Fröken Lundgren,

---

Jävlar vad roligt det är då man hittar gammal musik från mitten av 90-talet som man fortfarande minns och kan tänka tillbaka till. Det tyder på att jag har lite att göra, jag vet. Men något måste jag fördriva tiden med till jag ska på staden idag igen med Angelica och Hugo. Han har blivit riktigt stor och det är dags att spendera massor av tid med honom innan jag beger mig till utlandet igen. Har tänkt bränna en skiva till Angelica idag också, med alla gamla slagdängor jag hittat. De får mig att tänka på då jag var runt 7-8 år och hon var väl en sisådär 15. Den tiden när jag följde med henne i stort sett överallt och bland annat hjälpte till att gömma Pop's-flaskor i sockar innan hon och hennes vänner skulle ut på Hullstadiscon, allt för att inte mormor skulle höra klirret i väskorna när de gav sig av. Tänk vad mycket det är som inte förändras egentligen, det var ungefär detsamma för oss när vi nått den gyllene discoåldern på Hullsta och diverse andra fester. När vi börjat dricka och gömde saker i sockar och kläder för att inte mamma skulle stoppa en på vägen ut för att höra vad det var som lät. Vi drack dock inte Pop's utan höll oss till Beck's. Jag minns det som igår alla helger hemma hos Lena, där jag i stort sett bodde fredag till söndag, vi satt i hennes rum och svepte i oss öl efter öl med hjälp av ölbongar, vi blev fullare än någonsin samtidigt som vi knaprade på surkrämschips. Det var en standardgrej, vi delade allt som oftast på en låda Beck's och en påse chips. Det var findricka sådär i början, sedan så övergick vi till Andersson som var billigare, men äckligare. För att inte säga all hembränt vi hällde i oss, det var äckligt om något. Men med hjälp av apelsinjuice, San Fransisco-mix och alla Fantasorter som någonsin funnits så slank även den hemska spriten ner. Sedan så växte vi upp, vi slutade träffas hemma hos henne eftersom några flyttade och kontakten förblev inte vad den en gång var.. Jag saknar den tiden, när vi levde på moppar och tjyvrökte var femte minut. När vi badade i parfym för att inte avslöja vad vi just gjort och då vi hittade på diverse hyss för att slippa rastlösheten och tristessen. Fortfarande har vi inte tappat kontakten helt utan ses och hörs lite då och då, vilket egentligen är lite knepigt efter allt som hänt med tanke på att människor flyttat, bytt bekantskapkretsar och liknande.. Järngänget, rätta mig om jag har fel. Men var det inte så vi kallade oss?Ja, det var tider det..
Jag vill vara liten igen!

Catch The Moon - Stefan Andersson
Den är fortfarande lika skön trots att den hade sina glansdagar under mitten av 90-talet.
Woho!