Fröken Lundgren,

Jag var på fotboll och såg Ellens lag vinna mot Helgumsbrudar modell ett år äldre.
Det var roligt, men det tog på krafterna en stor del.
Jag känner mig tom, trött och likgiltig nu.
Alla verkar veta vad som är rätt för mig. Att jag ska ta det lugnt och lysna på herr doktor.
Jag vet inte alls vad som ska sägas imorgon och jag vet inte heller hur jag känner för det.
Innerst inne känner jag mig inte redo att jobba, det känns ännu obehagligt att möta människor.
Jag har blivit bättre, helt klart. Men jag känner mig inte helt läkt.
Energinivån är på noll. Jag orkar vad jag vill, på mina villkor.

Skulden jag känner inför jobbet är fel. Det verkar alla veta utom jag också.
Att jag hatar hur svårt jag vet det är när jag inte kan jobba. Hitta personal.
I och med att jag kört slut på mig själv måste alla andra jobba mycket mer.
Det får mig att må dåligt. Men så länge jag känner så kommer jag aldrig bli bättre.
Jag ska sluta med det.

Middagen jag gjorde vad god. Men nu är jag sugen på något igen.
Jag ska nog poppa lite popcorn, läsa i nya Cosmo och se på filmen jag fick med.

I wish someone could give me all the answers,
if life just could be that simple