En dag senare.

Tolv timmar senare sitter jag i min soffa och mår gott igen.
Jag är kär i soffan och en del ledsen över att jag bränt sönder den,
ännu mer ledsen över att MIO inte berättar för mig hur det ska gå.
Jag väntar på svar tills imorgon, sedan ringer jag upp dem igen.

Allt som kan gå fel har gått fel, men jag äter mina satsumas och funderar på att sova.
Då känns allt bra igen. Kan jag sluta röka kan jag tydligen sluta med allt.
Nu var det över en vecka utan godis, lyssna på den gott folk, en vecka är länge i min värld!
En vecka utan godis är inte bara länge, det är en evighet.
Jag tänkte att jag skulle tvätta nu när jag kom hem men tji fick jag.
Samma tvätt som imorse är kvar i stugan och jag blir helt tokig.
Imorgon är det jag som kliver upp tidigt och hivar ut den, för jag måste tvätta!

Jag kan bli arg, jag också. Nu smäller de smällare.
Jag hoppas jag kan sova ändå, för medicinen börjar försvinna ur mitt system och jag älskar det!

Filakia polla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback