Fröken Lundgren,

PS.

Jag kom att tänka på en sak.
Ni vet hur man springer på folk man absolut inte förväntar sig att se bara sådär ofta mitt i ingenstans,
eller hur man ibland går på stan och ser någon man helst vill undvika att möta.
Ibland kanske man vänder bort blicken, panikskriver ett onödigt meddelande eller rent av byter sida på vägen
allt bara för att slippa stå några extra minuter och prata om allt och ingenting.
För att man vill komma undan den pinsamma tystnaden och de konstiga kommentarerna som oftast följer.
De flesta vet nog precis vad jag menar.
De där små stunderna som ingen helt vill uppleva men alla gör hela tiden.

Vad jag nu kommit fram till är att jag ofta är rätt duktig på att lyckas slingra mig ur sånt.
Men idag så kommer jag att spendera hela dagen mitt bland dom.
Hur skumt är det. Då går det inte att skriva meddelanden eller byta sida på vägen.
Runtom mig. Hela dagen. Mystiskt.
Jag kommer känna mig som en räv i en hönsbur, typ.

Det här kommer bli väldigt intressant.

And i will give you all my love.