Fröken Lundgren,

Jag är vaken. Somnade inatt efter väldigt många om och men.
Vaknade av ett durrande imorse, hela huvudet vibrerade.
Nyfiken som jag är blev jag klarvaken på en gång, men det var ju inte ens intressant.
Därför är jag nu vansinnigt trött. Har inte soviit många timmar alls.
Känner att jag är helt utan motivation, jag ska stanna här hemma så länge jag orkar.

Det här är inte jag. Vad jag än gör känns det inte rätt.
Jag är inte hon som drar sig undan socialt umgänge egentligen,
eller hon som hellre ligger hemma än att gå en sväng på stan.
Jag är inte hon som aldrig skrattar och har roligt.
Vísst är jag hon som kan vara väldigt bitter, men det är ofta på låtsas.
Det blir så fel nu och jag börjar själv bli orolig.
Desto mer jag oroar mig desto värre verkar det bli.

Nu ska jag göra en massa mysiga saker och försöka bli pigg.
Det känns som jag behöver komma iväg, en liten stund.
En vecka på bortaplan kan göra mig gott. Det vet jag att det kommer.