Woo-woo.
Nu packar jag väskan och beger mig hem till moster.
Det börjar bli sent och jag älskar att dra på saker,
bara för att.
Jag kan vänta i flera timmar med att äta, bara för att.
Det ligger nog i min lata sida, jag fattar liksom inte vem jag ärvt den av egentligen?
Jag är trött också. Det är jag nästan jämt.
Men nu har jag nog bestämt mig för att sluta medicinera mig,
det har gått flera dagar sedan jag senast tog den och jag sover som en prinsessa ändå.
Det är glada det ger mig är jag hellre utan,
alla känslor är på mute och jag vill vara en känslosam människa!
Att inte känna något är verkligen inte jag.
Okej om jag bollas upp och ner i humöret, hellre det om det gör att jag känner livet.
Jag är bakfull. Därav funderingarna.
Bakfylla gör mig alltid rätt konstig, jag räds ingenting och jag är nästan bäst på allt.
Have a wonderful evening!