And we're still going strong.
Ska nog gå ut snart. Göra något. Om så bara gå en liten sväng.
Eller så ber jag mor komma och hämta mig.
Familjen har nu begett sig åt olika håll igen,
Malin är i Edsele som vanligt, Ellen har åkt till Åre och Peter till Völlan igen.
Det är bara jag och mamma hemma igen, och det är himla skönt.
Lägenheten börjar gå mig på nerverna,
det är så himla litet. Jag hade förträngt det, eller kanske aldrig märkt det.
Jag har ju aldrig spenderat längre stunder här,
sovit, ätit lite och gått och jobbat. Kommit hem och somnat.
Lite så, runt, runt. Som ett hamsterhjul.
Därför behöver jag något större. Något med fönster.
Min bunker är hur charmig som helst, don't get me wrong.
Men, vi har stått ut med varandra länge nu
(och mina kläder har inte en chans att få plats, urstädad garderob eller inte..)
Imorgon är det fest för Frida. Going away party.
Hon flyttar till El Stockholmo på torsdag och jag kan inte annat än önska henne lycka till.
Jag är hel säker på att hon kommer trivas och må väl där nere.
Vi har inte setts mycket, jag har jobbat, hon har jobbat.
Men jag tycker om henne och hoppas att allt kommer gå bra.
Jag ska dit. Får se om jag blir sugen på vin eller om jag är nykter.
Det ska bli himla trevligt att ses åtminstone. Ta igen det vi inte har hunnit.
Jag kommer dessutom ut. Nu ser jag ingen anledning att göra något.
Tragiskt nog är jag lat, vilket jag vet. Känner mig tom idag igen.
Då är det enklare att bara vara, hemma själv.
På det viset slipper alla höra gnäll och gny.
Förutom här då..
Jag ber om överseende.