Var hör jag egentligen hemma - när tankar kan ställa till med så mycket?
Jag är för trött för att tänka, speciellt eftersom jag just hade lagt ner möda att skriva ett inlägg som verkligen behövdes, som var jag och som kändes mer än det mesta.
Nu är det dags att det händer något snart. Det är tid att ta saken i egna händer och skapa lite action.
Vissa saker vill man inte veta och vissa saker mår man bra av att veta.
Medlidande har jag tonvis av och det kommer ut kvickt, men till vilken nytta?
Minnen, musik, kärlek, vänskap. Det finns många olika saker som gör livet värt att leva.
Sophies Modes snack om att mode, skönhet och diverse annat skulle vara det som får våra liv fulländade kan de köra upp någonstans. Don't get me wrong, allt är olika från person till person och jag behöver min lilla bit av dessa saker även jag. Men jag har hellre min musik, kärlek, vänskap och mina minnen. Det finns många olika saker som gör mitt liv värt att leva.
Allt går inte att köpa för pengar, fastän det kan verka så.
Gör oss alla till miljonärer så blir vi lyckliga och ska aldrig mer klaga. Tough luck.
Det går inte att köpa lycka genom nya bröst, en ny bil, hund, vita tänder, manikyrer, pedikyrer, sex och allt annat som går att få tag på med lite cash. Det är ingen nyhet men folk verkar inte ha förstått det riktigt än.
Pengar gör oss inte lyckligare, de gör bara problemen mindre - för en sekund.
De kan inte trolla bort förlorad självkänsla, de kan inte läka hjärtesår, de kan inte ge mig självinsikt.
Jag behöver hitta allt sådant själv, giv mig styrka!
Livet är hårt, det går inte att komma ifrån och alla hinner bli sårade på vägen.
Man kan inte annat än att vänja sig och anpassa sig.
Vad händer då när man trampat fast i ett träsk och inte tar sig loss?
Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine
Går det att sammanfatta bättre än med ett ord.
Stackare.
Stackars mannen med medaljen som putsar sina minnen, i Lasses låt.
Jag är en kvinnlig version utan medalj, men som ändå frenetiskt putsar mina minnen.
Något stackars vet jag dock inte om det finns.
Stackars pojken som söker uppmärksamhet och slutar i fängelse.
Stackars den som går fel och sluter sina ögon i hopp om frid.
Stackars barnet vid vägen som söker lycka hos gamla bilar och äldre män.
Stackars du som vill hitta en väg att gå med fastnar i vardagens tristess.
Det finns så många att tycka synd om.
Stackars barnen i Afrika som lever utan vare sig mat och vatten men med desto mer HIV.
Vissa har det värre än andra, men smärta gör även ont i oss på olika sätt.
Ett brustet hjärta kan skära lika mycket som en motorsåg genom knät.
Sad but true.
Jag har tappat känslan och vet inte varför jag sitter här längre,
jag är för trött för att hjärnan ska fungera och slänger ur en massa idioti
som egentligen inte spelar någon roll.
Sådant som jag egentligen tjänar på att kapsla in och hålla för mig själv.
Håll dina vänner nära och dina fiender närmre!
Jag pratade med Maja idag. Men hennes telefon dog mitt i och samtalet tog slut, hon hann dock bli arg på mig för att jag missar studenten och vår reunion i Malung i juni. Förlåt! Vissa chanser får man bara en gång och har man tur kanske två, i've gotta go! Har dessutom pratat med Elin (a.k.a Slynan) ikväll, hon var salongsberusad, satt i spritstugan vilket är mitt gamla näste och yrade. Jag vill att det ska vara början av mars nu! Ibland behöver man ha människor nära och jag behöver er för att fungera. Jag saknar er så det är vansinnigt! Nu har jag varit redo för nya, galna äventyr med er länge, det händer alltför sällan nu.
Det är uppenbart att jag inte trivs med livet i Sollefteå - vad gör jag egentligen här?
Missuppfatta mig inte, allt jag har här uppskattar jag extremt mycket.
Jag älskar min familj och mina vänner utöver allt annat. Vad vore livet utan dem?
Kunde jag skulle jag mer än gärna skriva en bok med flera sidor om var och en av dem,
en bok som alla kunde läsa för att förstå vilka underbara människor ni är.
Men jag kan inte sammanfatta allt som behövs,
det är en sådan klyscha men de går helt enkelt inte att beskrivas med alla ord i världen.
De måste upplevas och var och en är en upplevelse för sig!
Det finns nära vänner precis som det finns bekanta.
Jag älskar er alla av hela mitt hjärta och är pinsamt lycklig att jag känner er alla.
De som bör känna ta åt sig vet förhoppningsvis vilka de är,
jag är dålig på att visa min uppskattning. Jag är medveten om det.
Det är en av mina svagheter, en enorm svaghet.
Allt guld i världen går inte upp mot min familj och mina vänner!
Jag är en lyckligt lottad människa!
Det går inte att ta ifrån mig.
"Du är mitt lyckopiller med alla dina stygga kommentarer"
- Madde
"Tack, du ska få en stor prick i himmelen! Du är bäst.. osv."
- Emelie
Det går inte annat än att skratta och bli glad över vad jag har
och att man faktiskt lyckas göra något rätt ibland.
The Scientist - Coldplay
Den kan inte nämnas tillräckligt många gånger och just idag är den tillägnad familj och vänner!
Tack.
Nu är det dags att det händer något snart. Det är tid att ta saken i egna händer och skapa lite action.
Vissa saker vill man inte veta och vissa saker mår man bra av att veta.
Medlidande har jag tonvis av och det kommer ut kvickt, men till vilken nytta?
Minnen, musik, kärlek, vänskap. Det finns många olika saker som gör livet värt att leva.
Sophies Modes snack om att mode, skönhet och diverse annat skulle vara det som får våra liv fulländade kan de köra upp någonstans. Don't get me wrong, allt är olika från person till person och jag behöver min lilla bit av dessa saker även jag. Men jag har hellre min musik, kärlek, vänskap och mina minnen. Det finns många olika saker som gör mitt liv värt att leva.
Allt går inte att köpa för pengar, fastän det kan verka så.
Gör oss alla till miljonärer så blir vi lyckliga och ska aldrig mer klaga. Tough luck.
Det går inte att köpa lycka genom nya bröst, en ny bil, hund, vita tänder, manikyrer, pedikyrer, sex och allt annat som går att få tag på med lite cash. Det är ingen nyhet men folk verkar inte ha förstått det riktigt än.
Pengar gör oss inte lyckligare, de gör bara problemen mindre - för en sekund.
De kan inte trolla bort förlorad självkänsla, de kan inte läka hjärtesår, de kan inte ge mig självinsikt.
Jag behöver hitta allt sådant själv, giv mig styrka!
Livet är hårt, det går inte att komma ifrån och alla hinner bli sårade på vägen.
Man kan inte annat än att vänja sig och anpassa sig.
Vad händer då när man trampat fast i ett träsk och inte tar sig loss?
Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine
Går det att sammanfatta bättre än med ett ord.
Stackare.
Stackars mannen med medaljen som putsar sina minnen, i Lasses låt.
Jag är en kvinnlig version utan medalj, men som ändå frenetiskt putsar mina minnen.
Något stackars vet jag dock inte om det finns.
Stackars pojken som söker uppmärksamhet och slutar i fängelse.
Stackars den som går fel och sluter sina ögon i hopp om frid.
Stackars barnet vid vägen som söker lycka hos gamla bilar och äldre män.
Stackars du som vill hitta en väg att gå med fastnar i vardagens tristess.
Det finns så många att tycka synd om.
Stackars barnen i Afrika som lever utan vare sig mat och vatten men med desto mer HIV.
Vissa har det värre än andra, men smärta gör även ont i oss på olika sätt.
Ett brustet hjärta kan skära lika mycket som en motorsåg genom knät.
Sad but true.
Jag har tappat känslan och vet inte varför jag sitter här längre,
jag är för trött för att hjärnan ska fungera och slänger ur en massa idioti
som egentligen inte spelar någon roll.
Sådant som jag egentligen tjänar på att kapsla in och hålla för mig själv.
Håll dina vänner nära och dina fiender närmre!
Jag pratade med Maja idag. Men hennes telefon dog mitt i och samtalet tog slut, hon hann dock bli arg på mig för att jag missar studenten och vår reunion i Malung i juni. Förlåt! Vissa chanser får man bara en gång och har man tur kanske två, i've gotta go! Har dessutom pratat med Elin (a.k.a Slynan) ikväll, hon var salongsberusad, satt i spritstugan vilket är mitt gamla näste och yrade. Jag vill att det ska vara början av mars nu! Ibland behöver man ha människor nära och jag behöver er för att fungera. Jag saknar er så det är vansinnigt! Nu har jag varit redo för nya, galna äventyr med er länge, det händer alltför sällan nu.
Det är uppenbart att jag inte trivs med livet i Sollefteå - vad gör jag egentligen här?
Missuppfatta mig inte, allt jag har här uppskattar jag extremt mycket.
Jag älskar min familj och mina vänner utöver allt annat. Vad vore livet utan dem?
Kunde jag skulle jag mer än gärna skriva en bok med flera sidor om var och en av dem,
en bok som alla kunde läsa för att förstå vilka underbara människor ni är.
Men jag kan inte sammanfatta allt som behövs,
det är en sådan klyscha men de går helt enkelt inte att beskrivas med alla ord i världen.
De måste upplevas och var och en är en upplevelse för sig!
Det finns nära vänner precis som det finns bekanta.
Jag älskar er alla av hela mitt hjärta och är pinsamt lycklig att jag känner er alla.
De som bör känna ta åt sig vet förhoppningsvis vilka de är,
jag är dålig på att visa min uppskattning. Jag är medveten om det.
Det är en av mina svagheter, en enorm svaghet.
Allt guld i världen går inte upp mot min familj och mina vänner!
Jag är en lyckligt lottad människa!
Det går inte att ta ifrån mig.
"Du är mitt lyckopiller med alla dina stygga kommentarer"
- Madde
"Tack, du ska få en stor prick i himmelen! Du är bäst.. osv."
- Emelie
Det går inte annat än att skratta och bli glad över vad jag har
och att man faktiskt lyckas göra något rätt ibland.
The Scientist - Coldplay
Den kan inte nämnas tillräckligt många gånger och just idag är den tillägnad familj och vänner!
Tack.
Kommentarer
Trackback