Keep your friends close..

Planerna vi smider går just som planerat.
Allt faller på plats och jag känner mig delvis lugn.

Om bara det vardagliga livet alltid föll på plats, som en räls.
Iställer försvinner allt vett då jag trodde att det var som vanligt.
Minsta sak slår som en bomb av uppvaknade. Ka-boom!
Det gör mig frustrerad allt som oftast.
Att inte veta säkert hur nästa drag blir, eller ens vem som gör det kan göra mig galen!
När samtal inte sker, ord inte växlas och blickar blinkar.
Då tar mitt hopp paus och rymmer ur min kropp. Självkänslan glider till minus och allt blir mitt fel.
Fastän jag innerst inne har gnistan kvar.

Ibland får jag gott vänta. Och tiden äter upp mig.
Ovisshet är min fiende. Att behöva lära känna den kan vara det värsta.

Jag kan inte enkelt förklara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback