Är det tiden på året som skrämmer?

Nu kommer sentimentaliteten smygande på,
snart anfaller den nog som en stor jävla gepard som gömmer sig i mörkret.
Musik får allt att komma, på en och samma gång.
Jag lever för musiken, vissa stunder och mina minnen påverkas grovt mycket.
Detärinteförstagångendetkommerframmendetkanintesägasnogmångagånger.
That's about it.
Jag pratade lite med Liegh tidigare, det blir mer verkligt för var dag som går.
Snart står jag där nere, helt lost förmodligen, på flygplatsen
och söker bekanta ansikten i form av fröken Wallman med karl.
Jag och engelsmannen bestämde gemensamt att det blir snorfylla,
på en gång jag kommit ner,
något som redan är bestämt med girlsen jag ska spendera sommaren med.
Det kommer bli kanon! No doubt about it.

Maja, Lina, Johanna, Elin, Kim, Emelie, Emma, Leigh, Anna, Josefin, Björn.
Det är några av namnen på dem jag kan sakna så vanvettigt mycket!
Dock bara några och det finns många fler,
beroende på var jag befinner mig för stunden..

Jag lever i en bubbla av glas som spruckit och omöjligt kan bli hel igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback