har sovit tungt, så som jag gör i snitt fem gånger per år.
Jag har drömt massor, allt har med det jag lämnat bakom mig och vad jag har framför mig att göra.
Det var jag, Anna och Jennie, precis som det kommer vara i sommar. Men fler var där och egentligen bör jag inte ens försöka mig att på förklara. Drömmar förstår ingen.
Jag minns att det dessutom var en till grupp svenska, dock blandad med greker i ett ganska litet hus.
Allt var underligt. Jag skulle tro att drömmen grundar sig i min osäkerhet och mina tvivel inför sommaren,
hur kommer man egentligen att reagera? Jag är nyfiken och kan knappt vänta tills jag får upptäcka.
En sak som inte stämde var att jag sprang in i någon som för övrigt led att grava pms-besvär.
(Jag behöver inte säga mer, de som vet ska veta och de som inte vet - det kvittar!)
Denna någon såg inte ut som vanligt, snarare som en dålig kopia av en annan människa,
fast med mer sol i skinnet. Vi sprang in i varandra på en toalett, jag ramlade och fick ingen hjälp upp.
Hade jag varit en drömtydare vet jag precis vilket sätt jag tolkat all strunt på.
Vad som senare förvånade mig gravt var att denne pms-lidande människa blev extremt glad och sa något i stil med att det var underbart och att sommaren skulle bli perfekt.
Jag hoppas på det sista, men resten kan jag lika gärna strunta i.
Vad ska man säga, vissa människor är jag inte säker på om jag vill springa in i,
risken är stor att det inte kommer bli som man kanske vill.
Nu måste jag äta frukost, sluta skriva om obetydliga drömmar och snart gå på jobbet.
Putana mou, by the way. Men hans humör och din slynighet är risken stor att ungarna blir helt instabila, men se bara på honom. Han är knappast en exemplarisk prästson själv. Juli/augusti låter helt perfekt babe, vi får hålla tummarna för att jag är kvar bara & att jag vågat möta mina demoner och att du får göra detsamma då.. Haha. Fan vad illa det låter, men se det är det inte egentligen!
Jag har förresten tänkt på en sak, hur fan ska jag gå på Ceasar's utan dig? Vi hörde ihop där,
som Bill och Bull, Nalle Puh och Nasse, B1 och B2.
Inget kommer vara sig likt..
War Child - The Cranberries
Natten har varit underlig. Jag har sovit tungt, så som jag gör i snitt fem gånger per år.
Jag har drömt massor, allt har med det jag lämnat bakom mig och vad jag har framför mig att göra.
Det var jag, Anna och Jennie, precis som det kommer vara i sommar. Men fler var där och egentligen bör jag inte ens försöka mig att på förklara. Drömmar förstår ingen.
Jag minns att det dessutom var en till grupp svenska, dock blandad med greker i ett ganska litet hus.
Allt var underligt. Jag skulle tro att drömmen grundar sig i min osäkerhet och mina tvivel inför sommaren,
hur kommer man egentligen att reagera? Jag är nyfiken och kan knappt vänta tills jag får upptäcka.
En sak som inte stämde var att jag sprang in i någon som för övrigt led att grava pms-besvär.
(Jag behöver inte säga mer, de som vet ska veta och de som inte vet - det kvittar!)
Denna någon såg inte ut som vanligt, snarare som en dålig kopia av en annan människa,
fast med mer sol i skinnet. Vi sprang in i varandra på en toalett, jag ramlade och fick ingen hjälp upp.
Hade jag varit en drömtydare vet jag precis vilket sätt jag tolkat all strunt på.
Vad som senare förvånade mig gravt var att denne pms-lidande människa blev extremt glad och sa något i stil med att det var underbart och att sommaren skulle bli perfekt.
Jag hoppas på det sista, men resten kan jag lika gärna strunta i.
Vad ska man säga, vissa människor är jag inte säker på om jag vill springa in i,
risken är stor att det inte kommer bli som man kanske vill.
Nu måste jag äta frukost, sluta skriva om obetydliga drömmar och snart gå på jobbet.
Putana mou, by the way. Men hans humör och din slynighet är risken stor att ungarna blir helt instabila, men se bara på honom. Han är knappast en exemplarisk prästson själv. Juli/augusti låter helt perfekt babe, vi får hålla tummarna för att jag är kvar bara & att jag vågat möta mina demoner och att du får göra detsamma då.. Haha. Fan vad illa det låter, men se det är det inte egentligen!
Jag har förresten tänkt på en sak, hur fan ska jag gå på Ceasar's utan dig? Vi hörde ihop där,
som Bill och Bull, Nalle Puh och Nasse, B1 och B2.
Inget kommer vara sig likt..
War Child - The Cranberries
Kommentarer
Trackback