Vilken skräll.

Jag la mig för att vila efter en stund,
envisheten håller mig tillbaka.
när jag inte kunde vila, då tvingade jag mig själv att vila.
Det slutade med flera timmar till och från i vakenhet och inte en stund ute i solen.
Nu är det en timma kvar till jobb och jag borde äta, fixa mig osv.
Ansiktet går före magen.

Allt som jag tänkte göra idag får helt enkelt vänta till imorgon,
för nu har jag helt enkelt inte tid!
Det jag måste göra allra först är att bestämma mig inför helgen!

Filakia!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback